Halli Hallå!

Här kommer en liten Life update för er som fortfarande och mot förmodan klickar sig in här ibland, hehe. Sjukligt vad mycket mindre fritid man har som heltidsarbetare jämfört med student, haha. Imponerad av alla som jobbar heltid och ändå lyckas hålla igång alla sociala medier! Blir ju liksom inte lika mycket tid till att skapa content. Anyhow - För en vecka och en dag sedan (10 aug) så gifte sig min syster!! Wiho! Det var väldigt litet, intimt och mysigt i deras trädgård. Men stort ju! Nu är båda mina systrar gifta - Bara jag och brorsan kvar. :) Superfin sommardag i alla fall, fint minne från sommaren -18 (som inte har innehållit så mycket annat, haha). Jag började ju jobbet i mitten på juli och generellt sett har jag varit väldigt pank hela sommaren eftersom CSN slutade komma redan i maj och lönen börjar komma nu i augusti i princip... Menmen, är lycklig ändå. Pengar är ju definitivt inte mer än bara just pengar. Jag har börjat världens roligaste jobb och har världens finaste kille, så livet är fint!

Gillar

Kommentarer

The Perks of Being a Wallflower.

Den vackra film som får mig att vilja skriva igen. Vräka ur mig alla känslor i en lite för långdragen text. Det var länge sen nu. Jag tror det har att göra med att jag är lyckligare igen. Jag tenderar att skriva mer när jag går igenom svårare perioder, vilket kanske inte är så konstigt. Men huvudsakligen vill jag skriva att jag mår bättre igen, jag vill nästan påstå att jag mår BRA. Jo, jag mår faktiskt bra igen. För två år sedan sörjde jag pappa, och visste inte ännu att jag skulle förlora Elina också. Under denna sommarperiod för två år sen var allt ett virrvarr, jag förtrodde min sorg över pappa till Elina för att sedan sörja henne. När jag tänker tillbaks på det så förstår jag egentligen inte hur jag fortsatte vardagen. Det är en lång dimma över hela perioden. Jag levde inte men jag överlevde.

Idag lever jag. Jag ser att trots all skit, alla motgångar och alla oändliga svåra känslomässiga bearbetningar så har jag tur. Jag har tur och otur och jag är lycklig och olycklig. För så är livet. Vissa har mer tur än andra, och i det stora hela så drog jag en bra lott på livet. Min bakgrund och mitt bagage är tungt, tungt på sätt som är mer än förlusten av två nära, men det är JAG. Och jag kommer aldrig någonsin jämföra mitt liv med någon annans. I slutändan så är jag så otroligt stolt över vem jag har blivit, efter allt. Det kommer alltid att komma motgångar och svåra tider, men det handlar om att inte låta det ta över mitt liv och mig. Just nu kämpar jag fortfarande med ett sockerberoende och min hälsa, men det är inte hela livet. Jag har så mycket bra saker i mitt liv just nu som jag hellre fokuserar på - I takt med ett bättre mående mentalt så blir sockerhanteringen även bättre.

Allt som allt vill jag bara säga att oavsett vad så blir det bättre. Jag tror den absolut största och mest sanna klyschan nog ändå är att tiden läker alla sår, och att saker och ting blir bättre med tiden. Ja, om inte tiden är den bästa problemlösaren ändå (ok, inte en ursäkt till att skjuta upp problem som behöver hanteras). Jag har haft två väldigt tydliga lycko-pikar i mitt liv. Den första var i maj 2016 precis innan pappa dog och den andra är nu. Alltså vid 21 vs 23 års ålder. Innan det mådde jag helt enkelt inte bra. Jag älskar ju Jonas och har alltid gjort, och han har varit den stora tryggheten i mitt liv, men invändigt älskade jag inte mig själv. Och att han älskade mig hjälpte ju absolut, men utan min egen kärlek så kunde jag inte genuint vara lycklig. Det jag vill påpeka med dessa specificeringar av lyckopikar är att jag vid den första hade gått ner 26kg (eller vad det nu var) och mådde så jäkla grymt, var självsäker och så himla stolt över mig själv. Vid den andra piken - alltså nu - har jag gått upp alla dessa kilon igen. Men TÄNK att jag ändå känner mig lycklig! Lycka har INTE med vikt att göra. Självklart vill jag kicka igång träningen igen och bli av med sockerberoendet - Men som tidigare nämnt så är det inte hela världen, och det förstör inte min glädje! Och det har inte med min kropp att göra, utan min hälsa.

I tisdags var jag på kyrkogården. Grät, tänkte, kände, mindes. Det gör fortfarande ont i kroppen när jag är där. Men det blir aldrig lika påtagligt till vardags. Jag går dit och bearbetar, ger mig hän och släpper ut. Det behövs ibland. Huvudsaken är att jag går dit och låter sorgen ta över för en stund, men att känslorna begränsas till utrymmet jag ger. På kyrkogården minns jag så att det gör ont, till vardags kan jag minnas med glädje.

Inser att jag skriver för sällan, för varje gång jag skriver vill jag skriva om allt = Det blir lite rörigt. Oh well.


På måndag vänder jag blad, och detta kapitel tar jag mig an med spänning.

Gillar

Kommentarer

Det känns inte alls pjåkigt att nästa inlägg efter examen har denna rubriken. Det känns lite som att jag lever i en dröm just nu!

Nu är det nämligen signat och klart att jag får komma tillbaks till världens bästa Nelly.com i mitten på juli!! Denna gång som Influencer Marketing Coordinator och tills vidare - Istället för praktikant på begränsad tid. Jag är så glad, tacksam, överväldigad och lycklig. Jag kommer få blanda alla mina intressen - Sociala medier, marknadsföring, influencers, events, mode. Detta är ju faktiskt mitt drömjobb och att få det direkt efter examen känns 100% surrealistiskt. Jag är så taggad på att göra bra ifrån mig, slita hårt och lära mig mer - och det känns så härligt att känna så inför ett jobb! Tidigare har jag ju bara haft jobb för att tjäna pengar, tagit mig igenom passen och sen släppt det. Därför känns det SÅ roligt att ha ett jobb jag verkligen brinner för, trivs med och är motiverad inför!

Nä hörrni, efter de senaste åren av motgångar och kaos så kan jag knappt förstå att detta händer. Jag fick min bästa praktikplats, jag tog examen och sen fick jag mitt drömjobb. Måste ändå vara lite anti-jante och säga att jag faktiskt förtjänar detta. Nu är det min tur, nu börjar livet!

Gillar

Kommentarer