-
Hej hörrni, det var ett bra tag sedan. Närmare 1,5 år (!!!) för att vara exakt. Jag började ju blogga på syskonryttare.blogg.se tillsammans med min syster när jag var 10 år och har sedan dess bloggat till och från fram till 2017. Saknar verkligen att blogga så nu tänkte jag försöka starta igång här igen.
Det har hänt så mycket sedan senast. Ni som följer min häst-instagram (meliehast) vet nog redan om det mesta, men tänkte ta upp några grejer som har hänt under dessa år för er som inte vet. Som ni vet så ägde jag en ponny vid namn Cursed Takeo, även kallad Teo. Den 2 januari 2018 hände det absolut värsta man kan tänka sig. Teo fick kolik och i samband med det även tarmvred. Några veckor tidigare hade han haft kolik också, den gången gick det bra men denna gång gick det så långt att vi fick ta ett beslut att ta bort honom. Det har gått över ett år nu men det gör fortfarande så ont när jag tänker på det.
Efter Teo's bortgång har jag ridit och hjälpt till med flera hästar, 8 stycken för att vara exakt. De två senaste hästarna jag började rida är Serupgårds Quartz (kallas Klasse) och Unique och det är även dom jag fortfarande rider och sköter om. De andra hästarna har flyttat till andra stall och städer så ni inte tror att jag blivit "kickad" från att rida dom ;) Men iallafall, Klasse och Unique är nog det bästa som har hänt mig det senaste året. Gillar båda två så himla mycket och dom har även världens underbaraste ägare som låter mig göra det mesta med dom. SÅ TACKSAM <3
Har även förlorat två andra familjemedlemmar utöver Teo. Rufus, min hund som vi ägt så länge jag kan minnas, fick vi ta bort i mars förra året. Han var 13 år och hade fått blåsljud på hjärtat och hade stundtals svårt att andas, så vi valde att ta bort honom så han inte skulle behöva lida. I början på detta året fick vi även ta bort Rex, min lilla b-ponny som vi ägt sedan 2011. Han var 21 år och fick en dag blåsljud på hjärtat. Man kunde höra hans hjärta tydligt när man stod bredvid honom och hans puls låg på över 80 i minuten. Hans hjärta hade inte klarat av en dag till så vi fick ta ut veterinär på en gång som fick ta bort honom. Det fanns inga andra alternativ och då han var 21 år så kändes det som det enda rätta.
Så för att sammanfatta denna tiden jag inte har bloggat så kan man säga att det har varit mycket tråkigt som har hänt. Men allt som har hänt har gjort mig så mycket starkare och klokare. Det känns som att mitt liv sakta mer säkert faller på plats och jag börjar veta vad jag vill med min framtid. Har många planer på G och det kommer hända mycket roliga saker under detta år och jag vill verkligen att ni ska få följa med på detta. Vi hörs!
