FÖRDOMAR

Det är intressant läsning i skolan just nu. Specialpedagogik.

Vad är det som gör att det är så otroligt viktigt att tillhöra normen? Varför måste alla människor vara inom ramarna för normal? Vad innebär en ”vanlig” människa? Varför är det inte bra att vara olik alla andra? Varför vill man inte ha människor som sticker ut?

Hade alla människor varit likadana hade vi aldrig behövt anställningsintervjuer. Vi hade aldrig behövt välja partner. Vi hade kunnat jobba med allt och alla. För alla hade varit likadana.

När någon sticker ut ur mängden är det så otroligt lätt att sätta en etikett eller, ännu hårdare, en diagnos på personen.

Han är full av energi, kan aldrig sitta still och ska alltid hålla på med något när vi har lektion, han har adhd!

Herregud vad hon har koll på alla andra i klassrummet. Hon sitter ju längst fram och ändå kan hon inte koncentrera sig på vad jag säger

Kanske är det så att just denna kille har mycket energi i kroppen. Han är inte född till denna värld för att sitta still. Han behöver få arbeta fysiskt med kroppen, springa och ta ut sig.
Han kanske är nästa generations fotbollsproffs du snart vill ha autograf av och kommer skryta med att du hade i skolan.

Han kanske är kreativt lagd, älskar att pyssla och brinner för yrken där fantasi och handarbete av olika slag hör ihop.
Han kanske är världens bästa smed eller liknande som du snart ser hans kreationer i alla inredningsbutiker.

Hon kanske är världens bästa spejare. Håller koll på människor i sin närhet och vill hela tiden ha uppsikt över vad som händer.
Hon kanske är en perfekt säkerhetsvakt eller liknande.

Så du som vuxen har två val.
Antingen behandlar du varje individ ut efter vad du anser är enligt normerna. De som avviker undviker du eller så försöker du sätta de i ett fack där du tror de tillhör. Lägger förutfattade meningar på dessa personer och dömer de. Du försöker inte se vad individen i fråga kan eller har för förmågor och tillgångar. Du ser negativt på människan och ser endast till personens negativa egenskaper.

Eller så kan du se till individens potential. Använda dig av personens tillgångar och olikheter. Du kan lära dig nya saker och nya sätt att se på saker och ting med hjälp av någon som tänker eller är olika. Du engagerar dig i individen och uppskattar personens egenskaper.

Jag är sambo med en man som har diagnosen ADHD. Han fick diagnosen 2011. Just där och just då tyckte jag den var hemsk. Just för att han kunde säga och göra i princip vad han ville. Många ville han skulle ta medicin mot diagnosen men jag som närstående såg hur HAN, min Joakim, tynade bort och det var knappt något levande kvar i verken hans kropp eller blick. Han slutade med medicinen och nu har han lärt sig behärska den och använda den på rätt sätt.

Under alla hans år som barn har han blivit anklagad för saker han inte gjort (och gjort). Han kunde bli beskylld för slagsmål eller elakheter i skolan som hänt även om han varit hemma och sjuk från skolan hela dagen. Just för att folk drog slutsatser och dömde efter de fördomar de hade. Utan verken grund eller tanke.

Han har så otroligt många bra sidor jag bara kan drömma om. Han är den där lek- och busfarbrorn som alltid är full av energi och skoj. Han är en kille som i varje sak han tar sig för, gör det till 100%, speciellt om det är något han brinner för. Han är den mest godhjärtade och genomsnälla människa jag känner. En sann förebild för mina barn och jag är så fruktansvärt Stolt över denna människa.

Så jag ber er alla. Tänk efter före!
Gör en god gärning och döm inte de människor som för vår värld framåt. För det är våra olikheter som gör vår värld så fruktansvärt bra.

Ta hand om varandra och värna om alla tillgångar vi har! ♥️

Gillar

Kommentarer

IP: 74.91.20.162

Följ Mig På Instagram @mathildaelina.se