En unge i minuten

Gokväll. Kollade precis på "En unge i minuten". Var en av papporna där som var så fantastisk go! Deras son föddes väldigt fort och hastigt i vecka 34 och de behövde göra återupplivningsförsök på honom. Fasen va jag grät! Tänk att ligga där och få höra dem orden. FY FAN! Men det gick bra och bebisen klarade sig fint. Så mycket kärlek, rädsla, känslor och ängslan inne i de där rummen. Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag har fått gå igenom en graviditet och en förlossning, som gav mig världens mest underbaraste lilla grabb. Det är den häftigaste upplevelsen jag varit med om och tror inte det finns nått som slår den. När man tror att man förmodligen aldrig kommer att få barn och sen ha den turen att bli gravid via insemination, den glädjen är oslagbar! Jag verkligen suger i mig denna bebistid. Kramar, pussas och gosar med Robin så han blir galen hehe. Som nu när han vaknade och satt upp i sängen. Han ville bara ha nappen och somnade om. Men jag vill klappa, bädda om, pussa och krama honom. Får slita mig i från honom så han kan få sova i fred ;)

Jag tänker i bland på att det skulle hända mig nått, så jag dör. Tänk, då skulle inte han minnas mig. Då får han när han är äldre gå in här på bloggen och läsa. Här kan han följa mig, varje dag sen 2009. På nått fånig sett känns det bra :). Det tar på än att tänka på ledsamma saker, men jag tror samtidigt att det är bra att vara medveten om att en sjukdom eller olycka kan komma snabbt, så man skall alltid leva och ta vara på nuet. Vara med dem man älskar och ta vara på varann.

Jaha det vart ett inlägg om kärlek och döden.. Nu skall jag borsta mina gaddar och gosa in mig i Robins nacke. I morgon blir det en tripp till Stenungsund igen.. Natti

Gillar

Kommentarer