Header

Det hela började torsdagen den 4 januari, jag hade som molande mensvärk bak i ryggen. Jag tänkte att nu kanske det är på gång samtidigt som jag har haft samma känsla tidigare och då har det inte hänt något. Hela dagen var jag trött och "mansvärken" satt kvar. När Rasmus kom hem sa jag till honom att jag hade haft värk hela dagen. Han sa som jag: eh det är nog ingenting. Vill inte ha falska förhoppningar. Vi åt lite godis på kvällen och kollade på JVM. Värken blev intensivare men ändå inte så ont. Tänkte fortfarande att det är nog bara lite förvärkar. Jag la mig i sängen och försökte sova. Värkarna blev ännu mer intensiv. Det gjorde såpass ont att jag inte kunde sova. Rasmus la sig vid 01 och då hade jag ännu inte lyckats somna. Vid 01.00 gjorde det såpass ont att jag inte kunde ligga still. Jag fick känslan av att jag måste kissa och det är NU! Sprang till toan och det forsade ur. Försökte knipa det men det gick inte. Jag sa till Rasmus att det var nog kanske vattnet som gick. Dock så slutade det rinna. Så blev tveksam. La mig i sängen igen. Fick en värk och samma kiss känsla kom. Sprang till toan och det forsade ut. Kollade hur det såg ut och det var klart med vita prickar i. Då fattade jag att det var vattnet som hade gått. Jag ringde förlossningen och frågade. Vid denna tiden hade jag även börjat klocka mina värkar och det var ca 6-7 minuter mellan varje värk. Barnmorskan på förlossningen sa till mig att ta två alvedon och försöka vila. Funkade inte det så skulle jag ställa mig i duschen och duscha varmt. Fick även en tid till dagen efter. Då jag skulle på kontroll för att se så att det verkligen var fostervatten som kom ut. Jag tog två alvedon och gick och la mig men varje gång jag höll på att somna så kom det en värk. Det gjorde så ont att jag inte kunde ligga eller stå still. Valde då att testa duscha. Vilket funkade en stund.

Vid 04 så satte jag mig vid tv.n och tänkte virka lite.. För att komma på andra tankar men det funkade tills jag fick en värk. Det var fortfarande 6-7 minuter mellan värkarna men det gjorde så ont så jag ringde igen. Då var klockan 05 och hade inte sovit en blund. Dem bad mig komma in på en kontroll. Så jag väckte Rasmus. Som först inte fattade vad som hände utan låg kvar i sängen och bara tittade upp i taket. Jag packade ner det sista vi skulle ha med oss och försökte få upp Rasmus. Tillslut satte han sig och funderade länge på vad han skulle ha för kläder på sig. Seds skulle han även borsta tänderna och jag stod och gungade fram och tillbaka för att värkarna gjorde så ont.

I bilen så hade jag på rumsvärmen på högsta. Värkarna kom allt tätare och jag hängde i handtaget i taket varje gång det kom en värk. Det gjorde såå ont. Det går inte att beskriva. Jag var nervös hela vägen att vi skulle bli hemskickade igen. Mellan värkarna gjorde det inte ont och då kunde jag prata med Rasmus utan problem men varje gång det kom en värk så satt jag tyst och andades mig igenom värken.

Väl framme på förlossningen så fick vi komma in på ett rum. Dem satte på ett CTG. Kollade bebisen hjärtljud och hur mitt värkarbete såg ut. Efter en liten stund så kom barnmorskan tillbaka och kollade hur öppen jag var. Jag var då öppen 4 cm och då visste jag att vi skulle få stanna. Vid 07 så byttes det personal och kom då in en barnmorska som kollade till mig och frågade om jag ville ha något att äta osv. När en värk kom så kunde jag inte sitta still utan stod vid säng kanten och gungade. Det gjorde ont så jag trodde jag skulle spy så fort det kom en värk. Jag bad då vid någon smärtlindring och vi testade lustgasen dock så fick jag inte till tekniken och tyckte inte den hade någon effekt. En gång så sög jag så mycket att jag blev så jädra snurrig och blev mer skrämd av känslan. Så den tog vi bort. Barnmorskan sa till mig att vi skulle kolla mig vid kvart i nio igen hur öppen jag var men hon ville kolla tidigare och var vid halv åtta öppen 7 cm. Jag hade kommit till förlossningen med inställningen att föda ut epiduralen men jag hade så ont och jag var så trött att jag verkligen verkligen gjorde vad som helst för att få sova en stund. Barnmorskan ringde narkosläkaren som kom ner på några minuter och så gav han mig det. En väldigt speciell läkare men det gick bra. När effekten slog till så var det en sådan lättnad. Jag kunde kolla på telefonen, äta och sova en stund.

Mellan klockan ett-två så kom den där känslan med trycket neråt. Jag trodde hela tiden att jag skulle bajsa på mig och att hon skulle komma ut genom fel hål. Jag låg ner i sängen. Barnmorskan kom då in igen och kollade hur öppen jag var. 10 cm och jag tänkte: nu är det nära. Nu är hon snart här men utdrivningsfasen var så lång. Dem bad mig ställa mig upp en stund och då var jag tvungen att trycka på när en värk kom. Efter 10-20 minuter så fick jag lägga mig ner igen. Jag fick lägga mig på sidan och krysta. Sedan låg jag på rygg igen och då började krystandes på riktigt. Det gjorde så ont. Jag kände hur huvudet kom längre och längre ner. Jag klämde sönder Rasmus hand. Skrek ett och annat ord. Sa att jag inte skulle klara det längre. Att jag skulle dö och allt möjligt. Sista krystvärken jag hade så skrek jag och grät samtidigt. Jag kände hur jag min fiffi gick sönder och skrek att jag går sönder. Värken avtog men jag fick fortsätta krysta så bebisens hjärtljud gick ner så jag var tvungen att fortsätta krysta. Dem kallade även in en tredje barnmorska. När hon väl kom ut så hörde jag inget skrik. Hon hade navelsträngen runt halsen. Det kändes som en evighet men det tog nog bara en minut så kom det ett lite skrik och en lite bebis kom upp på mitt bröst. Jag grät av lycka. Rasmus grät av lycka. Jag kollade på Rasmus och sa: Vad fin hon är. Detta gjorde vi bra.

Sedan var det dags att sy! Det var bedövning som sved från helvetet, nålar som jag kände, trådar som jag kände och sprutor stora som nej jag vet inte. Stora i alla fall. Det var så jobbigt. Min ena blygdläpp gick sönder och fick en liten bristning på insidan. Jag var så arg på barnmorskorna för jag HATADE att sy. Ville bara att det skulle vara över så jag kunde få njuta och gosa med min lilla bebis. När dom äntligen var klara så fick vi lite fika. Sedan var dags att duscha. BÄSTA duschen ever! Jag var livrädd för att kissa men det gick bra.

Efter duschen var det dags att väga och mäta henne. Hon vägde 3055 gram och var 48 cm lång. En perfekt liten tjej! Väl uppe på BB så var vi helt slut men ändå så pigga. Jag grät mest, kunde inte fatta att vi hade en liten bebis. Att hon jag längtat efter så mycket äntligen är här. Helt sjuk känsla. Jag sa till Rasmus att jag aldrig skulle föda barn igen men jag skulle göra om det utan problem. Det är en sådan mäktig känsla. Det går inte att beskriva.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Varför inte lära känna mig lite mer?

1. Vad heter du? Mikaela Svahn

2. Hur gammal är du? Jag är 20 år och fyller 21 om mindre än en månad

3. Vart bor du? Karlsborg

4. Singel eller upptagen? Upptagen

5. Vad har du för mobil? En sprucken Iphone 6s

6. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Jag skulle köpa ett hus till mig och Rasmus

7. Vad gillar du mest/minst med dig själv? Det jag gillar mest med mig själv är att jag är så öppen och har lätt att lära känna andra människor. Det jag gillar minst är nog att jag kan bli väldigt känslomässigt involverad i saker. I saker jag kanske inte borde bry mig om.

8. Nämn tre personer du kan lita på. Mamma, Mimmi & Moa

9. Vad är det värsta du vet? Otrohet & kalsonger på golvet

10. Drömmar i livet? Att köpa hus, resa och ha ett underbart liv med min familj

11. Nämn tre favoriter i garderoben: Mina gravidleggins, amningsbehån och mina stödstrumpor

12. Beroende av något? Nja.. Jag älskar julmust och julgodis just nu.

13. Piercingar/tatueringar? Hade en navelpiercing men den har jag tagit ut. Sedan har jag i öronen.

14. Vad vill du ha just nu? Min bebis.

15. Tränar du? Nä.

16. När går du och lägger dig? Olika, ibland 22.00 och ibland typ 02.00

17. Nämn tre saker/personer du saknar: Jag saknar min Mamma, pappa och mina bröder. .

18. Roligaste kompisen? Det vet jag inte.

19. Vad är du rädd för? Jag har klaustrofobi.

20. Vad ser du fram mest emot just nu? Julen och min förlossning så jag kan få träffa min lilla dotter!

Likes

Comments

Mikaelas Virkning

Jag sitter just nu och har inget att virka. Jag funderar på vad nästa projekt ska vara. Hexagon filten är jag väldigt sugen på att virka. En tröja har jag aldrig virkat men skulle gärna vilja testa och se om det blir bra MEN jag saknar ett måttband. Så kan inte mäta mina armar osv.. så vet ej hur stort jag ska virka!

Likes

Comments

Wow! Nu är jag inne i vecka 39, hur gick detta till? Nu är det bara slutspurten kvar sedan är hon här hos oss. Längtar så mycket att få pussa och gosa ihjäl mig med min lilla dotter. Vi längtar så otroligt mycket båda två nu. Nästan så det är olidligt. Hur ska vi klara det sista här nu? Utan att gå i taket? Hur ska vi klara detta? Vi vill ju NU NU NU! Får ta en dag i sänder. Det är julafton på söndag. Vi får sikta det först och ta det som det kommer sen!

Barnet:

Hon är nu ca 50 cm lång och väger ca 3.2 kg. Hon omges nu av ca 1 liter fostervatten. Hon verkar må bra där inne. Rör sig och gör rörelser som gör att det känns som om magen ska explodera. Du får gärna komma ut nu!

Hur mår jag?
Jag mår bra, trött och sover dåligt. Det är inte jätte smidigt att vända sig om i sängen. Det är inte heller lätt att hitta en ställning som är skön. Att ligga på sidan är jobbigt och på ryggen får jag svårt att andas. Det sägs att jag ska vila mycket men hur kul är det? Inte så jätte kul och sover jag mitt på dagen så har jag ibland svårt för att somna på kvällarna. Får bara bita ihop helt enkelt. Det är inte långt kvar nu!

Hur mår pappan?

Han mår bra, han jobbar på men han längtar lika mycket som jag. Vill hela tiden när jag ringer att det ska vara igång. Jag med. Jag önskade jag kunde få ringa och säga: Vattnet har gått du får komma hem eller jag har regelbundna värkar du får komma hem. Något i alla fall. För vi längtar efter dig nu!

Likes

Comments

vardag , inspiration

hur fort har inte december gått? Jag menar det känns som igår det var 1 december och det var en månad kvar tills bebis skulle komma. Känns som om det var igår min babyshower var. Vart tog all tid vägen? Nu är det bara 17 dagar kvar. Vad fan?? Jag har inte köpt klart alla julklappar vilket ger mig lite stress, jag har slagit in dom jag köpt men jag har inget snöre på dom så jag är inte nöjd alls. Måste köpa det så jag kan göra lite finare paket. Det är mindre än en månad kvar till min födelsedag. Den har jag nästan glömt av helt. Har fokuserat så mycket på bebisen istället. Tiden går för fort. Jag hinner inte med.

Likes

Comments

vardag

Nu har jag gått in i vecka 38, vilket innebär att det är nu två veckor till vecka 40(!!) hur fort har inte denna tiden gått? Det är också ca en vecka kvar till julafton och vi har inte köpt klart alla julklappar. Hur ska detta gå??
Tänk om hon kommer snart!? Jag är så spänd och nyfiken på vem det är som lurar där inne.
Jag ser andra vänner få barn hela tiden och det får mig att längta ännu mer. När jag ser alla andra få sina fina barn!
Längtar ihjäl mig.


Barnet:

Hon är nu ca 48 cm lång, väger 3,17 kg. Graviditeten beräknas nu som fullgången. Hon ökar nu snabbt i vikt men alla inre organ är färdigutvecklade. Helt sjukt att hon är färdig nu. Hon kanske vill gotta sig lite till där inne eller så vill hon inte det. Vi får se helt enkelt. Det är så spännande!! När vill du komma ut? Vad tror ni?

Hur mår jag?

Jag mår bra. Är trött och sover dåligt. Har extrema förvärkar ibland. Blir lika glad varje gång. Det kanske är på gång!? men så avtar dom och så får jag inga på ibland dagar. Inget vatten har gått och mojsar runt där inne. Får julbaka och dammsuga ännu mer. Så får vi se när hon bestämmer sig för att komma ut men det är bara 20 dagar kvar nu(!!!!?)
Jisses. Är jag redo? Är vi redo? Ja!!

Hur mår pappan?

Han mår bra. Han är lika spänd som jag. "Varje gång du ringer förväntar jag mig att du ska säga att vattnet har gått eller något. Blir lika besviken varje gång." Sa han till häromdagen. Tänk vad glad han kommer bli när det händer på riktigt!



Likes

Comments

vardag

Idag är det den 13/12 vilket betyder att det är Lucia. Har inte sett något Lucia tåg i år men stod och bakade lussekatter halva kvällen igår. Jag tänkte inte på att det skulle ta så lång tid men gud vad goda dem blev.
Det blev en sen natt igår, jag blir och mer spänd över förlossningen. Jag längtar så efter snillevinken i magen och är så nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne. Jag är även väldigt spänd över när det kommer ske. När bestämmer hon sig för att titta ut? Det är så jädra spännande!

Jag har aldrig varit personen som har tyckt att det är kul att sätta eller att hålla i ordning men nu i slutet på graviditeten så kan jag inte gå och lägga mig om jag vet att det står grejer på diskbänken. Jag damsugar även varje dag eller varannan dag. Vi har ju en hund som drar smuts och som fäller extremt mycket. Jag får panik när jag ser att det ligger hundhår eller tussar med hundhår på golvet. Så att så välstädat som vi har det just nu har vi aldrig haft det!

Snön har börjat töa bort nu. Tre dagar fick behålla snön. Så träigt att det redan försvinner då Maggie (vår hund) älskar att vara ute i skogen och leka när det är snö ute. Mindre kul för som får snö i skorna för att jag har så svullna fötter så jag inte kan knäppa mina skor men det kanske kommer mer snö snart igen.

Nu är det bara 21 dagar kvar tills lilla prinsessan är beräknad. Imorgon går vi även in i vecka 38 och på fredag så ska vi träffa barnmorskan igen. Det går undan nu!

Likes

Comments

vardag , inspiration

Igår så satt jag i väldigt många timmar och gjorde figurer i socker pasta. Min kära mormor köpte det till mig så jag kände att jag fick testa. Det var hur kul som helst och jag satt jätte länge för att knåpa ihop figurer. I brist på annat liksom när man bara är hemma. Vad jag ska ha dom till är en annan femma. Just nu står dom bara där. Så man kan titta på dem. Får väl se om jag gör något med dem. Det är roligt tidsfördriv i alfafall!

Likes

Comments

vardag

Denna helgen har varit hela fullspäckad. Förre veckan kom vi hem på söndagen och åkte sedan ner till Varberg igen på torsdagen. På torsdag morgon gick jag upp tidigt med Rasmus. Kvart över fem för att vara exakt. Jag följde med honom när han jobbade och sedan åkte vi raka spåret ner till Varberg.
I fredags så åkte jag, min kära mor och min Gudmor till Göteborg. Vi käkade god mat och gick på bio. Orientexpressen.
Sedan så åkte jag & mamma hem till mormor och spenderade natten där.
I lördags så vankades det julbord med släkten på morfars sida men först på förmiddagen så åkte jag och mormor till Frölundatorg. Jag var tvungen att köpa nya gravidleggings för jag har lyckats spräcka TRE par i skrevet.
Sedan så mös vi bara hemma hos mormor. Mormor julpyntade och grejade med granen.
Sedan var det dags för julbord på Golden Days. Det var mysigt att få spendera tid med familjen.
Gottegrisen William åt tre köttbullar och lite skinka och sedan skulle han ge sig på gottebordet!

Igår åkte jag hem. Jag bokade ett tåg i lördags. Obokad plats var det enda som fanns kvar. SJ har ju alltid en vagn för obokade platser och jag anser att dem släpper de antalen biljetter som det finns platser. När jag kom fram till tågvagnen så var det knökat med folk. Gamar som redo att invadera vagnen för att få en plats. Hoppas hoppas tänkte jag att det skulle finnas en plats till mig. När dörrarna öppnades så knödde sig alla in och jag hörde: Bengt skynda dig nu så vi får en plats. Höggravid tjej på 155 cm hade ju inte en chans. Jag vågade inte armbåga mig fram, jag har en mage att skydda. Inte en enda plats fanns det och folk vaktade platser. Jag frågade snällt: är det ledigt här? Tog mig på magen för att visa att jag är gravid.
"nej tyvärr."
Hamnade i en mellangång. Gången mellan de olika vagnarna och det var inte bara jag som hamnade där. Det fanns dock två stolar som var nedfällbara på sidorna men dem var upptagna och ingen erbjöd sig en plats till mig. Det fanns två trappor som folk satt på. Ingen erbjöds sig att stå upp. Det tar 1,5 h till Skövde. Jag stod en timme. Sedan var det en tant som erbjöd sig sin plats på trappan. Snällt tänkte jag. 10 minuter senare hoppade hon av tåget. TACK FÖR ATT DU KUNDE STÅ UPP I TIO MINUTER. Det var flera gånger när jag stod där med min ryggsäck och två påsar. Vinterjacka och halsduk. Svetten rann. Som jag kände tårarna smyga sig sakta fram. Fick bita ihop. För att inte börja gråta.
När jag hoppat av i Skövde och Rasmus kom och hämtade mig. Brast det i bilen. Tårarna sprutade. Jag förstår inte hur ego Svenskar är. Usch fy och blä. Nästa gång ska jag boka en plats. Nästa gång ska jag inte vara höggravid.

Likes

Comments

Nya inlägg

Min förlossning

" Det hela började torsdagen den 4 januari, jag hade som molande mensvärk bak i ryggen. Jag tänkte att nu kanske det är på gång samtidigt so…"

Vem eee jag?

" Varför inte lära känna mig lite mer? 1. Vad heter du? Mikaela Svahn 2. Hur gammal är du? Jag är 20 år och fyller 21 om mindre än en månad …"

Mina nästa projekt

" Jag sitter just nu och har inget att virka. Jag funderar på vad nästa projekt ska vara. Hexagon filten är jag väldigt sugen på att virka. …"