När 2017 startade var jag gravid i vecka 8 och vi visste inte ännu så mycket om den lille som låg där i magen. I slutet av januari gick vi in i vecka 12 och vi fick äntligen se vårt barn på KUB ultraljudet. Eller se och se, barnmorskan hade svårt att fånga den lille krabaten som levde loppan inne i magen! Men till slut blev det några bilder och allt såg bra ut. Jg kommer ihåg att Daniels föräldrar skulle komma på besök från Nederländerna den helgen. De hade med sig massa presenter och så sa vi att vi hade en present åt dem också och tog fram bilden! De blev såklart överlyckliga, precis som resten av familjen. Att Axel skulle få bli storebror! Beräknad födsel var 12 augusti men i vanlig ordning blev det lite innan.. Jag var ganska illamående där i början och köpte med mig en massa mat från pressbyrån på morgnarna som jag smååt av på kontoret under dagen. Axel verkade acceptera med en gång att det var ett syskon på väg, han kom fram och klappade på magen och pratade med bebisen.

I februari drog ett nytt projekt igång på jobbet så det blev en hel del att rodda med det. Som tur var hade illamåendet släppt och jag var nu inne i den enligt mig bästa fasen på graviditeten - andra trimestern. Jag fylldes av energi, skaparglädje och en slags eufori över vad året skulle bjuda på både privat och jobbmässigt.

I mars gick vi på rutinultraljudet. Allt såg fortfarande bra ut och vi fick reda på att det var en till pojke på väg! Med världens gulligaste lilla fot ❤

Vi försökte göra så mycket som möjligt med Axel så det blev en del utflykter under denna period.

I april började det kännas som att man kommit en bit på vägen och det blev definitivt tyngre att jobba och ta hand om en aktiv 3-åring. Det här var också månaden då jag började en kurs i Hypnobirthing. Efter att jag hade använt epidural under Axels förlossning hade jag bestämt mig att jag ville ha en naturlig förlossning denna gång. Såg helt enkelt inga fördelar med epiduralen - mina värkar avstannade vilket gjorde att förlossningen drog ut på tiden samt att jag fick ont i ryggen. När jag lyssnade på avslappningsövningarna från kursen blev det fullt liv i magen. I slutändan var det dock inte hypnobirthingmetoden som jag använde...

Utvecklade även en craving för avokado under denna period...

I maj gick jag in i tredje trimestern. Äntligen vår, sol och nedräkning. Hade dock migrän från och till och försökte tänka på att ta det lugnt samt fortsatte lyssna på mina avslappningsövningar. Tröttheten från början av graviditeten kom tillbaka och jag somnade för det mesta på bussen till och från jobbet. Ni vet när man vaknar av sin egen snarkning? Japp, det hände mig ett par gånger 😊

I juni började jag tänka mer och mer på förlossningen. Jag hade ju Hypnobirthingkursen i bagaget men tyckte den var lite för luddig. Avslappningsövningarna var bra men jag saknade konkreta tips inför själva förlossningen. Dessutom så störde jag mig på att de tyckte att ens partner skulle sköta kontakten med barnmorskan. För mig var det viktigt att just få etablera en god, DIREKT, kontakt till min barnmorska. I varje fall hade en tjej på kursen rekommenderat Ina May's "Guide to Childbirth" med en serie positiva, naturliga förlossningsberättelser och jag kände mer och mer att jag fick en tydlig bild av hur jag skulle möta förlossningen denna gång. Dålig sömn och mycket att slutföra på jobbet gjorde dock att migränattackerna blev mer frekventa och jag blev sjukskriven på 50%.

Så kom juli och vi gick förbi vecka 35, den vecka som Axel föddes i, jag hade ju aldrig varit gravid så här länge förut! 17 juli firade vi Axels födelsedag, då var jag i vecka 36 och nu helt ledig från jobbet. Passade på att mysa en hel del med min stora kille och somnade för det mesta när jag nattade honom.

Jag fick tipset att läsa "Att föda utan rädsla" och jag slukade den som e-bok. Det var nu allting föll på plats! Tur det, för den 23 juli på eftermiddagen kom värkarna, 2,5 vecka innan BF. Följde instruktionerna i boken till punkt och pricka, och det fungerade! Mötte varje värk (som jag visualiserade som en våg) med lugn andning och vilade däremellan. Under kvällen var det ganska långt mellan värkarna men under natten blev de mer och mer frekventa. Fortsatte fokusera på andningen och vilan och bestämde mig för att inte väcka Daniel, jag ville att han skulle vara utvilad. Vid 4-tiden på morgonen ställde jag mig under en varm dusch och tog alla värkar där fram tills 5.30 då jag väckte Daniel och sa att det var dags att ringa mina föräldrar och sjukhuset. Min mamma kom över 6.30 för att ta hand om Axel. Det var en ganska uppspelt pojke vi sa hejdå till: "Snart kommer vi hem med lillebror". Vi kom fram till Danderyds sjukhus kl. 7. Jag fick träffa barnmorskan Vita och undersköterskan Manda som skulle ha hand om min förlossning och vi fick omedelbart fin kontakt. När jag sa att jag ville ha en naturlig förlossning sa de: "Det vill vi med!". Jag minns hur soligt det var i rummet och att jag slogs av en känsla av total harmoni. Värkarna blev mer och mer intensiva och jag började då utöver andningen använda mig av visualisering samt att utropa JA med mörk och djup röst. När vi började närma oss utkrystningen såg jag så tydligt framför mig hur jag var en stark lejoninna som gjorde allt för mitt barn som var på väg ut. Sen kom den, samma intensiva känsla som med Axel: "Nu kommer han!". Jag förflyttade mig till sängen och blev guidad av Vita. Här var nog första gången som jag kände att smärtan var på väg att bli övermäktig men jag kom snabbt tillbaka med hjälp av det Vita, Manda och Daniel. 8 minuter senare, kl. 11.10 den 24 juli kom en välmående Samuel till världen och jag brast ut i skratt och kärlek när de la honom mot mitt bröst. "Där är du ju!"❤

Ja, och tiden sen dess har varit en virvelvind, magisk och kaotisk, lätt och svår, ifrågasättande och självsäker. Men kärleken till båda barnen är alltid stor och alltid självklar ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Julen 2017 blev lugn, trevlig och totalt stressfri, skönt! Blev nästan lite överrumplad när BVC-sköterskan frågade mig om jag kände av nån julstress när jag var där för Samuels 5-månaders kontroll i onsdags. Jag föreslog tidigt att vi skulle fokusera på barnens presenter och begränsa oss till en present var till de vuxna, vi drog lott om vem som skulle köpa till vem och satte en budget på 300 kr. Alla fick i uppdrag att skriva önskelistor vilket resulterade i att alla blev nöjda. Det blev såklart en del presenter till barnen men varenda en har lekts med idag så det var helt klart värt det. Den här högen har vi plöjt igenom idag :-)

Böckerna och hudkrämen var till mig hehe, älskar Emma S produkter för känslig hud! Påbörjade Norman Doidge's bok "The Brain That Changes Itself" igår kväll och hade svårt att lägga ifrån mig den. Otroligt intressant om neuroplasticitet och hur vi kan påverka hjärnans funktion genom vårt beteende.

På tal om beteende så har jag i samband med upptrappningen inför julen tänkt en hel del på hur jag vill prioritera min tid. Jag vill kunna vara en närvarande och engagerad förälder, sambo, vän, syster och dotter, men vad innebär då det?

För mig är det otroligt viktigt med planering och rutiner. Lämnar jag för mycket till dagen efter får jag helt ärligt lite svårt att komma igång. Nu är jag inte pedantisk på nåt sätt men det känns viktigt för mig att disken och städningen är avklarad innan jag går och lägger mig på kvällen. En annan rutin som jag infört är att från att ha varit en "morgonduschare" har jag nu börjat bli en "kvällsduschare", allting för att jag ska kunna komma igång så fort som möjligt på morgonen. Ni som har barn vet att det ändå inte går att planera allt men har jag basgrejerna ordnade - städ, disk, dusch, sömn, mat - så är jag betydligt bättre rustad för att ta itu med det oförutsedda.

Att ha koll på min planering hjälper mig även vara vaksam för perioder då det lätt kan bli för mycket och dra in på det som egentligen inte är så viktigt, att släppa kraven helt enkelt. Julen är ju en självklar period då det lätt lan bli för mycket så när min mamma föreslog att vi skulle fira hemma hos dem istället för hemma hos oss i år sa jag JA TACK :-)

Det är så intressant hur saker förändras med tiden. Jag kommer ihåg när jag började jobba och alla pratade om multitasking, att ha flera bollar i luften samtidigt och så vidare. Inte konstigt att så många blir utbrända. Eftersom jag har lätt för att låta tankarna vandra iväg ibland (ja, jag erkänner!) har jag länge sökt efter ett sätt att få in mer mindfulness i mitt liv. Daglig meditation är helt enkelt inte grejen för mig. Men en god planering, att begränsa skärmtiden och att ägna mig åt en sak i taget är realistiskt för mig och otroligt effektivt.

Likes

Comments

Många av mina inlägg handlar ju om personlig utveckling... Och det är definitivt ett stort intresse hos mig MEN ibland kan jag känna som att jag är i konstant rörelse och har svårt att "hinna med" det som händer här och nu. Såg ett sånt fint inlägg av Yoga Girl häromdan om hur viktigt det är att berätta när livet är underbart och stanna upp i dessa stunder. Livet kommer ju att komma med sina utmaningar ändå så varför inte njuta när det är bra? Så idag tänkte jag göra just detta. Det här är min tacksamhetslista.

1. Kärleken

Ja, var ska man börja. Det här är nåt som slår mig flera gånger om dagen, framförallt med barnen såklart. Hur mycket kärlek det finns i mitt liv. Och hur mycket mer det ändå finns utrymme för. Jag är väldigt glad över att jag har lyckats samla en sån fin skara människor omkring mig som ser, peppar och bryr sig om varandra.

2. Vårt hem

När jag flyttade tillbaka till Sverige 2010 och förlorade min handpenning på lägenhetsförsäljningen i London började en lång resa i andrahandsboende tills vi äntligen fick ett förstahandskontrakt för 2 år sen. Bostadskön gav faktiskt resultat! Så många gånger som jag stått med en kopp te i handen och tittat ut på vår utsikt och känt otrolig tacksamhet. Även såna här dagar, då det är kallt, rått och solen ännu inte har tittar fram.

3. Acceptans

I vår familj får alla känslorna finnas och jag tycker att det är viktigt att förmedla det till barnen. Att svåra känslor inte är något man behöver svälja eller ta itu med i sin ensamhet inne på rummet. Pratar ofta med Axel om vad som händer när man är arg, ledsen, glad och hans nya personliga favorit, förvånad :-)

4. Jämlikhet

Det här är så självklart hemma hos oss att det skulle kunna vara lätt att ta det för givet. Vi tar båda två ansvar för hushållssysslorna och det praktiska kring barnen. Och delar lika på föräldraledigheten. Även om jag vissa dagar inte förstår hur jag ska kunna slita mig från barnen och gå tillbaka till jobbet nästa år men då kommer jag på att...

5. ...jag får jobba med det jag älskar

2008 lämnade jag mitt jobb inom events i London och påbörjade mina nutritionsstudier. Tre år, en separation och en flytt tillbaka till Sverige senare var jag klar. Så glad att jag tog steget och nu får jobba med att hjälpa människor få en högre livskvalitet. Blir så peppad av att följa dessa människor.

Inser nu när jag håller på med denna lista att den kan bli hur lång som helst. Från det stora - hälsa, relationer...- till det lilla -att all smutstvätt numera ryms i endast en tvättkorg till exempel :-) Får nog helt enkelt börja skriva dessa listor mer regelbundet, känner mig riktigt upplyft i vintermörkret :-)

Likes

Comments

Efter mer än 4 månaders mammaledighet har jag blivit lite väl bekväm av mig. Det är såklart ok och ingår till viss del men har märkt att jag gärna drar mig för sånt som är jobbigt, även om det är pyttelite jobbigt (som att till exempel ta en fem minuters omväg för att hämta ut ett paket på Ica). För att vara helt ärlig är det här inte en ny företeelse utan jag har haft såna här perioder från och till i livet. Jag är expert på att dra klassiska ursäkter för mig själv - "Imorgon börjar jag!". Men jag vet ju att sånt här blir värre med tiden och det gäller att stoppa det i tid.

För ett par år sen bestämde jag mig för att sluta tacka nej till saker som jag egentligen ville på grund av rädsla. Detta ledde till många förändringar på min arbetsplats och gjorde till slut att jag blev erbjuden en intressant roll i ett drömprojekt om barnfetma i oktober förra året. Sen jag tog min examen som nutritionist 2011 har jag enbart jobbat kliniskt så att delta i ett forskningsprojekt av den här storleken var minst sagt skrämmande. Dessutom skulle det löpa över fyra år vilket kändes som ett enormt åtagande. Parallellt med detta försökte vi skaffa ett syskon till Axel så den lättaste utvägen var helt klart att stanna kvar i min dåvarande roll. Jag diskuterade fram och tillbaka med Daniel, min mamma och några nära vänner. Men så sa min mamma nåt som verkligen fick poletten att ramla ned. "Det är klart att det känns jobbigt, det här ligger ju utanför din komfortzon och barn kommer när de kommer". Dagen efter tackade jag ja till projektet, processen sattes igång för att hitta en ersättare till min dåvarande roll och en resa bokades till Grekland för att träffa de andra deltagarna i projektet. Några dagar innan jag skulle ta planet fick jag reda på att jag var gravid... Att jag hade vågat ta mig utanför komfortzonen ledde till det mest utvecklande året i min karriär och att lille Samuel nu finns här hos oss.

Så nu är det dags att utmana mig själv på nytt. Varje dag ska jag göra nåt som känns lite halv- eller rentav heljobbigt. Första stoppet blev att lämna Samuel med min mamma i förra veckan och gå till frisören för första gången på ett år! Vet egentligen inte varför jag har dragit mig för det eftersom det gick hur bra som helst. Under graviditeten fick jag det tjockaste och längsta håret någonsin men eftersom håret tunnas ut i samband med amningen var en klippning välbehövlig.

Igår var dagens utmaning att säga hejdå till mina stora killar som åkte på en fem dagars far och sontripp till Holland. Och idag tog jag mig in till stan med Samuel för att hälsa på mina föräldrar.

Hur det har gått? Håret blev jättefint, jag är jätteglad att Axel får uppleva ett äventyr med sin pappa och det var jättemysigt hos mina föräldrar!. Ser nu att jag överanvänder "jätte" men ni fattar ju poängen, allting gick alltså jättebra :-) Nu ser jag fram emot morgondagens och veckans utmaningar.

Likes

Comments

Som ni kanske räknat ut har jag gått omkring och tänkt på detta en del den här veckan. Hur svårt man ibland gör det för sig själv genom att skjuta upp saker. Det kan vara något så litet som att ta plocka upp lego (därav bilden ovan😊) till att ta tag i det där jobbiga samtalet. Eller som jag håller på med nu, skjuter upp att gå och lägga mig trots att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Jag kom att tänka på citatet nedanför. En kollega till mig hade det uppsatt på sin vägg på jobbet och jag tog det verkligen till mig.

Jag tror vi har blivit för vana vid omedelbara belöningar och måste påminna oss själva om allt som faktiskt finns att vinna på att ta tag i det jobbiga och skjuta upp belöningen, istället för att ta ut den i förskott. Att skriva ner en todo-lista, eller mål och delmål brukar hjälpa mig med motivationen. Dock gäller det att inte stanna för länge i det här förberedelstadiet! Just start!
Idag har jag både plockat upp lego och tagit det där jobbiga samtalet 😊 Och nu ska jag resa mig upp ur den här fåtöljen, borsta tänderna och sminka av mig! God natt 😘

Likes

Comments

Jag har funderat en del kring det där med balans och även om jag tycker att det är eftersträvansvärt så börjar jag undra om det är möjligt. Jag tror att balans precis som lycka och harmoni inte är beständigt utan uppstår i stunder här och där i ett liv som till stor del består av mycket praktiskt. Och det är nog precis det mindfullness handlar om - att känna igen och fånga dessa stunder i flykten. Barnens skratt under leken, solskenet under promenaden, dagens första kopp te...

Jag tänker tillbaka på Samuels förlossning för tre månader sen. Hur jag andades genom värkarna och vilade under de korta stunderna däremellan. Hur snabbt det gick att hitta lugnet under vilan efter att jag gjort mig själv ”tung” och överlämnat mig själv under värkarna. Det är därför jag föredrar att tänka på det som vågor snarare än värkar. Jag tänker mycket på det i vardagen nu och försöker att snabbt gå vidare från motgångar. Och då menar jag inte begrava huvudet i sanden utan snarare finna acceptans i det som är. Igår fick jag inte klart min todo-lista och det är ok.
Såg en intervju med Malin Haawind som skrivit ”Sluta skrik för fan” (alla föräldrar LÄS denna!) där hon sa att ”mitt i allt finns ett liv som ska levas”. Och det är precis det jag gör. Jag nämnde igår mina tendenser till att skjuta upp saker men tror att detta även är en styrka. Varje dag tar jag mig tid till att ”lata mig”. Nu väntar en kopp te, macka och en ny bok (och lite tvätt) innan Samuel vaknar 😊

Likes

Comments

Hemmadag idag. Lämnade Axel på förskolan imorse. Efter en veckas höstlov var han redo att träffa alla kompisarna. Under tiden Samuel sov sin fömiddagslur började jag skissa på min todo-lista med en kopp te vid min sida. Min todo-lista är alltså det jag vill få gjort under dagen under Samuels vilostunder och mellan lämning, hämtning, amning och lek.

Eftersom jag är en prokrastinerare av rang (ja, ordet stämmer, jag har kollat upp det 😊) så är dessa listor en nödvändighet. Och de tillfredställer också mitt behov av att vara "duktig", vilket är ett kapitel för sig hehe. I varje fall så tänkte jag dela med mig av dagens lista. De första tre är redan avbockade, börjar bra det här!

1. Gå en promenad

Det här är nog det viktigaste för mitt själsliga mående just nu och jag försöker alltid prioritera detta framför allt det andra som måste fixas. Har märkt att saker som att städa och att laga mat alltid blir gjort ändå 😊

2. Köra ett pass på mammamageappen

Namnet är lite missvisande men appen går alltså ut på att göra övningar som hjälper en hitta tillbaka till en bra grundstyrka. Jag märker att jag har vissa svaga punkter när Axel kräver lite mer av mig i leken. Han är en väldigt aktiv kille som gärna hoppar, står på huvudet, springer och cyklar och jag vill kunna hänga med. Även om han gillar att pyssla och kolla i böcker också vill jag vara delaktig i hans andra intressen. Och såklart vill jag bli starkare även för min egen skull. För visst är det så, en mamma som tar hand om sig själv och mår bra kan ju bara vara positivt.

3. Anmäla mig till mammamagepass på MVC.

Hoppas detta kommer att ge mig motivation till att faktiskt få in en regelbundenhet i träningen.

4. Skriva ett blogginlägg

Var ju minst sagt ett tag sedan jag skrev sist. Men bloggandet är ytterligare en sak som får mig att må bra och som jag vill utveckla. Dels tycker jag om att dokumentera det jag gör. Jag är ju mitt uppe i småbarnsåren nu med en 4-åring och en 3-månaders bebis och skrivandet är ett sätt att faktiskt stanna upp och notera allt det som händer. Skrivandet hjälper mig också sortera mina tankar, drömma, sätta mål och komma till nya insikter.

5. Förbereda middagen

Daniel ska på en konsert ikväll så jag är ensam med båda barnen. Att bara behöva värma på middagen är guld värt.

6. Förbereda lekar/spel

Båda barnen är inne i stora utvecklingsfaser just nu och jag vill kunna uppmuntra de i det. För Samuel handlar det mycket om att greppa tag i saker och försöker vända på sig. Inte så mycket förberedelser krävs utan mer tid och utrymme. För Axel handlar det mycket om det språkliga: utveckla ordförrådet, räkna, lära sig bokstäver osv.

7. Städa

Städningen fick komma långt ner på listan idag. Känns som att detta skulle kunna vara nummer 1 varje dag och ibland är det det men jag vill inte missa allt det andra. Vet att det är en lyx att ha den här tiden nu - inte bara att kunna vara mer med barnen men även kunna göra allt det andra roliga för min egen skull när barnen är på förskolan eller sover.

8. Ha hemmaspa

Ja, även sådant här behöver komma med på to do-listan för att det ska bli av 😊

9. Göra todo-lista för veckan

Blev långt ifrån klar idag och gillar att ha små "projekt" på gång 😊

Nu är Samuel vaken och har precis ätit, dags för lite lek i babygymmet. Hörs sen.

Likes

Comments

... är en fras som jag försöker sluta använda. Om det finns nåt som får mig att tappa lusten inför en uppgift så är det just ”måste”. Det är på nåt sätt som om hjärnan (och kroppen med för den delen) stänger ner och säger -”Jag måste ingenting ”- vilket oundvikligen leder till uppskjutarbeteende. Istället försöker jag tänka: ”jag ska”, ”nu gör jag”... Märker det på Axel också. ”Nu går vi och borstar tänderna” får betydligt bättre respons än ”Du måste borsta tänderna”.

För nästan tio år sen när jag pluggade till nutritionist i London gick jag till en hypnoterapeut. Jag kombinerade plugg på heltid med ett jobb på sidan om och ville ”bli programmerad” till att ägna mig åt enbart skoluppgifterna de dagarna jag var ledig och inte bli distraherad av städning, Gilmore Girls osv. Hon sa att det var just det tänket som gjorde det omöjligt för mig att klara av uppgiften. Att försöka tvinga min själ till att sitta klistrad till ett bord under åtta timmar var en omöjlighet för hjärnan. Hon sa att jag behövde pausa under tio minuter en gång i timmen och tanka energi. Lever fortfarande efter den devisen.

Idag fanns det i alla fall inga måsten 😀Axel hade ledigt från förskolan och vi åt en god lunch på Garden Bistro tillsammans med min mamma.

Likes

Comments

Efter lämning idag blev det precis som igår en tur till vattnet. Idag var solen framme ☀️

Stunder ute i naturen leder alltid till reflektion för min del. Att få gå in i mig själv och fundera över saker är ett stort behov och jag är så glad att det finns utrymme för det i min vardag nu.
Kände mig dock lite ensam idag. Dags att kliva ur bebisbubblan och träffa lite folk 😃

Väl hemma från promenaden gjorde jag en kopp te och ett par mackor. Samuel vaknade efter nån halvtimme, ammade och somnade om efter en liten stund. När han vaknade igen var han riktigt pigg och på bra humör. Han gick med på att ligga på magen en bra stund innan han började gnälla.
Dagarna går fort mellan lämning och hämtning. Ganska snart var klockan tre. När vi hämtade Axel tog jag med barnen till affären för att köpa glass, Trodde Axel skulle bli överlycklig men det var nog jag som var mest sugen på glass idag hehe
När vi kom hem vaknade Samuel och jag fick försöka leka med Axel så gott det gick under tiden som Samuel ammade.
Sen blev det dags att laga mat, vegetarisk lasagne. Mums!

Nu är det dags att köra ”MammaMage” appen. Den är jättebra för ett bygga upp styrkan från grunden på nytt, vilket verkligen behövs efter en förlossning och två små pojkar att ta hand om.

Hörs imorgon 😘

Likes

Comments

Idag blev en superlugn dag. Efter att ha lämnat Axel på morgonen tog jag en tur vid vattnet med Samuel. Älskar den promenaden! Känner mig alltid så tacksam över att vara mammaledig då. Vilken ynnest att få gå och promenera med sin nöjda, sovandes bebis en helg vanlig vardag när andra är på jobbet!

När vi kom hem blev det amning varvat med vila och några vakna stunder däremellan. Höll låg ambitionsnivå idag med fokus på Samuel och vila. Blev mycket lek och bus med Axel efter vi hade hämtat honom så det var bra att jag hade laddat med energi under dagen. Höll det sen enkelt till middag med ugnsomelett med ost och broccoli. Efter att ha nattat Axel blev det ett avsnitt av Game Of Thrones. Vi har upptäckt den serien långt efter resten av världen så har en del att ta igen men som jag sa igår varvar vi den gärna med annat. Somnade bredvid Samuel i sängen vid halv nio och vaknade för en halvtimme sen när Daniel skulle gå och lägga sig. Nu blir det en dusch och sen tillbaka till sängen.

Likes

Comments