Varför ser ingen ordens makt?

Solen ligger strax under horisonten, snart kommer mörkret lägga sig likt ett täcke över oss. Folk kurrar ihop sig i hemmet, andra går ut med vänner. Om bara några timmar kommer nattens tystnad att brytas av påverkade elever som slappnar av från en intensiv skolvecka.

  Musiken fyller min lägenhet, håller ensamheten borta. Med filt, god mat och musikens instrument så kurrar jag ihop mig i soffan. Kanske sätter jag på ett avsnitt från serien jag just nu tittar på. Tar ett djupt andetag, släpper ut stressen och känner kroppen slappna av. Äntligen klar efter en intensiv hemtenta vecka. Njuter av min frihet innan måndagen kommer med ett nytt delmoment. Jag låter tankarna flöda till allting, scener till min story dyker upp i huvudet som man skriver ner.

  Ikväll kommer jag fira med god mat och min efterlängtande cola i kylskåpet. Jag klarade det. Återigen har man lämnat in hemtentan och nu återstår det bara att vänta tills betyget kommer. Så otroligt nervös, men finns ingenting man kan göra nu.

  Träffade min hyresvärd för första gången för några dar sedan. Trevlig dam med rosa slingor i håret och pratade som att livet gällde på det. Hon vandrade fram och tillbaka, sade saker som hon har upprepat många gånger. Man tittade på klockan och kände stressen av att man måste gå ner till bibblan för att börja skriva. Men ändå gick hon inte. Inte vill man kicka ut henne eller skynda henne - för hon är ju ändå min hyresvärd.

  Man kan känna ensamheten krypa framåt, likt ett stort svart monster kommer den närmare. Anfaller när man minst anar det. Från att vara omringad med folk och djur - nu ensam. Vännerna umgås man med på dagarna, men under kvällens timmar så är det så tyst i lägenheten. Läser, tänker, ser på tv för att hålla monstret borta. Lyckas ganska ofta och brukar njuta av tystnaden, men ibland hinner jag inte. Då ringer man mamma och pratar i timmar, eller skriver med vännerna.

  Med god mat bredvid mig, håller jag skrivblocket i famnen och skriver ner tankar och scener till storyn. Känner hur den utvecklar sig till något underbart. Likt hur en blomma öppnar sina kronblad till världen. Visar människorna något helt fantastiskt. Med mina ord vill jag berätta något betydande, visa att världen inte bara är mörker. Ibland känner man sig nere, ser inget ljus. Men det är då man hittar styrkan för att resa sig. Att veckla ut sina vingar likt en fjäril som kommit ut från sin puppa. Man ser sig i spegeln och ler.

  Det vill jag förmedla. Styrkan i människor. Deras mod. Med orden kan jag misshandla min karaktär, få henne att bryta ihop, att vilja dö. Men med orden kan jag också ge henne styrka. Långsamt kan hon resa sig och återigen le med lycka i bröstet. För man vet att man inte tillåter livet trycka ner en till golvet. Man är starkare. Bättre.

  I nuläget kanske man inte ser det. Man läser min text, fnyser och kallar mig lögnare. Men det man inte vet är att någon gång så hittar man sina ord. Sin styrka. Sitt mod. Och det kommer eka till och med efter döden. Rätt folk hör. Rätt folk lyssnar. Låt de bara få höra din röst.

  Inläggets musik: Braden Barrie - Ashes

Gillar

Kommentarer

Linda75,
Så bra skrivet gumman ❤ det är bara du ringer. Kul att prata med