Jag och mitt busfrö som alltid vill mysa! // magen i vecka 28

Vårt Corona-projekt har gått fort framåt men fått en lite oväntad vändning.
I torsdags byggde jag och Andreas former till eldstaden som ska gjutas. När vi nästan var färdiga med formen går Andreas ut för att klyva till en sista bräda som skulle användas för att göra formen något stabilare.
Jag och Gabriel stod i garaget och dansade till babblarna när dörren slits upp och Andreas ropar ”jag har sågat mig i handen”.
Jag lyfter upp Gabriel och springer in i huset efter Andreas och lindar in handen i en handduk strax efter jag kollat hur ”illa” det verkar vara. Vi båda kan konstatera att det kunde gått väldigt mycket värre och att han inte förlorat några fingrar. Så tacksamma.
Andreas som har väldigt ont svimmar i min famn och jag har en kompis på FaceTime (sjuksköterska) som guidar mig lugnt och fint. Alltså, vad vore livet utan FaceTime. Hon berättar hur jag ska göra med min avsvimmade sambo och bedömer att såret behöver sys.

Jag ringer grannen som hjälper Andreas till akuten, då hela den här grejen blev något mäckigare med en ettåring som var överallt och ingenstans.

Tummen var för upprepad för att det skulle kunna sys, även om dom helst velat göra det. Så det blev en tejpning till Andreas stora lycka.

Igår kom en fin vän och hjälpte till med bygget en stund. Alltså, vi är så tacksamma för vänner, grannar och att det inte gick värre. Tills handen läkts får Andreas ta det lugnt och jag får pyssla om honom så gott jag kan!

Jag har kunnat lämna in flera skoluppgifter, vår grill/bastu-stuga börjar ta form och idag har vi grillat på stranden med fina vänner!

Vi försöker att vara väldigt försiktiga och hålla oss till regeringens restriktioner, så vi hittar andra sätt att leva och det innefattar mycket familjetid och frisk luft.
Jag är så tacksam för ett liv nära naturen.

Imorgon startar en ny vecka och då ska jag och Gabriel åka till moster, moster och kusin och äta soppa utomhus. Så mysigt att komma ut och hitta på något under en veckodag, förra veckan blev det lite för lite variation när jag och Gabriel var ensamma.

I onsdags kväll när jag nattade Gabriel, så låg jag och tänkte på vilken bra idé det skulle vara med ett mysigt litet vardagsrum utomhus, där vi skulle kunna umgås med nära och kära under coronatider. Rummet skulle ha tre väggar, och en eldstad i mitten, där mat kan tillredas och där vi skulle kunna sitta och prata i timmar, utan att behöva riskera närkontakt eller vara oroliga att smitta varandra.
Jag nämnde min lite galna idé för Andreas och dagen efter fick jag ett sms att han pratat med bygglovsenheten, haha. Redan i helgen började vi smälla upp vårt Corona-uthus som även kommer ha bastu i framtiden.

Vi har vart ute och jobbat hela helgen, grannen kom och hjälpte oss spontant i flera timmar (så himla snällt), så jag har bara behövt assistera med lätta uppgifter och tagit hand om Gabriel, som har vart ovanligt nöjd i sin vagn, på sin bil och på gräsmattan i flera timmar.

Efter allt som vi har gjort (byggt och diverse projekt) de senaste åren så trodde vi att vi skulle behöva en lång paus innan vi satte händerna i något nytt. Men nu när man inte ska leva på som man brukar så känns det riktigt kul att ha ett stort pyssel här hemma, där vi dessutom kan få möjlighet att bjuda hem folk till framöver!

Och jag måste bara säga det, Andreas är så sjukt duktig och snabb. Jag har skissat ritningar och han vet direkt hur ska förverkliga drömmen!