Mike

Långt inlägg!

Mike kom till oss den 7 oktober 2018. Han är ursprungligen från Irland och vi adopterade honom via Hundar utan hem. Han är 10 år och är en border collie (står border colliemix i passet dock). Hans bakgrund är okänd, allt vi vet är att han blev lämnad på ett Dog Pound i Cork för avlivning, men tack vare CARE Rescue - så kunde de rädda honom. Han bodde i jourhem en ganska lång tid, i och med att det inte är många som vill ta sig an en äldre hund.

Anton (min pojkvän) och jag hade väl lite halvseriöst pratat om att skaffa en hund tillsammans. Så vi försökte både med hundstallet och kollade även på en del hundar på HUH. Antingen fick vi inget svar, var för sent ute med intresseanmälan eller så kändes det inte rätt. Sen en dag när vi satt och bläddrade lite längre bak bland hundarna - så dök han plötsligt upp. Mike, med en beskrivning att vara den snällaste och mest kärleksfulla hunden och ingen kunde (eller kan) förstå hur någon bara lämnat honom. Vi skrev direkt en intresseanmälan på honom och sen var det bara att vänta.

Några dagar senare hade vi svar och Mike var på väg att bli vår. Han hade varit hos veterinären och de hade konstaterat att han har artros i höften, men både jag och Anton kände att det här är vår hund. Sen kändes det som allt gick så långsamt, men ändå i världens hastighet. Telefonmöte med kontaktperson, hembesök, skrev på kontrakt. Sen började den långa väntan. Mike hade fått en plats bokad på nästa transport till Sverige som skulle ske 3 veckor senare. De veckorna gick så otroligt långsamt, speciellt sista. Sen var det plötsligt söndag, 7 oktober, och vi skulle hämta hem vår hund.


Alltså nervositeten var på maxnivå. Vi skulle mötas upp i Älvsjö och när vi började åka så frös, svettades och hackade jag tänder. Det kändes så overkligt och alla möjliga tankar for runt i huvudet. Vi kom dit någon gång runt 14:30, då tiden när transporten skulle komma hade ändrats. Sen satt vi där i bilen och bara väntade, Anton gick in och köpte en kaffe. Runt 45 så började fler bilar komma dit där vi stod och man såg direkt att detta även var förväntansfulla hundägare, då alla höll hårt i ett koppel i sina händer. Precis som jag.

Klockan 15:00 hör vi hur någon säger: "nu kommer transporten", och jag tror mitt hjärta stannade för en sekund.

Det hördes hundskall inifrån transporten och efter en stund började de ropa ut hundnamn. Vi fick vänta en stund och sedan ropades Mikes namn. Vi gick dit, gav vårat koppel och sen vänta. Transportdörren öppnas och där stod han. Vår älskade och lilla Mike. Jämfört med alla hoppande och skällande valpar, så gick han långsamt ur transporten, försiktigt fram till oss och sen stod han där med alla 4 tassarna på marken. Vi fick alla papper och sen gick vi en liten sväng innan vi skulle åka hemåt. Önskade alla andra nyblivna hundägare lycka till. Sedan in i bilen och rulla hemåt.

Nu har det alltså snart gått 5 månader sedan den dagen, herregud vilken resa vår lilla hund har gjort. Från att väga strax över 18 kg till att idag väga runt 22-23. Han var inte rumsren, var för rädd för att göra sina behov utomhus, och idag så gör han sina behov hejvilt utomhus och kan hålla sig inomhus - och visar alltid tydligt när det är dags att gå ut. Han har även lärt sig 3 tricks och visar sig vara riktigt duktig på att använda sin nos för att hitta både godis och när vi sprungit och gömt oss någonstans.

Dock har ju allt en baksida - det visade sig inte bara vara artros som han har. Samma vecka på torsdagen fick vi akut åka in till veterinären då han inte ville kissa på 14 timmar. Efter en lång dag från tidig morgon till sen eftermiddag kom veterinären fram till att han har trauma i skelettet från höften ner i svansen och att hans kropp har stelopererat sig själv. Dock är Mike väldigt pigg och glad i nuläget, han älskar att springa runt i skogen och klättra upp på saker, men vi håller alltid ett vakande öga.

Nu tror jag att det här är en riktig ordentlig presentation om min fina hund Mike och hela hans resa "kortfattat" fram till idag när jag skriver det här inlägget. Han har verkligen gjort en enorm skillnad på mitt liv i det stora hela, mitt mående och helt enkelt bara mina vardagar. Är verkligen tacksam för att han är här. Älskade, underbara vovve.

Gillar

Kommentarer