Jag hoppar av här

Just nu sitter jag i en bar i San Fransisco och bara njuter av dagen som jag har här. Vi tog tåget till Köpenhamn tidigt på fredags morgon och flög sen till Los Angeles. Efter att vi hämtat ut bilen som ska köra runt oss i Kalifornien tog vi ett snabbt stopp på KFC och sedan checkade vi in på Lompoc Valley Inn & Suites. Vi vaknade alla tre tidigt på lördags morgonen och hoppade upp för att få ut så mycket som möjligt av dagen och vid frukosten slog det mig, nu just i denna stund så öppnar de snart dörren till Brasseriet och har en full service framför sig. Loggar in för att skicka en hälsning till mina vapendragare och ser att de lagt ut en jätte fin gruppbild. Jag var inte med där. För jag är ju här. Jag har alltid haft väldigt svårt för att vara ifrån jobbet och inte för att jag har lite kontrollbehov utan mer för att jag älskar mitt jobb. Jag trivs och därför gillar jag att vara där. Men nu är jag inte där och snart kommer jag inte vara där alls.

Allt har sin tid, påminner alla mig om och visst är det så

För ca 7 år sedan behövde jag ett heltidsjobb och Kosta Boda Art Hotel behövde någon som kunde plocka disk i Glasbaren under högsäsongen på sommaren. Sebbes pappa visste ju om detta från båda hållen och såg till att jag och hotellet blev en match. Idag skulle jag faktiskt till och med säga, en perfect match. Huset lärde mig allt. Allt från att bära tre tallrikar till kunskap inom både mat och dryck. Att ta ansvar. Att inte rodna varje gång någon pratade med mig. Jag lärde mig en verksamhet som jag aldrig trodde jag skulle ty mig till men oj vilken fantastisk värld. Jag ville inte göra något annat i början än att plocka disk och springa runt buffébordet och hela tiden se till att det var påfyllt, rent och fräscht. Men tillslut så var jag väldigt bra på det och perfektionisten i mig var nöjd och belåten. Jag bemästrade mitt jobb och jag fick betalat. Fantastiskt ju! Då började jag arbeta kvällar, stod i dörren och välkomnade gäster. Kassan hade jag inte lärt mig och ville kanske inte det heller. Jag trivdes och var nöjd med mitt jobb. Jag kom från en bakgrund som säljare och fick första kvällen utmaningen att sälja fördrinkar till varenda gäst innan de skulle börja sin middag. Hur kul som helst tyckte jag till dess att jag märkte att mina jobbarkompisar sa bakom min rygg ”kan hon bara lägga av, hon sätter oss i skiten, vi hinner inte med”. Det triggade mig mer och tillslut så hittade vi ett system för att få ihop det, så att alla var nöjda. Frida i baren gjorde en drinkmeny som vi kunde ha i vår bar i restaurangen och sen kunde runnern fixa drinken. När vi bara hade hittat hur vi skulle arbeta så blev till slut det här med fördrinken inte ett problem för mina vänner i förkläden utan helt plötsligt kunde gästen sitta någon minut till och de slapp stressa. Kul när man kan se en förbättring som både vi, gästen och chefen uppskattade. Sen gick vi över till champagne som fördrink och det var först då jag började hålla i en vinflaska och hälla upp vin och champagne. Efter det så bara fortsatte det, jag blev servitris, jag blev hovmästare, jag blev restaurangchef och sen en dag satt jag i 4 timmar på en barstol i restaurangen, jag drack nog hundra koppar kaffe den dagen. Jag satt där för jag väntade på att Edin skulle komma, vi hade bestämt tid för möte och vi skulle prata om jag skulle bli hans restaurangchef i Brasserie by EDz. Måste nämna, gnälla, att Edin kom i tid men han skulle bara laga lite gröt i köket, träna ett pass i gymmet och ta bilen för att fixa något som jag än idag inte vet vad det var och sen satte vi oss ner. Han frågade vad jag ville och jag sa att jag hade blivit erbjuden att bli Restaurangchef i Brasseriet. Han sa igen, ja men vad vill du? Jag fick då vara tydlig och säga, ”Ja jag vill ju det men jag vill ju verkligen inte det om inte Du vill det för då tror jag inte detta kommer funka!” Han skrattade och sa att det var rätt inställning och därför kommer detta funka väldigt bra. Det funkade väldigt bra och jag fick en helt otrolig utmaning till mig. Jag lämnade tryggheten i Linnéa Art Restaurant och började bygga upp en restaurang som inte tidigare fanns. Helt fantastiskt måste jag säga. Tack Alla inblandade för att Jag fick vara med om detta! Allt jag och Brasseriet har gått igenom gör att det stället känns som hemma. Blir lite tårögd nu och väljer att det räcker med att skriva att jag älskar hela Brasset på tusen olika vis. Ni förstår.

Precis som i Linnéa så hände det massvis med saker i Brasseriet och jag lärde mig hur mycket som helst, men nu känner jag mig överlag lite färdig. Jag känner igen att jag bemästrar mitt jobb och att jag vill mer. Kanske mer än vad huset just nu kan ge just mig. Jag har ett tag känt så, lite bortglömd och utanför, och har givetvis ventilerat det tillsammans med mina chefer. Jag har funderat och vägt in alla tidigare tankar och känslor och pratat flera gånger med mina chefer innan jag i onsdags berättade att nu hoppar jag av. Jag ska ta all den kunskap jag fått och använda mitt driv och nu hitta något nytt som utvecklar mig och som jag kan lära mig att bemästra. Sen får man nöja sig om man bara blir riktigt duktig på det man gör, men målet är ju såklart att vara bäst då kämpar man alltid mer. 😉 Det känns i grund och botten bra men fy fan vad sorgligt och tårarna är miljontals. Innan jag åkte på semester pratade vi lite om vem som ska ersätta mig och jag fick koncentrera mig för att vara stark. Jag vill ju att personen är fantastisk och älskar min lilla restaurang lika mycket som jag gör. Detta är viktigt. Haha jag kan tro att det kommer kännas så här den dagen jag får en son och han flyttar ut till sin flickvän. Typ så. ☺️😁 Jag kommer arbeta uppsägningstiden ut. Det behövs då varenda vägg, person och glaspryl ska kramas hejdå! 😃

Jag har haft förmånen att ha många chefer genom åren på hotellet och fördelen med det är att de kommer in med en enorm energi och har super mycket att lära ut. Det finns många nackdelar med detta också men för mig har det gett många vänner och mentorer som jag ofta ringer till och ni är ett enormt stöd för mig. Tack till alla er! Och tack till alla jobbarkompisar, det är Enbart för er som det har varit kul att jobba jul, nyår, midsommar, påsk och varenda helg!!! Ni är bäst och ni är Kosta! Kontakter är värda att vårda och ni alla som jag lärt känna är guld i mina ögon. ❤️

Nu är vinet slut, min kaffe kall och mitt resesällskap borta sen länge. Jag tror det är dags att lyfta på rumpan och utforska San Fransisco. 😎

Brasserie 1742

  • Jobb

Gillar

Kommentarer