Jag tror på ödet och jag tror på kärleken. Jag tror även att vi någon gång kommer möta våran själsfrände, våran egna människa. Då måste inte vara en kärlekspartner, utan en människa som tar den dära speciella platsen i hjärtat. Som man från ingenstans bara klickar något sjukt bra med. Jag tror man behöver känna och uppleva saker för att förstå att när den människan kommer så förändras allt. Sättet du tänker på, sättet du tillochmed andas på. Allt vill du göra för denna människa och speciellt med. Man kompenserar varandra och fyller igen tomhet som funnits. Man höjer varandra till skyarna och kramar om varandra vid dom mörkaste dagarna. Jag tror att man måste få ramla själv några gånger och med fel person. Man måste få såra och såras. Man måste få försöka och ge upp. Man måste få älska och hata. Man måste få känna lycka och sorg. För utan allt det vad hade vi då varit? Vad hade vi då känt?
Jag tror även det är viktigt att stanna upp och granska sitt liv och sin omgivning. Förstå vad som gör en bättre och vad som drar ner en. Även sortera bort det negativa för att kunna fylla på med positivet. För i slutändan vill vi alla vara lyckliga och känna oss älskade. Så varför börjar vi inte med att älska oss själva så gränslöst mycket? Varför prioriterar inte vi att själva bli starka och självständiga? För sedan när den dära speciella människan kommer kunna bli dubbelt så bra.
Jag kommer alltid älska tanken av kärlek och jag kommer alltid sträva efter att aldrig tappa mig själv. Speciellt inte för någon annan, för till slut är det bara jag. Och jag tänker aldrig svika mig själv igen. För jag älskar mig och min fantastiska kropp
❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag kändes det som om mitt hjärta sprack lite grann. Förstår ni vad jag menar med det? Det gjorde ont och den sprickan kommer aldrig fyllas igen.. Jag har som ni vet ridit osv, men när jag var 12-13 år fick jag en ponny som heter Pärla. Det var min drömponny och det är hon fortfarande. Så jag älskat och älskar den ponnyn. Jag hade henne tills jag vart för lång och vi lånade ut henne i två år ungefär. Sen kom hon hem och skulle ta min syster till toppen ungefär. Men något var konstigt med henne, hon stegrar helt oprovocerat så hon ramlar omkull eller får av den där uppe på. Så har aldrig min pärla varit, visst har hon tjurat ihop och därav ställt sig. Men inte som nu, så beslutet togs och hon skickades idag iväg till en tjej i Jönköping. Och ska först lånas ut för troligen sedan säljas. Och det är det som gör otroligt ont i mig, jag trodde och hoppades jag skulle få vara med i hennes liv resten av det.. Jag älskade att kunna åka upp till stallet, pussa på henne och bara sitta och kolla när hon åt. Det känns som min bebis. Det är min bebis. Hon har varit en del av mitt liv i 10 år, vilket är länge dvs. Det känns så läskigt och tungt i bröstet av tanken att jag kanske aldrig mer får se henne. Jag har sett henne växa upp, jag har uppfostrat henne, ridit in henne.. Lagt ner hela mig och nu ska hon iväg och jag ska inte med.. jag kan inte ens stå på sidan av. Jag har gråtit nonstop i en timme nu, för alla känslor bara flög upp. Så mycket jag gått igenom med henne.. ska skriva ner och dela med mig i ett annat inlägg om såna saker jag minns lite extra. Jag älskar henne med hela mitt hjärta och en dag sitter ett minne av henne på min kropp.

Likes

Comments

​Måste lära mig njuta och bara vara när jag väl mår bra. Blir ibland så att jag har lite ångest över nästa fall. Men jag måste koppla bort det och faktiskt ta det när eller om det ens kommer dvs. Jag måste alltså koppla bort dom dåliga tankarna på mina bra dagar. För att må ännu bättre. Jag måste även ta det lugnt när det väl kommer upp något. Lära mig att inte panika direkt och knappt kunna andas. Jag är expert på att övertänka och typ tänka ut ett helt händelseförlopp, så man ska inte låta mig få mycket att tänka på. Bara säga som det är, tar det 100 gånger bättre. 

Dom tillfällen jag mest uppskattar och njuter av är i fint väder, bra sällskap och fin musik. Wow då är jag lycklig. Verkligen sådär läskigt lycklig som man egentligen inte vågar vara. 

Likes

Comments

Jag personligen klarar inte av människor vars avsikt är att såra, förstöra och göra det förjävligt för andra. Jag brinner bara av tanken att man ens kan vara människa och göra så. Jag undrar då, vad finns innanför pannbenet? Jag menar, det kan inte stå rätt till i någons hjärna om man med avsikt skriver att en person ska ta livet av sig eller att man önska att personen var död? För mig är det oacceptabelt oavsett vad. Jag kan tåla att höra det och att någon önskar livet ur mig. Men om en person jag bryr mig om får något sånt mot sig, wow vad ont det gör. Det gör ont i hela mig av att se personer i min närhet ledsna, mitt hjärta spricker av att höra någon gråta. Jag älskar mina människor och värderar dom högt. Om jag kunde skulle jag tagit deras skit, varje sekund, hade aldrig tvekat.
Men en människa som säger sånt till andra mår ju inte bra, det kan vem som helst förstå. Jag skulle aldrig säga att jag önska någon var död, mer att dom aldrig kommit in i mitt liv, eller befann sig i min omgivning. För så länge dom inte gör mig något bryr jag mig inte. Förstå mig rätt, jag kan önska en våldtäktsman, mördare osvosv att dom var döda helt ärligt, men det är för dom gjort en sån otrolig skada hos en annan människa. Men när en person önskar att till exempel jag ska dö för att jag pratat med en person? Alltså det är ju bara skevt och otroligt fel. Jag kan verkligen inte förstå hur man tänker då och värderar människor.
Något jag inte heller förstår är hur en människa kan sitta och skriva dag in och dag ut till en person att den borde dö, är äcklig och allt hemskt personen kan komma på. Jag förstår inte hur man ärligt kan med ett hjärta sitta och snacka skit och hitta på historier om en person? Helt obegripligt för mig och jag blir otroligt provocerad. Jag tolererar absolut inte att någon snackar om mig, men samtidigt väljer jag mina fighter, finns människor som endast gör det för att höja sig själv, då känner jag ”varsågod, jag är stark nog att må bra trots ditt snack”. Men när jag ser hur en nära person till mig sakta men säkert brytas ner. Då vill man verkligen göra något, jag har försökt, men fått skit på mig. Jag vet att det inte var min ensak, men jag påverkades. Självklart kan jag inte bara stå på sidan av och se på. Jag är en person som påverkas otroligt mycket av min omgivning och deras känslor. Alltid varit så, men skillnaden nu är att jag måste sätta mig själv framför och vara stark.

Detta blev ett luddigt inlägg men det är mina tankar..

Kram Mathilda ❤️

Likes

Comments

Nämligen så att jag idag åt chiliconcarne utan att dö, haha. Nä men har aldrig kunnat få i mig dom där förbannade bönorna. Men idag var det inte ens äckligt, så kändes awesome. Va faktiskt jag själv som lagade och kom på idén. Lite halvt galet en tisdag sådär, vart mumsigt!
Ikväll har jag bara tagit det lugnt och haft en riktigt skön känsla i kroppen. Smaskat i mig glass faktiskt 🙄
Men nu ska jag glo film 😍

Likes

Comments

Känns ju som om det nyss var då januari börja men snart är det ju redan andra månaden? Helt sjukt vad fort tiden går och vad mycket som hänt liksom. Jag är säker på att detta år kommer bli toppen. Och jag ska verkligen försöka göra så det blir det också. Jag vill upptäcka och göra saker, nu när måendet inte längre är ett stopp. Jag är taggad på livet och vad det har att erbjuda

Likes

Comments

Saker jag gillar:
1. Se folk glada pågrund av mig.
2. Känna mig uppskattad
3. Fredriks säng, (förjävla skön)
4. Prata i timmar om allt men inget
5. Ut och gå

Saker jag ogillar:
1. Folk som lägger ner onödig tid på saker
2. Känna mig som andrahandsval
3. Inte ha någon tv hemma
4. Att inte kylskåpet fyller på sig själv.
5. Folk som tror dom vet allt.



Kram Mathilda
❤️

Likes

Comments