Varför jag valde att inseminera mig..

Jag får frågan några gånger om dagen om varför jag valde insemination och hur det gick till. Jag tänkte skriva ner de vanligaste frågorna och svara på dem här på bloggen så finns dem att söka upp. När man pratar om sådant här finns det inget rätt och fel, detta är MINA känslor och tankar, alla är vi olika och man måste själv ta ansvar för vad man ger sig in i. Jag var på Storkkliniken i Danmark då det inte var lagligt i Sverige när jag började.

Varför valde du insemination?
Jag blev singel vid 31 år efter ett långt förhållande. Jag var inte alls sugen på att dejta då men insåg att om jag skulle få familj senare i livet var ju det ett måste att träffa en man och det gör man inte i soffan. Jag tänkte tanken redan då att om jag inte träffar den killen jag vill leva resten av livet med så skaffar jag barn på egen hand. Skulle ALDRIG skaffa med någon som "han får duga", eller gå ut på krogen och lura en kille så jag blev gravid. Då ville jag hellre ta eget ansvar och göra det via insemination och sen stå för det 100%. Efter några års "påtvingat" dejtande var jag fortfarande singel. När jag var 35 år kände jag att om jag vill ha barn så får jag ta tag i det själv. Jag hade flera gånger gått in på Storkklinikens hemsida men det var så mycket fakta/regler/attgöra så jag blev helt matt. Men under en promenad i november 2015 bestämde jag mig, NU gör jag det! När jag väl bestämt mig för något finns det ingen som kan ändra mig. Är det vad JAG vill så bryr jag mig inte om vad andra tycker. Så jag var aldrig orolig över vad omgivningen skulle säga, det rör mig inte i ryggen. Jag valde att berätta för mina närmsta vänner, min familj och min arbetsgivare. De måste ju veta varför jag var tvungen att ta semester en gång i månaden och åka till Danmark. Alla blev glada för min skull och de stötta till 110%.

Hur går man till väga?
Jag ringde Storkklinken och de sände mig en massa material som jag skulle lusläsa flera gånger. Bokade in ett telefonmöte med Storkklinken (detta är ett måste från klinikens sida) där de ställer lite frågor om min livssituation mm, jag fick även möjlighet att ställa dem frågor jag hade. När jag bokade telefonsamtalet bad jag om att få prata med en svensk då jag inte ville ha detta samtal på danska eller engelska och det var inga problem, skriver detta då många frågat :). Kliniken har även krav på att man tar några prover innan man kan komma på sin första insemination (så man är frisk). Då hittade jag Kvinnokliniken i Göteborg som kunde hjälpa mig med detta. Jag skrev ner alla prover Danmark ville ha och gav dem till läkaren på Kvinnokliniken. Tror det var en 7 prov ungefär och det gick på några tusenlappar, minns inte exakt tyvärr. Jag hade både telefonsamtalet med Danmark och tog alla prover på kvinnokliniken i november 2015. När jag fick svaren skickade jag dem till Danmark och när dem sett att allt var okej så var det bara för mig att börja testa för ägglossning. Jag köpte en massa ägglossningstest på Apoteket (dessa la jag också rätt mycket pengar på) och sen efter mensen var slut gick jag upp klockan 05:00 varje morgon för att testa och se om jag hade ägglossning, testade även varje kväll. Första gången jag testade (dec 2015) och det visade att jag hade ägglossning var en fredag kväll. Då är kliniken stängd men då lägger man ett mail till dem att man kommer nästa dag. Jag, mamma & pappa bestämde oss för att åka till Danmark redan samma kväll för att verkligen vara på den säkra sidan att vi skulle hitta och komma fram i tid haha. Så mamma & pappa hämtade mig kl 21:00 fredag kväll och där var resan i gång! :) Vi sov på hotell och morgonen därpå ringde jag kliniken, de hälsade mig hjärtligt välkommen!

Hur går insemineringen till?
När man ringer kliniken på morgonen får man säga när man kommer så att de inte tar fram och tvättar (ja de låter konstigt) säden (spermierna) för tidigt, kommer man inte i tid dör säden och du får betala utan att kunna insemineras. När man kommer dit får man fylla i ett papper om vad man skall göra och betala, detta går fint att göra med kort på den klinik jag var på. Sen är det bara att slå sig ned i väntrummet tills det är ens tur. När det väl var dags satte sig barnmorskan bredvid mig och visade på en bild vad som skulle ske. Sen får man lägga sig på en säng (typ gynstol fast säng) och när du är redo så för dem in katetern. Detta gjorde inte ont alls, kan nypa till lite grann, men absolut inget man inte klarar av. Sen får man om man vill ligga kvar inne i rummet och vila och lyssna på musik innan du springer ut i vimlet igen. Jag låg inte så länge utan kände mig redo för att hoppa i bilen och åka hela vägen hem igen. Så själva ingreppet med prat och lite vila tar max 10-20 min ungefär och de är supertrevliga på den kliniken jag var. Med dig hem får du graviditetstest som du skall testa efter 2 veckor (de längsta veckorna i ditt liv ;)). Visar testet negativt så är det bara till att vänta in mensen och sen börja testa för ägglossning igen, är det positivt så är det en annan resa som börjar :). När jag hade gjort 3 försök utan positivt resultat sa de på kliniken att de rekommenderade mig att spola äggledarna så att inte dem var igensatta och att testa för att se om jag behövde några hormoner. Så jag gick åter till Kvinnokliniken och tog prover. Spola äggledarna kunde de inte göra för det måste göras på en viss dag i cykeln. Några hormoner behövdes inte och den dagen jag skulle kunnat spola äggledarna var kvinnokliniken stängd och sen fick jag ägglossning, så jag chansade och åkte en 4:e gång till Danmark och den gången tog det :). Varför kliniken rekommenderade mig detta var för att jag inte skulle kasta mina pengar i sjön.

Vad vet du om donatorn?
På den kliniken jag var fick man önska längd, ögon & hårfärg. Jag önskade att donatorn skulle vara över 1,86 cm lång, brun eller blå ögd, blont eller brunt hår. Jag valde öppen donator vilket betyder att Robin får träffa denna om han vill när han fyller 18 år. Varför jag valde öppen är för att jag inte vill stänga dem dörrar som finns för att han skall få veta mer om donatorn.

Hur skall du förklara för ditt barn att han inte har någon pappa?
Jag tror på att vara öppen och ärlig mot sitt barn. Jag har en bok som heter Mamman och fröet som handlar om en mamma som köper frön för att få sitt efterlängtade barn. Denna läser jag redan nu för Robin och kommer så göra så länge han vill. Jag kommer säga att jag hade så mycket kärlek som jag ville ge ett barn och så åkte jag långt och köpte frön från en snäll man som ville hjälpa mig. Och jag är SÅ GLAD att jag gjorde detta för då fick jag DIG! Typ så, kommer ju komma 1 miljon frågor från Robin (eller inga alls) och dem får jag svara på så gott det går när jag väl får dem :). Jag tror att ett barn som får obegränsat med kärlek i från en förälder och sen även kärlek från morföräldrar, kusiner, mostrar, morbröder, kompisar mm mm kan må bättre än ett barn som har föräldrar som bråkar, skriker och slåss, aldrig närvarande, droger mm. Jag tror inte att en lycklig barndom måste bestå av en mamma och en pappa utan jag tror att det handlar om att få en trygg barndom med massvis av kärlek.

Hur har omgivningen reagerat? Jag har bara mött positiva reaktioner. Släkt och vänner har varit stöttande till 110%. Kvinnokliniken, mödravårdscentralen, förlossning & BB har varit trevliga och varit nyfikna på hur min väg varit. Jag trodde nog att jag skulle möta någon som ifrågasatte men det har jag inte gjort än. Kanske att de inte vågar säga vad de tycker direkt till mig utan att de tar det bakom ryggen i stället och de jag inte vet har jag inte ont av ;). Jag känner snarare tvärtom, jag har mött så mycket kärlek!

Vad kostar det?
Jag tror att en insemination kostar ungefär 8500 kr, minns inte på kronan. Sen resan dit på det. Vi bilade i från Göteborg och med broavgifterna och bensin kanske man hamnar på ca 14 000kr per insemination. Sen kostade de prover man måste göra till första försöker några tusenlappar och alla ägglossningstest kostar några hundra per månad.

Vad är jobbigast med att vara ensamstående?
Det här har jag tänkt på mycket för helt ärligt är det inget som är jobbigt. Jag ÄLSKAR det här livet. Gillar att planera och ligger alltid steget före med packning och planering. Skall jag i väg kl 10:00 börjar jag typ 3 timmar innan och blir hellre klar för tidigt och slappar sen. Är man en person som gör allt i sista minut så kommer det bli väldigt mycket jobbigare. Du har inte den där andra partnern som kan vända lite lätt och hämta de du glömt. Eller som bär hälften av packningen. En sak som skulle kunna vara jobbig är ekonomin. Man är inte rik som föräldraledig. Jag gjorde så att jag sparade i hop pengar så att jag har att leva på nu när jag är hemma. Skall vara hemma 18 månader och då vill man ju gärna kunna leva lite också och inte bara snåla. Sen är det ju många som säger att det är som ett heltidsjobb att ha barn. Men jag som har ett jobb med väldigt mycket ansvar tycker att det är semester i jämförelse med att jobba. Vi är lediga varje dag och gör det vi känner för. Det finns absolut ingenting att klaga på! Så har det varit de första 5 månaderna och kan ju ändras. Men jag tror faktiskt inte det, jag tror mycket handlar om inställning. Jag visste ju vad jag gav mig in på, ingen sovmorgon eller sova en hel natt på några år, vakna nätter, gnällig bebis, bajs, kräk och dräggel i mängder, "låst" hemma på kvällarna mm mm men det är ju just det jag saknat i mitt liv!! Nu när jag äntligen fått det njuter jag varje minut och vet att tiden springer i väg så om några år är jag "ensam" igen och har en massa egentid igen. Så just nu vill jag INTE ha någon egentid, har haft det i 36 år och det räckte :). Jag förstår att det ser helt annorlunda ut om man har en bebis med kolik (eller annan sjukdom), då är det tufft! Jag har absolut inte haft en tyst "enkel" bebis, utan han vaknar flera gånger per natt (& gör fortfarande), han är en bestämd grabb som skriker när han är missnöjd (kan bara vara att han vill ha underhållning), ingen sådan där nöjd bebis som bara gillar läget hela tiden. Här måste det helst hända nått hela tiden :)

Varför insemination och inte IVF?
Jag blev inte rekommenderad det ena eller andra. Men när jag hade gjort 3 inseminations försök utan positivt resultat sa de på kliniken att jag skulle börja tänka på IVF, om det var något jag ville hoppa på som nästa grej. Jag tänkte inte så mycket på det då utan tänkte att de tar vi den dagen om det blir aktuellt.

Jag tror att jag fått med det mesta. Om ni har fler funderingar och inte vill skriva ett meddelande här på bloggen så lägg ett privat meddelande till mig på instagram så samlar jag i hop de frågor jag får och gör ett nytt inlägg här. Mimmizett heter jag på insta.

Om det finns nått jag ångrar så skulle det vara att jag inte gjorde detta tidigare, fast då skulle jag ju inte fått Robin, så nä, det finns inget jag ångrar! :)

Gillar

Kommentarer

Matilda Temiz,
Åh vad fint det låter, helt rätt att ett barn inte alltid måste ha en mamma & pappa för att ha det bra, det är kärleken som spelar all roll i slutändan <3
Matildatemiz.vimedbarn.se
mimmiz
,
Ja men eller hur är det så! Det finns ju bevisat flera gånger om. 😊 <3
Evelina
,
Såå fint, kom en liten tår när jag läste den sista meningen <3 Tycker absolut inte att den vägen du valt att gå är konstig på något sätt och har svårt att tro att/varför någon skulle tycka det! 😊
mimmiz
,
Hej! Det är verkligen en känsloresa det här med att skaffa barn. Jag kan gråta bara över att han är så jäkla söt Hahaha <3.. Nä man förstår inte sig på människor som har så mycket åsikter om vad som är rätt & fel, snaaaark säger vi till dem 😉. Ha en go kväll!
Monica
,
Hei! Jeg dro også til Stork klinikk, ble gravid på første inseminering og har nå en gutt på 9mnd! Veldig kjekt å lese og følge deg da jeg føler vi har gått/går gjennom mye av det samme! Er alenemamma på 33 år, og er som deg stolt og utrolig glad for å ta et valg om å gjøre dette alene. Kommer til å følge deg og din fine sønn videre!
mimmiz
,
Hej!! Grattis till din pojk! <3 Så roligt varje gång någon skriver som också varit på Storkklinik! Roligt att du hittat hit! Kram