​Hej där!

Om ​två veckor​ befinner jag mig i Lagos. Hur sjukt? Kroppen bubblar och det ska bli fruktansvärt spännande. Men det är så sjukt mycket förberedelser. Just nu håller jag på att hetsplugga inför ett psykologiprov inför imorgon. Min tanke är att försöka söka in till ett program i Lund i höst, vilket kräver lite högre betyg. Eftersom att jag missar högskoleprovet så fick detta bli nödlösningen.

Men åter till förberedelserna. Jag har fortfarande kvar att fixa mitt malariaprofylax, köpa alla kläder och diverse som behövs ta med i resväskan, söka om visum, betala flygbiljetterna och att pausa mitt comviq-abonnemang här hemma. Det är också alla dessa grejer som gör mest skillnad, när jag har flygbiljetterna i min hand kommer allt bli så mycket verkligare! Jag ska även på en förberedelsekurs i Stockholm på fredag (taggar redan den veganska lunchen!!!mums) och hoppas på att få lite mer klarhet där. Hela denna resan har blivit väldigt snabbt påkommen och intensiv, men det är ju också sån som jag är. Det gör ju också att jag slipper vänta så länge (tålamodet är ganska kort) och att jag verkligen kommer iväg snabbt. Det kommer nog bli bra när jag väl är där nere.

Försöker även få mina förväntningar i klartext, men jag känner att det är bra att inte förvänta sig för mycket. Jag trodde att studenten skulle bli den bästa dagen i mitt liv, men på grund av att jag var så fast i det tankemönstret så blev jag nästan besviken.. (den var helt fantastiskt!!! meeen min föreställning var ju att den skulle vara på ett annat sätt). Jag har ingen aning hur det kommer bli i Nigeria, hur jag kommer anpassa mig och hantera kulturkrockarna, men det får jag ta då. Det är onödigt att oroa sig i onödan, men det känns smart att söka upp mer information om landet och om kulturen, så det ska jag göra.

Vi hörs snart! KRAM

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det finns en stor problematik i det här med volontärresor. Under de senaste åren har det blivit mer och mer populärt, vilket har skapat rum för en del företag att börja tjäna riktigt bra pengar på det här. Det är ett system som dessa företag utnyttjar. Deras affärsidé går helt enkelt ut på att sälja volontärresor, där den som köper den dyra resan får uppleva ett helt land och på köpet få boosta sitt ego. Folk som inte har kompetensen för att bygga hus jobbar som snickare, tar jobb som de många arbetslösa i det berörda landet själva skulle kunna få och på så sätt kommer man dit och tar jobb och resurser, gör ingen skillnad egentligen och åker hem med tanken att man förändrat världen som den vita räddaren från väst. Politisk, huh?

De fyra frågor som jag har ställt mig själv för att avgöra om detta känns moraliskt rätt utifrån mina värderingar är:

  • Skulle du volontära utomlands om du inte hade en kamera med dig?
  • Har organisationen samma intentioner och värden som dig?
  • Kommer du göra mer skada än gott?
  • Skulle du lita på dig själv tillräckligt för att göra detta jobbet i ditt egna land?
(Alla dessa frågor kommer från en artikel av Sian Ferguson.)

Det var från början rätt jobbiga frågor att svara och fundera på, och jag har tvivlat länge om jag verkligen behövs i det sammanhang som jag ska åka ner i. Svaret på denna fråga är att jag inte behövs på ett sätt. Detta eftersom att jag åker på ett volontärutbyte, och agerar snarare som en extra person i organisationen, men de skulle klara sig prima utan mig. Jag tar alltså inte någon annans jobb, så i det perspektivet på ordet "behövs" så är jag inte en räddare, vilket gör att det moraliskt känns bättre motiverat att åka. Jag åker inte dit för att få ett fint flöde på instagram eller fina bilder på en blogg, jag åker dit för att jag tror på det här och vill hjälpa till, jag vill uppleva en annan värld än den jag är van vid utan att exploatera den. Jag litar på att jag kommer göra ett gott jobb.

Innan jag valde just detta projektet hade jag två stycken som jag valde mellan. Det landade som sagt på det i Lagos, Nigeria och anledningen till detta var att det lät alldeles för spännande för att låta bli. Jag valde mellan hjärna och hjärta, men i slutändan kunde jag komma underfund med att detta är rätt även enligt min hjärna och inte bara genom hjärtat som jag kände innan. Jag älskar utmaningar, och vill hellre "go big or go home", så varför tveka på detta för att det är något som är mer främmande? Det kommer bara göra så att jag kommer uppleva desto mer. Förväntningar är något som jag inte vet hur jag ska hantera, vilket jag kommer skriva ett inlägg om snart. Men jag förstår att denna upplevelsen kommer vara riktigt riktigt jobbig, men också riktigt riktigt rolig och lärorik. Jag hoppas på att bli en rikare person efter det här.

Likes

Comments

Hej vänner. Idag är dagen som jag fått reda på att jag ska få åka till Lagos, Nigeria i början av mars. Det hela är ett projekt hos en organisation som heter Peaceworks, vilka är de som jag åker med. Det är ett volontärutbyte där jag under några månader (troligtvis blir det två..) kommer att arbeta i en slags organisation, med fokus på ungas hälsa och välmående, speciellt på sexuell hälsa.

Jag vet fortfarande inte så mycket om vad det kommer innebära i praktiken, men själva tanken låter sjukt spännande. Det är samtidigt en riktigt stor utmaning, ett helt nytt land, ett nytt språk och ett nytt sätt att leva. Bloggen passar därför perfekt, så att jag alltid har någon att prata av mig med, och slipper berätta allt som händer för alla flera tusen gånger. Har lite inlägg planerade såhär inför resan, så förbered er på min resfeber och att få höra mina tankar.

KRAM

Likes

Comments