dancing slowly forever sick
Fan, vad deppig jag ska känna mig hela jävla tiden... Eller har i alla fall gjort det dom senaste dagarna, kan bero på att jag slarvat med mina antidepressiva.. Vilket inte alls är bra, måste skärpa till mig! Så att jag kan må skapligt bra igen.
(förstår inte ens varför jag skriver detta på bloggen, men jag vill skriva av mig. Men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Dock så är jag väldigt villig att hjälpa andra personer som också har det jobbigt, det skulle hjälpa mig så mycket, för jag vill nämligen hjälpa personer. Har velat det ett bra tag nu.)
Jag har inget plugg kvar i skolan, jag kan bara ta det lungt. Bara att jag har ganska mycket kunder på salongen, men det tycker jag bara är otroligt kul! Så det är ingen press eller stress jag har..
Känner mig dock ganska så ensam, jag har familjen och världens bästa pojkvän, och djuren... Men sen då? I don't really know.... Jag klarar väl mig. Men det fattas något, jag tror/antar dock att jag inte lär vara en sådan bra vän.. Jag är inte speciellt rolig, och jag är ingen partypingla. Vilket man tydligen vara nu för tiden. Vad ska jag göra? Har alltid varit såhär för mig, alla försvinner till slut och jag har aldrig någon aning över vad jag har gjort.. I guess I'll be lonely some day.
Life sucks, för tillfället i alla fall. Måste börja ta mina tabletter regelbundet, pallar inte annars.
Längtar tills jag får dra iväg till London med älsklingen min, slippa allt. Och bara dras in i Dir en grey andan, då jag mår som bäst. ? Now you know.
(förstår inte ens varför jag skriver detta på bloggen, men jag vill skriva av mig. Men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Dock så är jag väldigt villig att hjälpa andra personer som också har det jobbigt, det skulle hjälpa mig så mycket, för jag vill nämligen hjälpa personer. Har velat det ett bra tag nu.)
Jag har inget plugg kvar i skolan, jag kan bara ta det lungt. Bara att jag har ganska mycket kunder på salongen, men det tycker jag bara är otroligt kul! Så det är ingen press eller stress jag har..
Känner mig dock ganska så ensam, jag har familjen och världens bästa pojkvän, och djuren... Men sen då? I don't really know.... Jag klarar väl mig. Men det fattas något, jag tror/antar dock att jag inte lär vara en sådan bra vän.. Jag är inte speciellt rolig, och jag är ingen partypingla. Vilket man tydligen vara nu för tiden. Vad ska jag göra? Har alltid varit såhär för mig, alla försvinner till slut och jag har aldrig någon aning över vad jag har gjort.. I guess I'll be lonely some day.
Life sucks, för tillfället i alla fall. Måste börja ta mina tabletter regelbundet, pallar inte annars.
Längtar tills jag får dra iväg till London med älsklingen min, slippa allt. Och bara dras in i Dir en grey andan, då jag mår som bäst. ? Now you know.