Hej☺️ Jag skapa den här bloggen för ett tag sedan men inte känt mig riktigt redo o motiverad att börja dela av mitt liv. Nu känner jag att det e dags.
Kanske ni vet så har jag levt i missbruk i ca 20 år. Jag använde alla droger som gick att få tag på men huvuddragen var tjacket, iaf de sista åren.
Jag har som tur alltid haft någonstans att bo, om jag inte hade en egen lägenhet så fick jag bo hos nån kompis, så på det sättet har jag inte varit hemlös mer än nån kortare stund.
Jag har alltid känt mig annorlunda o känt att jag inte hör hemma någonstans. Jag hade kompisar men kände inte direkt nån samhörighet med dem, dessutom har jag alltid bara sugit åt dem då när de inte haft nån annan att umgås med. I tonåren började jag må dåligt, fick ångest o gick in i en depression. Sökte hjälp från psykiatrin o då hittade jag bentz, om jag tog några extra så mådde jag bra, kände mig lugn o harmonisk. Det tog inte länge när jag började experimentera med andra sorters tabletter o därifrån hittade jag vägen in till alla andra droger. Äntligen kände jag att jag mådde bra, blev harmonisk o kaoset innanför mitt huvud lugnade ner sig, jag hade hittat min grej. I början använde jag bara då o då, sen blev det helger o snart som det var så var det ingen skillnad vad det var för dag. Mina kompisar o familj visste vad jag höll på med men ingen satt ner sin fot, ärligt sagt skulle inget av sånt ändå ha hjälpt, jag hade ju hittat min grej i livet o mådde äntligen bra.
Jag e idag drogfri, har varit det i snart 1 1/2 år. Jag fick nog med sliten o med allt som det innebär, kriminaliteten, lögnerna, ingen drog funkade inte heller längre. Det som förut hade varit min grej hade svikit mig. Jag mådde bara piss av drogerna, kroppen tog mer o mer stryk o inte att tala om mitt psyk. Jag var ett vrak. Jag orkade inte längre med mitt liv, livet bland missbrukare o kriminaliteten. Nu när jag har varit drogfri har jag förstått hur utsatt jag levde, allt som har hänt, våldet både fysiskt o psykiskt, våldtäkter, alla som utnyttjat mig på ett eller annat sätt osv. Allt som jag utsatt andra för, även mina nära o kära. Min dotter som blev placerad när hon var 8 år, nu fyller hon snart 14. Allt hon fått se o höra, vad hon varit med om - ärligt sagt så trodde jag då att hon inget visste o såg, men oj oj vad fel jag hade där. Jag har mått så fruktansvärt dåligt pga min dotter, gör det fortfarande ibland, men har lärt mig att acceptera det som varit, att jag inte kan  förändra det, lärt att förlåta mig själv.
Nu e min relation med min dotter så mycket bättre, vi ses ungefär varje vecka o hon har börjat få tillbaka tilliten till sin mamma o det mina vänner e det bästa som har hänt mig på länge.
Där fick ni läsa lite om mig. Vissa av er tycker säkert att jag gjort en kämperesa till drogfriheten medan vissa kanske dömer mig för vad min dotter möjligen blivit utsatt för. Det accepterar jag.
Ha en så härlig helg. Kärlek åt alla❤️❤️