En helg i Malmö, jag, sonen och sambon. I många avseenden mysigt och trivsamt. Är ju otroligt svag för Malmö som stad. Håller med bonusdottern om att det är en stad man blir lycklig i. Blir dock ofta påmind av sambon om att jag tjatar på sonen hela tiden. Det är som om jag har hittat ett läge där jag bara kan klaga och hitta fel, svårt att se det som är roligt. Jag och sambon allt längre ifrån varandra. Jag vill så gärna att det ska funka. Att vi ska hitta närheten igen, kunna skratt tillsammans och inte åt varandra. Märker hur jag tar ut behovet av gemenskap hos sonen, M, då vi skrattar barnsligt år något vi tycker är roligt. Distanserar oss från N som inte förstår vad som är roligt.

Droppen kommer idag när vi är hemma igen. Jag och M bråkar om att han inte får sova hos kompis mitt i veckan. N klagar på mig att jag har för segdragna diskussioner. Ibland har jag det.... Men inte idag. Jag är tydlig och konsekvent. Talar om för M att det inte är alls aktuellt med det han vill. M är ledsen och arg och vill låsa in sig på sitt rum. Ger honom den fristen. Det är då jag får i ansiktet att jag gör fel när jag säger nej. Jag säger nej på fel sätt. Idag var inte dagen som jag kunde hantera den kritiken. Suger åt mig som en svamp. Känner mig värdelös och hårt kritiserad, och får en känsla av att jag inte kan göra rätt. Gudarna ska veta att jag slitit hårt för att hitta ett sätt att vara tydlig och konsekvent på. Jag vet att det finns tillfällen när jag inte är tydlig, när jag tror att jag undviker konflikt men i stället gör en segdragen historia av det. Så var det inte idag! Förra veckan blev jag hånad av sambon när han tyckte att jag skrattade för högt.... Det skar som en pil av flinta in i mitt hjärta.... Det var det som kom ut idag när jag skällde tillbaka, blev ledsen, sårad och kränkt. Ibland är påsen som man stoppar pilarna i lite för stor, har för många veck och skrymslen där pilarna gömmer sig. Plötsligt är påsen full och man skakar ut varenda pil och gör sitt bästa för att skjuta tillbaka. Såra tillbaka med en bittersöt känsla i bröstet efteråt. Trött in i märgen. Stoppat huvudet i matthetsmolnet, som alltid när känslorna löpt amok. Suck! Ska sova på det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vad ska en göra? Det blev en svår vecka. Begravning av bonusfarmor som stod mig mycket nära. Inser att de antidepressiva medlen gör sorgen mindre jobbig. På gott eller ont? Det vet man nog inte förrän efteråt. Tänker ibland att jag undrar om mindre känslosamma människor än jag har ett normalläge som är jämförbart med mitt nuvarande läge. Ibland längtar jag efter mitt mer känslosamma jag, oftast känns det skönt att kunna tänka utan svår påverkan av affektioner.
Inväntar den månatliga hormondimman, tacksam för varje dag jag slipper den. Har varit duktig på avslappningsövningar senaste veckorna. Hoppas att det kan vara förebyggande.

Idag visade jag upp den projektplan som jobbats med senaste månaden. Rätt nervös inför att sitta med högre chefer och obekanta ansikten och lägga fram mitt arbetsbarn. Presentationen går bra fram tills den fackliga företrädaren aggressivt frågar efter riskanalysen och konsekvensanalysen som finns beskriven i ett annat dokument. Det visar sig att hela ledningsgruppen ska tänka och räkna på dessa saker tillsammans. Herregud!!! Hur hur himla svårt och byråkratiskt måste allt vara??? Jag tycker verkligen att vi tänkt till ordentligt kring dessa saker men tydligen inte tillräckligt. Nu behövs det nya möten och nya betänkanden kring projektet som var tänkt att starta nästa vecka.
Lite störd på att jag blir avbruten mitt i presentationen av denna fråga så att mitt förberedda framträdande kommer av sig. Är det härskarteknik eller ren klantighet? Vem vet?

Likes

Comments

Det bästa som finns är yoga. I dag satt jag länge och läste om hur man gör när man startar ett vårdföretag.
Jag har ju en dröm om att få driva ett hospice och/eller äldreboende i natursköna omgivningar. En vacker vilsam trädgård, några höns, en get, några hundar å katter. Ett ställe där kanske utmattningssjuka kan finna ro och pilla i trädgården efter lust och förmåga. Där de boende känner lugn, frid och harmoni trots sjukdom.
Där jag kan få må bra genom att kunna nyttja min yrkesskicklighet i kombination med min andra passion att ta hand om allt levande. Det är en stark dröm. En levande dröm som jag tror jag ångrar att jag avstår om det blir så.
Gick hem och yogade med tema mod och styrka. Finner lugnet, harmonin och förtröstan. Jag är bra. Jag kan komma ner och till sans på ett bra sätt.
Depressiva tendensen från förmiddagen släppte greppet.
Jag får vila i natt. All kärlek till mänskligheten ! Sov gott!

Likes

Comments

Jag mår så bra när alkoholen snurrar i kroppen, i huvudet. God mat, min familj och avslappnad samvaro. Vad kan vara bättre? Kanske att en vän plingar i telefonen, kollar läget. Vad gör jag? Hur mår jag? Så sällan nu mera. Ett tecken i tiden eller är jag så ensam som det känns?
Evigt roterande fråga.

Likes

Comments

​Idag var jag på min farbrors begravning/minnesstund. En sorglig historia ur ett allmänmänskligt perspektiv. Han var en person som många fann obehaglig. Många blev betagna och andra blev bedragna av denne man. Själv hade jag ett sjätte sinne som talade om att han var opålitlig och obehaglig redan från tidig ålder. Likväl var jag på hans minnesstund. Varför? För mina kusiners skull? För min faster och min pappas skull? Eller för att det är för sorgligt att vi var sju personer samlade nu och hade varit typ fem utan mig och mina kusiner. Mannen blev hittad i sin lägenhet där han legat minst en månad. Med skulder och räkningar upp över hustaken. Han lånade pengar av min pappa och hade skulder till alla möjliga företag. Som jag minns honom var han en manipulerande typ som blev sur över att han förstod att jag såg igenom honom. Pappa hade haft mycket roligt ihop med honom i ungdomen men de hade sakta glidit ifrån varandra. Jag minns ett par av hans kvinnor, en var mer behaglig än den andra, men inga av dem fanns med på minnesstunden. Ibland blir jag rädd. tänk om jag också blir begravd med endast ett fåtal på min begravning. Tänk om många tycker att det är skönt att jag dör, tänk om .... Ja, vad? Obehagligt, sorgligt och ledsamt om min son kommer att sitta själv för att ta avsked från mig. 

Hur tänker man kring blommor och färger kring en person som min farbror? Min pappa hade ingen spontan känsla för färg, rätt eller fel. Jag kände spontant gult, blått och lite vitt. Tänk att min faster tänkt samma sak... Intressant. 

Likes

Comments

Kommer inte att lägga upp Foodies var och varannan dag men så här vacker mat får inte missas. Älskar att laga färgrikt vackert och gott!

Likes

Comments