Gör jag verkligen detta tänker jag i skrivande stund. Ja tydligen 🤷🏼‍♀️

HEJ på er igen.
Senaste inlägget skrevs väll för snart ett halv år sedan och jag har inte saknat stressen över att varje dag tvingas lägga inlägg som ska fånga uppmärksamhet, vara öppna och ärliga, intressanta och givande.

Men jag vet hur kul jag tycker det är att de tillbaka på inlägg jag hjort tidigare år för att se vad vi gjorde då, hur vi såg ut, hur vi mådde och vad vi hade för liv där och då.

Så därför tänkte jag bara kika in med en liten uppdatering.

Idag är vi hemma. Vi tar det lugnt och njuter av att solen lyser ute. Äntligen är våren på gång!
Pannkakorna har landat i magen och Mio har precis somnat och ska sova någon timme eller så. Jag myser en stund i soffan, taggar ner lite, med min stora kille framför BabyBossen.

Ikväll har Oliwer önskat potatisgratäng till middag och önskar han någon speciell mat så ger jag gärna det då han inte är känd för att äta allt i världen 🙈 Inte hemma i alla fall 😉

Vi hörs nog snart igen. Blev en kort liten uppdatering bara ✨

Det är intressant läsning i skolan just nu. Specialpedagogik.

Vad är det som gör att det är så otroligt viktigt att tillhöra normen? Varför måste alla människor vara inom ramarna för normal? Vad innebär en ”vanlig” människa? Varför är det inte bra att vara olik alla andra? Varför vill man inte ha människor som sticker ut?

Hade alla människor varit likadana hade vi aldrig behövt anställningsintervjuer. Vi hade aldrig behövt välja partner. Vi hade kunnat jobba med allt och alla. För alla hade varit likadana.

När någon sticker ut ur mängden är det så otroligt lätt att sätta en etikett eller, ännu hårdare, en diagnos på personen.

”Han är full av energi, kan aldrig sitta still och ska alltid hålla på med något när vi har lektion, han har adhd!”

”Herregud vad hon har koll på alla andra i klassrummet. Hon sitter ju längst fram och ändå kan hon inte koncentrera sig på vad jag säger”

Kanske är det så att just denna kille har mycket energi i kroppen. Han är inte född till denna värld för att sitta still. Han behöver få arbeta fysiskt med kroppen, springa och ta ut sig.
Han kanske är nästa generations fotbollsproffs du snart vill ha autograf av och kommer skryta med att du hade i skolan.

Han kanske är kreativt lagd, älskar att pyssla och brinner för yrken där fantasi och handarbete av olika slag hör ihop.
Han kanske är världens bästa smed eller liknande som du snart ser hans kreationer i alla inredningsbutiker.

Hon kanske är världens bästa spejare. Håller koll på människor i sin närhet och vill hela tiden ha uppsikt över vad som händer.
Hon kanske är en perfekt säkerhetsvakt eller liknande.

Så du som vuxen har två val.
Antingen behandlar du varje individ ut efter vad du anser är enligt normerna. De som avviker undviker du eller så försöker du sätta de i ett fack där du tror de tillhör. Lägger förutfattade meningar på dessa personer och dömer de. Du försöker inte se vad individen i fråga kan eller har för förmågor och tillgångar. Du ser negativt på människan och ser endast till personens negativa egenskaper.

Eller så kan du se till individens potential. Använda dig av personens tillgångar och olikheter. Du kan lära dig nya saker och nya sätt att se på saker och ting med hjälp av någon som tänker eller är olika. Du engagerar dig i individen och uppskattar personens egenskaper.

Jag är sambo med en man som har diagnosen ADHD. Han fick diagnosen 2011. Just där och just då tyckte jag den var hemsk. Just för att han kunde säga och göra i princip vad han ville. Många ville han skulle ta medicin mot diagnosen men jag som närstående såg hur HAN, min Joakim, tynade bort och det var knappt något levande kvar i verken hans kropp eller blick. Han slutade med medicinen och nu har han lärt sig behärska den och använda den på rätt sätt.

Under alla hans år som barn har han blivit anklagad för saker han inte gjort (och gjort). Han kunde bli beskylld för slagsmål eller elakheter i skolan som hänt även om han varit hemma och sjuk från skolan hela dagen. Just för att folk drog slutsatser och dömde efter de fördomar de hade. Utan verken grund eller tanke.

Han har så otroligt många bra sidor jag bara kan drömma om. Han är den där lek- och busfarbrorn som alltid är full av energi och skoj. Han är en kille som i varje sak han tar sig för, gör det till 100%, speciellt om det är något han brinner för. Han är den mest godhjärtade och genomsnälla människa jag känner. En sann förebild för mina barn och jag är så fruktansvärt Stolt över denna människa.

Så jag ber er alla. Tänk efter före!
Gör en god gärning och döm inte de människor som för vår värld framåt. För det är våra olikheter som gör vår värld så fruktansvärt bra.

Ta hand om varandra och värna om alla tillgångar vi har! ♥️

I alla år har jag levt med att trycka bort mig själv för andra. Jag har gjort val utifrån vad jag tror andra vill eller vad andra tycker.

Jag har valt att hela tiden se ner på mig själv medan jag höjer alla andra och inser inte hur jag själv drunknar medan jag lyfter upp alla andra ovanför ytan.

Ibland måste man rädda sig själv. Ibland måste man uppskatta det man själv är och det man själv har.

Jag är äntligen där.

Senaste halvåret har jag börjat tro på mig själv. Min förmåga och mitt utseende. Jag är tillräcklig lixom. Kan alltid bli bättre men det jag är är bra.

Jag kan se mig naken utan att vilja spy. Jag kan säga till min sambo att jag är snygg. Jag kan hålla med när jag får komplimanger om mitt jobb eller mina prestationer vilket jag alltid tidigare ifrågasatt.

Det är sån otrolig frihet och lycka att äntligen känna sig bra, fin och ett tillräckligt jag.

Jag kan äntligen säga ifrån, jag tar mig tid för MIG och viger inte all tid åt alla andra för att sedan glömma eller åsidosätta mina egna intressen eller önskemål.

Jag har börjat leva och jag njuter verkligen av att äntligen känna mig levande på ett annat sätt. Visst låter det helt galet men äntligen känna jag hur jag lever det liv JAG vill leva, gör det jag vill göra och så vidare.

Kram M