FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Oliwer hade precis somnat och ja la mig i soffan med Joakim för att mysa lite. Vi kröp ihop och kollade på lite Youtube-klipp.

Plötsligt öppnas dörren och Simon, min bror kommer in och ska lämna nyckeln till deras bil som Joakim skulle ta med till jobbet dagen efter (måndagen).

Jag reser mig upp och går fram och börjar prata med Simon. Plötsligt känner jag hur jag kissar ner mig och spänner ögonen i Simon.
Hoppas han inte ser är första tankarna innan jag inser.
Jag kollar på Simon med stora ögonen innan jag utbrister
Nu gick mitt vatten!!

Jag smiter in på toaletten, skrattandes och nervös, drar av mig trosorna och byxorna som är totalt dyngsura av allt fostervatten. Kändes som flera liter vatten som kom ut.

Joakim ringer min mamma och berättar att vattnet precis gått och att hon behöver komma för att ta Oliwer.

Vid halv nio är mamma hos oss och vi sätter oss i bilen för att åka in till förlossningen för att undersökas.

På vägen in ser vi ett rådjur på vägen. Eftersom jag är tillsammans med en jägare blir Joakim förbannad och stannar bilen. Han drar djuret bort från vägen och ringer 112.
Djuret är fortfarande varmt och det måste hänt bara ett par minuter innan vi kom.
Hur kan man köra på ett djur och sedan smita ifrån platsen? #idioti

Efter en stund kör vi vidare in mot förlossningen men stannar på Ica innan för att handla lite Yoggi, godis, dricka, frukt och annat gott för att hålla energin på topp om vi skulle bli kvar där inne.

Väl inne på förlossningen kollar de ctg, bebisens hjärtljud och blodtrycket. Allt såg bra ut men inga värkar var igång så vi blev hemskickade igen.

Vid 22.30 var vi hemma igen, mamma och pappa gick hem och vi la oss i sängen.
Vid 23 börjar mina värkar komma igång och från start klockar jag de med 7-8 minuters mellanrum. De gör rätt ont och jag kan inte komma till ro.

Hela natten klockar jag värkarna som håller samma intensitet. De gjorde dock ondare för varje timme som gick och vid 05 vaknar Joakim då jag ligger och gör ljud när värken är som värst.

Jag ringer förlossningen då jag har extrem smärta i ryggen. Frågar om jag måste ha värkar var 3-4 minut eller om jag får komma in.
Hon säger till mig att ta en dusch, äta lite frukost och komma igång, få tankarna på lite annat så kanske smärtan blir bättre.
När jag sen hoppar in i duschen kommer värkarna tätare och efter duschen klockar jag de med 3-4 minuters mellanrum.

Joakim gör lite frukost till mig men det är inte mycket jag får i mig. Strax efter 06 kommer pappa förbi för att se hur det är med oss och strax efter det tar han med sig Oliwer hem. Vi sätter oss i bilen och åker till förlossningen.

Väl där inne blev jag placerad i ett förlossningsrum och sedan frågar de mig angående smärtstillande. Jag ber om EDA (epidural/ryggmärgsbedövning) så snabbt som möjligt och lustgas.
Efter ca 30 min kommer de och sätter EDAn. Ytterligare 30 min senare är den värsta smärtan i ryggen borta .
Hade aldrig klarat mig utan Eda i en förlossning!

Jag andas i lustgasmasken i värkarna och känner hur de blir starkare hela tiden.
De kollar hur öppen jag är och konstaterar att jag är 3cm öppen. Nu är klockan ca 7.30.

Jag dricker Yoggi och flädersaft efter order av barnmorskan.

Runt 10 kollar de mig igen och då är jag 8cm öppen. Det går framåt!

Jag har riktigt ont nu och jag har värkar varannan minut. Joakim och barnmorskan är inne i rummet och småpratar lite sinsemellan men även med mig.

Jag berättar att vi vet att det är en pojk men inte vad han ska heta. Jag gillar namnet Mio och Joakim namnet Alexander.
Jag säger att jag har riktigt ont och barnmorskan berättar att morsdag finns av en anledning, just för allt en mamma går igenom och utsätts för. Så den dagen är viktig.

Jag ger Joakim en pik och barnmorskan förstår att jag inte blev firad i år.
Då kanske det är din tur att bestämma namn då säger hon och tittar på mig.

Äsch säger Joakim med ironi i rösten, en förlossning är typ som en mansförkylning..

Jag och barnmorskan kollar på varandra med stora ögonen innan jag avbryts med en värk som heter duga.

Vid 11 får jag krystvärkar bakåt och det är fruktansvärt jobbigt. I varje värk trycker kroppen på som om jag måste bajsa och jag kan inte stanna värkarna.
Vid 11.30 börjar jag krysta även fast värkarna är helt fel. Det gör ont och jag vill börja gråta.
Jag tar i för kung och fosterland och även fast kroppen inte alls arbetar med mig får jag tillslut ut en liten pojk på 3880gram och 54 centimeter.

Jag gråter av lycka samtidigt som jag har fruktansvärd smärta i underlivet.
Moderkakan krystas ut och de känner ordentligt på min mage så allt är ute.

Barnmorskan syr ett stygn och jag försöker få igång amningen.

Mer om tiden efter kommer i ett annat inlägg. Detta blev rätt långt...haha

Kram M

Gillar

Kommentarer

L
,
Låg du också i förlossningsrum nummer 1? 😊
mathildaelina
mathildaelina,
Inte en aning men strax innanför ingången typ 😅🙈
nouw.com/mathildaelina
L
,
Åh men då var det nog det rummet, födde där dagen innan dig 😊

Följ Mig På Instagram @mathildaelina.se