När vi plussade

Jag är en sådan tjej som alltid får föraningar innan mensen kommer. Jag får ett sådant enormt sötsug, brösten spänner och mina PMS-utbrott blir värre än vanligt. Jag har också en väldigt regelbunden mens som gör det lätt att räkna ut när jag ska ha den + att jag alltid använder mig utav en mensapp på mobilen.

Hursomhelst, denna gång hade jag inga som helst symtom på att mensen var på väg, vilket jag tyckte var väldigt konstigt. Ungefär en vecka innan mensen kommer så brukar magen alltid svullna upp och brösten ömma, men ingenting kom. Jag minns att jag nämnde det för min sambo som bara viftade bort det med orden "vi får väl vänta och se". Dagen då mensen skulle komma dök upp och försvann lika snabbt igen, ingen mens kom och jag började fundera och fundera. Jag började prata om detta med min sambo men han sa bara att jag var stressad, att jag tänker för mycket på det etc etc. Visst hade han rätt i att jag var stressad, jag hade jobbat väldigt mycket extra utöver mitt schema och jag hade väldigt mycket i skolan.

Jag började själv vifta bort det och började säga att jag kanske gått upp i vikt vilket fått mensen att bli sen, jag började också säga att jag var stressad. Jag höll för det mesta med Christoffer i det han sade. Men ändå bad jag honom att köpa hem en massa tester, jag testade och alla visade negativt.

När jag väl fick se att alla tester visade negativt så blev jag väldigt ledsen. Jag ville ju verkligen ha ett barn till, ge Charlie ett litet syskon.

Även om det var negativt så kände jag på mig att det var någonting annorlunda med min kropp, jag kunde bara inte sätta fingret på vad det var.
När jag gått två veckor över tiden så ber jag min sambo att köpa hem tre olika graviditetstester ifrån Clearblue, för denna gången skulle jag testa med olika tester för att vara mer än säker. Inom en minut så fick vi det första plusset och snabbt efter kom dom andra två- vi var gravida. IGEN!!
Lyckan var total, det var inget snack om saken, vi var verkligen gravida.

Och nu är vi här, med lillebror i magen <3

Gillar

Kommentarer

Vabruari

Nu har vi fått känna på hur det är att ha barn i vab(feb)ruari.

I ungefär 2 veckors tid har nu Charlie fått vara hemma från förskolan p.g.a att han åkte på världens förkylning med hosta och feber, det i sin tur utvecklade sig till en ännu sämre Charlie med noll aptit och noll leklust. Han hade 41 grader i feber, snorade otroligt mycket, var väldigt trött och väldigt väldigt sjuk. I lördags åkte vi in till barnakuten i Danderyd så att dom fick ta sänkan på honom, det visade sig att han låg väldigt högt på sänkan och dom kollade både öronen och lungorna, gav honom supp alvedon och en piggelin. Det slutade med att vi åkte därifrån med ett recept på penicillin som Charlie nu ska äta till måndag.

Nu, 3 dagar senare är Charlie sig själv, men vi har honom ändå hemma så att han hinner krya på sig ordentligt och för att vi ska kunna hålla koll på att han får i sig sin penicillin 3 gånger om dagen. Han leker rövare här hemma, busar med vovven och han klättrar uppför soffan och tittar ut genom fönstret och är hur nöjd som helst över att få se en massa bilar åka nedanför oss.
Vår fina och goa Charlie!

Gillar

Kommentarer

v.21

Nu är vi inne i v.21 (20+3) och det kan man verkligen inte tro. Magen både känns och ser så mycket större ut denna graviditet. När jag var i v.21 när jag väntade Charlie, då började min mage synas, denna gång började magen synas redan i v.13, tänk vad olika det är.

Än så länge har även denna graviditet varit som en dröm, jag har inga krämpor, ingen foglossning och ett jäkligt bra humör, MEN allt är så mycket tyngre nu än första graviditeten. Det är tungt att gå i uppförsbackar, det är jobbigt att böja sig ner och det är väldigt jobbigt att leka och bära runt på sitt barn...
Det gör så ont i mammahjärtat när Charlie visar att han vill upp i famnen och man måste säga nej till det p.g.a jag inte orkar lyfta någonting.

Jag har heller inte känt några riktiga sparkar ännu, bara några buffar och bubblor i magen vilket är vanligt när man har moderkakan i framvägg. Jag får ge det några veckor och sen kan jag känna sparkar :-)

Jag ska i alla fall försöka stå ut att jobba till den 24/4 och sen går jag hem på graviditetspenning, superskönt!

Gillar

Kommentarer