Förlossningen med lillebror

Tänkte försöka få ner här hur förlossningen med vår lille kille gick till. En fantastisk upplevelse faktiskt!

Jag hade kommit ungefär halvvägs i vecka 39 och nu började jag känna att han är riktigt välkommen. Vi började även oroa oss här hemma mer och mer att det skulle starta när Marcus inte var hemma och att det skulle gå otroligt fort. Så vi ville försöka se till att det startade när han var hemma. Såklart är det inte en själv som bestämmer men den där förlossningsdrinken hade jag hört gott om. Så den skulle jag minsann prova!

Den 20/10 vid typ 21-tiden så svepte jag den där drinken i soffan. Nån timme senare var det dags att börja (ursäkta) springa på toa. Och så höll det på typ hela kvällen och natten.
Men vid 2-tiden på natten så vaknade jag av ”mensvärk”. Jag kunde somna om men jag har noterat att vid 02.23 så höll smärtorna mig vaken. Det kom ganska oregelbundet och jag tänkte förvärkar, för de va heller inte speciellt starka. Vid 03 blev de regelbundna, kanske 5 min mellan men fortfarande inte superstarka. Var jag uppe och gick så hanterade jag dom väldigt bra och det var inte speciellt jobbigt. Samtidigt som allt detta började så började jag få små blödningar.
Jag väckte Marcus och berättade läget men sa åt honom att sova vidare för det var lugnt än så länge.
Men vid 4-tiden väckte jag honom och sa att det började bli jobbigt att vara själv och vi måste dividera om vi ska ringa till förlossningen eller inte samt förbereda våra föräldrar. Här var jag dock fortfarande väldigt osäker på om det faktiskt var igång då värkarna kändes rätt mesiga. Men vid 04.30 ringde vi Marcus föräldrar som fick komma och lägga sig hos Bianca och jag ringde och rådfrågade förlossningen och sa även att jag var lite orolig då förra förlossningen gick så fort. Vi var givetvis välkomna in.
När vi packade och gjorde oss redo började värkarna göra lite mer ont och jag fick stanna upp och andas mig igenom dom. Sen for vi iväg, ganska lugna och lite frågande om det faktiskt var på g eller ej.

Jag tror vi är inskrivna ganska precis kl 05. Till min förvåning fick vi ett förlossningsrum direkt trots att dom inte kollat mina värkar och att jag inte var jättetagen när jag kom in. Ctg visade på värkar och dom undersökte mig och jag var 5cm öppen. Dom ville absolut inte skicka hem mig för här skulle det bli bebis. Jag var igång. Väldigt konstigt tyckte vi för det gjorde ju inte så himla ont. Vi jämförde bara med förra förlossningen där det gick från 0-100 på en gång. Värkarna då var brutala.
Men här gick det väldigt bra och de sa att de undersöker mig igen om ca 2 timmar om inget annat händer eller så. Så vi hängde där på rummet, körde lite lustgas på en låg nivå för att få in snitsen. Underbara lustgas!!
Efter 2 timmar kommer barnmorskan in och tackar för sig för nu var det skiftbyte. Och in kommer den här underbara norrlänningen Linda-Marie. Alltså så jäkla bra! Hon hade sån humor och vi trivdes riktigt bra med henne. Även med barnmorskan innan såklart.
Hon undersökte mig och jag var 8cm öppen. WHAT!? Hon fråga om jag ville ha någon annan smärtlindring, eftersom vi pratat om EDA. Men jag sa nej. Det gör gick bara för bra. Värkarna var fortfarande inte superjobbiga. Hanterade dom jättebra med lustgasen och jag var riktigt kaxig här. Vet att jag sa ”när är det man ska ha så ont så man ber om epidural? Det här går ju fan asbra”.

Jag och Marcus pratade, skrattade, åt godis och bara hängde. Jag testade pilatesboll och gåbord och jag gillade båda grejerna riktigt mycket faktiskt! Jag sprang på toa och kissade heeeela tiden också.

Nu börjar tidsuppfattningen bli lite dålig så jag går lite på dom videos Marcus spelat in. Men jag skulle tro att vid 08.30 började värkarna bli JOBBIGA. Nu jädrar gjorde de ont. Jag satt på pilatesbollen och började känna tryck neråt och värkarna var starkare. Marcus masserade mitt ryggslut.
Jag minns inte när hon undersökte mig exakt men jag tror det var mellan 9-9.30 som man konstaterade att jag var fullt öppen med en liten kant kvar. Då stannade barnmorskan kvar i rummet. För 9.30 började jag krysta och det gjorde så fruktansvärt ont! Till skillnad från sist så var det här det absolut värsta med förlossningen.
Jag låg på sidan en stund och bytte sedan till andra sidan. PANG! Mitt i en krystvärk går(läs sprutar) vattnet ut och blöter ner min stackars barnmorska. Haha! Jag som hade tjatat under hela förlossningen ”men när ska vattnet gå?” Sen började jag känna att han närmade sig ”exit” men samtidigt kände jag typ ”jag orkar inte mer, varför händer det inget?” Men jag fick till mig att det händer massor. Men jag ville byta ställning så jag hamnade på rygg och fick trycka ifrån med fötterna. Tyckte genast det blev bättre.

Mellan krystvärkarna denna gång kände jag lite mer panikkänsla och jag tittade upp på Marcus många gånger för att försöka hålla mig lugn. Vilket jag blev.
Huvudet började komma ut och jag fick till mig att jag skulle vänta ut krystvärken och bara andas. Nu fick jag minsann känna the ring of fire. Ajajaj! Nästa krystvärk fick jag tryck på igen men snart säger hon igen åt mig att ta det lugnt och vänta men det gick inte. Jag sa att jag inte kunde, det tryckte på nåt alldeles förjävligt nu. Anledningen till att jag skulle vänta ut krystvärken igen kommer jag till sen. Även om jag nu inte klarade av att vänta ut den.
Nu kom hela huvudet och jag kollade ner och sa till Marcus ”men gud! Ser du hans huvud? Han bara ÄR där!?” Sen vände jag mig till barnmorskan och sa ”tar jag hela honom på nästa krystvärk?” ”Ja det kan du” fick jag som svar. Sagt och gjort, han vobblade ut där på nästa värk och jag fick upp vår fina lilla son på bröstet som skrek direkt. Vilket lättnad! 10.12 kom han ut.
Jag höll på i 40 min och krystade. Trögt gick det för att han kom ut med sin hand på kinden. Det var därför barnmorskan ville få mig att vänta ytterligare en krystvärk tidigare. Han rev upp en hel del på mig med sin lilla hand. Jag fick en bristning grad 3 som en läkare fick sy ihop.
Men här kom det massa känslor. Vår lillebror är här! Vi klarade det en gång till! Han mår bra, han skriker och såg så mycket ut som sin storasyster när han kom ut. Marcus klippte navelsträngen och efter ett tag fick han komma till Marcus då jag behövde sys. Jag ville nämligen ha lustgasen då och den låg upptryckt i ansiktet på hög styrka hela tiden. En timme låg jag nog där. Och just det, innan det tryckte jag ut moderkakan. Inte så farligt.

Sen fick han komma till mig och han hade ju pickat på Marcus bröst hela tiden när jag låg och blev ihopsydd. Så han sökte sig direkt till bröstet på mig och började suga. Underbar känsla!
Han ville tutta hela den dagen i princip.
Jag var uppe fort och gick, superskönt! Mådde inte speciellt dåligt av den stora bristningen jag fick. Jag försökte kissa ett par timmar men troligtvis hade jag tömt blåsan under förlossningen så det tog ett tag innan jag kunde kissa. Magen kom dom och klämde på som dom alltid brukar och det gör ju så förbaskat ont.
Livmodern drog ihop sig väldigt fort och eftervärkarna ska vi inte ens tala om.

Men nu fick vi börja njuta av vår son och den fantastiska mackan som kom in sen!
Vi var så lyckliga och är fortfarande. Vår lilla Charlie har förtrollat oss alla!

Nu 10 dagar efter så har jag fortfarande inga problem med min bristning. Den har aldrig gjort ont. Jag har bara varit öm, som typ alla är efter en förlossning.

Vår perfekta bebis och fina fina storasyster! Hon är så snäll och duktig ❤️
Och vilket fantastiskt stöd Marcus var under förlossningen. Vi var ett riktigt team!

Gillar

Kommentarer

isabellafahlstrom
isabellafahlstrom,
Hahah "ring of fire " kände såå igen mig i det där och med värkarna och allt 😂
nouw.com/isabellafahlstrom
matildaborn
matildaborn,

Haha ja det var inte så himla skönt!😅 men man klarar fasiken mer än vad man tror!

nouw.com/matildaborn
Magget
Magget,

Men lille Snufff😭😭😍😍 blir bebis sugen när man läser om förlossningen alltså 😍

nouw.com/magget
matildaborn
matildaborn,

Jaa jag kommer säkert också bli sugen på riktigt när jag om några månader går tillbaka och läser😂😍😍

nouw.com/matildaborn