Idag är det alla hjärtans dag, det är 5 år sedan det inträffade. Det är 5 år sedan livet förändrades för många människor. Det är 5 år sen mitt liv förändrades.

Jag sitter i bilen på väg hem från basketträningen, ända tills idag har den här dagen faktiskt varit viktig för mig. Jag och pappa har precis lämnat av en tjej hemma hos henne och nu är vi äntligen på väg hem till oss. Helt plötsligt säger han "mamma gick in i väggen idag", jag förstår inte vad han menar, jag vet inte vad det betyder. Han formulerar om sig så att jag ska förstå. Men nej, det är inte min mamma han pratar om, aldrig. Jag tänker på det och har svårt att sova den natten, sen är mitt minne borta.

Jag läste mycket om utmattningssyndrom, det är en allvarlig diagnos inser jag tillslut. Eller jag tror att jag inser det. Jag tror att jag förstår vad det handlar om, men det gör jag ju inte. Jag vet inte vad det innebär att vara diagnostiserad av det för det är ju inte jag som är sjuk. Det är ju faktiskt mamma som är sjuk. Hur gick det till egentligen? Min mamma som alla beskriver som så stark, glad, lycklig, framåt och envis som en åsna. Hon ligger där i sängen och kan inte göra någonting, hon åker till sjukhuset ibland, hon kämpar för att orka laga mat åt oss. Ja stark och envis är kvinnan iallafall det kommer ingen kunna ta ifrån henne.

Ju äldre jag blir desto mer påverkas jag av detta på olika sätt. Det som visar mest hur jag påverkas är genom att titta på mina betyg. Det blev värre och värre, jag klarade inte av att gå i skolan utan jag tvingade mig dit men gjorde nästan ingenting, jag började bråka med folk hela tiden, jag va uppkäftig och mådde faktiskt väldigt dåligt. Jag tror att många såg mig som väldigt speciell och udda egentligen, det kan jag förstå. Jag hoppade mellan vän till vän och hade riktigt svårt att fösta mig vid någon. Jag bytte skola efter sjuan, jag klarade inte av att gå där längre. På min nya skola träffade jag en kille och jag gick även i samma klass som min dåvarande bästavän. Inget kunde ju blir bättre? Absolut inte, allt vände, jag och min dåvarande bästavän gled isär, den enda riktiga trygghet som jag hade försvann. Hur? Jo jag valde min kille framför henne, jag kände mig så trygg med honom, det fick mig att dras till honom. Jag blev beroende av en trygghet och då valde jag att hålla mig vid den trygghet jag trodde att jag hade när jag hade en bättre trygghet mitt framför mig.

När vi gjorde slut försvann min trygghet, jag hamnade egentligen väldigt snett då. Detta var i 9an. Mina betyg första terminen räckte inte för att komma in på skolan jag ville gå på efter högstadiet och jag var tvungen att lägga ner extremt mycket tid och energi på skolan. När vi kom till vårterminen tog det slut mellan oss, jag skötte skolan på så sätt att jag höjde as många betyg men jag började skolka, jag gjorde det jag skulle men jag skolkade väldigt mycket, jag gick in på lektionen och tog närvaro och sedan gick jag ut från lektionen. Detta för att jag hittade en ny trygghet som jag ville vara med heeela tiden. Jag träffade Bella. Bella blev min nya trygghet, vi umgicks jämt, tog alltid samma buss, vi var i skolan hela tiden, efter skolan, alltid. Vi gjorde kanske inte alltid så bra saker, men det kan inte alla ungdomar alltid göra. Jag trivdes med henne extremt och vi klarade oss verkligen inte utan varandra. Sommarlovet kom, jag hade inte fått svar från skolan jag ville gå på än och jag levde livet. Jag mådde väldigt dåligt men jag var så glad pga vännerna jag hade. Många var bara tillfälliga och det är väldigt bra att jag inte har kontakt med dem längre, men vissa saknar jag huur mycket som helst!

En vecka innan skolan skulle börja fick jag svar, jag hade kommit in! Jag ringde runt till flera stycken av mina vänner och viss släkt. Jag var hur glad som helst och hur nervös som helst dagen jag skulle börja skolan, alla tankar flög runt i mitt huvud. Sommaren 2015, bästa sommaren i mitt liv, den va över nu. Hösten kom och jag trivdes verkligen inte i min nya skola, jag passade inte in där. Kanske ansåg de också att jag va udda och konstig? Jag var sjuk hela tiden och var jag inte sjuk skolkade jag istället, så dåligt mådde jag av att vara i skolan. Ja som hade kämpat så hårt... Jag och Bella började glida ifrån varandra lite men vi träffades fortfarande ofta.

På höstlovet åkte jag till Mandi, jag hoppade på kryckor pga skada i foten men jag skulle dig, det hade jag bestämt. Vi umgicks i några dagar och dagen jag kom hem träffade jag lite folk på stan. Det var den dagen jag träffade min sista trygghet. Vi träffades med massa olika människor och jag tänkte inte så mycket på att han va där. Eller jo, vad försöker jag dölja, jag fastnade direkt. Jag vet att vi blev lämnade själva för att han fick hålla mig sällskap när jag rökte. Det var huur stelt som helst. Det tog ett pår dagar innan vi träffade varandra igen, han skulle kolla om det vara några människor på ett ställe och där stod vi. Han snackade med oss och jag kunde inte sluta titta på honom då heller. Det här var under tiden ALLA använde ASK och genom det fick vi tag på varandra på snap. Tredje gången vi träffade, en lördag, jag och Alva var i Stigtomta med ett per kompisar och han var i Stigtomta med hans kompis. Vi träffade dem i ca 20 min och sen var det inget mer med det. Måndagen kom och han var "sjuk" så jag drog hem till honom när jag kom till Nyköping efter skolan. Jag var hur nervös och stel som helst och det mesta vi gjorde var att kolla på telefonerna.

Dagen efter mötte han mig på tågstationen, första kyssen inträffade och han hade mig på fall direkt. Efter den dagen mötte han mig på tågstationen varje dag tills jag slutade i skolan i Norrköping. Eller ja det kanske var 1-2 gånger han inte gjorde det. Men nästan VARJE dag mötte han mig, antingen för att vi skulle umgås eller för att bara få träffa mig typ 5 minuter innan jag skulle ta bussen hem.

Vi träffades nästan varje dag i ca 1-2 månader, sedan kom nyår. Tyvärr kunde vi inte vara med varandra som planerat pga att han blev sjuk, men en sak som var planerat inträffade. 01.01.16. Datumet som också förändrade mitt liv, dagen då jag och Adde blev tillsammans. Det förändrade en stor del av mitt liv och tryggheten som han gav mig fastnade verkligen. Vi kanske hade kaos ibland men jag kände och känner mig trygg med honom och det är inte många jag känner mig trygg med. När vi blev tillsammans flyttade vi i princip ihop, att sova utan varandra var extremt jobbigt för oss båda, dock jobbigare för mig än för honom men det var jobbigt för oss båda.

12.05.17. förändrades mitt liv enormt igen. Det var dagen jag och Adde gjorde slut, vi höll ihop ganska länge och att vi gjorde slut har verkligen varit sjukt jobbigt för både mig och honom. Jag förlorade min trygghet, jag förlorade en del av mig själv. Det är en känsla jag inte kan förklara, men jag känner mig inte hel utan honom än idag. Det är något speciellt med honom som jag fastnat för, kanske är det honom som person, kanske är det sättet han bryr sig om mig på, kanske är det hur bra vi faktiskt funkar ihop. Jag vet inte, men han är speciell. Det vi hade var speciellt och det kommer alltid att påverka oss båda på något sätt.

Jag vet själv att jag inte kunnat få några känslor för något efter honom. Jag började få känslor för en men jag lämnade honom pga massa som hände. Men INGEN har fått mig att känna mig så älskad och uppskattad som Adde har. Jag vet att många trodde att jag var kär i somras/höstas där någon stans, men nej, jag hade inte ens känslor. Jag har inte velat fästa mig vid någon efter honom, jag har inte velat fästa mig vid någon. Jag vet att det inte skulle funka så som jag känner, jag vet vad jag ser i min framtid och jag vet att ingen någonsin kommer kunna ta hans plats. Viss människor kan inte ersättas av någon annan och det är bara så det är.

Det kommer vara många människor som kommer att snacka som faan nu och många kommer döma mig. Synd för er, eller kul? Jag vet att det kommer snackas bakom min rygg och vet ni, jag bryr mig inte! Jag orkar verkligen inte bry mig om vad folk säger om mig längre, förr brydde jag mig hela tiden, men säg vad ni vill, förbered ert krig noga bara. Det ska ni veta. Får jag reda på att ni snackat om mig bakom min rygg, antingen om det jag berättat för er eller om mig så har ni startat ett krig som ni kommer förlora.

10.02.13 förändrades mitt liv totalt, det har påverkat mig negativt och positivt. Men det förändrar ingenting, livet är en kamp, ta varje dag för sig och hitta en trygghet bara.

Det har påverkat mig men det betyder inte att jag hatar min mamma, tvärt om. Jag älskar henne, det har fått mitt liv lite intressantare på vissa sätt, det har gjort att jag har kämpat i alla stunder som förekommit och det har gjort så att jag varit starkare än väldigt många andra.

01.01.16 förändrades mitt liv igen, det var då jag fick min trygghet och det var då jag insåg vad riktig kärlek är.

12.05.17 förändrades mitt liv igen, det var då jag förlorade min trygghet och en del av mig. Men det gör inget, det är okej. Jag vet att allt löser sig med tiden på något sätt. Jag vet även att det går att ta sig igenom det men stöd från andra och att om det är menat att vara kommer det tillbaka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Jag ska skriva en argumenterande uppsats om psykisk ohälsa i skolan, så tänkte att det kan vara ett bra ämne att ta upp här också då det är ett väldigt stort ämne som berör väldigt många.

2013 den 14/2 gick min mamma in i väggen. Just då gick jag bara i sjuan och jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Jag tog det inte så seriöst och jag körde på mitt race som jag alltid gjort. Att hjälpa till hemma fanns inte på världskartan och jag sker i stort sett i allt som mina föräldrar sa till mig. Jag minns inte direkt mycket från den tiden, jag vet att jag gjorde mest som jag ville och fick jag inte som jag ville blev det ett jäävla liv. Jag minns dock när pappa berättade för mig att mamma hade gått in i väggen. Det var efter en basketträning, vi hade precis skjutsat hem en tjej och var på väg hem till oss när pappa berättade för mig att mamma hade gått in i väggen. Jag förstod inte först, men när jag väl förstod blev jag as chockad, jag kunde inte tro att det var sant, jag tänkte att "nej det är inte min mamma". Men det var ju tyvärr det. Jag tror inte att jag förstod det som hänt förrän några år senare om jag ska vara ärlig, eller om jag inte ville förstå hur illa det faktiskt var. Vi barn körde väldigt mycket på att mamma var sjuk, vi visste att det var lätt att få våran vilja igenom om man tjatade lite på henne. Detta är något jag själv inte kommer ihåg men som mamma och pappa berättat för mig, jag tror att jag förträngt hur illa det var, hur dåligt hon mådde för jag minns verkligen INGENTING. Kanske för att det var för jobbigt, kanske för att jag inte ville tro det, kanske för att jag inte ville att det skulle vara så. Jag vet helt ärligt inte, jag vet bara att jag knappt kommer ihåg någonting. Eller jo, jag minns att mamma var sjukskriven, att hon var hemma hela dagarna och att jag tyckte att det var orättvist att alla andra av mina kompisar fick göra vad de ville och ta hem folk hur de ville eller att de fick hänga när de ville men att det inte gick för mig då jag bodde på landet och väldigt få av mina vänner ville hänga hos mig.

Jag minns att pappa alltid pratade om mammas "bra dagar" och "dåliga dagar". Då förstod jag självklart inte vad som menades med det. Men nu förstår jag precis vad han menar, jag förstår allvaret i det och jag påverkas av det på ett annat sätt eftersom mina föräldrar tidigare försökte få oss barn att ha det som vanligt så att vi inte skulle påverkas så mycket av det.

Nu för tiden förstår jag allvaret bättre, jag förstår vad de "bra" och "dåliga" dagarna innebär, jag ser hur hon mår på ett annat sätt. Det är en ganska lång tid som hon varit sjuk och hon mår absolut inte lika dåligt som innan. Men hon mår inte bra för det, hon är inte lika pigg och de negativa tankarna kommer fram ibland. Hon har det fortfarande jobbigt med att vara runt omkring en större folkmassa och hon har dagar då hon bara sitter och gråter. Hon äter medicin dagligen och detta lär hon nog behöva göra resten av sitt liv. Allt negativt som folk säger till henne eller om henne blir 10 gånger så starkt mot ifall någon säger något snällt till henne.

Det är lite skrämmande att detta kan ske med en person, att en person kan må bra ena dagen och andra dagen må så pass dåligt så att denne vill försvinna. Att en person kan känna sig så misslyckad och oälskad på en sekund.

Jag tycker självklart att det är hemsk att detta drabbat min mamma och min familj. Samtidigt som jag tycker att det är en positiv sak. Det har gjort så att våran familj är mycket tightare än innan och det har gjort så att jag och mamma är närmare varandra än vad vi någonsin varit tidigare. Det har även gjort så att jag och pappa pratar mer med varandra om i stort sätt allt och inget. Vi må bråka och tjafsa om saker ganska ofta, men det betyder inte att vi inte älskar varandra och inte kan prata med varandra. Vi är faktiskt ganska nära varandra även fast man inte tror det när man träffar oss. Jag tror det var första gången Bella var hemma hos oss, då började vi bråka om Zara Larsson och det slutade med att ALLA gick från matbordet när vi satt och käkade. Men det är något vi bara skrattar åt nu (kanske tjafsar om bland också), men det är liksom inget som förstört familjen på något sätt och det är jag glad över. Alltså var det både tur och otur att allt hände med mamma, det är otur för hur hon mått och hur hon mår. Samtidigt är det tur på det sättet att vi kommit varandra mycket närmare på sätt och vis. Nu är det väldigt mycket som händer runt omkring oss alla, både mig, mamma, pappa, Amanda och Carro. Hela familjen har egna saker som vi behöver ta hand om. Detta påverkar ju självklart beteendet hemma, men det är inget vi dör av. Vi har tagit oss igenom värre saker och då kan vi ta oss igenom det här.

Det är ganska komiska, det är många som säger att vi har så mycket hat men ändå så mycket kärlek i våran familj. Det är verkligen jätte många som säger det. Jag kan tycka att det är positivt, det är liksom en sak som visar vilket band vi har i våran familj.

Psykisk ohälsa är något som drabbar väldigt många, nästan alla har någon intill sig eller vet någon som lider av psykisk ohälsa. Det är helt klart inte säkert att alla vet om det, men de flesta känner eller vet någon som lider av detta. Vilket är sjukt, det är sjukt att det ska behöva gå så långt, det är sjukt att det är en så pass vanlig diagnos bland oss människor och det är sjukt att människor inte tar detta på allvar.

Jag har inte varit världens bästa människa mot min mamma, framförallt inte när hon precis blev sjuk. Detta berodde dock på att jag inte förstod vad detta innebar. Jag hade aldrig hört talas om något sådan tidigare. Helt ärligt så tror jag inte att jag hörde detta ämnet i skolan innan jag började gymnasiet. Det är trotts allt vanligt, det är ett stort ämne och det finns mitt bland oss även fast vi människor inte tror det.

Psykisk ohälsa är inte som att bryta ett ben eller vara blind. Det syns inte, det märks inte, det går att dölja och många tystar detta ämnet. Varför? Det är pinsamt att må dåligt, man vill visa sig stark, man sätter press på sig själv. Det är en psykisk sjukdom, det är tankar som dyker upp och dessa tankar är väldigt sällan positiva. I dagens samhälle är det inte okej att må dåligt, det är okej att visa sig svag. Att inte tycka om sig själv, att känna sig oönskad, att känna att man inte räcker till och att knappt ta sig upp ur sängen på morgonen är standard för många.

Jag är en av dessa, att ta sig upp ur sängen är en kamp och negativa tankar finns där hela tiden. Jag har inte sökt för detta och tanken på att be om hjälp är långt borta. Jag tror inte på mediciner och jag klarar mig själv. Det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid att göra, då, nu, för alltid.

Psykisk ohälsa är ett problem i vårat samhälle, det påverkar sjukt många, speciellt unga. Det är något som inte är tillåtet och att prata om att man mår dåligt är näst intill förbjudet. Det är något som ska tystas ner för att annars söker man uppmärksamhet, annars är man en dramaqueen, annars är man svag. Men vet ni, jag är inte svag bara för att jag mår dåligt. Jag är jävligt stark som står här, tar ett par djupa andetag och fortsätter min resa. Min mamma är stark som står här idag, min mamma är sjukt stark och hennes kämparglöd påverkar mig. Om hon klarar av att fortsätta klarar jag det också! Vi klarar det tillsammans.

Psykisk ohälsa påverkar alla, det måste bli ett stopp på detta annars kommer det bara bli värre. Jag vet sjukt många som mår dåligt men som inte vill/vågar visa det eller göra något åt det just pga hur samhället ser på detta.. Jag skäms, jag tycker det är pinsamt att samhället är uppbyggt så här. Det kommer jag alltid att göra tills det blir en förändring.

Likes

Comments

Det var ett tag sen sist jag skrev något här nu, men har haft ganska fullt upp på sista tiden så har inte tänkt på att blogga något. Jag hade påbörjat ett inlägg men ångrade mig och skriver detta istället.

Jag är faktiskt väldigt besviken på en del av mänskligheten just nu. Tänk er att ha varit tillsammans i typ 20 år och sedan bestämma sig för att skilja sig. Det är ett väldigt jobbigt steg man tar och man behöver stöttning från många håll och kanter. Just i allt detta kommer det en födelsedag för ena av barnen ni har tillsammans, självklart vill ni inte förstöra den på något vis och väljer att fira denne som vanligt. Ni bjuder in släkten från båda sidor, såklart! Dagen för firandet kommer och ni fixar och donar massor hemma inför denna dagen. De olika sidorna i släkten kommer ungefär samtidigt, du är inte direkt jätte taggad på att de ska komma efter att ni kommit ut med att ni ska skilja er men du ställer upp på ditt barn.

Dina föräldrar och syskon hälsar självklart på din fd partner som om inget har hänt. Men när dennes syskon och barn kommer in genom dörren hälsar de inte på dig. De ignorerar dig och går vidare in i huset. Du blir utstött resterande av tiden, ingen från den andre partens sida pratar med dig och när de ska åka säger du hejdå och ber dem köra försiktigt på vägen hem. Svaret du får tillbaka är "aa" och ett fakesmile?

Sedan kommer julen, det finns inte tid till att åka och fira jul allihopa till den andre parten så h*n och barnen åker en dag senare. Ingen från den andres sida skriver och önskar dig god jul, heller inte barnen den här gången. Det går dock bra att skicka hem ett julkort till din fd partner som du fortfarande bor ihop med. Det önskas en god jul till DENNE och inte till några barn eller dig. Hmmm? Vad har barnen gjort i detta för att inte ens få en god jul önskad? Vad har DU gjort i detta för att inte få en god jul önskad? Jukortet var alltså adresserat till ena parten, inte familjens namn utan endast den ena personen i hela hushållet... Jag personligen tycker att det är ganska skevt och rent ut sagt elakt gjort.

Sedan kommer en till födelsedag. Då dyker endast en person upp, säger grattis och stannar 10-30 minuter och sedan åker där ifrån. Denne personen kommer dessutom innan alla andra gäster och har alltså bråttom där ifrån? Under tiden lägger denna även kommentarer och skapar ett bråk? Vem gör ens så?

Jag blir väldigt illa berörd av detta, framförallt när personen som blir utstött tar väldigt illa vid sig och har utmattningssyndrom, detta betyder att personen tar lättare illa vid sig av negativa handlingar. Det är SINNES att människor beter sig såhär, att det är skillnad på folk och folk.. Att man ska börja bete sig mot en person bara för att det tar slut. Jag och A har gjort slut men hans föräldrar hälsar fortfarande på mig, hans syskon hälsar på mig och vi var endast tillsammans i 16 månader, alltså är det större chans att de inte skulle hälsa på mig än att de anhöriga till paret som varit tillsammans i 20 år. Men tydligen inte..

Jag skäms, det är skämmigt hur människor kan bete sig såhär. Det är pinsamt att VUXNA människor beter sig såhär. Jag personligen kommer inte att lägga min tid och energi på sådana människor längre för jag tycker att det är pinsamt och ser hur detta påverkar den utsatta personen.

Detta blev ett väldigt negativt inlägg men kände att jag var tvungen att skriva detta, hoppas ni får en bra dag förövrigt!


Likes

Comments

I'M BACK! Helt otroligt egentligen, snabbare mot alla andra gånger.

Jag har precis haft höstlov, eller aah egentligen inte, jag hade det för ett tag sen men sen var jag sjuk direkt efter också. Höstlovet gick fruktansvärt fort, jag vet i stort sett inte ens vad jag gjort. Eller jo, jag har firat en kompis som fyllt år och jag har även umgåtts med ganska mycket olika människor. Något som är ännu mer otroligt är att jag och Adde blev vänner under lovet??? Alla ni som känner oss vet att vi båda har haft väldigt svårt för varandra av olika anledningar, men nu är det lugnt mellan oss och vi har till och med börjat umgås lite igen, som vänner.

Och JA jag vet att många inte tycket om att vi är vänner, det har blivit mycket reaktioner och frågor men nu är detta upp till oss att vara vänner eller inte. Många tror att vi kommer bli något igen och att detta stör dessa, samma gäller där, allt är upp till oss. Men för tillfället är vi endast vänner och om vi känner i sinom tid att det känns rätt eller liknande så får vi ta det då, så nu kan alla sluta fundera och anta saker. Tack.

Det är något jag tänkt på väldigt mycket faktiskt... Många anser att man inte kan vara vän med sitt ex eller någon man älskat/älskar. Varför det egentligen? Ja jag kan förstå vissa i den situationen jag och A hamnade i, men samtidigt är det så att om man mår bra av varandra spelar det egentligen ingen roll om det är som ett par eller som vänner? Ibland funkar man inte som ett par eller så ligger det annat i vägen som andra inte vet om som gör att man inte är ett par, men bara för det så behöver man ju inte vara vänner egentligen, eller har jag fel?

Jag tycker att det är något som är väldigt olika från person till person, diskuterade detta med en kompis här om dagen. Den här personen sa att h*n absolut inte skulle vilja bli vän med sitt ex men jag är helt tvärt om. Jag har inget som helst problem med att vara vän med mitt ex, jag tycker mer att det är skönt helt ärligt. Vi hade en speciell kontakt och vi fanns där för varandra på ett annat sätt mot vad alla andra fanns där för oss. Vi märkte direkt om det var något med den andre och vi visste hur vi skulle finnas där (nästan alltid). Det är skönt att ha den personen där igen, den personen som verkligen alltid förstår en och även den personen som verkligen märker bara på hur man skriver om det är något som inte stämmer. Det blir en trygghet att ha en sådan vän i sitt liv, det blir en trygghet att ha en sådan vän som känner en inifrån och ut och som kan säga till en att "nej jag märker att du inte mår bra och att det är något, berätta" utan att man ens har sagt nått eller gjort nått för att det ska visas.

Det finns visserligen andra som kan vara likadana av ens vänner, absolut. Men jag tror ändå att någon som varit ens partner eller som är ens partner förstår en på ett annat sätt. En partner är någon man träffar (oftast) väldigt ofta, kanske till och med varje dag och den personen ser ens svängningar på ett annat sätt än vad vänner gör. Sen kan jag tycka att om du har en vän som du umgås med dagligen, du kanske bor med personen eller träffar denne varje dag, så kan den personen absolut förstå en på samma sätt som en partner skulle göra. Jag har nog tre personer som verkligen förstår mig på samma sätt som A har gjort, det är Alva, Bella och Nathalie.

Alva gör det för att vi umgåtts så mycket och vi har i princip bott ihop och hon är även bra på att se sånt på personer. Bella förstår mig för att vi känt varandra så pass länge och hon har lärt känna mig så pass bra som person så att hon vet hur jag fungerar, hon har även sett mina absolut värsta sidor, värre sidor än vad någon annan förutom A har sett liksom. Nathalie förstår mig för att vi har kommit varandra väldigt nära men även för att vi är så sjukt lika. Vi är i princip kopior på varandra beteende och tankemässigt, det är ganska sjukt hur lika två människor kan vara varandra egentligen. Men förutom dessa brudarna tror jag inte att jag har någon kompis som faktiskt har sån koll på mig, och att jag har 3 stycken som känner mig så bra så de verkligen vet hur jag funkar är också ganska sjukt.

Det som hänt under sista tiden är att jag har fått ett tjockare skal, jag är inte alls så ledsen längre mot vad jag varit förr, jag är inte lika känslig och jag blir mer arg än ledsen nu för tiden. Men av någon anledning så är jag mer mjuk med A, jag vet inte varför, har alltid varit så, har lätt som f*n för att visa känslor för honom. Jag kan visa aggression för andra men att vara ledsen eller liknande är något jag nästan aldrig är längre, jag vet inte varför, men jag har haft väldigt mycket humörsvängningar under en väldigt lång period och jag blev väldigt ledsen väldigt lätt tidigare. Nu är det dock inte så längre, det har liksom avtagit, jag tror att jag stärkte mig själv och kom över det när jag och A gjorde slut. För då var jag tvungen att ta mig igenom något som var sjukt jobbigt och väldigt mycket större för mig än de saker jag tidigare blivit ledsen över. Det har på nått sätt fått mig att inse att det jag tidigare varit ledsen över bara är småsaker som egentligen inte spelar någon speciell roll. Vårat brakeup har stärkt mig som person och efter den värsta perioden så har jag verkligen grinat typ en eller två gånger max varav A var med en av gångerna.

Ett hjärtekross är alltid skitjobbigt rent ut sagt, och det var det jobbigaste jag varit med om. Jag har fått mitt hjärta lite halvt krossat efter också. Men grejen är att jag har inte grinat över en ända kille sen dess, det får mig att inse att inget varit så äkta som det var mellan mig och A. Det var pissigt, men det var äkta. Många tror att jag hade känslor för (någon jag inte tänker nämna vid namn men vi kan kalla honom X). Grejen med X är att ja jag tyckte om honom, men jag hade verkligen inga sådana känslor. När han svek mig grät jag inte ens, om det varit så att jag haft känslor för honom så hade jag gråtit och varit ledsen vilket jag faktiskt inte gjorde, inte en enda gång. Ja, jag blev sårad ish, men jag klarade mig ut det väldigt lätt. Lättare än vad jag klarade mig ur det med A. Det är skillnaden på något som är äkta och något som inte är det.

Jag har verkligen svårt att hantera mina känslor och när det kommer till kärlek så har jag extra svårt, jag är rätt för att bli sårad men vill heller inte såra någon. Vilket jag tror att jag har lätt för tyvärr.. Jag ser hellre mig själv sårad än att såra någon annan, när jag sårar någon annan sårar jag mig själv och väldigt ofta när jag sårar mig själv sårar jag någon annan också. Jag har svårt för att uttrycka mina känslor ganska fota, jag vet inte hur jag ska berätta saker och vågar typ inte ta risker. Varför? Jag är för rädd för att såra någon eller bli sårad själv.

Jag vet hur dåligt jag mådde när jag och A gjorde slut, jag grät i flera veckor och jag mådde verkligen dåligt. Jag vill verkligen inte vara med om det igen, aldrig. Inte den sortens smärta, den sortens sorg. Jag vet inte hur jag ska förklara, alla som förlorat någon de älskar förstår mig. Det är ett helvete och att sedan gå vidare till någon ny är något man är extremt rädd för, att få känna samma smärta igen är något man är rädd för, att ligga flera veckor och gråta.. Man är rädd för att bli sårad igen, skiträdd.

Det jobbigast för mig tror jag var när jag insåg att det verkligen var slut, att jag såg hur han förändrades och hur han gled längre och längre ifrån mig. Jag såg honom bli någon som han inte varit tidigare, jag såg honom leva vidare utan att ens se tillbaka på mig. Eller om det jobbigaste var att vi sa att vi skulle försöka igen, men sedan kom alla andra före mig. Rädslan för vad alla andra skulle tycka kom före våra egna känslor och nu står vi där vi står, som vänner. Men jag mår bra av att vi är vänner, jättebra!

Jag vet att det varit väldigt oklart mellan mig och A nu på sista tiden, det är många som tycker det. Och jag förstår det, men vi har beslutat att vi endast ska fortsätta vara vänner och inget mer. Rädslorna är för stora och jag har lite intresse för någon annan eller hur man ska säga... Så alla som varit jätte emot mig och A som par, varsågoda, njut. Men inget kommer komma i vägen för vår vänskap, aldrig. Den betyder för mycket för oss och vi klarar oss inte utan varandra, vi behöver varandra och även om vi inte är ett par så vill vi vara vänner och behålla kontakten, det är något som vi tror kommer funka och sedan vad alla andra tror och tycker. Ja det är upp till er.

Detta inlägget har tagit väldigt lång tid att skriva, men nu börjar jag faktiskt närma mig mitt slut. Kände att det började bli dags för att skriva av mig lite och sedan vad alla andra tycker är som sagt upp till dem, vi har egna val och en speciell kontakt. Punkt slut.

Nu ska jag avrunda detta så att jag kommer till ett slut någon gång, men jag hoppas att alla får en fortsatt bra vecka! Pusshej <3


Bildresultat för kille och tjej som pussas

Likes

Comments

Hejsan gott folk detta inlägger tog väldigt lång tid för mig att skriva klart men nu är jag tillbaka igen efter några (många) månaders uppehåll.. Jag har märkt att jag är ganska bra på detta med uppehåll men nu är det dags att ta tag i detta igen. Det är kul när man väl är igång så nu ska jag kämpa med detta!

Jag har på sista tiden gjort väldigt mycket men samtidigt väldigt lite på en och samma gång. I början på sommaren flyttade vi, nu bor vi ännu mer år h*vete än vad vi gjorde innan om man ska vara rakt på sak. Har inte riktigt koll på om jag berättat detta men jag bor i alla fall inte kvar där jag gjorde innan.

Jag har fyllt år också, vi firade det med familjen och min släkt, firade mig inte direkt med mina vänner men Alva var med när jag firades. Jag fick ju dock inte dagen för mig själv, jag och pappa firar alltid tillsammans då jag firade mig med honom, men det är för min del lugnt och ganska mysigt att vi gör något ihop liksom. Jag tyckte att dagen i sig var väldigt trevlig, farmor gjorde smörgåstårta då jag önskade att hon skulle göra det. Hennes smörgåstårta är sååå himla god!!! Vi firade oss dagen innan min födelsedag då pappa fyllde torsdagen innan helgen och jag på måndagen efter helgen, så då beslutade vi att fira mig på söndagen.

Dagen efter min födelsedag började skolan... Jag är ganska skoltrött fortfarande men jag ska kämpa mig igenom detta, det måste jag och det vill jag.. Och ja, det blir väldigt jobbigt nu när det är mitten året men det är bara att kämpa på om jag ska nå mitt mål vilket jag verkligen vill!!!!

Annars har jag mest umgåtts med vänner under senaste tiden, vänner och tagit det lugnt. Jag har varit vääldigt mycket med Alva på sista tiden. Vi gör inget speciellt, ibland hittar vi på saker och ibland sitter vi bara inne och sover eller tar det lugnt. Jag har även på sista tiden börjar umgås med väldigt mycket nya människor, kommit vissa närmare än andra men så är det ju alltid. Men det är ett as härligt gäng verkligen!!

Sista tiden har dessutom varit full av drama.. Väldigt mycket drama också... Jag vill bara att alla ska veta att jag verkligen inte orkar bli indragen i massa drama, ja jag kan finnas där för att lyssna om ni vill prata av er bara jag inte blir indragen i skiten. Men om man bortser från all drama så har jag haft det bra på sista tiden och jag har börjat fokusera mer på mig själv och mitt egna mående.

Utöver detta har jag varit väldigt mycket med Nathalie, Emma och Frida. Men även massa anda människor som jag inte alls hängde med förut, men vi är ett as skönt gäng!! Jag har träffat N nästan varje dag i 2 månaders tid nu, tyvärr så måste hon flytta hem igen för att jobba.. Har sååå mycket separationsångest så att jag började gråta efter att vi sagt hejdå, vi har ju umgåtts så mycket sista tiden och hon bor liksom inte i Nyköping så därför blir det as jobbigt just för att vi inte kommer kunna ses som innan. Men vi kommer kunna ses på helgerna i alla fall och det är bättre än aldrig.

Under sista tiden har det hänt ganska mycket med andra ord, men ibland tror jag att en förändring kan behövas för att man själv ska kunna må bra eller bättre. Jag mår självklart inte dåligt när jag umgås med andra vänner men t.ex. jag och N har klickat så extremt bra och vi är så pass lika så att vi förstår alltid varandra i olika situationer, det är väldigt skönt att umgås med någon som förstår hela tiden och som tänker likadant. Vi är liksom som tvillingar i hjärnan, de är i princip synkade med varandra vilket gör att vi alltid kommer överens. Jag saknar visserligen vissa av de jag umgicks med väldigt mycket förut, vissa inte alls dock.

Jag håller på och ska strukturera upp mitt liv lite, planen är att jag ska (försöka) ta tag i att träna, ta tag ordentligt i skolan och hade även tänkt att börja vara hemma lite mer. Dessa är saker som jag är ganska dålig på att ta hand om men jag ska i alla fall försöka och framförallt gäller detta skolan och att vara hemma mer.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer just nu men jag tänkte ladda upp lite bilder från sommaren och från sista tiden oxå.

Ha en bra dag alla!


Likes

Comments

Godmorgon på er alla!

Jag tycker att bloggandet börjar ta fart igen, känns ju as bra!

Idag är jag extremt trött och seg, G sov hos mig inatt. Vi åkte till mig ganska direkt efter skolan och satte oss och pluggade ekonomi. Budget.... Jag tror att jag förstår det ganska bra nu, men det återstår att se. Jag förstod det i alla fall igår så det är bara att hoppas att det fastnade ordentligt! Efter att vi pluggat satt vi och snackade ett tag.. mellan 2-3 nån gång somnade vi. Detta är en vana för mig som hamnat i en ond cirkel, jag somnar sent, går upp tidigt... Inte speciellt bra för hälsan, kanske är dags att ända på detta?

Idag har jag bara två lektioner, vilket innebär plugg för min del. Dock inte direkt efter skolan, jag ska träffa F efter skolan och umgås lite med henne. Efter det ska jag plugga, har lite grejer att få in så snart som möjligt. Annars vet jag inte vad som händer idag, det får vi se helt enkelt.

Resterande tiden av veckan ska jag plugga och antagligen träffa folk! På fredag ska vi vandra med klassen.. otagg.. Inte ett dugg road av att gå ute i skogen, hade hellre haft vanliga lektioner.. men men, det är obligatoriskt så det är väl bara att gå dit tyvärr.. Jag har inga som helst problem med skolaktiviteter annars, men att vandra... Det är ju huuur tråkigt som helst! Hoppas på att vädret blir bra i alla fall!

Lägger ut lite bilder också, gamla som nya. Ha en bra dag alla <3

Likes

Comments

Hejsan alla!
Idag är jag huur seg som helst! Jobbade på ett bröllop igår, eller ja för att vara exakt, på efterfesten. Det var jätte fint dukat och allt gick i vitt och lila😍 blev taggad på att gifta mig när jag såg allt det där asså! Det var liksom så himla fint😍 vi jobbade ganska sent, efter träffade vi några kompisar ett litet tag som körde mig till Bella och sen gick jag och B och la oss ganska direkt. Jag somnade dock efter en timme eller två efter att vi lagt oss i sängen, jag var ganska pigg men kroppen var heelt slut!
I morse kom T in och väckte oss vid 11, Bella tyckte inte om det något direkt men för mig var det skönt då jag gillar att vakna tidigt! Känner mig mycket piggare då än om jag skulle gå upp vid 1 liksom, dock är 11 inte sådär jätte tidigt men det var ändå skönt!
Vi gick iaf upp ur sängen och då hade C köpt hem vattenmelon och annat gott som vi käkade till frukost. Vi satt och käkade ett tag och nu ligger jag ute i solen och hoppas på att bli lite brun😅😂
Ska ta bussen till stan snart, måste hämta lite grejer hemma hos A och sen hem för att packa lite inför flytt.
Vet inte om jag berättat det, men om ca en månad ska vi flytta. Det ska bli såå himla skönt asså! Jag längtar! Men jag längtar ännu mer till att bli 18 så att jag kan flytta hemifrån på riktigt när jag skaffat jobb och så.
Imorgon är det dags för skola igen, börjar vid halv 1 men ska tidigare till skolan och plugga så att jag får in uppgifter eftersom jag fortfarande ligger efter.

Nog om detta, idag är det morsdag❤så jag vill gratta alla underbara mammor där ute som gör ett sånt otroligt jobb! Men jag vill framförallt tacka min egna mamma för allt hon gör för mig, älskar dig massor min fina❤
Sen finns det en till mamma jag verkligen vill tacka för allt och det är min Mormor Lena. Du har alltid ställt upp på mig vad den än gäller och det betyder massor ska du veta! Du satt på sjukhuset med mig en hel dag när alla andra var tvungna att jobba och du bryr dig alltid om mig! Tack❤ dessa två är mina absoluta förebilder och jag älskar er mest❤

Likes

Comments

Godmorgon alla!

Det blev ingen promenad för mig igår, jag satte mig och umgicks med min familj istället. Det är något som jag varit ganska dålig på under sista tiden så det var mysigt! Jag gick och la mig efter hockeyn, dock kunde jag inte somna förns runt två tiden kanske. Jag låg och skrev med A tills jag somnade. Känns som att vi börjar komma till ett riktigt avslut nu, vi har liksom börjat acceptera det som hänt och vi är fortfarande vänner trotts att vi bråkar ibland. Vi har pratat ut ganska mycket vilken vi båda behöver och vi finns där för varandra och det är något som jag vet att vi båda mår bra över. Men tillslut somnade jag och då sov jag verkligen!

Jag vaknade i morse av att min lillasyster kom in i mitt rum och sa att jag skulle gå upp, då var klockan bara 6. Kan säga att jag var extremt trött så när hon kom in till mig vid kvart i 7 gick jag bara upp och gjorde mig i ordning och sen gick jag till bussen. Jag valde att dra en sminkning i skolan ist öfr att stressa sönder på morgonen. Jag satte mig ch pluggade språkförhållanden ett tag och sen träffade jag A en liten snabbis och sen kom F och höll mig sällskap under tiden jag sminkade mig. Vi satt och snackade om allt som hänt i helgen och på sista tiden vilket också var väldigt skönt och trevligt. Sista tiden har vi träffats en del och under den tiden har vi fått ganska bra kontakt om jag ska vara ärlig! Vi har liksom inte direkt snackat tidigare utan bara varit i samma umgänge men nu snackar vi som att vi alltid känt varandra liksom.

Idag har jag inge direkta planer, jag ska träffa J efter skolan, vet inte om G är med också. Annars ska jag mest plugga och skriva slutprovet i spanska. Det är tydligen en läs och hörförståelse så jag känner mig lite trygg på just läsdelen, det är ganska lätt, iaf lättare än resterande grejer. Jag ska snart möta Denise också, vi ska käka tillsammans och när hennes liktion börjar ska jag dra och träffa A en snabbis innan jag ska tillbaka och plugga. Bortsett från detta vet jag inte vad som händer idag, kanske ska försöka träna? HAHA observera orden FÖRSÖKA och KANSKE! Jag är ganska dålig på att ta tag i saker som har med träning att göra. Jag och Kajsa hade planerat att börja träna efter att jag hade opererats och jag fick börja träna, men det kom ju lite grejer i vägen...

Men men, vi får väll se hur det blir med mina planer inför idag. Jag måste iaf plugga så att jag klarar av alla kurser. Därför är det dags för mig att avrunda detta inlägg så att jag hinner plugga lite till innan Denise kommer!

Önskar er alla en bra dag❤

Likes

Comments

Hejsan alla!
Nu är jag här igen med ett nytt inlägg efter det sista! Ja det blev ett ganska deppigt inlägg men ibland får det lov att vara så.
Jag har varit med folk varje dag sen jag och A gjorde slut. Jag har inte klarat av att vara själv och nu har det hänt lite annat som inte har med honom att göra vilket också är jobbigt, men inatt är det planerat att jag sover själv iaf!
I onsdags sov jag hemma hos Bella, guud vad jag har saknat att umgås med henne! Vi satt och snackade om allt som hänt och även gamla minnen, det var extremt mysigt och något som måste göras oftare!
I helgen har jag faktiskt haft det ganska bra! I fredags firade vi Gabi som fyllde 18, as mysig kväll och as härligt folk!
Igår hade jag några sovandes hos mig, vi hade det ganska trevligt om jag får säga det själv!
Och idag har vi mest legat i sängen hela dagen och efter att K och G åkt var det först lite jobbigt men jag gick ner och umgicks med min familj ett tag vilket jag inte gjort på länge!
Nu ligger jag i sängen igen och skriver detta. Jag har sån ångest över skolan asså! Har lite att ta igen innan sommarlovet och jag orkar typ inte! Jag vet inte hur jag ska hitta orken, den är borta helt! Dels för att jag har det ganska jobbigt just nu men även pga att jag verkligen inte pallar! Det blir för mycket till slut, är bara så skoltrött liksom! Usch för skolan😅 men jag ska kämpa vidare, jag måste! Men det får bli imorgon, jag tänkte ladda min mobil och sen ta och gå ut och gå ett tag för att rensa tankarna, efter det tror jag att jag ska ta ett bad, duscha måste jag i alla fall!
Imorgon börjar jag 14.10 med spanskaprov, slutprov dessutom, men då jag inte är bra i spanska har jag två inplanerade F. Med andra ord ska jag få F i spanska och måste få godkänt k resterande kurser! Kommer bli tufft men jag SKA klara det! Jag vill, jag kan, jag ska. Resten av veckan har jag inga som helst planer mer än att jag ska jobba i helgen som kommer.
Utöver det har jag inget direkt planerat, eller jo jag måste plugga!

Nu måste jag ladda min mobil, men hoppas att ni får en bra fortsatt kväll💕

Likes

Comments

​Hej alla. 

Denna helgen har varit ganska okej vissa stunder men även åt helvete rent ut sagt... Jag vill bara berätta för alla att jag just nu inte mår speciellt bra och jag hoppas att alla ska respektera detta. Varför jag mår så pass dåligt är pga att jag och Adde har valt att göra slut. Det har varit väldigt upp och ner senaste tiden och vi kände att detta är bäst öfr oss båda just nu.. Jag älskar honom fortfarande men ibland måste man lämna den man älskar för att tänka på sitt eget och dennes mående. Därför har vi valt att göra slut, vi är fortfarande vänner men båda tycker att detta är ganska jobbigt och jag ber därför er alla att respektera det. 

Mer ingående på hur allt gick till och så tänker jag inte skriva ut helt öppet utan ni kan skriva till oss och fråga så väljer vi själva om vi vill svara eller inte. 

Jag lär nog ha ganska mycket humörsvängningar och sådant och tårarna lär rinna ganska mycket, men jag har mina vänner runt omkring mig och det är jag tacksam för! Vill tacka alla som ställt upp för både mig och Adde under detta och även tacka alla som fortfarande finns där för oss. Ni är guld värda❤

Jag hoppas att ni får en bra dag, själv ska jag spendera dagen åt att plugga men jag ska även träffa Kajsa och Adde lite senare. 

Likes

Comments