Några dagar efter förlossningen överraskade Jonas mig med en liten present och tänk så blödig man kan bli, tårarna bara rann. Ett superfint halsband med tjejernas initialer hade han beställt och det har hängt runt halsen varje dag sen dess.

Tänk vad den mannen är underbar och vad lycklig jag är som fått bilda familj med just han.

I lördags var det dags att göra premiär på spinningcykeln igen och snacka om att jag njöt av att vara tillbaka. Som jag saknat att sitta längst fram i salen på ledarcykeln. Men att göra det två dagar på rad när det gått några veckor sedan sist var inget som rumpan riktigt uppskattade, fytusan så obehagligt det var under söndagens pass.

Men nu är jag igång och nu gäller det bara att få tillbaka konditionen, den är verkligen en färskvara!

Förutom att vara tillbaka som instruktör har jag även hittat tillbaka in till gymmet och än så länge svarar kroppen så himla bra på träningen, vilket är riktigt tacksamt. Längtar efter att kunna träna lite tyngre och hårdare men det kommer det också.

Här går dagarna verkligen i ett, livet med ett barn var himla lugnt och stillsamt jämfört med två barn. Men jag älskar det här livet!

Från att vår stora tjej kändes så liten så har hon plötsligt blivit så klok och förståndig. Plockar fram kläder själv, klär på sig själv, hjälper till och matar lillasyster och är den första att trösta och hämta nappen när det behövs.

Nu har vi varit tvåbarnsföräldrar i lite mer än en månad och det är så fantastiskt att följa deras utveckling samt se hur bandet mellan dessa två blir starkare för varje dag. Jag känner mig så lycklig som ska få följa deras resa och utveckling från förstaparkett resten av livet!

Min bästa hjälpreda!