Att bo på Gotland vs att bo i Stockholm

Ofta funderar jag på vem jag är och vem jag vill vara. Som jag nämnt här typ tio tusen gånger så var jag väldigt blyg som tonåring. Enda från början av högstadiet tills efter att jag tagit studenten var min värsta mardröm att sticka ut. Oavsett om det var positivt eller negativt.
Jag ville vara en i gänget. Alltid med, men aldrig centrum.

Det här fortsatte efter gymnasiet. Jag började på gymmet och skaffade ett nytt gäng. Samma sak där - jag var med, men jag var aldrig i centrum.

Men så hände något. Det skädde längt ifrån plötsligt. Tvärt om har det tagit enormt lång tid och tagit fruktansvärt mycket kraft. Inte bara från mig utan även från andra. Speciellt från min fantastiska sambo som konstant ger mig komplimanger, stöttar mig och pushar mig att vara stark och bli den bästa versionen av mig själv. För det är vad som har hänt.
Jag har slutat att bara vara en i gänget och är nu istället faktiskt med i gänget. Kan ni förstå skillnaden?



Jag ska försöka förklara. Mina vänner är fantastiska personer (duh! Annars hade jag inte varit vän med som). Dom e snygga, smarta, starka och rent ut otroliga! Att ”tävla” om att synas i deras gäng är verkligen svårt. Förut var jag i bakgrunden, vilket sen utvecklades till att jag blev en utav dom. Det var när jag började inse att jag faktiskt också är rätt smart, snygg och rolig.
Dock tog det mycket kraft. Alla som kommer från en liten stad vet hur det är när alla runt omkring har en bild om hur man är och liksom ska vara. Det är faktiskt jättesvårt att ändra den!

I och med flytten till Stockholm fick jag istället blir en ny jag. Ingen kände mig och det fanns ingen mall för vem Matilda Berlin är och ska va. Så jag fortsatte utvecklas. Blev ännu starkare i mig själv. Växte som person. Och gick från att vara en i gänget till att faktiskt också vilja synas ordentligt. Lite i stil med att inte bara vara en i gånget utan nu vara med och definiera gänget.
Jag blev en ny Matilda

Men så ”flyttade” jag hem. Och plötsligt finns det åter en bild om vem jag är och vem jag ska vara. Även om jag själv inte vill gå tillbaka så märker jag hur hårt trycket är att jag ska vara i den lilla fyrkanten som är skapad för mig här på Gotland.
Jag trycks sakta men fruktansvärt kraftfullt ihop. Komprimeras, är nog ordet som beskriver det bäst.



Jag vill inte det! Jag kämpar, sparkar och slår emot det. Men motståndet är för starkt (även för mig som tränar typ varje dag, haha).

Jag älskar Gotland från botten av mitt hjärta, och tanken på att jag typ bara har två veckor kvar här ger mig totalångest. Men jag måste bort härifrån! Jag måste få komma tillbaka till Stockholm! Där jag inte trycks ihop i någon liten fyrkant, utan får vara den bästa och starkaste versionen av mig själv!

Gillar

Kommentarer

JuliaVNMelin
JuliaVNMelin,
Du är GRYM! Så fint skrivit och bilderna är bara.....,perfekta! Älskar dina inlägg,kram <33nouw.com/juliavnmelin
Matildaberlin
Matildaberlin,
Men alltså åhhh! DU!! <3nouw.com/matildaberlin
emmasjoberg
emmasjoberg,
Usch vad jobbig känsla! Jag var ute och reste i drygt två månader i våras, fick otroliga perspektiv på allt mellan himmel och jord. När jag kom tillbaka hem till mitt liv i Stockholm blev det så himla tydligt vilken liten klick man lever i och vilken fack man "ska vara i". Det är superjobbigt!!! Och framförallt jättesvårt... Speciellt när jag samtidigt går egenom något av en utvecklingkris och försöker komma på vad jag vill göra och allt sånt... Jag tror man i stora drag får fokusera på att i slutändan kommer ingen tacka dig för vad du väljer, utan det påverkar endast en själv! Så välj det som är bäst för dig!!! Hoppas det fortsätter vara lika bra i Stockholm, kram!nouw.com/emmasjoberg
Matildaberlin
Matildaberlin,
Förstår dig verkligen SÅ! Till 110 tusen procent!! Hoppas verkligen att allt börjar falla på plats för dig vännen <3nouw.com/matildaberlin
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229