Trots att livet just nu är som det är, och pandemin fortsätter så lyckades vi efter alla om och men hålla ett kalas för våra tjejer i år.

Inte likt något annat kalas, men i närheten. Vi var tvungna att tänka till. Vi bjöd familjen och närmaste vänner . Och så fick det vara. Det blev bra ändå! Väldigt bra om jag får säga det själv!

Temat var pärlemo, rosé guld och guld i år. Det blev så perfekt! Så fint!
Hela taket var fyllt av ballonger som jag fyllt med helium. Jag gjorde succé muffinsar med special beställda bilder på. Jag gjorde ballong krans som jag blev så överdrivet nöjd med. Min mamma hjälpte oss med thai mat. TACK!
Allt jag gjorde i år blev över förväntan. Dock med mycket hjälp av Jenny. Min vapendragare.
Barnen var nöjda. Och det innebär då att mamman också var nöjd!

På bilden ser ni när jag börjat dekorera. Ballongerna i taket kom sist, men de hann jag inte ta bild på. Muffinsarna med barnen på, och fixat bubble pannacotta! Ja men ni hör ju! Jag smäller väl av. Så gott. Så fint. Så sött!

Årets tårtor blev enkla, stilrena men jäkligt goda och fräscha.
Kommer nog föralltid fortsätta med dessa typ av tårtor. Mycket finare och enklare att hålla på med än sockerpasta.
Jag tok älskar dessa typ av tårtor.

Jag förstår inte att jag har två barn i skolan.
Jag är 27 år, och kan fortfarande inte förstå detta.
Zoey går sina två sista år på förskolan innan det även är dags för henne att hoppa in i skolvärlden.
Ännu mindre förstår jag att jag i måndags fick en dotter som började mellanstadiet. Hur sjukt är inte det? Att hon för två veckor sedan fyllde 10 är för mig ofattbart! Tänk att jag varit mamma i 10 hela år. Det är fantastiskt men varit väldigt läskigt många gånger.
Men vi har ju klarat oss och kommer göra fram över.

Och idag fyller Miley 8 år!
Det känns för mig overkligt att jag har två så stora barn, när jag är i den ålder jag är i.
Men det är roligt, för jag har haft många år att följa dem, och så kommer det att förbli.

Tonåren skrämmer skiten ur mig, men jag vet att jag uppfostrat barnen bra. Även om det kommer toppar och dalar så vet jag att jag kommer kunna fixa det tillsammans med dem.
Det har varit den enda fördelen med att vara ensamstående, och det är att man fått uppfostra och forma dem på sitt sätt och att de har en helt annan respekt och förståelse för en.

Hur som helst, jag ville bara gratta min dotter och även skriva om känslorna kring att vara 27 men ha barn i mellanstadiet. Känslorna är blandade men bra!

Igår innan jag skulle jobba mötte jag upp min mellan dotter som var med min mamma på kolonin. Hon skulle lämna mig några kakor som de köpt från en thai fest de varit på under förmiddagen.
Och så mötts jag utav detta vackra ansikte!

Hur kunde jag göra så fina barn? Det är absolut det bästa jag gjort i mitt liv!
Helt perfekta!