"Put on your face
Know your place
Shut up and smile
Don't spread your legs
I could do that

But no one knows me no one ever will
If I don't say something, if I just lie still
Would I be that monster, scare them all away
If I let them hear what I have to say

I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
A one woman riot, oh oh oh oh oh oh oh

I can't keep quiet
For anyone
Anymore

Cuz no one knows me no one ever will
If I don't say something, take that dry blue pill
They may see that monster, they may run away
But I have to do this

I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
A one woman riot, oh oh oh oh oh oh oh

Oh I can't keep quiet
Let it out, let it out now
Let it out now
There'll be someone who understands
Let it out, let it out now
Let it out now
Must be someone who'll understand
Let it out, let it out now
Let it out now
There'll be someone who understands
Let it out, let it out now
Let it out now

I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
Let it out, let it out now
Let it out now
I can't keep quiet, no oh oh oh oh oh oh
Let it out, let it out now
Let it out now

I can't keep quiet"


*******************************
just another shitty day. more shitty days than good or maybe the bad is as bad as the good is good so when it's good it is awesome and then it's really not. 
All those years it took to become less scarred, less broken.  People shout out about loving yourself and then you end up being the only one on you own side....
These people is going to be the end of me.
You know the feeling of falling apart...again. Little by little. 

listen to MILCK and watch netflixmovie called Mute. and then vanish into Perception...



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är ju långsint, vilket oftast är en nackdel. I vilket fall en del dagar så bara ordnar saker o ting upp sig.
Ibland, ibland blir man hörd. Man öppnar lite på locket för någon och det funkar. I alla fall en dag. Jag hoppas det håller i sig. Idag kunde jag vara på jobbet och andas som en normal nästan och prata med dom andra som vanligt. Även om man kanske inte helt litar på dom som gått bakom ryggen på en.

Och dessutom är jag snart framme hos min lillebror. Typ tre år sedan jag hälsade på men nu har han flyttat ifrån tjejen han hade som inte var så trevlig så nu kan jag komma dit utan att känna mig helt nedtryckt och utanför.


Bla bla jag kanske skriver mer sen

Likes

Comments

Har ni tänkt på att i alla jobbannonser står det alltid att "du ska vara en positiv lagspelare som är bra på att jobba med andra, tål stress och kan ha många bollar i luften." Man ska vara typ 20 och ha 40 års erfarenhet, våga ta egna initiativ men inte ta sig någonstans.
Man vet ju vad dom vill att man ska säga.. men när det inte stämmer... ska man säga det ändå? Jag menar tänkt dig dom som inte är stresståliga..säger man det då så är det ju kört även om den som inte är stresstålig kanske är sjukt effektiv eller bara skapar bra stämning, Aja söka jobb är ganska ruttet. Svårt. Stressigt. Att hitta något som passa. Om man ens får komma på någon intervju så är det inte ens säkert att man får fram hur man är.


sviker man någon man tycker om om man försöker ta sig ur något som äter upp en även om det betyder att man måste lämna kvar dom?


men jag har träffat två personer den här veckan som inte verkar tycka att jag är helt dum i huvudet i alla fall. Det är i dom små stunderna där då jag faktiskt inte tror att jag är det själv heller.
Fyra mot en kan va ganska jobbigt. När man bara har en person som stöttepelare som måste vara neutral och typ är världens mest snälla människa som inte vill skapa problem.
jag är som en orkan som virvlar fram och bara skapar konflikter. Inte för att jag är sådan egentligen utan mest för att andra inte tål att man är rak och bestämd.
Jag är helt besatt av bron på tal om något annat.

Så på tal om bron. Jag är inte ensam om att vara helt besatt av bron. Den är awesome! Alla borde se den serien men...
Saga Norén som har någon form av Aspergers eller Autism, hon är rättfram och ja egentligen tuff och smart och helt vanlig. Jag hade lite problem i början med att hon är väldigt opryd och jag är väldigt pryd men om man blundar när dom visar sådana scener så är det helt lugnt. I vilket fall så är det många som tycker att Saga är lite speciell.. eller konstig eller jobbig men samtidigt tycker dom hon är asgrym och hon har en egen fanbase så funderar man lite.
All dom här människorna som tycker att serien är så himla bra och som diggar Saga Norén i verkligheten är dom inte så toleranta mot människor som är annorlunda. Och arbetsgivare...? Om man säger att man inte är som alla andra, om dom nu inte märker det av sig självt så lär dom ju inte ringa upp...
Jag valde medvetet att ha långärmad tröja när jag var på anställningsintervju. Jag vet inte riktigt hur man ska "komma ut" ..


bla bla jag orkar inte skriva mer.... veckan har mest varit jobbig.. den förra alltså. Nu försöker jag sakta bygga upp mig själv igen vilket är svårt på jobbet men enklare hemma. Ibland kan man gå sönder flera gånger i minuten. Ibland är det svårt att hålla ihop sig.



Likes

Comments

​the feeling of dying. Feeling of last breath, Feeling of no place left to go.
But I'm just a bit broken. 
Getting lost.

Likes

Comments

ibland ibland ibland, inte alltid men ibland..rasar världen samman lite men man överlever det också har jag lärt mig.
Hoppas hoppas det går bra imorn. Ibland måste man försöka hitta en annan väg.
Jag vill inte bli inrutad mot en vägg där jag måste smyga längs väggarna och vara tyst, vara någon annan. Allt eller inget. Varför ska man ge hela sin själ till något och inte få något tillbaka.
Man kan se det som att man är elak om man inte vågar se det bakom. Inte alla men många är inte vana längre att ha ordning och reda och följa instruktioner. Alla tar det som någon slags förolämpning mot dom som person. Man är inte vad man gör. Man är så mycket mer.

idag har jag skrivit med någon som jag tyckt om väldigt väldigt mycket. Vi brukade vara vänner, eller kanske mera fram och tillbaka. En stormig vänskap men det finns ändå saker i den som man aldrig glömmer. En del personer kan man liksom minnas den där värmen dom haft.
Det kommer alltid vara något speciellt med dig.

Likes

Comments

världens jobbigaste dag egentligen. bet ihop tills jag fick näsblod.
Det är ju ändå min blogg så det kommer innehålla mycket jag men det är ju trots allt mitt andrum det här.
I alla fall jag är starkast i världen, Fötter har växt fast i marken och när stormen kommer står jag så fast jag kan. Samtidigt som jag är svagare än svagast. Trasig.
Ni vet när det svåra sitter på insidan och folk inte förstår.
När vanliga dödliga inte vet hur det är när den inre spärren sätter stopp som att ha halsfluss fast mer i hjärtat eller magen eller lungorna. Så man inte kan prata. Så att så fort man försöker så exploderar hjärtslagen så tårarna sprutar fastän man inte är ledsen. Man är bara pressad och besviken och dom som pressar en kommer aldrig förstå varför eller att det är så det är. Så fort jag känner mig pressad eller instängd eller arg eller ledsen så tappar jag förmågan att prata. Vilket alltid är väldigt opassande. För det mesta tror folk att man är otrevlig..vilket man ju i och för sig kanske är men ändå. Det känns så hopplöst just i den stunden. När man inte kan andas och inte få stopp på tårar och näsblodet rinner ner över tröjan mitt i ett inte jättemysigt möte. Trots att jag hade det mesta på min sida så var det bajsjobbigt.
Så jag gör som jag alltid gör sen när jag gått runt och ältat och varit på bristningsgränsen hela dagen.
Jag bokade om min inställda tatueringstid i ren ilska, cyklade till gymmet och sprang och lyfte så mycket jag kunde. Åkte hem och faktiskt lagade mat som inte var kyckling och dammsög och tvättade och diskade. när jag är arg och ledsen kan jag också vara som mest effektiv och så har jag sökt alla jobb jag kan hitta. som jag alltid gör när jag är ledsen och upprörd så nu känns det lite  lite bättre.

tonade håret också.. eller fyllde i den blå slingan... men hade inga plasthandskar.....så nu är ena handen blå också :P hoppas det går bort fort!!

just det effektivitetspåföljden av värdelöshetskänslan resulterade också i att jag skickade in ansökan om att göra utredning för högfungerande autism... om det nu blir av det vet man ju inte men i alla fall. ​

Likes

Comments

​It is just a regular depression. Darkness flying around leaving emptiness and nothingness.

saker att vara nervös inför, en slags mentalt stressig vecka. Men egentligen spelar ingenting någon speciell roll. 

behöver sömn.

Likes

Comments

​jag ska laga mat... men kan inte bestämma mig om jag ska köra sötpotatisen i ugnen eller koka den så jag orkar inte.
skulle träna.... var så mycket folk så jag körde några övningar sen gick jag hem. lilla gymmet som ligger två minuter från där jag bor är totalt värdelöst och alltid fullt. borde åkt in till stan men var tvungen att hämta ett paket..som jag nog ändå  får skicka tillbaka...
orkar ingenting idag. om jag inte vore så plikttrogen skulle jag vara hemma från jobbet imorn.
Allt är som en stor bubbla med sorg.

Likes

Comments

​Man vill att det ska vara på riktigt. Det är så mycket tvivel. 
Att det ska vara mer än små ord att det ska betyda lika mycket för alla andra. Men alla är fast i sitt eget precis som en själv. 




Likes

Comments

​Det tar ungefär två år att våga göra något nytt. Eller ta tag i något som jag vill göra som jag har ångest inför.
Så jag planerar och ältar och har ångest tills jag klarar av att genomföra det. Som att tex gå in och boka tatueringstid. Att ens bestämma mig för vad jag vill ha för motiv. 
Så mycket energi och psykiskt lidande för att komma till den platsen jag vill vara på. Så imorse vaknade jag. Såg till att jag åt ordentligt och packade en väska och pushade mig själv att hinna träna bort lite ångest först och planerade när jag skulle ta ut pengar. Att jag skulle hinna byta piercing först och allt. Hann till gymmet och precis när jag slänger in jackan i skåpet får man ett sms från hon som ska tatuera. Hon är naturligtvis sjuk. Jag har väldigt svårt att inte misstro människor som från en sekund till en annan säger att dom är sjuka. Men det kan man naturligtvis vara på riktigt. Eftersom jag själv alltid är psykiskt sjuk och sällan fysiskt sjuk så tror jag alltid att man kan jobba igenom vad som helst. 
I vilket fall så blev jag väldigt besviken och ledsen eftersom jag väntat på den här dagen så länge och det tog så mycket energi att komma hit. Byta pass på jobbet och allt sånt krångel. 


Packat allt, tvättat städat, diskat, tränat, ridit. Snart redo för skidresa. Hoppas verkligen det går bra! jag vet ju att jag tycker det är kul när jag väl står där.  

Likes

Comments