bubbla
Jag lever i en bubbla igen. Jag vet det, men vill inte inse det.
Och just nu känns det som om att jag behöver gråta en skvätt.
Många tankar som går runt i huvudet på mig, och igår kväll kunde jag inte låta bli att sakna han som jag en gång kallat för pappa.
Fick hem foton och sånt för en vecka sedan där bla. han var med. Och även om det finns så mycket negativt, så finns de så mycket positivt också. På senaste tid har han dykt upp mer och mer i mitt huvud. Och ibland blir jag arg på mig själv, för det är inget jag vill tänka på, jag mår inte bra av det. Att sakna en människa men att inte kunna göra något åt det är inte roligt.
Vem jag än försöker att ljuga för så kommer han alltid att vara en viktig del utav mitt liv. Han kommer alltid att vara den killen som jag kommer att se som en "pappa".
Han har gett mig mycket, både på gott och ont. Och han är en utav dem som gjort mig till den jag är. Han har format mig och gett mig allt det där jag kunde saknat egentligen. Och det finns ingen annan jag hellre hade velat ha i mitt liv, han har tagit emot mig som hans egna, gett mig allt, visat mig kärlek, visat mig hur det är att ha en "pappa". Det bra överväger det dåliga. Oavsett vad andra säger så är han en mänska med ett stort hjärta. Och oavsett hans val och hans liv idag så kommer han alltid att vara den människan jag lede upp med och lärde känna. Och jag skiter i vad folk tycker, eller om folk vill döma honom. Ni känner förmodligen inte honom, eller så är ni uttråkade människor som måste ha något att snacka om.
Och från det ena till det andra, det känns som att jag ska bli tokig!
-barnen bråkar och har sig dagarna i ända.
de slåss och drar varandra i håret. ingen syskonkärlek här inte.
Miley har fått ett jäkla temprament. Haley lyssnar på 2 av 10 ord.
Och idag vaknade jag upp och märkte att miley åkt på en förkylning. Kul det här!
Och till något positivare, igår kväll kom jag på att Haley helt slutat med napp. Vi började till en början med att sluta med den på dagarna, sen togs den bort när hon skulle sova, och hon har själv hjälpt till med detta då hon bitit i sönder alla nappar så jag har inte orkat köpa nya. Och hon har fått accepterat detta då hon vet att det är hon själv som orsakat det och ingen annan. Och igår bara slog det mig att hon inte använt napp på ett tag. Hur kan jag vara så seg?
Nu ska jag satsa på att få miley att sluta med blöja. Haley var rätt tidig med det så varför ska inte vår buddha klara det också?
Nu bråkas det mest här hemma, men de har ätit frulle och fått lite frukter. Och nu är buddha trött.
Och det tog mig exakt 1 timmer att göra detta inlägget! helt normalt för att vara mig ju, eller inte!
/trevlig helg
Och just nu känns det som om att jag behöver gråta en skvätt.
Många tankar som går runt i huvudet på mig, och igår kväll kunde jag inte låta bli att sakna han som jag en gång kallat för pappa.
Fick hem foton och sånt för en vecka sedan där bla. han var med. Och även om det finns så mycket negativt, så finns de så mycket positivt också. På senaste tid har han dykt upp mer och mer i mitt huvud. Och ibland blir jag arg på mig själv, för det är inget jag vill tänka på, jag mår inte bra av det. Att sakna en människa men att inte kunna göra något åt det är inte roligt.
Vem jag än försöker att ljuga för så kommer han alltid att vara en viktig del utav mitt liv. Han kommer alltid att vara den killen som jag kommer att se som en "pappa".
Han har gett mig mycket, både på gott och ont. Och han är en utav dem som gjort mig till den jag är. Han har format mig och gett mig allt det där jag kunde saknat egentligen. Och det finns ingen annan jag hellre hade velat ha i mitt liv, han har tagit emot mig som hans egna, gett mig allt, visat mig kärlek, visat mig hur det är att ha en "pappa". Det bra överväger det dåliga. Oavsett vad andra säger så är han en mänska med ett stort hjärta. Och oavsett hans val och hans liv idag så kommer han alltid att vara den människan jag lede upp med och lärde känna. Och jag skiter i vad folk tycker, eller om folk vill döma honom. Ni känner förmodligen inte honom, eller så är ni uttråkade människor som måste ha något att snacka om.
Och från det ena till det andra, det känns som att jag ska bli tokig!
-barnen bråkar och har sig dagarna i ända.
de slåss och drar varandra i håret. ingen syskonkärlek här inte.
Miley har fått ett jäkla temprament. Haley lyssnar på 2 av 10 ord.
Och idag vaknade jag upp och märkte att miley åkt på en förkylning. Kul det här!
Och till något positivare, igår kväll kom jag på att Haley helt slutat med napp. Vi började till en början med att sluta med den på dagarna, sen togs den bort när hon skulle sova, och hon har själv hjälpt till med detta då hon bitit i sönder alla nappar så jag har inte orkat köpa nya. Och hon har fått accepterat detta då hon vet att det är hon själv som orsakat det och ingen annan. Och igår bara slog det mig att hon inte använt napp på ett tag. Hur kan jag vara så seg?
Nu ska jag satsa på att få miley att sluta med blöja. Haley var rätt tidig med det så varför ska inte vår buddha klara det också?
Nu bråkas det mest här hemma, men de har ätit frulle och fått lite frukter. Och nu är buddha trött.
Och det tog mig exakt 1 timmer att göra detta inlägget! helt normalt för att vara mig ju, eller inte!
/trevlig helg
>
