Header

Hej igen alla fina!

Idag ska jag skriva om något helt otroligt som jag har velat berätta för er så länge men vi har velat vänta men nu ska jag äntligen berätta för er att Nea ska bli storasyster! Hon ska få en liten lillebror i sommar är nu i vecka 21 (20+5). Det kommer säkert tårar även detta inlägg men idag är det bara lycka som rinner ned för mina kinder. Här är även anledningen till att det inte blivit så mycket bloggande för jag har försökt lägga all energi på min lilla pojke i magen och verkligen njuta varje sekund. Men nu kommer de komma minst två inlägg i veckan där ni ska få följa min graviditet och även följa resan med min ängel Nea. Jag är världens lyckligaste och världens oroligaste alla känslor är så otroligt starka och jag kan inte alltid hantera dom. Ena sekunden är jag överlycklig och andra sekunden gråter jag floder och tror han ska dö och tänker på när jag hade Nea i magen vilket gör mig helt förstörd. Även fast jag älskar min pojke i magen precis lika mycket som jag älskar min dotter Nea så är det sjukt svårt att förstå att det inte är hon som ligger och sparkar i min mage. Men detta ska bli bra, jag ska kämpa ännu hårdare, jag ska inte låta någon tysta mig. Är jag orolig ska barnmorskan/läkaren kolla upp allt på en gång, ingen ska neka mig något nu. Jag vägrar föda ut ett till barn som inte andas.
Nea mitt hjärta, världens finaste dotter, världens finaste lillasyster och nu även världens finaste STORASYSTER. Jag vet att du kommer vaka över din lillebror där uppifrån, jag vet att du kommer hålla hans hand genom hela livet. Han kunde inte fått en finare ängel i himlen.

Nea Lannerstierna & Jamie Lannerstierna, mina barn, jag andas för er och jag älskar er mer än allt.

Ville bara berätta denna fina nyhet för er och hoppas ni vilja följa min resa som två barns mamma.
Jag vill iallafall dela denna resa med er.

Puss & Kram, Mela

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej alla fina.

Det var ett tag sen sist men det är så det är just nu. Det är inte bara för mig att sätta mig och skriva ett blogginlägg, det är en hel process. Jag vill ju att ni ska känna med mig på något sätt, försöka få er att förstå och även hjälpa er att kanske sätta ord på era egna sorger vilket gör att jag måste skriva från hjärtat. Medans jag skriver är jag helt knäckt, finns inte ett ända inlägg jag skrivit utan att fälla tårar, men efter varje inlägg så känns de som en liten liten sten har fallit av mina axlar. Men jag gör så gott jag kan med bloggen. För det är ju så att jag har bra perioder där jag kan skratta och må bra, då känns saknaden efter Nea lättare att hantera och på något sätt blir saknaden vacker då jag kan tänka att hon sover gott och hon har det super bra där upp i himmelen tillsammans med min bästavän och min morfar och alla andra änglar som jag vet tar hand om henne medans jag är kvar här nere. Sen kommer de dåliga perioderna där jag känner mig kraftlös, förvirrad, lätt irriterad, jag gråtet för allt och ingenting, jag glömmer allt, jag är inte jag. När jag är i de dåliga perioderna är saknaden av Nea BARA ren smärta som plågar mig, sliter sönder mitt hjärta och tar över hela min kropp, i de här perioderna känner jag att jag skulle kunna döda för att få tillbaka henne, jag känner hat för att jag inte fick ha henne här hos mig. Och det jag jobbar mest på under dessa perioderna är att lära mig att det är okej att känna så, det är okej att vilja fly från sig själv, det är okej att skrika, det är okej att gråta hela floder om det är de som behövs, det är okej att sakna. Jag vill att alla ska tycka det är okej att må dåligt, jag vill att alla ska tycka det är okej att gråta, jag vet att många av er stänger in er efter tex förlusten av era små änglabarn, men gör inte det för det är okej att gråta, det är okej att må dåligt, du är inte ensam. Men något som också är viktigt är att veta att det är även okej att må bra, att skratta, känna lycka, även fast du förlorat ett barn som är något av det värsta en människa kan vara med om så kommer du att kunna skratta du kommer att få känna lycka också och det är helt okej. Jag frågade mig själv många gånger precis när jag förlorat Nea om jag skulle få skratta igen, om det ens var lagligt att le efter att dött. Många har även frågat mig hur jag kan skratta och le vilket jag tycker är en konstig fråga. Jag kan inte sluta leva pga detta, jag måste kämpa, jag måste få vara glad, jag måste få skratta, men jag måste också få vara svag men allt jag gör det gör jag för min Nea. Jag kämpar för henne och det kommer jag aldrig sluta göra.

Måste bara skriva med en sak, jag älskar när ni kommenterar mina inlägg. Men det finns anonyma personer som vill få mig att må dåligt genom att skriva saker man inte ska skriva. Denna person skrev till exempel vilken respeklös och dålig människa jag är som lägger upp bilder på ett dött barn. När jag läste den kommentaren så blev jag nog mer arg än ledsen. Ja jag lägger upp bilder på MITT döda barn, ja hon är DÖD, men hon är även det finaste jag har. Och hade jag bara lagt upp vissa av dessa bilder och skrivit tex ” äntligen är hon är ” så hade INGEN sätt att hon var död och hade då ist skrivit grattis. Men för att man vet att hon är död så är jag respektlös. Det gör mig arg. De jag ville komma fram till är att kommentera mer än gärna men onödiga saker kan ni hålla för er själva. Nea är min stolthet och det absolut finaste jag har och jag lägga upp precis hur mycket bilder jag vill på henne. Så förlåt för min respektlöshet men detta är min blogg om mitt liv, och hon är mitt liv.

Nea Lannerstierna mitt allt, du ska veta att jag är så otroligt stolt över dig och det vill jag att hela världen ska veta, mamma älskar dig lilla ängel.

Är det något speciellt ni undrar över så är det bara att fråga så ska jag svara så gott jag kan. Är det något speciellt ni vill veta så säg det.

Puss & Kram, Mela

Likes

Comments

Hej igen mina fina läsare, detta kommer bli ett långt inlägg men värt att läsa.

Jag tänkte berätta för er om min dotters begravning idag. Jag kommer även länka låtarna som spelades och skriva ner dikterna som lästes. För mina nya läsare så gick min dotter bort den 13/6-2017 och föddes två dagar senare. Begravningen hölls måndagen den 3 Juli i Kvastekulla kapell i Partille. Det kom runt 50 stycken underbart fina människor som ville vara med och hylla våran älskade Nea upp till himmelen. Allt skulle börja kl 13.00 men jag och Anton var där tidigare för att en sista gång få se vår älskade ängel då kistan fortfarande var öppen men skulle stängas då ceremonin började. Att se henne en sista gång, att en sista gång få hålla hennes hand, att för sista gången få pussa det finaste som någonsin skapats dödade mig. Jag ville inte fatta att hon var död, jag ville ta med henne hem, jag ville vakna och inse att allt bara var en dröm. Jag såg att utanför dörrarna började de komma folk och efter att vi sagt hejdå för näst sista gången gick kom Johan, Oscar, Jens och Rafael in som sedan skulle bära ut kistan från kapellet. Om vi skulle gjort som man brukar göra när den avlidna ska kremeras så hade vår lilla ängel blivit kvar ensam inne i kapellet och vi skulle bara åkt ifrån henne vilket jag inte accepterade så vi ändrade det, kommer berätta mer om det senare.
Några av de första som kom in i kapellet var mina gudföräldrar och mina extra syskon där den minsta även är min 3 åriga gudson Dante. Vi alla gick fram till den lilla rosa kistan. Jag tog Dante i famnen och han fråga de mig vart Nea va för att han ville hålla henne, jag förklarade för honom att Nea sover och hon kommer aldrig mer vakna, men han svarade övertygande att, jo Nea kommer vakna när hon är pigg igen. Hans längtan efter våran lilla tjej går inte riktigt beskriva, han är så liten men förstår så otroligt mycket. Han säger ofta till mig, Nea är en ängel uppe i himmelen nu. Hans ord satte sig rakt i mitt hjärta, älskade lilla Dante. Medans vi stod där framme hade folk börjat komma in i kapellet, många tårar fälldes och många kramar delades ut. När alla var på plats så spelades första låten upp, Molly Sanden - Skör som glas, det är en otroligt stark låt och jag kände igen mig så otroligt mycket i låten. Älskade Nea kom hem.. När den låten var spelad så sa talkvinnan några inledningsord om vår fina dotter, hon berättade de vi sagt till henne att vi längtade mest efter, få höra henne skratta, säga mamma & pappa, lära sig gå ja allt möjligt. Även att hennes storasyster Shanti längtade efter sin lillasyster. Sedan lästes den första dikten, det är den finaste dikten jag någonsin läst.

" Var inte ledsen lilla mamman jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det och då orkade inte mitt hjärta slå.

Älskade pappa mitt liv är så kort.
Ta hand om varandra när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er men jag finns ändå.
Jag hör era böner och älskar er så. "

Efter den spelades Sonja Aldén - Du är allt, det är en låt som ligger mig varmt om hjärtat, den är bara helt underbar. Nea vet du vad? DU är allt. När den låten var spelad så pratade talkvinnan igen och sa några fina minnesord och efter det så var det dags för att ta avsked av våran älskade tjej. Vi var dom som gick fram först, jag bröt ihop, benen bar inte så vi satte oss ned och där satt vi en stund innan jag samlade kraft och gick tillbaka och satte mig på min plats igen. Medans alla gick fram och la varsin ros så spelades det upp två låtar.
Shirley Clamp - Som en vind i ditt hår
Yiruma - River flows in you ( denna låt är Neas storasysters favoritlåt )
Jag visste att det skulle bli jobbigt men jag förstod nog aldrig hur jobbigt det faktiskt skulle bli. Att se alla dessa människor som jag älskade så mycket sörja våran lilla flicka så mycket. Det var så vackert och samtidigt sån plågsamt. När dom hade lämnat blomman kom alla och kramade om mig och Anton, alla bröt ihop. Men hur skulle man kunna låta bli? Världens finaste lilla tjej var ju på så fel plats, hon låg i den 60 cm lilla rosa kistan och inte i våra armar. När alla hade lagt sina fina blommor runt vår lilla Nea så lästes ännu en dikt upp. Denna dikten läste en från sjukhuskyrkan upp på sjukhuset medans hon höll en hand på Neas panna och jag blev så berörd av det så jag kände att den måste vi ha med. Dikten är väldigt lång men jag skriver första delen och sen lägger jag upp en bild på hela här nedan för er som vill läsa hela.

" Såhär tror jag att blommornas skapare gör,
när tiden är kommen då blommorna dör,
jo då går Han omkring här i stad och i land,
och det blommor som dött tar Han upp i sin hand,
och smeker så ömt att Han döden betvingar.
Och det blomblad som vissnat förvandlas till vingar. "

Efter denna dikten var läst så var det dags för talkvinnans avslutningsord och hon la även en handplockad liten bukett med söta små blommor vid kistan. Nu kommer vi till delen då vi egentligen bara skulle lämnat henne och alla skulle åkt därifrån. Men för oss funkar det inte så. Hon skulle bäras ut till en bil som skulle ta med henne så hon inte behövde vara ensam. Jag och Anton gick fram och ställde oss först när den sista låten började spelas upp vilket är denna magiska barnlåt där min favorit mening är " The princess inside you will glow "
Shannon Saunders - The glow
Efter att vi ställt upp oss så kom de fyra killarna upp som jag skrev längre upp. Oscar bar upp blomman som låg på kistan sedan lyfte Rafael och Jens upp kistan och vi gjorde rent den och pussade den en sista gång. Jag och Anton stod först sen kom Jens, Nea och Rafael och sist Oscar och Johan. Vi ville gå först för att symbolisera att vi ledde henne genom hennes sista resa här nere på jorden, att visa henne vägen och visa att vi alltid kommer finnas där, hon är aldrig ensam.

Nea.. Vi begravde dig inte denna dagen, vi hyllade dig till himmelen min ängel.
Kom ihåg, vi älskar dig mer än allt, du har en STOR familj som bryr sig så otroligt mycket om dig.
Förevigt älskad förevigt saknad.
Vila i frid.

Puss & Kram, Mamma

Likes

Comments

Hej mina älskade läsare, idag blir det ett ganska kort inlägg om ett till minne jag vill dela med mig av från tiden jag var borta från er. Den 20 Oktober åkte jag, Anton, Frida, Jens, Markus och Johan till underbara Hurghada som ligger i Egypten. Det var nog den mest välbehövliga resa jag varit på någonsin. Att få komma bort och bara släppa allt ett tag blev nog min räddning i allt det hemska. Att få ladda upp batterierna inför urnsättningen behövdes för att jag inte skulle bryta ihop totalt. Denna resa innehöll bara kärlek, skratt och underbara minnen som jag kommer att leva på länge. Vi var på ett extremt roligt vattenland som hette Jungle Aqua Park, ni ska få se bilder här nedan. Vi var även på en stor fruktmarknad med den färskaste frukten jag ätit, helt magiskt. Annars så njöt vi mest av värmen och umgänget. Anton och dom andra dök medans jag låg och slappnade av i solen. Det var iallafall en magisk resa. Det ända som saknades var min älskade lilla Nea, men hon vad med i tanken och hjärtat varje sekund.
Här kommer lite bilder från resan så hörs vi mer imorgon då jag kommer berätta om min dotters begravning!

Puss & Kram, Mela

Likes

Comments

Nytt år nya möjligheter eller hur är det man brukar säga ?
När jag bestämde mig för att ta en paus så kände jag att jag behövde lägga allt fokus på mig och min familj, det har hänt sjukt mycket saker på kort tid som ni självklart kommer att få ta del av tids nog. I detta inlägget tänkte jag berätta lite om mina mål för kommande år och lite av vad som har hänt under tiden jag inte har bloggat. En av det största grejerna som hänt är att jag den 10 Oktober ÄNTLIGEN fick mitt efterlängtade körkort vilket jag är otroligt stolt över mig själv att jag klarade med tanke på omständigheterna. Att kunna lägga fullt fokus på att plugga varje dag och kunna fokusera på körlektionerna när man precis förlorat det käraste man har det är starkt. Jag ville ge upp många gånger och jag bröt ihop flera gånger men 2 månader efter första körlektionen hade jag körkortet i handen. När jag klarade det kunde jag för första gången säga att jag var stolt över mig själv och verkligen mena det.

En till stor och extremt jobbig grej som hänt är att vi har haft urnsättning för vår älskade Nea, det var en så sjukt känsla att hålla den lätta urnan och veta att vår älskade Nea fysiskt låg där i uppbränd. Det kändes som en del av mitt hjärta eldades upp. Att hålla i snöret som satt fast i urnan och sakta sänka ner den i jorden kändes så otroligt hemskt men ändå så fint på något sätt, hon fick sin plats att vila på. Nu kan hon äntligen vila i frid. Hennes sten är magiskt vacker, hennes fot och handavtryck är inristade i exakta mått och exakt som fotot på dom. Det känns bra att kunna röra vid henne när jag är där och pratar med henne, älskade lilla tjej jag önskar du var här.
Jag älskar dig Nea, jag hoppas att du vet det, du är det finaste jag har.

Tillbaka till några av mina mål 2018.
Jag har nog mest psykiska mål detta året men det finns även några fysiska som jag tänkte berätta för er.
Det viktigaste målet av dom alla är att få bort hatet mot mig själv av att min Nea idag är död, någonstans vet jag att jag kunde inte gjort mer, men någonstans känns det som att allt är mitt fel. Jag måste försöka få bort detta otroliga hat för att kunna ta mig vidare.
jag ska få upp mitt självförtroende och att se att jag duger precis som jag är.
Jag ska ta vara på allt fint jag har i mitt liv, familj och vänner framförallt.
Välja bort de människor som bara skadar mig psykiskt.
Jag ska göra min älskade Nea stolt.
Jag ska ta tag i både kost och träning för jag vet att jag mår bättre av att äta och träna rätt.
Detta ska alltså bli året jag hittar mig själv och jag vet att jag kommer klara det, för jag kan klara allt bara jag vill.
Jag berättar mer för er imorgon mina fina läsare.

Puss & Kram, Mela



Likes

Comments

Hej!
Idag kommer ett brev till det finaste jag har, nämligen min dotter.

Nea jag vet inte hur jag ska ta mig vidare , jag behöver dig här hjärtat. Snälla snälla snälla kom tillbaka till mig. Jag vill ha dig i min famn, jag vill ge dig all den kärlek du förtjänar att få. Mitt hjärta slits ur min kropp, jag känner mig så ensam, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Mitt hjärta mitt fina fina hjärta, du är på fel plats. Om du bara visste hur mycket du betyder för mig, det finns inga ord som räcker till för att kunna beskriva det. Världen är så jävla orättvist, du skulle varit här med mig nu. Du skulle ligga i min famn och sova och jag skulle höra dina små andetag. Du flög iväg alldeles för tidigt älskling. Jag är världens stoltaste mamma, du är och kommer alltid att vara min stolthet. Du är det vackraste jag någonsin sätt, jag hoppas av hela mitt hjärta att du sover gott och att du vet att mamma älskar dig mer än allt annat, jag kommer göra allt för dig. Du ska få småsyskon en vacker dag och jag vet att du kommer vaka över dina syskon. Jag vet att du kommer bli världens bästa storasyster. Du kommer alltid att leva kvar bland oss, jag ska visa dina framtida syskon vilken perfekt storasyster dom har. Och jag vet att du är med mig, men jag behöver känna dig fysiskt. Jag behöver ha dig i min famn. Flyg hem igen Nea, snälla. Jag ska kämpa jag lovar. Det är bara så otroligt svårt, men jag gör det för dig. Du kommer för alltid vara min Nr.1 Nea och det hoppas jag du vet. Tiden med dig i magen var helt magisk, att varje dag få känna din närhet, dina sparkar, din hicka det gjorde mig till den lyckligaste mamman i världen. JAG SAKNAR DIG. Jag önskar att jag kunde bygga en tidsmaskin och resa tillbaka till den 12 Juni och tvingat dom att ta ut dig, då hade du varit här med din mamma och pappa idag, då hade du varit på rätt plats. Nea din pappa är så otroligt stolt över dig och älskar dig minst lika mycket som jag gör. När han såg dig på sjukhuset var det så otroligt mycket kärlek i hans blick. Du är väldigt lik honom älskling, du har definitivt fått din pappas näsa och ni har lika mycket svart fint hår, ni är lika vackra båda två. Jag ska ta hand om er föralltid, min familj. När jag tittar på din pappa så ser jag dig väldigt ofta, vackra lilla tjej. När du låg i min mage låg ofta din pappa på magen för att känna din närhet och brukade somna där av att känna dig puffa på honom. Du har gjort oss så otroligt stolta, du är det vackraste vi har. Du var för bra för denna värld. Dom säger att ingen är perfekt men det är du Nea och just därför är du nu en ängel älskling, du var helt enkelt för perfekt. Du finns i mina tankar varje sekund och saknaden är oändlig.
Godnatt vår finaste skatt, vi älskar dig oändligt och kommer alltid att göra.

Puss & Kram, Mamma.


Likes

Comments

Hej!

Jag vill börja med att tacka Gabriella Joss som hjälpte mig dela min blogg så att jag kan nå ut till med mitt budskap till så många fina mammor som möjligt. Jag är evigt tacksam till er fina som delar min blogg så jag kan nå ut och hjälpa andra fina mammor.
Idag är en dag med extremt blandade känslor.. Ena sekunden är jag glad, andra ledsen och tredje arg och grinig. Idag är en dag jag saknar min lilla tjej extra mycket och tankarna tar över. Jag har perioder när dagarna är lättare, när tankarna inte äter upp mig. Men nu är jag inne i en period där dagarna varit extremt svåra att hantera, mina humörsvängningar tar över min hjärna. Jag vill verkligen tänka positivt men just nu ser jag mörker och jag blir så otroligt frustrerad över att Nea inte är här. Jag vill skrika tills mina stämband går av samtidigt som jag vill skratta och vara glad för det jag faktiskt har. Något som också gör mig frustrerad är att det ska ta så fruktansvärt lång tid till det är urnsätting, begravningen var den 3/6 och urnsättningen kommer att ge någon gång i oktober. Jag har en ständig klump i magen en stor sten på mina axlar, jag känner att jag vill få det gjort. Jag är den som ska sätta ner henne i marken, jag är den som sist kommer att hålla henne. Jag vill inte att hon ska ligga i ett krematorie, jag vill hon ska få sova på sin alldeles egna plats, där vi alltid kan gå och vara med henne. Jag vill för en sista gång ha henne i min famn. 
Min fina fina Nea, vi ses i drömmarna lilla prinsessa.

Jag vill även idag tacka ytterligare tre personer som ställt upp lite extra för oss under denna tid och jag kommer börja med min pappa. Tack för att du är du. Sättet du tittade på ditt barnbarn värmde hela mitt hjärta. Jag älskar dig så oerhört mycket. Vi kanske inte alltid har haft den bästa relationen men jag kommer alltid att vara pappas lilla flicka. Du betyder så otroligt mycket för mig, glöm aldrig det. 
Den andra och den tredje jag vill tacka idag är Jens Johansson och Johan Spjuth. Dom här killarna har nog de största hjärtana man kan hitta,  dom ett hjärta av guld. Så som dom fanns där för oss framförallt under tiden på sjukhuset går inte att tacka nog. Det stödet dom gav mig under värkarna genom att hålla min hand, klappa min panna, hjälpa mig att klocka värkarna gå inte att tacka nog, det finns inga ord. Sånt lugn och sån glädje dessa killar bidrar med är helt magiskt. TACK för att ni är ni, jag älskar er så mycket.

Puss & Kram, Mela

Likes

Comments

Hej!

Förlåt förlåt förlåt! Jag gör så gott jag kan med mina inlägg nu men det är jobbigt i perioder, förlåt. De senaste inläggen har varit extremt jobbiga att skriva men jag känner att det är viktigt att prata om det. Det kändes som jag återupplevde allt en gång till. Det är skönt att skriva av sig också men när tankarna kommer ikapp än så rasar hela världen. Jag försöker vara glad jag försöker verkligen men det känns så fake. Jag vill vara glad för min Nea, jag vet att hon vill se mig skratta, jag vet att hon är stolt över mig för att jag försöker. Jag vill känna ÄKTA lycka, jag vill ha tillbaka Nea.

På något sätt måste livet gå vidare och man måste se det fina man har. Jag har så otroligt många fina människor i mitt liv.
Jag vill ge ett extra stort tack till min gudmor Kristina, det finns ingen som hon. Så stort hjärta och så underbar personlighet, min förebild i livet. Hon har fått mig att orka kämpa så många gånger jag bara velat ge upp så har hon varit och är min stöttepelare genom livet. Du är en så otroligt stark och vacker kvinna. Nea kunde inte fått en bättre extra mormor. Så tack Kristina, jag älskar dig mer än ord kan beskriva.
Det finns en till tjej jag idag vill tacka lite extra mycket och det är min bästavän, min andra halva, Emma. Denna tjejen är min lycka, det var hon som fick mig att skratta under den värsta tiden i livet, under veckan på sjukhuset. Jag värdesätter henne så otroligt högt, min krigare. Hon sätter alltid ett leende på mina läppar och det är jag evigt tacksam över. Min fina fina Emma, så som du ställt upp för mig det finns inga ord i världen som kan visa min uppskattning för dig. Jag älskar dig, så otroligt mycket.
Den sista jag idag vill tacka idag är Cecilia (Cilla). Du har funnits med i mitt liv så länge jag kan minnas. Du har sätt mig växa upp från att vara en liten liten tjej till den jag är idag. Som liten såg jag upp till dig så otroligt mycket, jag ville se ut som dig för jag tyckte du va så fin. Idag är du precis lika vacker och jag ser upp till dig lika mycket idag. Jag är så glad att jag får ha dig i mitt liv, jag vill aldrig någonsin förlora dig. Du har alltid varit som en i familjen och det kommer du alltid vara. Din Michis älskar dig så så så mycket.

Puss & Kram, Mela

Likes

Comments

Hej!

Förlåt för sen uppdatering men som sagt vissa dagar är jobbigare än andra, det blev för mycket tankar igår. Men vi gör ett nytt försök idag istället.

Tänkte berätta om de sista dagarna på sjukhuset idag.
Som jag skrev i förra inlägget så kom Nea den 15/6 kl 04.49, 52 cm & 3430g ren kärlek. Även denna dag kom det många på besök, alla ville hälsa på vårt lilla mirakel. Min pappa ringde på morgonen och frågade om jag ville att han skulle komma direkt eller senare på dagen, jag bad han då komma direkt. När han kom så låg Nea framför mig i sängen, jag såg hur hans ögon fylldes av tårar och det gjorde så ont i mig. Så som han längtade efter att få bli morfar till min fina lilla Nea. Jag kommer ihåg när vi var ute och åt en kväll hela familjen så sa han till mig att han ville att jag skulle spara Neas förta huvudfoting så skulle han tatuera in den för henne.
Men det var även många mer som kom denna dagen bland annat min mamma, storasyster Emelie, Oscar, Joel, storasyster Veronica (Neas gudmor) och hela gänget från Värnamo kom även denna dagen. Det var så otroligt vackert att se alla som kom för att träffa just VÅR dotter. Sättet alla tittade på vårt lilla mirakel var helt magiskt, mitt hjärta fylldes av värme. När dom rörde vid hennes mjuka kind skapades magi för mig. Men det vackraste av allt var när Anton höll henne för första gången, sättet han tittade på henne med så mycket kärlek men även så mycket smärta gjorde så ont men var ändå så fint. Det var så mycket olika känslor som tog över min kropp under denna tiden.

Jag tror även att det var denna dag som det kom en kvinna från sjukhuskyrkan och började prata om begravning.. Det gjorde så ont jag hade ju inte ens fattat att min lilla tjej var död och plötsligt skulle en begravning planeras imon en månad. Jag kommer berätta mer om begravningen lite längre fram mer detaljerat.

En sak jag minns tydligt från den 17/6 är när min storasyster Emelie kom med sin dotter Celine som fyllde 2 år. Att se henne växa upp och bli till den busigaste lilla 2 åring som finns är helt underbart. Hon hade en tuff start i livet och jag var så otroligt orolig men allt gick bra och idag är hon helt perfekt. Det gjorde verkligen den dagen lite bättre, att få ge henne en grattis kram på födelsedagen, att få leka med henne, få höra henne skratta. Jag älskar dig Celine Bianca Michaela, mosters stolthet<3

Anton rullade ut mig rullstol varje dag så jag skulle få komma ut lite och till varje gravid person som gick in sa - Lycka till, för jag visste hur fel allt kunde bli men jag ville att det skulle gå bra för dom. INGEN ska behöva vara med om detta, INGEN ska behöva förlora sitt barn. Men det var även fruktansvärt jobbigt att rulla genom korridorerna och höra kvinnor som krysta och höra deras små bäbisar skrika. Det kändes lite som knivar i hjärtat men var ändå vackert, men vår Nea skulle ju också skrika.. fan.

Varje kväll var jag tvungen att lämna ifrån mig henne, det plågade mig att se dom köra iväg henne i en bädd som var iskall med ett lock på. Det var så fel, där skulle hon inte vara, hon skulle ju ligga hemma i sin säng med sin snutte och sova. Allt var bara så otroligt fel och jag kunde inte göra ett skit åt det. Jag kände mig ibland som en värdelös mamma för att jag inte kunde rädda henne.

Den 18/6 lämnade vi sjukhuset. Jag ville inte säga hejdå, jag ville inte. Jag vill vara med henne föralltid.. Vi hade henne på vårt rum medans vi packade alla saker och gjorde iordning, sen satt jag och bara kollade på henne, hon var vacker. Jag pussade hennes kalla kind säkert en miljon gånger medans mina ögon dränktes i tårar och pulsen ökade av panik. Det sista jag sa till henne var - Sov gott min prinsessa, mamma älskar dig mest av allt i hela världen.Hon skulle nu in på obduktion i hopp om att dom skulle hitta vad som gått fel. Vi har idag fått svar från obduktionen och vi kommer antagligen aldrig få veta vad som gick fel, för Nea var helt perfekt både invändigt och utvändigt . Godnatt Nea, vi ses snart i drömmarna.

Imorgon kommer ett tack inlägg till ALLA som var med under denna tid .

Puss & Kram, Mela

Likes

Comments

Hej!

Idag tänkte jag fortsätta att berätta om tiden på sjukhuset men idag ska jag även skriva om själva förlossningen.

Nu är det alltså den 14/6. Denna dagen är väldigt suddig i mitt huvud, men jag ska göra så gott jag kan. Även denna dagen var det många som kom för att hjälpa och stötta oss. Jag minns inte exakt vilka som kom vilken dag men jag vet att ett helt gäng från Värnamo åkte skytteltrafik till oss. Några av dom var Johan, Jens, Emma, Putte, Raffe, Amar (Neas gudfar), Anton F, Cilla och på kvällen kom min gudmor och jag tror även att pappa och hans fru kom. Så många tårar och så många tomma blickar jag såg denna dagen kommer jag aldrig glömma. Dessa människor betyder så oerhört mycket för mig, dom fanns där för mig under den svåraste tiden i mitt liv. Jag hade ingen tidsuppfattning över huvud taget, jag var i en annan värld där allt jag såg ett stort svart hål, jag kunde inte se något ljus längre.

Mina värkar började denna dagen. När dom började bli täta tappade jag all kontroll och visste inte vart jag skulle ta vägen, jag trodde jag skulle dö. Johan och Jens hjälpte mig att klocka värkarna medan jag var helt borta pga smärtan, jag är så otroligt tacksam att det var just dom två som satt med mig, höll min hand, klappade min panna och gjorde allt för att få mig att känna mig trygg. Tack för att ni är ni.
Jag sa först att jag inte vill ha EDA pågrund av min sprutfobi, men tillslut gav jag mig. Nu var det jag, Anton, Cilla och min gudmor i rummet. När dom skulle sätta EDAn fick jag panik, en panik jag aldrig känt förut, en panik jag trodde skulle kväva mig. Det kändes som någon grävde sig in i ryggen på mig och försökte dra ut ryggraden på mig. Jag skrek, kollade Anton rakt in i ögonen, min blick och mitt panik skrik skrämde honom såpass mycket att han svimmade. Jag började då skrika på sköterskorna att dom var tvungna att ta hand om Anton. Jag var så rädd att han skulle ramla i golvet och skada sig. Värkarna blev inte lindrigare. Jag sa till dom att ge mig bedövningen men jag hade redan fått maxdos, jag kände ingen skillnad.

I all denna smärtan slog det mig att nu är det nära, nu kommer hon snart, jag ville ha henne i min famn men samtidigt ha kvar henne i magen för jag ville inte att hon skulle tas ifrån mig. Så länge hon låg i min mage kunde ingen komma åt henne.


Det kom in två barnmorskor och ganska direkt så kom krystvärkarna. En av barnmorskorna stod och fläktade mig, min gudmor gick mellan att hålla mig i handen till att hämta vatten varannan sekund, Anton höll mig i handen och Cilla stod bredvid Anton samtidigt som hon klämde på mina lår för det kändes som jag hade två elpistoler i benen. Mellan varje krystvärk somnade jag på en sekund innan jag vaknade av smärta i ryggen och krystade igen. Plötsligt säger den andra barnmorskan - Hon har mycket svart hår iallafall. Jag började le mitt i allt, min fina lilla tjej. Precis när hon kom höll jag tummarna så hårt kunde och det ända som snurrade i huvudet var - Snälla Nea rör dig, du behöver inte skrika bara blinka rör ett finger, bara något. Men det hände ingenting. I denna stunden försvann mitt sista hopp. Hon var verkligen död, min perfekta lilla tjej var en ängel. Dom frågade om jag ville ha upp henne på mitt bröst och det ville jag . Hon var ute 04.49 den 15/6. Barnmorskan la henne i min famn och tårarna bara rann, hon var så perfekt. Hon var så lik både mig och Anton. Vi var helt förälskade i vårt lilla mirakel. Nu vill jag aldrig släppa taget om henne, aldrig någonsin.
Resten av denna dagen kommer imorgon

Till min Nea, detta skrev jag dagen du föddes min ängel :
Ju mer jag kollar på dig Nea desto mer perfekt blir du, mamma och pappa älskar dig gränslöst. Vi hoppas du finner ro där uppe och att du väntar på oss vid livets grind, för vi kommer ses en dag men tills dess kämpar vi för dig, vår stolthet. Du kommer för alltid finnas i våra tankar men framförallt i våra hjärtan. jag önskar det fanns något jag kunde göra för att få ditt lilla hjärta att slå, få höra dina små andetag och få känna din närhet. Du är på fel plats men jag låter dig nu flyga upp med dina vackra små vingar till himmelen vår ängel.


Likes

Comments

Instagram@melalannerstierna