Så gjorde jag det jag aldrig trodde att jag skulle göra. Tjat resulterade i en helt oförberedd dejt. Vi träffades på en mysig restaurang i stan. Åt, kramades lite och hör och häpna, PUSSADES! Eller rättare sagt han kysste mig. Gick en lång promenad i stan och pratade. Försökte lära känna varandra lite. I dag kom bomben och han bröt ihop fullständigt och grät hysteriskt. Han mår tydligen väldigt dåligt psykiskt. Fick panikångest attack när vi pratade i telefon och jag försökte lyssna och lugna.

Jag som inte ens var redo för att dejta eller träffa någon överhuvudtaget blir helt ställd. Vad fan gör jag nu? Han har ringt flera gånger i dag och bara pratat och bett om ursäkt. Jag visste att det var för tidigt. Jag kommer inte att sätta mig själv i denna situationen igen om det ska bli så här.

Självklart kan man inte rå för hur man mår. Jag klandrar honom inte men jag vet inte vad jag ska göra längre. Dejting sucks!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu är du återförenad med din fru. Nu moster får du vara med din man förevigt. Det är så sorgligt 💔 😭



Likes

Comments

Jag önskade ibland att du förstod romantik. Förstod hur den skulle få mig att blomma. Hur det lilla i det stora gjorde världen vackrare. Gjorde våra själar vackrare. Romantik är inte kliché om den känns i varenda cell. Tänk om jag fått hålla din hand i min på en promenad i månskenet. Känt värmen i din kärlek vibrera från din hand ut i dina fingertoppar in till min hand och in i mitt hjärta. Legat på en filt i snön och bara tittat på stjärnorna. Tänk om jag fått krypa upp i din famn och känt mig som en mjuk boll. Tänk om du kunde förstått vidden av vad min själ behövde....


Istället släckte du hoppet som man släcker alla ljusen i ett stort hus, lampa efter lampa.


Likes

Comments

Jag fångade en andedräkt. En utandning från svunnen tid.

Den var klar och vacker som gnistrande frost. Och jag förstod. Förstod att allt ologiskt och all rappakalja aldrig någonsin kommer att betyda något. Kära framtid. Det enda som är viktigt är ögonblicken i det lilla. Det du väljer att missa och det du väljer att se. Du kanske inte kan just nu. Men det är okej. Ögonblicken finns redo även när du är det. Kära framtid. Var snäll och empatisk. Älska med hela din själ och skördar frukten av livets essens, nektar.

❤️


Likes

Comments

Okej så jag har testat lite. Jag kan bara skratta. På riktigt! När jag inte hade någon bild så skrev några få och när jag använde bild så skrev massor. Så förbannat utseendefixerad människor är! Herregud!

Så vad har jag lärt mig? Aldrig mer en dejting sida. Jag får helt enkelt försöka lära känna någon på gammalt hederligt sätt! Jag mår illa av ytligheter av alla slag, även den när människor vill prata med en för att man har ett attraktivt utseende.

Jag är egentligen besviken men jag hade kunnat räkna ut att det skulle bli så här. Ja ja.... I live... I learn!

Och just ja... Ingen dejting för mig.


Likes

Comments

Jag måste inte förklara allt hela tiden varken för mig eller andra. Jag glömmer bort det ibland. Under flera dagar har ett beslut mognat efter stor insikt. Ibland behöver jag kliva ur mig själv för att betrakta från sidan bara för att förstå. Ibland förstår jag inte ens att jag behöver göra så. Det är inte så invecklat som det lät men jag behöver ibland vara objektiv och inte känna hela tiden utan istället bara observera.

Vad är konsekvenserna av mitt handlande? Vem påverkar det? Vilka straffas och vilka belönas? Vad gör jag för min skull och vad gör jag för din skull? Och så vidare....

Jag känner mig modig, mogen, klok och stark just nu på grund av min insikt. Jag har också gjort ett mentalt avslut. Ett känslomässigt avslut. Det känns fint på något sätt. Jag är stolt över mig själv!

Nu fortsätter livet och jag vänder blad ❤️


Likes

Comments


Så kommer sorgen som långsamt sprider ut sig i min själ. Du är vacker, mörk och djup. Jag känner allt på en och samma gång. Allt som skadat mig, allt som lämnat mig, alla som jag älskat och all sorg som komma skall. Den är så ljuv och så smärtsam, sorgen. Så svår och så hård att jag inte kan värja mig. Det gör så ont och ändå är varje tår en befrielse från bojorna som kedjat fast mitt hjärta i en avgrund av mörker.

De fuktiga tårarna smeker min kind och viskar ord till tröst. Att tryggheten finns inom mig, jag måste bara tro. För där finns kärlek i överflöd och förlåtelse för trasiga själar att komma till ro.

❤️




Likes

Comments


Hur börjar det? Hur börjar våldet i en par relation? För mig började det helt osynligt och jag vet att det för andra kan börja med en örfil eller knuffas in i väggen. Det är lite mer tydligt än det sättet jag blev utsatt på.

För mig började det lite mer sofistikerat. För jag märkte inget för än det var för sent. Det här är min historia om något som är skrämmande vanligt.

Jag var ung, han var badboy och vi blev kära. Kort efter vi började träffas så ville han att jag skulle flytta til honom. Han pratade om att han ville bilda familj och han ville i stort sett förlova sig med mig direkt. Jag reagerade inte utan trodde att detta var ett kärleks bevis. Jag lämnade min familj och tog mitt pickopack och drog.

Mina syskon hade varnat mig och mina föräldrar var vansinniga. Redan då borde jag fattat. Men jag var ung, vild och ville leva livet. Jag lyssnade på honom och mina galna tankar om att vi var menade för varandra. Herregud vilken idiot jag var!

Men man behöver varken vara ung eller en idiot för att falla för denna typen av killar för de finns överallt och inte allla badboys är våldsamma. Långt ifrån! Han som jag flyttade ihop med var snygg, hel och ren och han var charmig som sjutton. Sa alla fina ord för att få mig att falla pladask! Falla pladask ner i en ocean av mörker och ensamhet...

Jag sitter och pratar med min syster i telefon och talar om att jag ska komma och hälsa på två veckor senare. Syrran blir jätteglad och vi planerar helgen ihop. Det tar inte lång tid innan han börjar fråga vad vi pratat om och är glad för min skull. Ju närmare avresevecka och avresedagen kommer så blir han mer och mer krävande, mer och mer irriterad och ställer till med ett fullskaligt bråk. Men inget har med min resa att göra. Förbannad och piss sur drar jag på fredagen efter jobbet direkt för att slippa se honom.

Engångsföreteelse? Knappast! Detta hände oftare och oftare och jag kunde för mitt liv inte fatta vad det handlade om. Förstår du?

Alla bråk innan avresa oavsett vart jag skulle resa, vilket var till min familj och vänner för det mesta, slutade med att jag var så tömd på energi och arg att jag till slut stannade hemma. Varje gång. Det pågick under flera månader och år och folk i min närhet började undra varför jag hela tiden svek dem trots att jag hade lovat att komma. Nedbrytningen hade redan börjar men jag förstod inget.

Jag försökte tänka att han säkert inte menar så illa och att vi kunde jobba på vår relation som var ny. Inte ens då förstod jag. Aldrig hörde jag ett förlåt från hans mun. Aldrig! Nu börjar också förolämpningarna. Alla person påhopp om att jag var en dum kossa. Och i början var det väldigt försiktigt men det övergick nästan direkt att jag var ett pucko och en fet gris och detta kunde han kasta ur sig var som helst. Han kastade hårda bollar i mitt ansikte och hånskrattade. Han gjorde det ofta.

Jag tyckte nu att han var så obehaglig och försökte undvika konfrontationer helt. Höll mig undan när han var hemma och jag jobbade så mycket jag kunde. Så givetvis blev han misstänksam. Han började telefon trakassera mig på jobbet. Han kunde ringa hundra gånger varje dag. Det gick så långt att om jag inte svarade så kunde han låta signalen gå i en halvtimme. Jag blev tvungen att sluta jobba för jag skämdes så jag dog över hans beteende.

Innan detta började så kunde han bli arg hemma. Trycka upp mig mot väggen och slå allt han kunde precis intill mitt öra där han slog igen sin knytnäve rakt genom väggen. För att maktdemonstrera. För att skrämma mig och trycka ner mig. Det blev många hål hemma. Och vad som hände efter detta orkar jag faktiskt inte skriva om.

Jag var helt i hans våld. Han hade isolerat mig ifrån all familj och vänner, alla arbetskamrater och de enda jag fick umgås med var hans familj. Jag fick inte använda bilen heller till slut utan skulle jag storhandla så fick jag gå. Alltid gå när jag skulle handla. Han handlade aldrig. Han hade båda bilarna. Jag gick.

Mitt liv hade förvandlats till en levande mardröm.

Fortsättning i del 3.



Likes

Comments


När jag var i tonåren bestämde jag mig väldigt tidigt att det skulle finnas två "deal breakers" om jag var tillsammans med någon. Den första är otrohet. Flirtar du, kysser du och har du någon form av sexuell beröring eller samlag med någon annan än mig så är det Hejdå! Klart som korvspad eller hur?!

Den andra deal breakern är; slår du eller gör mig illa så är det DEFINITIVT bye bye! Världens mest självklara eller hur?

Men hur kom det sig då att jag ändå hamnade i båda i en och samma relation? Hur kunde odödliga och starka jag leva med detta? I 6 år och det nästkommande 7 åren levde jag under hot för vad denna människa gjorde och skulle göra mot mig?

Jag skulle kunna skriva: hur kunde jag vara så blind? Och: varför lämnade jag honom inte? Istället ska jag skriva om hur en stark människa som jag med många vänner och familj sakta men säkert blev helt ensam. Isolerad av den jag trodde älskade mig mest. Övergiven i min ensamhet under hans fysiska, psykiska och sexuella våld.

Fortsättning följer i del 2.



Likes

Comments