Detta inlägget är INTE i ett samarbete! Hehe

För en vecka sedan, lite drygt, dog min kamera.
I fyra års tis var den mig trogen och ställde upp i vårt och torrt. Den hjälpte mig fånga ögonblick i vardagen, föreviga speciella stunder och lagra minnen vi aldrig skulle behöva glömma.
Men nu är min kära EOS 700D borta och jag står själv.
Men kanske inte så mycket längre till. Igår vann jag en budgivning på en ny kamera så jag håller tummarna att den håller måttet och är mig trogen.
Jag är så exalterad och spänd inför onsdag då den ska komma. Jag har nämligen beställt en Canon EOS 80D. Så lycklig!!
Någon som har erfarenheter av den?
Kram M
#canoneos80d #canon80d #canon

I helgen var jag inne i stan och köpte nytt minneskort till kameran då mitt gamla gått sönder. När jag sätter in det i kameran så har fjäderfunktionen i kameran slutat fungera. Jag får ner minneskortet men måste dra upp det och kan inte längre klicka ner det som tidigare. Joakim tar en lampa och lyser ner och ser att en bit från det söndriga minneskortet ligger kvar där nere. Han får ut det och fjärderfunktionen går igång. Nu kan dock inte kameran läsa kortet och Joakim ser att metallbitarna i kameran vikt sig så det försöker vi fixa utan några som helst resultat. Plötsligt lägger även kameran av och nu går den inte ens att starta..

Jag bryter ihop om vart annat här hemma. Stressen inom mig är extrem då jag har 7 fotograferingar varav 6 (just nu) inbokade bröllop är om knappt en månad. Jag hatar detta. Tur i oturen att lillebrorsan har en exakt likadan kamera som jag hade innan (har, men som inte fungerar). Men nu är mitt stora mission att hitta en ny, bra kamera.

Det är pga detta som min tystnad på sociala medier varit. Jag har ingenting att fota med och jag HATAR detta!

Kram M.

Jag är inte sur över att jag aldrig brytt mig, jag är inte ledsen att jag inte gett honom mer uppmärksamhet. Jag är sur över de som skulle hjälpa honom istället utnyttjade honom och inte brydde sig om något annat än pengar.

Finns nig inte någon i världen som missat att Avicii gått bort och inte längre får producera musik. Igår när barnen somnat för natten satte jag igång dokumentären om Avicii. Jag var beredd på många tårar och att han mådde skit. Men jag var inte beredd på att de i hans närhet utnyttjat honom så pass mycket. Jag var inte beredd på hur illa behandlad han var av de människor som hjälpt honom i branschen.
Efter jag sett dokumentären nu känner jag ilska. Jag har aldrig riktigt brytt mig. Vetat att Avicii varit stor inom branschen men inte förrän nu inser jag hur många hits han verkligen framställt. Hur illa behandlad han varit. Hur fruktansvärt dåligt han mått och ändå inte fått något stöd från de personen som kallat sig för manager eller ”teamet”.
Han har hatat att stå i rampljus sedan dag ett. Ändå har han tvingats till spelningar, konserter och liveuppträdanden över 800 gånger på knappt 8 år. Hela hans liv bestod av att tjäna pengar. Och inte för att han ville det utan för att hans ledningsgrupp ville det.
Inlagd på sjukhus med en blindtarm som både varit inflammerad och som tillslut sprack. Men att ställa in konserter tog ändå emot för hans maneger.
”Du förstår hur mycket detta kostar va?”
”Ta lite smärtstillande och gör konserten så når du en otrolig framgång!”
Och så vidare.
Starka åsikter från min sida kanske men är så irriterad på folk som bara ska tjäna pengar. Som vägrar inse vikten av ett människoliv eller en människas mående.
Har ni inte sett dokumentären så se den. Finns på SVT Play.
Kram M