Jag vill bara börja med att be om ursäkt för att jag är så neggig just nu. Visserligen vill jag att min blogg ska spegla en bild utav verkligheten med alla sina ups & downs, men samtidigt vill jag att det ska vara ett ställa att kika in på för att bli inspirerad och kunna ladda med lite ny energi. Att jag just nu typ bara skriver om hur mycket jag hatar tenta p, att jag är stressad/har tenta-ångest och går sönder som person, och är oerhört trött på allt kan inte va jättekul att läsa om, haha! Men snart hörni, snart är det över. Och då livar jag en massa inspiration och härliga inlägg från Nya Zeeland! =)

Jag konstaterade imorse att jag tror att tentaperioden är lite som att föda barn. Kroppen väljer liksom medvetet att glömma bort hur jobbigt det är för att man ska orka med att göra det igen. Förstår ni vad jag menar?

Imorse var en sån dag. Direkt när jag vaknade kände jag hur trasig jag var. Jag försökte vända det genom att gå en långpromenad (älskade morgonpromenader alltså) och laga lite lyxigare frulle än mina vanliga proats. Kan vi btw snälla ta en stund för hur gott det är med bananpannkakor?? Och ställa oss frågan varför jag inte gör det oftare?? Helt ärligt kan det ha varit ett år sen jag gjorde det sist. Ändring på det Matilda Berlin!

Tyvärr hjälpte det inte, för när jag sen flydde min lägga (mår så fruktansvärt dåligt utav kaoset, oordningen och det äckliga golvet som verkligen måste dammsugas) och tog mig till skolan höll jag på riktigt på att börja gråta. Jag är förstörd. Men så slog det mig: den enda som kan göra något åt det här är du själv Matilda. Så när jag kom fram avsatte jag en hel timme till att skriva en ordentlig to-do-list, svara på alla mail jag låg efter med, skriva utkasten till ett par samarbeten och boka flygbiljett mellan Auckland och Napier. Efter det kunde jag plötsligt slappna av och ta tag i plugget ordentligt.

Och ni förstår inte hur skönt det var. Den känslan alltså! Alla har vi dom här perioderna i livet. Kanske inte just tentaperiod, men stress pga något annat. Därför delar jag med mig av mina bästa tips för att strukturera upp och ta tag i livet.

1. To-do-list! När stressen griper tag i dig och allt känns överväldigande, sätt dig då ned och skriv en ordentlig lista med ALLT, och då menar jag ALLT, du ska göra. För det första får du en riktigt bra överblick och för det andra får du ett positivt hormonellt påslag varje gång du kan checka sv en punkt. Att dra det där sträcket, kryssa rutan eller vad du nu gör, frisläpper en känsla av att man lyckats med något och i slutändan att inget kan stoppa en.

2. Gör en sak i taget! Utgå från listan och ta tag i en punkt. Är ni det minsta liks mig så vet ni allt om multitasking, att påbörja en miljon projekt samtidigt och att plötsligt sitta mitt i kaoset och inte ens veta vilken tråd man ska börja med att ta tag i. Så ta en punkt, gör den från start till mål, och checka sen av den med ett stort DONE!

3. Städa. Är det kaos runtomkring mig är det också kaos i min hjärna. Så låt dig själv ta tiden till att städa lägenheten/rummet, få lite ordning, och se sen till att hålla det rent. Ställ inte disken i diskhon utan ta tag i den på en gång. Släng inte kläderna på stolen, utan vik ihop och lägg in dom i garderoben. Att göra det på en gång tar cirka 30 sek. Helt klart värt det!

4. Ta hand om din kropp! Det är i sånna här tidpunkter i livet man lätt bortprioriterar hälsan. Träningspassen uteblir, timmarna av sömn minskar, lagad mat byts mot snabb skräpmat. Don’t! Ska du på något sätt må bra behöver du göra det inifrån och ut, så lova mig att ta hand om dig själv!

Godmorgon hjärtan! Godmorgon tenta p... Jag ska erkänna att jag vaknar med lite lätt panik idag. Eller snarare kanske lite lätt (väldigt) pluggångest, då jag knappt fick till något alls igår. Men Mormor och Morfar, träning (för mitt egna välmående) och familjen gick före. Så nu är det dags, 110% fokus på plugg. All day, every day. Ärligt - ångest. Det i kombination med höst-rusk gör det så lätt att hamna i ett riktigt depp-mode, och för att undvika det är det verkligen så viktigt att ta till vara på dom där små tillfällena i vardagen. Att unna sig själv lite self-care.

För mig är det bland annat:

1. MORGONPROMENADER OCH MYSFRULLE

Mina mornar har gått och blivit heliga för mig. Alla dagar jag börjar efter 08 startar jag med en promenad. Egentid, frisk luft, rörelse och en mysig podd i lurarna är precis vad jag behöver för att låta kroppen få vakna till. Att därefter få komma in i värmen igen, fixa frukost, tända ljus, sätta igång en mysig lista på spotify och helt enkelt mysa igång dagen, nej det är utan tvekan self-care för mig.

2. BATHROOM TIME

Ni vet alla att min livsfilosofi är att alla världens problem kan lösas i en tillräckligt lång och tillräckligt varm dusch. Det i tillsammans med att ta sig tiden att smörja in kroppen, ha sin lilla hudvårdsrutin, plocka ögonbrynen, måla tånaglarna - allt som kan tänkas behövas göras. Se det som din tid, och låt det ta tid.

3. TRÄNING

Det finns så många som ser träningen som ett tråkigt tvång eller måste. För mig är det verkligen tvärtom. Det är tid jag unnar mig för min egna hälsa och välmående. Att mitt under en stressig dag få kliva in genom dörren till gymmet och bara få släppa allt, stärka kroppen inifrån och ut, och släppa lös lite härliga endorfiner.

4. NETFLIX AND CHILL

(No, you perves. Det var inte så jag menade, utan bokstavligt Netflix and chill). Ärligt är jag väldigt dålig på just det här. Eller rent ut sagt värdelös. Jag minns inte ens sist jag bara låg på soffan och såg en film eller serie utan att samtidigt jobba på datorn, scrolla igenom telefonen eller göra något annat. Kanske inte en punkt jag ska jobba på att bli bättre på nu under tenta p, men efter det, helt klart.

5. VAL AV OUTFIT

Precis som jag tror på dusch-grejen tror jag till 110% på att man ska klä sig som man vill känna sig. Så hitta self-care i att välja rätt outfit för dagen. Ska du ut och äga världen? Klä dig då i den där sjukt snygga kavajen! Ska du ha en riktig mysdag hemma? Sätt då på dig dina absolut skönaste kläder (inga tighta jeans som skär in i midjan här inte!)!

Vad self-care innebär är helt olika för olika personer. Och dessutom förändras detta konstant med tiden. Så jag uppmanar dig att leta rätt på dom där små tillfällena i vardagen som betyder något och verkligen embracea dom. Hur hittar ni tid för self-care under dom stressiga dagarna?

Stress. Ångest. Press. Inte ord man vill ha i sin vardag, och framför allt inte associera med sociala medier. Efter en sommar och höst utan det känner jag hur det börjar krypa på mig igen. Och jag fullkomligt hatar det!
I och med att jag var Veckans blogg här på Nouw sköt min statistik i taket. Det var verkligen sjukt! Och ett litet tag höll det fortfarande i sig, men nu dalar den. När ska det sluta? Jag är tillbaka till att kika in på statistiken 7-8 gånger om dagen och jag är så rädd för att hamna i samma ohälsosamma och destruktiva mönster som i våras. Jag vet att det låter jättelöjligt men jag vet att jag är långt ifrån ensam, så därför tar jag upp det här.

Som jag har nämnt lite innan gick jag i våras upp 04:30 varje dag (vilket betydde att jag sov cirka 3 timmar per natt), satt i typ 4-5 timmar för att svara på kommentarer, ”like-for-like” kommentera andras bloggar och göra allt för att sprida min blogg. Och hann jag inte med alla på morgonen var jag bajs-stressad, gjorde det på föreläsningarna istället för att lyssna, ställde in planer med vänner och isolerade mig mer och mer.
Jag diskuterade det faktiskt med Mamma för ett par dagar sen, och grejen är att det här påverkade inte bara mig. Utöver, och innan det, så har bloggandet styrt mig som i sin tur styrt hela familjen. Möjligt är också att det hade en bidragande effekt till att mitt förhållande tog slut.
För den stressen jag hade över detta gjorde mig till något utav ett monster. Jag VÄGRADE åka hemifrån innan jag var ”klar”, jag sköt upp måltider för att knappra på datorna och tillbringade tiiiiiimmar i mitt hörn av soffan med näsan djupt i skärmen. Även om jag var där så var jag aldrig närvarande och allt var på mina villkor - allt utifrån bloggen.

Hör ni hur sjukt det är?? Och nu är jag så rädd för att hamna där igen. För hur mycket jag än hatar det så får jag panik och stress över att se statistiken droppa.
Jag önskar verkligen så att jag kunde langa tips på hur man vänder synsättet, hur man gör för att släppa all stress och press, och hur man bara använder sociala medier för att boozta sig självt. Med det har jag inga. Jag är, precis som ni, inte mer än människa. Det jag däremot kan göra är att dela med mig och låta er veta att ni inte är ensamna <3