12 kilometer och flugor i munnen

Vad gör man när motivationen är i botten?

Kör man ett gympass även om man vet att man kommer köra några reps här, några reps där och gå hem missnöjd? Struntar man i att träna, gå hem och bli rastlös över att man inte gjort något nyttigt? Eller vad gör man?


Jag var 100% inställd på att köra ett gruppträningspass i form av Form Bur (ststionsträning) idag, men eftersom att jag jobbar på gymmet får jag inte boka på mig på passet förens 1 timme innan det börjar.

2 minuter innan jag fick lov att boka ser jag hur någon tar den sista platsen och passet blir fullbokat.

Vad gör man när planen spricker och motivationen sjunker i botten?


I mitt fall är lösningen att gå ut och springa. När man väl börjat måste man slut, annars sitter man fast mitt ute i skogen.

Milen fick bli dagens mål.

Och fasen vad trögt det gick. Benen var tunga, andningen seg och dom första 8 kilometerna höll hjärnan inte koll på något annat än hur långt det var kvar till nästa distanspinne.

Men sen släpte det. Ni vet den där känslan när man kommer in i ett tempo som man kan fortsätt i hur länge som helst. Så när milspåret tog slut gjorde jag vad som kändes rätt - sprang vidare. Ytterligare 2 kilometer fick det bli.


Så nu sitter jag här och kör en repis på igår. Nyduschad, trött och med mat i ugnen.

Bättre kväll med andra ord ;)




Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229