FÖRÄLDRASKAPET HAR LÄRT MIG

I söndags firade jag och min andra halva åtta år tillsammans. Efter ett år valde vi att hastigt och lustigt förlova oss. Vi var unga och tyckte att det kändes så rätt. Och det är såå rätt men ingen av oss har på sig ringarna längre. Efter ett år känner man inte varandra innan och utan. Inte likt nu.

Jag kan säga att jag tror inte jag sett Joakims alla sidor förrän nu efter vi fick barn. Man är och fungerar på olika sätt med och utan barn. Plötsligt får man se sidor man aldrig trodde fanns, sidor som får ens partner att växa eller sjunka i ens ögon.

Jag läste ett citat någonstans;

En gång var jag väldens bästa förälder, sen fick jag barn

Och lite så är det faktiskt.

Man kan vara så himla duktig, tycka man ska vara si eller så när man får barn. Hur man ska reagera i jobbiga stunder, ställa upp på andra sätt, tänka i vissa situationer och liknande. Sen får man barn och verkligheten är inte lika som sina föreställningar.

När man får barn kommer en gränslös kärlek utöver allt annat man någonsin känt. Men det är så mycket mer och där, i föräldraskapet, lär man känna sin partner på en helt annan nivå.

Det kan till exempel vara så att partnern aldrig vill byta en bajsblöja. Det blir rätt många sådana för en ensam pappa eller mamma.

Det kan vara så att partnern aldrig hjälper till på natten och du är den enda som får gå upp för att söva, mata, byta blöja eller vagga barnet till sömn igen. Alltså också bara du som får sömnen förstörd.

Det kan vara så att du inser att hemmet är det minst viktiga och den enda som städar i hemmet är din partner.

Det kan vara så att barnet får kolik, skriker i flera timmar varje kväll/natt utan anledning och den enda som får ta den smällen är du - för din partner måste upp och jobba dagen efter så han/hon väljer att hå och sova istället..

Det kan vara så att ni tjabbar konstant om vem som tog senaste blöjbytet, vem som matat barnet flest eller färst gånger. Bråk om vem som borde ta natten, gå upp på morgonen, klä på, ge mat, byta blöjan, köra vagnen med barnet osv.

Men det kan också bra drömmigt bra där ni hjälper och stöttar varandra i alla olika situationer. Där båda två hjälper till på natten. Båda två städar och håller i ordning i hemmet. Båda två byter blöjor, matar, reagerar automatiskt när barnet skriker och ni slipper fråga vem tar?

Jag säger absolut inte att det blir så här. Och inte att allt händer alla eller att ens något av detta händer alla. Men det kan bli så och som jag skrev innan, det kan visas sidor i och med föräldraskapet som du aldrig trodde skulle finnas i din eller din partners kropp.

Sömnlöshet och trötthet gör mycket med en människa.
När Oliwer var liten tjabbade jag och Joakim en hel del om småsaker. Vi båda tänkte ibland att vi skiter i allt. Men vi höll kvar. Pratade med varandra, försökte lösa problemen och när Mio kom blev vårt förhållande så mycket bättre.

Jag vet inte vad som gjorde det men det fanns inte mycket mer än sömnen att tjabba om. Hade jag Mio hade Joakim Oliwer eller tvärt om.

Dessa tre år med barn i bilden har lärt mig så otroligt mycket om både mig och J. Jag förstår verkligen att folk delar på sig och går skilda vägar när man får barn för det är påfrestande för de flesta. Men jag vet nu hur starka vi är tillsammans och idag mår jag så fruktansvärt bra. Både i mig själv men också med Joakim och våra två huliganer.

Skulle Joakim fria vet jag nu vad jag säger ja till. Och det hade jag svarat alla dagar i veckan. Men att gifta sig och förlova sig väntar vi lite till med. Men wow va föräldraskapet lärt mig mycket om oss två tillsammans men även oss två var för sig.

Kram M

Gillar

Kommentarer

Jenniesh
Jenniesh,
Johans
Johans,
Bra skrivet, mycket sanning i den texten 😊
nouw.com/johans
IP: 173.231.62.81

Följ Mig På Instagram @mathildaelina.se