KRÄKS I MIN MUN
Ibland kan jag undra hur jag tänkte? Vad hade jag ett hjärta utav? Varför var jag ett sånt svin?
Dessa frågor ploppar upp ganska ofta i mitt huvud nu mera.. antagligen samvetet som kommit ikapp.
Jag inser när jag läser gamla saker vilken hemsk människa jag faktiskt varit. Och anledningen till det vet jag inte!
Jag förstår bara inte hur det kunde vara jag? Och allt som jag sagt och faktiskt gjort? Dessutom mot en människa som då betydde enormt mycket för mig och som dessutom än idag har en stor plats i mitt hjärta, frågan är hur kunde jag vara så hemsk då? Jag tror ibland att jag är hemsk idag, typ när jag har PMS, men jag kan nu säga att jag inte ens bår hälften av den hemskheten jag utsatte andra för då. Jag har sagt/skrivit så grova saker, fått utbrott för absolut ingenting och suttit och typ hotat en människa jag faktiskt brydde mig om.. detta var några år sedan, jag har liksom växt upp. Men när jag råkar komma in på det så kan jag inte låta bli att kräkas mig själv i munnen. Då skulle jag aldrig erkänna att jag gjorde fel, men idag kan jag säga att allt det där jag utsatte andra för med mina ord och okontrollerbara känslor är långt ifrån ok!
Ibland drömmer jag om att bara skicka meddelanden och be om ursäkt. Men räcker det? Är det värt det efter alla år? Inte för att jag förväntar mig att de ska förlåta mig, utan bara för att jag kommit till insikt att felet var jag. Och jag vill be om ursäkt för att lätta på hjärtat. Jag tror inte det är lönt. Tror inte ens en ursäkt kan täcka en fjärdedel utav allt jag sagt.
Där är mitt problem, i situationer där jag känner mig obekväm, ledsen, arg, sviken osv osv så kan jag säga så otroligt många dumma och elaka saker. Utan att ens bry mig för stunden. Detta tog liksom bara något år innan jag kunde inse det liksom. Nej men egentligen inte, jag har bara varit för stolt för att erkänna det! Tack och lov är mitt humör bättre idag, mycket bättre och det kan dem i min omgivning medge. Kanske lärde jag mig något utav det? Förmodligen. Jag hoppas det! För jag vill aldrig någonsin bli en sån människa igen, för det finns ingenting att vara stolt över. Jag är glad över att det ändrat mig som person, samtidigt som jag hatar att jag skadade människor jag brydde mig om påvägen hit. Idag tänker jag mig mer för innan jag yttrar mig om något!
