Min förlossningsberättelse del 3

Efter mycket om och men så beslutar vi oss för att inte ringa efter en ambulans, utan jag bestämmer mig för att ringa in till Danderyd igen medan Christoffer springer ut i bilen, kör upp den och börjar plocka ur Charlies bilbarnstol.

Jag sitter kvar inne på toaletten och får äntligen prata med samma barnmorska som Christoffer pratat med.
Hon lyssnar inte på mig, utan säger bara att dom väntar på oss vid Karolinska, att det är fullt på Danderyd och att hon redan sagt det till Christoffer. Jag är tydlig med henne och säger att vi inte kommer hinna åka till Karolinska då uttrycker hon sig och säger "det tar bara 5-10 minuter extra att köra". Jag säger än en gång att vi inte kommer hinna, att jag känner att han är på väg ut, tillslut går hon med på att vi får komma in till Danderyd men att vi skulle ringa när vi var utanför Täby.

Jag får hjälp ut till bilen och vi kör iväg. Hela tiden blundar jag för att lyckas gå in mer i mig själv och klara av att andas. Jag hör långt bort hur Christoffer ringer Danderyd och säger vart vi är och att vi är på g in, att jag ännu känner ett tryck neråt.

När vi väl kommer fram så stor 2 från personalen och väntar på oss, jag försöker kliva ur bilen men säger till Christoffer att han får säga till dom att jag inte klarar av att gå, direkt efter kommer en utav tjejerna fram till mig, hjälper mig ur bilen och sedan kommer ytterligare 3-4 från personalen ut, den ena får jag hänga på medan jag får värkar samtidigt som den andra kör upp en rullstol bakom min rumpa. Sen jäklar är det fart in på förlossningen.

När jag väl kommer in på rummet så får jag lustgas som jag tar tag i på en gång, sen får jag hjälp med att byta om till den otroligt sexiga men ack så sköna sjukhusrocken.
Därefter någon gång kommer Christoffer inrusandes och får se mig ligga på sängen med två barnmorskor över mig som andas ihop med mig.
Barnmorskechefen berättar att hon ska kolla hur öppen jag är, hon tar på sig handskar på ena handen och känner hur öppen jag är, hon är tyst en bra stund innan hon säger "du är helt öppen, det är bara en liten bit utav tappen kvar som snart mjuknats upp."

Vi blir inskrivna på förlossningen 13:46 och 14:34 är Colin ute. Innan dess är allting ett svart blurr, jag kommer bara ihåg att dom ber mig lägga mig på sidan för att det ger mer fart på själva barnafödandet, sagt och gjort, så vänder jag på mig till vänster sida och poff, så vart han ute.



När jag väl fick upp honom på mitt bröst så brast allting, jag började gråta, jag tittade på Christoffer och kände sån enorm kärlek gentemot honom, alla tankar, hormoner och adrenalinet bara flög omkring i min kropp.
Och när jag väl tittade ner på Colin så blev jag full i skratt, han är en exakt kopia utav sin storebror, läskigt lika.

Vi fick stanna kvar i 6 timmar på förlossningen innan vi fick åka hem. Vi valde att åka hem samma dag eftersom vi själva ville det, vi ville åka hem och kunna landa ihop med båda våra barn, som en stor familj. Amningen startade också väldigt bra, det var också en av anledningarna till att vi ville åka hem.

Hoppas ni tyckte om att läsa mina 3 delar utav förlossningsberättelsen 💗














Som ni ser på bilden häröver som är från min journal så ser ni att jag bara hade krystvärkar i tre minuter.

Gillar

Kommentarer

Min förlossningsberättelse del 2

Klockan 10.10 får jag ett sms ifrån Christoffer att han sitter i bilen, hans pappa var snäll och lämnade jobbet en stund för att kunna hämta upp Christoffer i Mörby som sedan skulle lämna av sin pappa på sitt jobb och sedan åka till Sollentuna för att hämta hem sin mamma så att hon kunde passa Charlie.

Under tiden jag smsade med Christoffer så hade Charlie krupit sig upp i min famn och satt sig i mitt knä och gosat in sig. Så satt vi i kanske 5-10 minuter innan Charlie ville gå upp och se film på datorn. Denna dagen kände jag att jag inte orkade göra eller säga till honom så han fick faktiskt göra det han ville.

Sagt och gjort, vi gick upp och satte igång en film på datorn och jag stod lutad över sängen och försökte andas igenom varje ond värk som nu kom mer regelbundet.

Runt 11 kom Christoffer och hans mamma hem, Christoffer sprang fort upp på övervåningen och kollade till oss. Han frågade eller så bad jag honom att ringa in till förlossningen, sagt och gjort så gjorde han det. Barnmorskan som svarade frågade honom hur jag kände, om jag kände att jag hade allting under kontroll och kunde stanna kvar hemma eller om jag ville åka hem. Halva huvudet och hela kroppen skrek bara att jag ville in och få all jäkla smärtlindring det bara går att få medan resten utav halva hjärnan sa till mig att jag hellre stannar hemma tills det blir förjävligt. Så vi stannade hemma.

Efter ett tag gick vi alla ner och svärmor undrade hur allting var, vi pratade en liten stund sedan sa hon att jag kunde passa på att lägga mig i badet för att det säkerligen skulle ta bort lite av det onda.

Runt 11.30 satte jag mig i badet och Christoffer satte sig bredvid mig, så fort jag fick en värk så bad jag honom att andas med mig, så där satt vi båda två och andades igenom varenda värk. Efter ca 30 minuter så åkte han iväg till McDonalds för att köpa lunch, jag bad honom köpa hem en mellan pommes och en fanta ifall jag ville ha någonting att äta.

När Christoffer väl kom hem så bad jag han äta sin lunch uppe i badrummet bredvid mig, dels för att jag ville att han skulle andas med mig vid värkarna och dels för att jag kände mig så förbaskat trygg med honom vid min sida.

Jag vet inte hur länge jag satt i badet, kanske satt i 1-1,5 timme innan jag beslutade mig för att gå upp. Under denna tid som jag suttit i badet hade värkarna blivit mer regelbundna och mer intensiva och jag kände ett hemskt tryck neråt.
Eftersom värkarna kom mer regelbundet så tog det mig kanske en kvart att kliva upp ur badkaret och mellan värkarna så sa jag till Christoffer att jag har ett sånt satans tryck neråt, att han kommer komma nu, jag kommer föda hemma, vi kommer aldrig hinna till Danderyd. Där någonstans (om det var innan jag klev upp eller under tiden jag försökte kliva upp har jag ingen aning om) så ringde Christoffer till Danderyd igen och berättade hur läget var och till svar fick han att det var fullt på Danderyd men att hon skulle ringa till Karolinska i Solna och se hur dom hade det.
Efter några minuter så ringer barnmorskan upp igen och säger att dom väntar på oss vid Karolinska samtidigt som jag sitter och säger om och om igen att vi aldrig kommer hinna fram, att jag kommer kissa och bajsa på mig etc.

När jag väl klivit upp ur badkaret och skall börja klä på mig så känner jag hur svetten bara rinner och hur det trycker till ännu mera. Christoffer får hjälpa mig att klä på mig, jag står och försöker hålla in smärtan genom att låta med munnen stängd. Där kommer svärmor upp och försöker hjälpa till så gott hon kan. Jag säger till Christoffer att ringa ambulans för att jag snart kommer föda, han står bredvid mig och vägrar ringa efter en ambulans för enligt honom kan dom ingenting göra... Och jag lovar, hade jag inte haft så ont som jag hade då så hade jag klippt till honom...

Del 3 utav förlossningsberättelsen kommer imorgon😌



















Gillar

Kommentarer

Min förlossningsberättelse del 1

Magen den 27/6 i vecka 40+3

Onsdagen den 28/6 väckte sambon mig för att säga hejdå innan han skulle dra sig mot jobbet. Jag vaknade irriterat och viftade bort hans hand och vägrade både titta på honom och säga hejdå. Innan han gick så slutade det med att vi småtjafsade, jag tyckte att han stod och tjatade på mig angående om jag ville att han skulle jobba hemifrån eller inte och han tyckte att jag var jobbig som inte kunde svara ärligt på den frågan.

Det slutade i alla fall med att han gick hemifrån runt 8.00 och kvar låg jag i sängen med lite molande värk i magen såsom jag haft i ca 1-2 veckors tid. Samtidigt som jag låg och scrollade på facebook och väntade på att Charlie skulle vakna så började jag fundera på om det var dags att börja klocka mina s.k värkar (trodde fortfarande att det bara var förvärkar fast dom kom mer ofta nu än innan...)

Efter en kvart så vaknar Charlie så då var det bara för mig att kliva upp och klä på mig för att sedan hjälpa honom byta blöja och klä på sig. Innan vi gick ner för att äta frukost så ville han sätta sig framför datorn och kolla på lite rally, "skönt, då hinner jag sminka mig." tänkte jag, jag började sminka mig och passade på att ladda ner appen "värktimer" till mobilen i och med att värkarna blivit mer och mer intensiva. Nu började jag klocka varje värk jag fick, dock så var dom inte riktigt regelbundna men det kändes skönt att ha något sorts hum om hur länge jag hade en värk och hur långt det var mellan varje värk.

Charlie tittar på mig och skriker "nämen" till alla rallybilar som kör ner i diket och för att inte känna mig som en dålig mamma så svarade jag alltid "oj, körde dom ner i diket?" även om jag hade en värk.

Tillslut har jag på något vänster lyckats sminka mig färdigt samt plocka ögonbrynen, så nu är det äntligen dags för frukost. När vi kommer ner i köket känner jag mig väldigt illamående, att allting står högt upp i halsen på mig, så det blir bara Charlie som äter lite frukost framför barnprogram.
Medan mina värkar kommer och går och gör nu mer ont så märker jag att Charlie tittar på mig och ser att det är någonting som inte riktigt stämmer. Jag sitter och rör mig fram och tillbaka på köksstolen samtidigt som jag försöker andas igenom varenda liten värk.

Tillslut har Charlie ätit upp sin frukost och vill gå ut på baksidan och leka. Jag släpper ut honom och går tillbaka ut i köket för att plocka in frukosten. Därefter går jag sedan ut och leker med Charlie, här är klockan strax efter 9 skulle jag tro.

Efter en kvarts lekande på baksidan så vill Charlie gå in och se på plattan och bara mysa. Jag knäpper på rally eller någon tecknad serie och klockar alla värkar, andas mig igenom dom samtidigt som jag försöker lägga allt fokus på Charlie. Jag märker att han tittar på mig då och då och säger "mamma". Jag tittar på honom, pussar honom på huvudet och springer upp på övervåningen för att ta en alvedon. Klockan 09:51 ringer jag min sambo och gråter i telefonen och säger att jag har sådana hemska värkar och att han verkligen måste komma hem (okej, jag får inte fram mer än en massa gråt och ordet värkar, men han förstår i alla fall.) Klockan 09:57 beslutar jag mig för att ta en alvedon för att se om det får värkarna att göra mindre ont + att dom på förlossningen brukar rekommendera att man tar en alvedon innan man åker in...

Del 2 utav min förlossningsberättelse dyker upp imorong 😌




















Gillar

Kommentarer