Tog mig en extremt välförtjänt sovmorgon imorse. Jobbat 6 dagars vecka och är nu äntligen ledig idag och imorgon!

Idag har jag hunnit ta en promenad, handlat och börjat flytt-packa lite smått.
Åkte även till Sephora för att fylla på lite. Kan visa senare vad jag fick med mig därifrån!
Efter Sephora gick jag och mötte mamma på Vigårda på Vasagatan och sedan anslöt sig även min gudmor. Vi följde sen mamma till tåget och jag åkte till solariet.

Nu är jag Påväg hem och ska sova direkt. Imorgon är det mycket planerat och tidigt ska jag upp!

Natti

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hallå!
Som rubriken lyder, nu är jag i Örebro på besök. Har några dagar ledigt till innan jobbet kickar igång!

Igår kollade jag och jullan på hockey. Sverige - Tjeckien och det blev 5-3 till oss, härligt.
Efter det drog vi oss vidare för prosecco och paninis på Paolos (favorit i Örebro!) och sedan hem.

Idag ska jag möta Moa för lite fika, och efter det får jag se vart dagen/kvällen tar mig!
Kram

Likes

Comments

Hej.
Kom just hem från jobbet och scrollade genom mitt flöde instagram. En väldigt omtalad poddare postade en bild på sig själv tillsammans med en väldigt glad kvinna.
"Lyssna på nya avsnittet på podden och möt powerkvinnan ... osv" skrev han under bilden

Powerkvinna. Ordet får mig att rysa ärligt talat.
Jag tycker innebörden är FANTASTISK. Kvinnor som tar för sig, står upp för sin sak och inte låter sig hindras av en mans vilja, åsikt eller tycke.
En kvinna med jäkligt mycket power, som är stolt över sitt arbete, som har makt och kanske även framgångsrik. För en kvinna med makt hör till det nya. Så ordet power+kvinna kan jag absolut förstå.
Men det jag inte förstår är alla dessa män det talas om. Super entreprenörer, ledare, politiker osv. Power-män? Tuff man? Har aldrig hört för att... det är...... väntat? Väntat att en man har "power"?

Jag är absolut för att framgång ska hyllas. Men att kalla en kvinna för "powerkvinna" är inte det lite som att säga
"Titta! Hon lyckades ju! Titta kvinnor kan också!"
Klart som fan att vi också kan. Varför skulle vi inte? Jag förstår termen men inte varför den skulle vara nödvändig?
Är det någon som förstår vart jag vill komma? Jag menar, året är 2017. Idag är det inte konstigt med en kvinnlig partiledare, kvinnlig ordförande eller en kvinnlig chef.
Så snälla sluta dalta. Powerkvinna? Nej tack.

Alla kvinnor har lika mycket power, och det vet vi alla redan.

Likes

Comments

Tog sovmorgon imorse och åkte vid 14 till Stockholm. Gick runt lite på NK innan jag mötte upp för möte. Vi satte oss på något fik i gallerian och pratade.
Efter det gick jag ett par varv runt i stan och bara myste.
Idag var det varmt, kändes som en sommarkväll nästan och min tunna jacka kändes överflödig faktiskt.
Satte mig vid vattnet längs Strandvägen och tittade solnedgång och sprang sedan till tunnelbanan för att åka till centralen. Nu är jag på tåget påväg till Örebro och ska försöka ta mig ut på en pw när jag kommer hem men jag har gått runt så himla mycket idag så jag tvivlar på att jag kommer orka det!

Likes

Comments

"-HEJDÅ" skriker jag motvilligt och går ut genom dörren från skidskolan. Jag längtar redan till morgondagen, för jag har världens roligaste jobb.

Jag drar på mig den löjligt stora ryggsäcken där både pjäxor, hjälm och kläder får plats.
Ett par, två par skidor slängs upp på vardera axel, stavarna tar jag i handen.
Jag börjar gå hem mot stugan. Jag släpar inte bara utrustning till sporten jag förevigt kommer att älska utan jag bär på ett rus. Ett rus av lycka och eufori. Jag ler hela vägen hemmåt.

Tänker att jag tar den där genvägen, som jag alltid får för mig att ta och hopps att snön är tillräckligt frusen just där, så jag kan gå över. Men jag rasar rakt igenom, snö upp till midjan och 3 ton utrustning vilar på mina axlar vi detta tillfälle.

Jag står blickstilla. Det är knäpptyst runt omkring mig. Förutom paniken inom mig som nästan hörs i öronen då iskall, blöt snö letar sig in under skidbyxorna. Men jag vet exakt hur jag ska ta mig upp, för detta händer varje gång, varje dag jag väljer den här vägen. Men jag är fortfarande glad. Men utmattad och trött. Fast mest glad och tacksam efter denna otroliga dag. " -(Utdrag ur min dagbok jullovet 2014).

Ungefär exakt den här känslan har jag gått runt med de senaste månaderna, med den här extrema vikten på mina axlar.
Inte av utrustning men av beslut. Beslut som ska fattas, tider som ska passas och mallen av mig som varje människa runt omkring mig förväntar sig av mig.

Men tillslut rasar man igenom det där snöblocket, och då är det dags att fatta beslutet.
Och nu är mina beslut fattade. Min framtid som jag knappt sett bland molnen har nu klarnat upp till en klarblå himmel och det är dags för mig att göra det som jag vill göra, inte det som jag förväntas göra.

Äntligen. Och denna eufori jag känner nu är densamma jag känner efter en heldag i backen. Och de väggar jag kommer stöta på nu, eller de snöblock som kommer rasa som jag går över, kommer jag bemöta med ett leende som med allt annat jag ska ta för mig av nu.



Likes

Comments

Hej gosisar!
Nu är jag äntligen i mål med denna jobb vecka och framför mig väntar du en lugn vecka med endast 3-4 jobb pass. Ser mycket fram emot att hinna träna, fota (har ÄNTLIGEN fått tillbaka min kamera) ordna med designen till denna blogg samt så ska jag eventuellt dra ihop något spännande som snart får synas på denna plattform!

Den hör veckan har varit allmänt seg och har inte mått något vidare tyvärr. En sovmorgon imorgon är med andra ord väldigt uppskattat.
Imorgon ska jag träffa Moa för att träna, sedan ska även städning och tvätt hinnas med..

Kram och godnatt, nu tänkte jag somna framför John Tucker must die för säkert 100 gången.

Likes

Comments

Hej, här är era förväntningar:

Jag är 18 år fyllda och jag fyller 19 i sommar. I sommar tar jag studenten som alla andra i min ålder, men vad händer efter det?

I skolan, på SYV-mötena, jobbet och skolan är allt bra tills frågan kommer. Den där frågan som är värre än "hur går det med körkortet?". Den frågan som lyder "jaha, vad ska du göra efter skolan då?". Jag fullkomligt avskyr den diskussionen som följer.

Berättar man att jag ska jobba ett par år tills jag vet vad jag vill plugga, då ifrågasätts det. Berättar jag istället om mina resplaner då kritiseras genast de istället. Har man dock turen att inte bli kritiserad för sina planer fram tills man vill börja plugga då kommer ändå nästa fråga som egentligen är samma fråga som den första dock omformulerad "Ja, men efter resorna/jobbet, vad vill du plugga då?". JAG VET INTE. Och det brukar oftast vara det jag svarar med versaler till och med beroende på vem som frågar...
Men pratstunden fortsätter och nästa förhörsfråga lyder: "Jaha men körkortet då?". Då får jag svara att nej tyvärr jag har inte ens börjat övningsköra. Då lyfts ögonbrynen en halv decimeter innan de fortsätter sippa på kaffet, och vänder sig om och fortsätter prata med någon annan.

"Hur går det med jobbet då?" här finns två svar: Jag själv svarar ja jag jobbar några gånger per vecka och då svaras det med "du måste prioritera skolan, du borde inte jobba så mycket".
De av mina jämngamla vänner som svarar "tyvärr har jag inte hittat ett jobb än, jag fokuserar på skolan", då kontras med "men du måste tänka på att arbetslivs erfarenhet är jätteviktigt".

"Hur går det med kärleken då" Jag brukar svara att jo det går fantastiskt och berätta hur fånigt kär jag är och då möts jag ofta av "jaha, vad fint, men det där hinner ju gå över, du är ju så UNG!" eller bara "Du är ju så UNG".
Innan jag mötte min kärlek då svarade jag att "nej jag fokuserar på annat just nu och då kontras det med att "men någon finns det väl?;)". Suck.


ERA FÖRVÄNTNINGAR, vill att jag ska ha framtiden planerat, vet vad jag vill men samtidigt njuta av mina ungdoms år. Satsa på skolan, men inte för mycket ("satsa bara på 5:or hade vi i skolan, vad har ni nu igen? MVG? Jaha A-E hur fungerar det? Satsa på A då. Är A svårare än MVH eller 5? det tror jag väl knappast."). Och snälla glöm inte körkortet, oavsett om du kommer ha en egen bil när du är 18 är körkort ett MÅSTE för att slippa skämmas på jobbet eller i skolan.
Bli gärna kär men glöm inte att du är ung så dina känslor är inte lika riktiga som "riktiga vuxnas" efter som du är ung!


Kram



Likes

Comments