(Ingen rubrik)

Usch och fy hörni.. Jag har ju haft problem med en tand och var hos tandläkaren på två akuttider innan jul. Idag var det dags för återbesök och att ta bort lagningen som de akut gjorde innan jul och sen göra det riktigt. Jag är så himla rädd för tandläkaren och jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är men när jag lägger mig i stolen så börjar jag skaka, tårarna fylls upp i ögonen och jag känner mig rent ut sagt som världens minsta lilla människa. Min tandläkare är såå himla go och vi har bestämt att jag alltid ska få gå till henne och hennes mysiga assisten varje gång jag behöver gå till tandläkaren. Skönt med ödmjuka människor som tar hand om en på ett bra sätt. När människor säger ”Jag svänger aldrig vänster på motorvägar”, ”Jag kör inte bil i ett annat land”, ”Jag vägrar flyga” eller ”Jag är rädd för tandläkaren” så tycker jag alltid synd om den personen. Det är ju ett handikapp att undvika att göra saker som man behöver göra bara för att man är rädd! Jag är rädd för massa saker men jag lovar, jag skulle aldrig banga på något! Därför blir jag så ledsen när detta med tandläkaren påverkar mig så här extremt! Och jätte ledsen blev jag då dem bedömde att vi inte kunde fortsätta med behandlingen på grund av mitt tillstånd. Jag bad om ursäkt när jag skulle gå men vet om att min frustration över det här är mycket större än deras! Jag kan inte förstå att jag inte klarade detta. Men denna gången var nog mitt psyke starkare än min kropp och min kropp sa stopp till det här och jag får nog bara acceptera det.. Men som sagt, fy tusan vad ledsen jag är över att inse denna stora svaghet som faktiskt hämmar mig i mitt liv. Får vända och vrida på detta som Rubisk Kub för att ta mig förbi det och klara av nästa besök!

  • Vardag

Gillar

Kommentarer