chair​ or cheer?

När jag var 16 år och hade flyttat in i min första bostadsrätt behövde jag köpa möbler. Som vilken annan tonåring som helst i min sits så ville jag ha allt på en och samma gång. För mig var det ingen omöjlighet då jag arbetade extra som säljare på kvällarna efter skolan och jag har alltid varit väldigt duktig med att ordna pengar. Sebbe brukar kalla mig för Maffia Bossen men jag är mycket oskyldigare än så och lovar er att bakom varenda krona ligger hårt arbete. 😉 Men när jag skulle köpa möbler till köket så låg jag inte alls bra till då jag hade köpt en soffa, soffbord, tv-bänk osv osv så jag bad farmor och farfar om ett lån för att kunna köpa matbord och stolar. Varje stol kostade 1200kr så vi kom överens om att jag skulle betala tillbaka 1050kr per stol till dem vilket jag föreslog då mitt studiebidrag var precis så mycket. Snälla som bara farföräldrar kan vara sa dem så klart ja till det och i fyra månader i rad betalade jag hela mitt studiebidrag till dem. Som tack för att jag höll vad jag hade lovat så köpte dem bordet till mig. Jag blev jätte glad och kunde stolt bjuda dem på middag hemma hos Mig vid Mina köksmöbler. Detta är en erfarenhet och endel av min uppfostran som jag tagit med mig i livet och som jag är så jäkla stolt över. Anledningen till att jag delar med mig av den här historien till er är för att ge er en glimt av hur jag ser på saker och ting här i livet och för att, lite gnälligt, beklaga mig över att stolarna så här 13 år senare blivit så utslitna att vi slängde dem på tippen här om dagen! 😄🙈 Nu är det dags för nya, lite modernare, dröm stolar och jag ser verkligen fram emot att både leta upp vilka jag vill ha, spara ihop pengarna och sen köpa dem till nya lägenheten! ☺️

Gillar

Kommentarer