Header

Det stramar till vid bröstet, det känns som att blodet börjar rusa och andningen blir tyngre. Raseriet byggs sakta men säkert upp och ligger på gränsen till att bryta ut som en icke längre sovande vulkan. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Det är som att hon inte ens existerar. Precis som mamma.

Min mamma blev diagnostiserad med cancer i maj 2014. Det var som att allt det jag varit rädd för hela livet tillslut blev verkligt.
Jag har alltid sett mamma som något skört. Enda sedan jag var liten har jag sett hennes smärta, den där skuggan som alltid låg över henne, och nu var det som om det där mörka tillslut tog henne, lindade in henne, tog henne i besittning, medan jag maktlöst såg på.

I ett år och en månad höll hon ut, kämpade mot det här monstret som åt upp henne inifrån.
Det var den 14 juni 2015 klockan 11:08 som hon slutade att andas. Den värsta dagen i mitt liv. Skoningslös, oåterkallelig. En del av mig dog med henne den dagen.
Men att förlora mamma var tydligen inte tillräckligt. Min lillasyster har varit borta precis lika länge som henne.

Det har nu gått mer än två år sedan vi senast sågs. I mer än två år har hennes pappa hållit henne borta från oss. Han har först använt henne som ett redskap för att försöka pressa oss på pengar, till att sedan använda henne som ett skydd när han hamnat i blåsväder, till att tillslut använda sig av bortförklaringen att han inte vill låta henne träffa oss fören bouppteckningen är över, för att ”det skulle ligga för mycket aggressioner i luften”, och att ”hon kommer att hamna i kläm”.
Han har svårt att bestämma sig den där.

Den enda aggressionen som byggs upp just nu är den mot honom. Hatet som tar plats i alla delar av min kropp. Vem använder sin dotter på det sättet? För utpressning. Hon är nio år gammal.

Hon förlorade inte bara sin mamma den där dagen. Hon förlorade även sin syster och sin bror. För att hennes pappa kort sagt är ett svin. En normalt funtad person hade sett det allvarliga i det. En normalt funtad person hade tagit sin dotters intresse före sitt egna. Jag har aldrig sett någon så skoningslöst leka med andras människors liv och tid.

Jag vet inte ens vad hon tänker om oss idag. Tror hon att vi inte älskar henne? Tror hon att vi inte bryr oss? Vad har han sagt till henne egentligen? Det finns inte en chans att han erkänt för henne att det är han som är anledningen till att vi inte träffat henne på så länge, och det allra värsta är att det faktiskt är okej för honom att göra såhär. Alla orosanmälningar och möten med soc har inte gjort någonting. Ingen gör någonting, och nu har mer än två år gått. Två år som vi aldrig kommer att få tillbaka. Man tänker att nu är det nog, det måste vara det. Men så är det aldrig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så skönt att den här helgen börjar lida mot sitt slut. Inte för att den har varit tråkig och händelselös, men det har legat en känsla av tomhet i magen, och någon form av rastlöshet i hela kroppen.
Jag har saknat David extra mycket den här helgen. Vi hade en sådan mysig vecka, och jag var nog egentligen inte riktigt redo att lämna all kärlek i Stockholm, så nu vill jag bara att det ska bli måndag så att min vecka kan sätta igång och gå sådär snabbt som den brukar, så att det kan bli fredag, så att David kan komma till Gävle. Vi ska trängas i min lilla lägenhet och säng nästa helg för omväxlings skull. Han har ju inte varit här sen jag flyttade in, så jag känner att jag behöver hans närvaro här lite, känna att han fortfarande är en del av mitt liv här också.
Ser så mycket fram emot det. Så ska vi förhoppningsvis få låna Addes bil också så att jag kan bli helt klar med allt i lägenheten. En helspegel hade suttit fint, och någon form av bänk till tv:n. Tavlorna skulle jag vilja få upp på väggen också. Sedan är jag nöjd. Mer än nöjd.

Lycka är att få vara tillsammans, du och jag.

Likes

Comments

Är tillbaka i Gävle nu efter nästan en vecka i Stockholm! Den har varit så himla mysig och bra, även fast den varit fylld med plugg och jobb. Jag och David passade på att mysa så mycket som möjligt i helgen innan han skulle ta tag i sitt tentaplugg och jag i min slutuppgift för det här momentet.
Men jag spenderade måndagen åt att åka till Solna för att äntligen få hälsa på Noah! Alltså herre min denna vackra lilla skapelse! Självklart började jag böla så fort jag såg honom, har blivit så blödig på senare tid. Bölade senast lite ikväll när Fredrik tvingade oss att titta på part 2 av en musikvideo, det var en hund som försvann, och hans husse letade och letade och ja, vad mer behöver jag säga.

Hur som helst så spenderade jag sedan tisdagen åt att jobba och plugga, pappa kom sedan förbi på kvällen och käkade semla med mig och David. Onsdag startade jag och David dagen på Café Sirap och käkade årets godaste brunch, sedan satte jag mig i plugg mode på espresso house och försökte göra färdigt slutuppgiften, men begav mig efter några timmar av hemåt för att fortsätta där, för att sedan möta upp David på stan så fort han blev klar med sin tenta på kvällskvisten.
Eftersom att det ändå var Alla hjärtans dag och vi inte hade käkat middag så bestämde vi oss för att ta en liten snabb matbit och drink på Aqui. Vi hade egentligen bokat bord på Nybrogatan 38 dagen efter för att vi inte var säkra på när David skulle bli klar, så det slutade egentligen lite med två middagar på restaurang för att fira våran kärlek. Men det borde ju vara alla hjärtans dag varje dag, så vad gör det egentligen!
Torsdagen var vi alltså ut en sväng på stan ännu en gång, hälsade på Emil som var på besök i Stockholm för jobb, och sedan fixade vi oss inför nästa restaurangbesök. SÅ otroligt gott, men herregud vad jag bara ville kräkas på vägen hem. Tog årets mest mättande maträtt, och det finns en risk att jag numera har förätit mig på tryffel. Men ja, ack så gott ändå.
La mig i sängen och dog så fort jag kom hem. Men lika bra det då jag ändå skulle ta tåget tidigt dagen efter för att åka tillbaka till Gävle.

Idag hade vi vårat sista seminarium för introduktionsmomentet, och sedan på kvällen var det dags för ännu ett restaurangbesök för att fira att Fred fyllde 24 i måndags! Vi käkade och drack supergott på Terrassen, men det räckte tydligen inte det då jag och Adde gick och köpte godis direkt efter.
Vi promenerade sedan hem och landade hos Magge för att, efter lite tjat från min sida, titta på Talang. Jag måste ju bara titta på allt som Bianca Ingrosso är med i, tror att hon kan vara min första kändiscrush på väldigt länge. Grabbarna pratar om hur dåligt Talang är och bara fyllt med en massa sjuka människor, vilket kan vara den dummaste kommentaren jag hört haha, men jag tror att jag kan ha vunnit över dem lite ändå. Har aldrig gillat Talang förut och hade ju aldrig kollat om inte Bianca var med i juryn, men jag undrar om det där är något som kom med 25 kanske då jag även fått för mig att börja kolla på mello? Den är faktiskt sjuk då jag verkligen hatar schlager. Men tydligen är det något som förändrats i mig. Någon form av självdestruktivt beteende kanske... För att överdriva.

Nu är det dags att gå och lägga sig, och jag har skrivit ett sånt där bedrövligt långt inlägg till. Jag måste sluta ha så stora jävla glapp så slipper jag sitta och gå igenom varenda dag.
Fastnade i min gamla blogg en kväll denna vecka. Förvånades över hur annorlunda jag skrev då. Jag är inte alls lika öppen här. Jag reflekterar inte alls lika mycket över livet som jag gjorde då. Innehållet här känns nu för tiden ytligt och ointressant i jämförelse. Det är mer som ett Här Mintrah är saker du gjort så att du inte glömmer bort. Men vad tänker jag på egentligen nu för tiden?
Det får väl visa sig i podden istället antar jag. Se hur kul jag kommer tycka att det är när jag är gammal sen och gå tillbaka och lyssna på mig själv istället för att läsa om mig själv. Knas.

Likes

Comments

Vilken vecka! Det känns som att jag har måååååånga bollar i luften just nu som jag måste börja få lite kontroll över. Min kalender är konstant smockad, och samtidigt som jag älskar det så undrar jag ibland lite exakt hur jag tänker.
Men äsch, jag jobbar ju verkligen som bäst under stress och trivs bäst i livet när jag har en massa saker att göra. Hatar att sitta på arslet och inte göra ett shit.

Men jag måste definitivt ta tag i chatten igen, börja jobba lite så att man får in lite stålar.
Kanske börja åta mig lite ambassadörsjobb också.
Jag blev ju även vald till pr/informationsansvarig i styrelsen i veckans årsmöte, så snart hamnar även det på min lista över saker att göra! Superkul! Fan vilken bra styrelse vi blev tycker jag, är sjukt peppad inför det kommande året!
Sedan har jag ju jobbet på Polemik som även fast det är ideellt är superviktigt och så otroligt givande för mig.
Och så skolan på det såklart, och numera även podden!!!
Måste sätta mig ned och göra min sista restuppgift, läsa en massa kurslitteratur inför nästa moment, sedan göra slutuppgiften för introduktionsmomentet och planera nästa avsnitt till Det lilla livet.

Vi släppte ju vårat första avsnitt igår (torsdag)! Sjukligt nervös var jag över det, och även fast jag själv inte tycker att avsnittet är TOPPEN så har vi endast fått bra respons och mycket support! Så himla glad för det! Jag tänker verkligen att det bara kan bli bättre. Helt otroligt svårt var det att köra ett avsnitt som krävde så mycket struktur då vi kände att det var viktigast att lägga lite grund till våran tanke. Ändå lyckades det bli lite luddigt även fast jag försökte vara så jävla tydlig haha. Men kul var det, och jag hoppas verkligen att de flesta förstod vad allt kommer handla om och tycker att det är lika viktigt som vi tycker att det är!
Vi behöver mer människor som bryr sig om andra människor, please.

Nu däremot börjar det närma sig läggdags. Jag åker till Stockholm imorgon och tänker ta tag i mitt liv där borta i en vecka! Mysa med mina favoritkillar och äntligen få träffa Noah på måndag!!!!!
Var förresten hos ögonläkaren idag och det kändes för första gången ganska så bra efter ett sådant besök! Det går åt rätt håll och jag får minska på dropparna! Jag har inte ont i benen, skakningarna börjar avta och ögat börjar se normalt ut! Det enda som består är väl att huden konstant är snustorr och mitt hår ser dött ut, Ska köpa mig en riktigt fet hudkräm och sedan ta en tur till frisören. Livet kommer tillbaka till mig snart, I can feel it!

Likes

Comments

Jag lever hörrni, tro det eller ej! Helvete vad allting blev kaos efter 25 alltså. Ni förstår inte. Det började verkligen så otroligt bra alltihopa, men lite för bra uppenbarligen enligt livet.

Idag är faktiskt första dagen på länge då jag känner mig stark i kroppen. Minus mina ben då förresten som känns som att de ska sprängas när som helst. Jag antar att det är kortisontabletterna som spökar.
Innan dess kändes det som att jag hade blodsockerfall hela tiden. Skakandes och kraftlös även fast jag precis ätit. Det var kul. Undrar vad som kommer härnäst! Vi kan vänta med spänning tillsammans.

Men vad har hänt de senaste veckorna då? Sedan operationen har det olägligt nog varit ganska så fullt ös.
- Veckan efter operationen var det dags för både min och Davids stora flytt, men eftersom att jag har planetens finaste vänner så löste det sig ändå ganska bra ändå. Jag var helt död även fast de hjälpte till så tänk er hur de hade gått utan dem. Körd hade jag varit.
- Jag har kämpat med att ta igen allt skolarbete jag missat. Perfekt läge att ha massa läs och skrivuppgifter att ta tag i när ens ögon är kaos. Ligger by the way fortfarande efter.
- Dansen som jag och Jonna skrivit in oss på började även i samma veva.
Får jag anstränga mig fysiskt? Nej det får jag ju inte heller. Men ja, har man betalat dyra pengar för bara en gång i veckan så är man nog en liten envis snålis och går ändå. Hängde med ungefär 0% i koreografin, behövde köra i mina gigantiska glasögon, och min kropp skrek nej ganska snabbt. Men ändå mitt i allt det där så var det kul. Showjazzen är ju den delen jag tycker mest om och känner att jag faktiskt klarar av. Hiphopen är en enda röra och absolut inget jag skulle ha valt annars. Men tänker att jag får hålla ut denna termin, testa på allt möjligt, och sen kan man äntligen få köra på enbart modern jazz nästa gång.
- Och så kommer vi till det bästa av allt...! Den 3 februari var Felle en megakrigare och födde vackra underbara lilla Noah!!!!!!!!!!! Så det finns alltså en liten bebis i Stockholm som väntar på mig! Jag började verkligen gråta när hon skickade den första bilden på honom. Mitt hjärta svämmar över redan nu alltså. Längtar sönder tills de hunnit komma till ro hemma så att jag kan springa dit och få bebisgosa!

Det är väl lite det som har varit! Denna vecka har i stort sett precis börjat.
Började den med ett besök hos ögonläkaren, sedan seminarium och responsgrupp i skolan.
Sedan körde vi Polemik-jobb hela dagen idag och så dans på det (gick så otroligt mycket bättre idag med min nyvunna energi).
Imorgon är faktiskt en otroligt stor och rolig dag (enligt mig själv). Jag och Jonna ska spela in vårat FÖRSTA POD-AVSNITT, och sedan är det Cult&Cos årsmöte på kvällen där vi bestämmer den nya styrelsen! Jag har blivit nominerad till pr/informationsansvarig, så vi får väl se efter imorgon om jag kan lägga till ännu en sak över shit jag gör på den här skolan, haha.
Imorgon ska jag även passa på att ta en välförtjänt sovmorgon, och sedan måste jag få in en massa läsa läsa läsa och skriva skriva skriva innan fredag. Juste sedan ögonläkaren igen, OCH brunch hörrni står på schemat. Hemma hos mig, med mina fina tjejer.
Sen nöjer jag mig för denna vecka faktiskt, tack.

Vi kör på en gammal bild då jag fortfarande ser ganska skev och sliten ut efter operationen. Sakta men säkert börjar dock ögonen bli jämna och jävlar vad jag längtar tills jag får sätta på mig lite smink. Det trodde jag aldrig.
 Har sagt till David att jag inte kommer anstränga mig ett shit utseendemässigt tills allt är helt läkt. Verkar som att han kunde leva med det haha.

Likes

Comments

Försöker sakta men säkert komma tillbaka lite till livet nu. Den här veckan blev ungefär 0% som jag hade tänkt mig.
Istället för en fullspäckad och rolig vecka har jag istället legat inlagd på Akademiska sjukhuset i Uppsala, opererat ögat två gånger och legat i en äcklig dimma som känts omöjlig att slita sig från.
David har helt seriöst varit världens finaste kille som bott med mig på sjukhuset och tagit hand om mig tillsammans med alla snälla sköterskor som cirkulerat omkring mig i fyra dagar.

I fredags kväll fick jag äntligen valet att åka hem och då kom Adde och hämtade oss och körde till Gävle. Sedan dess har jag väl mest bara legat äcklig och däckad i sängen, men försökt pigga till mig till Skepparholmen som var en del av Davids 25års present till mig. Jag får dock varken ta del av spaet eller badet, så får fokusera på maten och hotellvistelsen.

Kände mig ganska pigg imorse i alla fall. Men märker ändå hur kroppen är helt slut. Går 200 meter, rådäckar, går några meter till, däckar på nästa ställe osv osv.
Tycker så bedrövligt synd om David som får släpa på mig när tanken egentligen var en perfekt jävla mysig och avkopplande helg.
Det är någonting med mina ögon i detta liv. De vill mig inte väl alltså.

Nu känner jag mig ännu en gång helt jävla dödstrött, så ska sitta och blunda en liten stund till. Bara idag sen lovar jag att jag är back on track. Eller jag måste. Hela livet har lagt sig i en omöjligt jobbig hög, och det kommer krävas mycket för att få allt på plats igen. Vad en vecka kan sabba alltså.

Likes

Comments

Jag har en timme och tio minuter på tåget till Uppsala att döda. För en gångs skull en himla massa tid. Det har varit så oroligt mycket nu på senare dagar, och denna vecka skulle bli lika hetsig om inte för denna lilla hick-up som tar mig till Uppsala.

Förra veckan fyllde jag alltså 25, vilket är halvvägs till 50 som Jonna så fint upplyste mig om!
Hade en supermysig födelsedag med nära och kära. Fick ballonger, tårta, presenter och en gosig middag på Pinchos.
Dagen efter åkte jag till Stockholm över dagen för att lämna bord och stolar i Ursvik och skriva kontrakt. Sedan kom Jessica på fredagen för att spendera helgen med mig för att fira vidare.
Lördagen bestod av fest med alla fina människor jag lärt känna här i Gävle. Det var en riktigt bra kväll. Nära 20 pers fick trängas i min lilla lägenhet sittandes på golvet. Såg det lite som en utflyttningsfest också då även det börjar närma sig. Vilket tar mig till hur mycket skit jag har att stå i.

Natten söndag till måndag upptäckte jag exakt hur dåligt jag faktiskt börjat se. Har reagerat på det i dagarna, hur svarta prickar svävar runt och att synen är oförklarligt annorlunda.
Det är när jag känner hur mjukt det vänstra ögat är i jämförelse med det högra som jag börjar jämföra ännu mer. Jag ser alltså inte ett jack shit på vänster öga.
Tre timmar satt Andreas med mig på sjukhuset igår. Jag tänker att jag vant mig vid det här laget, men igår gjorde vi en massa nytt, och jag kände mig gråtfärdig hela tiden. Vi tog tom ett ultraljud på mitt öga vilket antagligen var det skummaste hittills. Lite kul en liten stund i alla fall.

Men det visar sig alltså att jag har någon form av näthinneavlossning(?) och blödningar. Så nu är jag påväg till Uppsala för operation, sen ska det nog allt lösa sig bra. Tredje gången gillt va!
David kommer komma till Uppsala för att hålla mig i handen. Precis det jag behöver för att känna mig lite mindre nervös.
Jag hatar verkligen hur svart allt blir när man blir nedsövd, och att man alltid vaknar upp som att man panikslaget slitit sig från en evighet i det där mörkret.

Men det kommer gå jättebra! Som Fredrik sa ungefär 50 tusen gånger igår kväll. Det tror jag med.

Lite bilder från de senaste dagarna som gör mig lite gla i själen. ❤️

Likes

Comments

Ny start, ny vecka. Även fast hemtentan inte är klar riktigt ännu så kan man säga att min första termin är över, och att jag idag startade min andra. Hur sjukt är inte det? Nu har jag kreativt skrivande ända till sommaren. Jag är taggad och livrädd på samma gång om jag ska vara helt ärlig. Det kanske är nu man kommer till den insikten att man kanske inte är så jävla bra på att skriva. Det är en skrämmande tanke, att inte ha vad som krävs.

Annars så har jag varit helt otroligt produktiv idag. Jag har skrivit på tentan med Amanda, haft introduktionsdagen och sedan ett poddmöte!!
Jag har helt seriöst ett projekt på gång. JAG. Mintrah alltså. Har haft flera sömnlösa nätter då jag legat och planerat detta. Försökt komma fram till vad det är som är poängen egentligen. Vad tanken är. Förhoppningarna.
Jag är hur som helst jättetaggad, och så glad att Jonna går med på att vara min partner in crime i detta. Jag ska inte berätta för mycket då inget faktiskt är gjort ännu, utöver att jag skrivit ned mina tankar och pitchat idén för grabbarna som har studentradion. Men jag tror verkligen på detta hörni. Jag tror att det är något bra, och jag önskar att det finns ett intresse i det, för att det är så jävla viktigt.

Hade ni lyssnat på en podd om jag hade en liksom? Hade ni lyssnat om ni precis som jag tycker att det är viktigt? Skulle ni vilja vara med? Snart ska jag faktiskt utveckla. Men låt mig bara se om vi ens klarar av det här först. Om det är meningen.

Och på tal om något annat så stötte jag och Jonna på detta på vägen hem idag:

​En helt otroligt otillfredsställande överraskning att bevittna på vägen hem.
Det är bara att skratta och gråta på samma gång.

Likes

Comments

Dyker ned i det okända. Jag väger ingenting. Allt runt omkring mig är ljust blått, jag kan andas här, ingen fara.
Jag skulle kunna stanna här för evigt, bosätta mig i denna känsla av instängd befrielse.

Men det kanske blir ensamt efter ett tag. Detta är inte en plats för någon annan, inte egentligen. Bara jag kan andas i detta vatten. Bara jag kan njuta av stillheten och befrielsen från alla ouppskattade tankar. Inget rör mig här. Vattnet är så tätt packat runt hela min kropp. Skyddar mig från allt.
Gott som ont.

Likes

Comments

Startade det nya året på bästa möjliga sätt igår! God mat och gott sällskap! Mer behöver jag faktiskt inte.

Vet faktiskt inte vad förväntningarna på det nya året är riktigt.
Jag vill äntligen ta tag i min ekonomi och sluta vara fattig hela tiden.
Jag vill göra det absolut bästa av skolan och engagera mig i allt som är kul.
Jag vill mysa MASSA med Felle och lilla Noah som vi längtar efter så mycket.
Jag SKA njuta av en hel termin med kreativt skrivande.
Och jag vill träffa Camilla.

Likes

Comments

Instagram@mintsten