Vi är hemma igen. Och jag saknade Thailand samma sekund som jag sa hejdå till min morbror och kusin. Som vanligt gör det lika ont att lämna, både jag och miley grät. Jag hatar att säga hejdå. Det gör ont. Lika ont hur gammal jag än blir.
Om det är skönt att vara hemma, ja det är det. Men jag önskade att vi hade närmare till dem.
Vi har iallafall haft fyra underbara veckor. Vi har shoppat så vi översvämmade oss själva med packning och saker.
Nu är det tillbaka till vardagen. Jag ska plugga så jag kommer ikapp.

Juste, vi tatuerade oss veckan innan vi skulle åka.
Ganska impuls. Men fint blev det.

Min första mandala tatuering. Som jag velat ha den stilen, så länge. Dock var jag osäker på om jag ville ha fjäder, blomma eller något annat. Men det blev en fjäder. Den passade bäst in, intill min också nya. Jag är så nöjd. Och nu vill jag bara ha fler. Han är duktig. Priset är ett skämt. Och jag bara känner lite besatthet av att sätta mer bläck på min kropp.