Ensam om att vara ensam.

Just nu är det många känslor som rusar igenom kroppen, och jag vill inte att hela världen ska se och höra. Skriver jag på svenska så känner jag mig tryggare. Jag vill inte hålla allt inne. Det trycker för mycket i bröstkorgen, och magen gör ont. Jag sover dåligt, och hjärnan går på högvarv nästan hela tiden. Jag vet att det antagligen kommer gå över. Det brukar ju alltid göra det. Men när man är mitt inne i svackan så tvekar man på allt.

Jag kan inte ens förklara vad det är som pågår. Jag vet inte varför jag känner såhär. Jag förstår inte varför jag är så jävla trött, så förbannat uttråkad, och sist men inte minst, så fruktansvärt ensam. Jag vill bara åka härifrån, kanske hela vägen till USA, gömma mig någonstans i Los Angeles där ingen känner mig. Börja om från början. Men det är ju en dum tanke, lite deja vu också. För 10 år sedan kände jag liknande och flyttade från Sverige till England. Jag flydde smärtan och startade ett nytt liv. Ett liv med ljus, men mörkret hittade mig igen. Jag har insett att det hittar en vart man än är. Istället för att springa måste man slåss, vilket är så himla tröttsamt.

Jag vill inte fly igen, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra ibland. Det känns hopplöst, men om jag skriver av mig så släpper ångesten lite...

Jag skäms för att jag känner såhär. Jag har ju så mycket att vara glad över. En familj som jag älskar och som älskar mig, en partner som vill vara med mig trots alla tårar och panik-attacker, ett jobb som betalar helt okej och som jag inte hatar...

...VARFÖR KÄNNER JAG MIG SÅ ENSAM OM ATT VARA ENSAM?



#psykiskhälsa #personligblogg #personligt #livet​ #ensam ​#hälsa

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229