Nu var det dags. Inlägget många frågat ifall jag kan göra och jag tänker att varför inte? Vi är ju kompisar härinne och dessutom mår jag lite bättre av att skriva av mig och mår dessutom ÄNNU BÄTTRE över respons jag får på mail om andra som haft de liknande och som tackar för att jag är öppen och vågar visa att man inte är ensam.

När jag var 2,5 år gammal träffade min mamma en man efter hon separerade ifrån min pappa. Från början var han väl en ganska normal person faktiskt och mamma trivdes väl ganska bra. Problemen började när jag var ungefär 4 år. Min första lillebror ploppa ut och han var ju sådär liten som en docka. Självklart var det inte han som var problemet utan problemet började väl ungefär samma veva som han föddes. Kanske för att mannen nu hade FINA barn istället för bara oss SKITUNGAR. Min mamma har 3 barn, mig och mina 2 bröder tillsammans med min far. Den nya mannen började dricka extremt stora mängder alkohol, inprincip varje dag. När han var full var han glad dom första timmarna innan han blev väldigt arg, elak och hotfull mot mamma, när han var nykter var han extremt grinig hela tiden.
Efter deras andra gemensamma barn fick mamma 2 st strokear på raken (på en kväll) vilket hon mirakulöst överlevde utan större mén. Dock var hon ”frånvarande” men ändå närvarande i många år. De gick in men gick som ändå inte in.

Tillslut började otroheten medan mamma låg på sjukhus med ett annat syskon i magen. Jag och de förstfödda småsyskonet fann han och andra kvinnor nakna i soffan. Jag visste hur mycket de skulle såra mamma så jag bad lillebror att inget säga MEN de var de första han gjorde när han såg henne.

Vi flyttade ifrån västra Götaland till Värmland för att mannen ville flytta till sin gamla hemort igen. Mamma tänkte att han kanske skulle må bättre då, kanske skulle bli snällare om han kom ”hem” igen. Mamma hade fel, allt blev bara värre.
I samma veva som vi hade flyttat dog min morfars föredetta fru. Mamma tog den minsta pojken och for ner på begravning och för att hjälpa morfar.

Dessa veckor var då allt började slå slint hela tiden. Min största bror bodde hos vår pappa så han klara sig men jag o min näst äldsta bror fick ta hand om vara 3 små syskon, dom var mellan 3 och 6 år gamla ungefär.
Mannen drack hela tiden, han slog oss, han hota oss.. min storebror var 10 år och jag var 8 år gammal och hade inprincip bara hunnit börja andra klass i den nya skolan.

Han fick mig att dricka med honom på nätterna. Att komma full till skolan dagen efter o inte ens kunna skriva sitt namn på pappret... Dom skicka hem mig pga migrän, pollenallergi och magsjuka många gånger.. Han slog mina små syskon, dom jag skulle skydda medan mamma var borta.. Han hotade med att ställa sig på tågvägen (de fanns en precis vid trädgården) med alla 4 små barn och tvinga mig, min bror och min mamma att titta på. Han tog min lillebrors hand och la den på spisplattan när den var igång.. Vi var så rädda! Lillebror bara skrek men fick som tur var ingen allvarlig brännskada. Hans öra fick däremot en stor blodblåsa efter han hade nypt han i örat.

När mamma kom hem vågade vi inte säga något men kände också att de inte spelade någon roll. Hon visste ju, hon visste att han var sjuk och hon tog mycket stryk för att skydda oss.

Jag gick i skolan men gick hem nästan varje rast enbart för att kolla så att mamma levde och så att allt var lugnt. En dag efter skolan kastade jag och mamma apelsiner på varandra i matrummet. Vi skrattade och hade jätte roligt. Tillslut blir mannen så arg att han ifrån köket kastar en stekpanna en jutjärnspanna (dom är galet tunga) mot mamma men hon hinner ducka så den slår i väggen och golvet. Vi lyfte upp stekpannan och hela kanten på den hade blivit sne utav de hårda kastet.
Mamma frågar vad han håller på med och han slänger sig efter henne in i deras sovrum bakom matrummet och trycker upp henne mot fönsterbrädan och skriker henne i ansiktet. Jag blir så jävla rädd. Jag är bara 8 år gammal här och min minsta bror på 2 år ligger i spjälsängen och sover middag. Jag skriker åt honom SLUTA, SLUTA, SLUTA!!
Det tar ett tag innan han släpper henne och går ut i köket...

En dag när mamma är ute och hänger tvätt. Min storebror kommer och ställer ett vattenglas i disken om han haft vid datorn när han gjort musik. Han låste mest in sig på rummet då han verkligen hatade mannen. Han undvek honom. Då kommer mannen fram till min bror som står breve mig och skriker att de är mögel i glaset. Min bror svarar att de är omöjligt eftersom han drack ur de precis. Han slår min bror i ansiktet så hårt att ett märke blev kvar på kinden. Jag sprang ut i trädgården där mamma hänger tvätt, jag skriker vad som hänt. Jag gråter, jag skriker, jag springer för fulla livet ut och snabbt in igen. Mamma springer efter. Det gick så fort. Hon tittade på min bror som stod där och inte rörde inte en min i ansiktet. Varken ledsen eller bekymrad i ansiktsuttrycket men märket är REJÄLT. Mamma kastar sig på mannen, skriker åt honom att han är en äcklig barnmisshandlare och ”jävlar ta dig om du rör något av mina barn!!”
Mannen försökte tvinga min bror att inte gå till skolan. Dom kan ju se märkena.. han skulle få ett nytt xbox och mat på mc Donalds om han inte gick dit. På morgonen räta min bror ryggen, tog på sig skorna, stirrade på honom och gick till skolan. Min starka bror enbart 10 år <3

Mamma konfronterar mannen när han lagt ut snuskbilder på en hemsida där vissa saker i hemmet syntes varpå han slängde ut mamma i snön i enbart tunna byxor och linne. Inga skor ingenting. Jag tog våra jackor, våra skor o mammas cigg o tändare och rymde igenom fönstret på mitt rum och sprang efter henne. Vi spenderade natten i skogen. (vilket vi gjorde massa kvällar)

Mina vänner visste att jag drack som tusan innan jag var 12 år, jag festa, jag rökte, jag slogs, jag umgicks med 17-18 åringar. En del var kriminella, en del var underbara. Dom blev ett stöd för mig när jag behövde gömma mig.

Polisen var hemma mycket, dom gjorde egna anmälningar om kvinnomisshandel och barnmisshandel. Vi barn o även mamma anmälde till socialen men dom gjorde INGENTING fast dom visste!

Min mamma som kämpade efter stroke, kämpade emot ett helt helvete hemma. Hon visste knappt att vi var hennes barn men hon skyddade oss på nivån hon kunde. Hon visste inte om de var natt eller dag men hon fanns där i alla lägen!
Hon bad om hjälp, hon hade kunnat få skydd med hjälp av kvinnojour eller vad som helst.
Samhället svek henne, samhället svek oss.

Detta är bara en bråkdel av vad som hänt. I 10 år fick han göra vårt liv till ett helvete utan att någon brydde sig. Fick gå på soc möten, dricka varm oboy och höra ”ja men de blir bättre när du kommer hem” eller sitta hos kuratorn i skolan o höra ”ja men ta o måla din framtid”

När jag var 8 år gammal ville jag inte ens ha en framtid. Den slocknade när jag var liten och de blev inte lättare i tonåren direkt. Jag var redan trasig när jag fick de vanliga tonårsproblemen.

Gräver jag ner mig över detta idag? Nej men det har påverkat mig absolut. Bråkar jag om detta? Nej men jag skulle med varje chans jag får berätta vilket svin han var.
Att skriva av sig eller prata av sig är bra. Det är något utav de bästa man kan göra och de gör jag oavsett vad folk tycker och tänker. De är bara låta bli att läsa.

Bjuder på en gammal bild av mitt trasiga jag. #nouwseptemberchalleng@nouw

Jag får ofta frågan om vilket samarbete som varit mitt sämsta och ärligt. Jag har alltid tänkt att det inte är så intressant att veta men nu har jag fått veta att dom gör exakt samma emot vänner till mig som bloggar och även andra bloggare. Det finns grupper på Facebook (de finns fan om allt haha) men där bloggare talar om vilka samarbeten som ärligt varit bråkiga, dåliga eller sådär för att varna varandra. 10 personer såg jag som listade detta, 10 personer utöver mina 5 vänner. Minst 16 personer med mig är väldigt missnöjd med dom.

Det har gått så långt att ingen av oss ens vill handla hos dom för deras bemötande verkligen är blä!

Företaget heter camycat. Vet att de finns i olika länder men just här i Sverige är vi besvikna. I år UTAN att säga något släckte dom sina samarbeten med alla bloggare hela 2020. Det är fine liksom, de kan dom bara tala om eftersom bloggare inte hörde ett ljud fast de hade planerat men min resa startade för längesedan.

Tidigare hette företaget ”gömda juveler” 2016 och jag hade samarbete med dom både på min blogg, min instagram och min youtube. Ett gratis samarbete dessutom. Fick hem 5 klädesplagg (minns inte summan) men fick själv betala skatten ur egen ficka och skicka in till Skatteverket just för att dom inte gav mig lön eller stod för skatten.
Nu vet jag bättre, samarbeten ska inte vara gratis för man själv jobbar och går minus. Heja att hjärnan blivit mer påläst. Jag kan dock kompromissa bra om det är något speciellt.

Förra året i början utav året bestämdes ett samarbete i veckan med 5 plagg i varje paket. Fortfarande obetalt och jag skulle betala för skatten själv ännu en gång men skulle åtminstone få plagg istället för att länka bilder ifrån deras webbshop. I maj slutade dom svara efter jag hade skickat alla mina uppgifter som dom bad om. Jag väntade på grund av att jag skulle föda när som helst då pojken inte ville stanna i magen så mycket. Efter graviditeten fram till mars i år har jag väntat på svar och skrivit flera gånger då dom svarade på instagram att dom inte fått något så skickade jag dubbletter. Nämnde på instagram de datum jag skrivit med dom på mailen, vilka datum jag skickat mail, vad samarbetet gått ut på. Dom svarar med ”vi vill inte höra om samarbeten här på instagram och vi vill inte ha något negativt på vår instagram som andra kan se heller.” Dom tar bort kommentarer som andra bloggare skrivit har jag sett.

Efter dessa bilder nedanför, första är jag, andra bilden är dom. ->

Efter detta bestämdes alltså samarbetet men fler bloggare än mig hade klagat på ingen lön, inga kläder, ingen kommunikation m.m

Jag frågade alltså typ 13 gånger på 6 månader om dom skickat samarbetet rätt, när samarbetet startar, att kommunikation är viktigt då jag har andra jobb som inte får krocka med detta. Jag har haft många samarbeten. Dom har ringt upp om de varit något speciellt, dom tackar för samarbeten, dom skickar tackgåvor för ett bra jobb, dom skickar en extra fickpeng osv för att tacka för arbetet man gjort. MEN kommunikationen är så viktig. Ska vi arbeta ihop - då gör vi klart de. Vill ni inte längre ha samarbetet - säg de.
Har ni gjort fel- säg de osv man löser allt MEN INTE DOM. Dom blockade mig på mailen, instagram och fortsatte bråka med andra bloggare som tröttnade.

Så ja. Detta är svaret på frågan om samarbete. Det är helt klart de företag jag inte tänkt jobba med eller köpa utav.

Eftersom dom blockat min instagram kan jag inte se konversationen med dom. Smart sätt att dölja mycket på.

Hoppas allt är bara bra med er! Med mig är det bra förutom att jag har lite ont i halsen o är lite trött. Jag vet egentligen inte vad min hjärna gör under nätterna men den fungerar helt klart bättre på natten än dagen, jag är en liten nattuggla!

Hur som haver så tänkte jag gå in på dehär med bloggare. En del stör sig överlag på att vi skriver, jag förstår en del men en del gillar ju faktiskt bara o skriva. Jag gör de! Jag älskar att skriva och låta allt som bubblar upp i mitt huvud för stunden ba gnaga in i ett inlägg. Vem älskar inte ärlighet?

Jag tänker på personer som byter bloggportal HELA TIDEN. Ena stunden på nouw, ena stunden på Wordpress, andra stunden på for.me osv.
Jag förstår att man ibland kan vilja TESTA NÅGOT NYTT men hur drygt är det inte när det byts hela tiden och ibland till o med byter namn så man inte ens kan googla fram de?
Varför ska man ens följa en sådan bloggare? VEM FAN ORKAR? Jag sitter inte o letar upp bloggare som gör så. 2 gånger kanske men sen äre nog. ”Jag ska fan aldrig blogga där igen” 2 dagar senare ”hej jag har nu varit där ett tag men asså jag hör ändå hemma här.”
Det är så sjukt drygt, oseriöst och sjukt jobbigt ifall man faktiskt vill följa. NEJ TACK!

Sen har vi de ”småbarn” som konstant sitter i sandlådan med sin blogg ”asså du pikar mig. Asså kan inte förstå hur utsatt jag är. Så omogna människor MEN JAG MÅSTE ÄNDÅ SITTA INNE PÅ BLOGGEN JÄMT OCH IRRITERA MIG.”
Två ord - VÄX UPP!

Ingen vill läsa om drama o skit hela tiden. Ingen vill höra om de konstanta gnället om att någon pikat en? BLOGGARE tjänar ingenting på att va en barnrumpa. Move on och stila er.

Absolut kan man nämna någonting ibland men när 6 av 7 inlägg består utav sådan skit så finns de inte många som orkar följa längre. Ni hamnar långt ner i soptunnan efter ett par inlägg för en ny följare.

Ja det var väl egentligen bara de jag ville säga. Jag vet att ni som jag följt som gjort detta kommer att läsa dehär och jag hoppas innerligt att ni slutar.