Nu är det verkligen full fart! Jag kommer få se till o ha disciplin, varje minut räknas. Måste nyttja varje minut, för nu är det mycket i kalendern. När juni är här, då kommer det bli lugnare, längtar redan dit!

Hade ändå en lugn o skön helg. Jag har länge trott att städkärringen i mig vandrat vidare, men i helgen vaknade hon till från en lång dvala, så det var ett väldans röjande här hemma. Det var inte dumt alls, för hon lär inte vakna upp förrän i vår igen, så somna om - jag kommer ändå inte ha tid för dig på ett tag. Hellre lite skit i hörnen helt enkelt.

Helgen bjöd även på väldigt trevligt umgänge. Så jag mötte den nya veckan med gott mod. En härlig känsla!

Igår var jag besök på min blivande praktikplats. Jag har fått äran att knåda på Djurgårdens hockeydamlag! Var där hela kvällen igår, väldigt roligt! Tror faktiskt att jag kommer kunna göra nytta. Sen bjöd de mig att vara med på deras fys - jo tjena!! Jag lär ju ge dem några leenden!! Är iiiinte riktigt elittränad - tro det eller ej! Lär nog smyga i nån hörna i så fall - var så säker! Hoppas på att de hellre vill bli knådade hela tiden. 

Axeln blir bara bättre o bättre. Min lärare har hjälpt mig lite, vilket jag är så tacksam för. Idag hade vi våra första kunder på skolan i steg två. Alla kände sig som ufon innan, men det gick ändå rätt bra. Men jösses - har allt en hel del o lära! 

Slarvat enormt med rehabövningar, rör inte på mig alls. Tränar typ ingenting. Inte alls likt mig! Detta måste jag ändra på. Vet ju att jag mår sååå mycket bättre när jag tränar.

Sen är det redan tenta om två veckor - hade helt missat det, så det blir till o plugga ordentligt, plus jobba heltid, vara med Djurgården halva kommande helg, spela match, jobba lite till, lämna o hämta lillan, hänga på Hovet lite till och ja, sova! Träna ska jag nog se till o klämma in, för nu börjar jag likna en mager degklump, det går inte. Ja varje minut behövs just nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dagarna galopperar iväg och jag fortsätter trots många små gropar på vägen att känna att jag har det bra. Jag tror det beror mycket på att jag börjar bygga på små mål, små idéer på hur mitt liv ska formas. Det är ju så pirrigt att ha små saker i livet att se fram emot, kämpa för och motivera sig med.

Jag känner att jag levt så många år med att alltid sätta mig själv åt sidan, sätta andra före mig själv och inte våga ta ut svängarna för egen del. Men nu är jag på väg att våga tända lite hopp i gamla drömmar, ge mig ut på lite okänd mark, och jag får lite pirr i magen av det. Jag är ju faktiskt den ende som är herre i mitt eget liv, eller, kvinna ska jag säga!

Att prioritera sig själv, det är faktiskt inget fult, och det ena behöver inte förta det andra. Jag tänker sticka ut hakan lite nu, men även jag är värd att prioriteras.

Jag har många spännande planer. Tänker att jag lever en gång, här o nu, då måste jag ju ändå våga att prova mina drömmar, när ska jag annars göra det? De som vill och kan får så gärna vara med mig, för det ena behöver inte förta det andra.

Är så mycket spännande just nu som händer. På jobbet är det ständiga förändringar, både på gott och ont. Känner att det aldrig blir arbetsro dock. Skulle vilja ingjuta det i min grupp, men väldigt mycket styrs över mitt lilla huvud, och det kan jag inte göra något åt. Men jag gör iaf mitt allra bästa för att stå upp för dem och se deras enorma kompetens. De är alla hjältar i mina ögon.

Sen rullar det på med min nya utbildning. Och det är sååå roligt! Har nu fått ett otroligt spännande ställe att göra min praktik på - det är inget som går av för hackor vill jag lova! Mer info kommer. Ska träffa dem på måndag kväll för första gången! Blir detta bra - då blir det väldigt spännande!! Så tacksam för stöd o hjälp till detta.

Stress - nä, känner inte av det alls!! Verkar funka att bestämma sig för att man inte ska släppa det över tröskeln! Prova vet ja.

Nä här kan inte jag sitta, här ska det pluggas! Och jag ska fortsätta att forma mina mål o drömmar. Siktar man på stjärnorna så kanske man ändå hamnar på trädtopparna. Utsikten där lär ju inte vara fy skam den heller.

Likes

Comments

Jag har haft en bra dag, det är ändå så härligt när man blir glad av det enkla. Morgonen började med att vakna och sen sätta fart med att högt och ljudligt skråla ”god morgon, god mooorgon! hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon i kör! God morgon, god morgon, kom du hem sent i natt? God morgon, god morgon i kööööööör!!” Då vaknar lilla sessan med ett leende - glad 6-åring = väldigt glad mamma!

Sen rattade jag in ända till city - inga köer - bara det blir man ju vääääldigt nöjd av! Köfritt - det låter som ljuv musik för alla i en storstad! Sen hittar jag parkering precis vid adressen - Whoop Whoop! Dags att träffa en läkare, igen, med min axel. Denna gång är det på Inmo, där jag gjorde ultraljudet på axeln, och där jag gjort all rehab med rygg o mage, så jag vet att stället håller toppklass. Bra!

Läkaren, ja, han var så noggrann, lyssnade, undersökte och hade noga studerat filmer o bilder från ultraljudet. Fick en ny kortisonspruta med bedövning, på annat ställe, och 10 minuter senare så märker jag - där satt den!! Även tagit en massa prover för att försöka utreda vart sjutton detta i axeln kom ifrån. Tack Nils! En timme av din dag lade du på mig. Och varsågod - 2000 pix får man punga ut med när man går privat. Alltså, havregrynsgröt är inte så dumt ändå - o bra pris när man lägger slantarna på service av sina tillgångar så som kroppen är. Inser även hur bra det är med högkostnadsskydd - och riktigt bra läkare.

Sladdar in på jobbet och hoppar i uniformen då det var min tur att komma ut. Hade beviljat semester för en kollega, då behövde min andra kollega en stridspartner - då ställer man gladeligen upp. Fina, duktiga och proffsiga kollegor - det förgyller dagarna om något! Tack Erik för att du vallade runt mig och visade dina gamla jaktmarker. Jag som varit ute allt för sällan på sista tiden behöver en erfaren handledare! Proffsigare får man leta efter. 

Har träningsvärk i mina ben, lite halvsegt o gå i trapporna på jobbet, för det har vi gott om. Vi har dessutom stambyte på stationen. så ska det kissas, ja då får man glatt knata ner två trappor (hissen är ur funktion, även den ska servas o smörjas). Man ska ju gå 10 000 steg per dag för att må bra - så det är ju härligt att diska av en massa steg när man är på jobbet och dessutom får lön.

Tack Kristina - du är numera min spring-PT! Vi fysar ihop på vår legala fystimma på jobbet. 5km jogg i prattempo - och jag hänger med! Lovely! Så därav, tack för träningsvärken! Dessotum; Att jogga var tydligen bra för axeln, gött!

Sen var det sol, lite fågelkvitter, fredag, chips och för ovanlighetens skull så hade jag äntligen planerat middagsmenyn dagen innan, så det var bara o sladda in på fritids o hämta lillan, sen åka hem o kasta sig över kastruller o råvaror.

Sen njöt jag av soffan med lillan. Då ena dottern är i Sälen o njuter av snö, sol o skidåkning med fantastiska människor så är det bara att låna in lite andra tjejer så det är lite liv i stugan. Resultat musik o skratt från övervåningen i takt med lillans favorit; Talang på tvn. Lite småkaos - precis som det ska vara. Min son kommer bli en svärmorsdröm, tjejer, det kan han! 

Det är ändå så skönt när man känner sig glad. Så mycket i det enkla att vara glad över.

Njut kära du - nu kommer helgen!

Likes

Comments

Va härligt det är att lära sig nya saker! Nu har jag börjat på steg ll och jag känner mig alldeles snurrig i skallen! Nu är det inte så mycket massage utan mer att leta dysfunktioner och hjälpa människor med problem i kroppen. Jag kan säga att det är mycket nytt som ska in i skallen, och det jag lärt mig måste nu gnuggas extra av geniknölarna. Om två veckor ska vi ha våra första elevbehandlingar - hjälpars säger jag bara! Det kommer bli panik i lägret - be so sure! Men åh va roligt det är!

Min arm o axel, den vill inte bli bra... Jag hittar muskler som jobbar som attan, andra som är lite tjocka och ett par som tagit lite semester. Nu ska jag till en läkare på fredag igen, även denna gång blir det privat - det är allt annat än billigt! Jag ska till kliniken där jag gått med ryggen och magen som kontaktat mig för o höra om jag blivit bättre. Det var även där jag gjorde ultraljudet på axeln. Jag hoppas och tror att det är muskulärt, då ska det bli ordning på eländet! Bara det att jag inte får sova på småtimmarna för att hela armen då ligger o molvärker, det gör mig arg!

Sjukt att smärtan kan ställa till saker och ting så som den gör. Det gör även att det blir lite berg- o dalbana i sinnet. Känner mig ensam.. Jag som brukade vara så social! Märker att jag har sidor där vemodet hälsar på lite ibland,; det är gammelgäddan i mig som dyker upp ovanför vattenytan och vädrar luft. Då är det till att försöka trycka ner henne till vassbotten igen där hon hör hemma. Hon är lite jobbig när hon kommer, det blir som att sorgen knackar på lite lätt, vemodet försöker bjuda upp till dans men jag vill inte alls dansa till molltoner! Nej, dansa älskar jag,’ men då ska det svänga rejält, så där poppigt och härligt! När gammelgäddan dyker upp så känner jag mig ensam. Jag har faktiskt blivit väldigt ensam sen jag varit sjuk. Sen har livet genomgått en del andra förändringar. Har fullt ansvar för mitt lilla vitaminpiller som jag aldrig ens för en enda sekund skulle vilja vara utan. Men det gör att jag blir låst. Men den största anledningen till att jag inte är så social längre beror på att jag inte orkade det förut. Det har både mina vänner och jag vant oss vid. Jag önskar jag kunde få fart på mig själv igen, bjuda upp o bjuda till. Men det är som att jag är lite rädd för att bjuda upp. Varför? Tror det sitter kvar en del i mig som säger att jag inte orkar? Har jag några vänner kvar?

Ja jag har vänner! En hel massa alldeles underbara människor! Det vet jag ju! Det är bara den där gammelgäddan som försöker intala mig annat! Som säger att jag inte räknas. Försök inte din fuling - mig kan du inte lura! Gissa då hur härligt det var när telefonen plingade till igår, med ett meddelande från en härlg vän som gärna ville ses. Och idag kom ett till. Tack!! Ni skrämde iväg gammelgäddan utan att ni ens visste, så nu kan jag dra på en poppig låt, svänga mina lurviga ben som är beklädda med vinterpäls och njuta av sötman man känner när man vunnit över gäddan - för denna gång!

Likes

Comments

Tänk att det alltid ska vara något. Min axel har stökat till min tillvaro å det grövsta. Likaså min ekonomi. Har varit hos naprapat, varit och gjort ultraljud två gånger, träffat några läkare och har även gjort en vanlig röntgen. I veckan fick en kortisonspruta, än så länge märks ingen större förbättring, men känner nog att idag är bästa dagen ändå, så kanske det vänder nu?

Nätterna har varit värst! Jösses vad hela överarmen smärtat. Hua! Känt som ilande och sprängande värk. Har knappt gått att sova vissa nätter, inget läge har funkat. Tabletter har bara hjälpt några få timmar, så småtimmarna har varit värst. Man blir Tröttmössa efter några såna nätter. Har vägrat sjukskrivning, ser ingen anledning till det. Kan inte vara ute på jobbet, visst, men jag kan göra allt annat.

Egentligen vet ingen varför det blivit så här, och vad orsaken är. Det är en rejält svullen axelled som gör att det blir en inpegmentering; inklämning och inflammation. Bicepssenan är den som irriterats mest, men även hela rotatorcuffen. Orsaken tror inte jag beror på att jag masserat, för jag har knappt masserat alls under jul, nyår o i januari. Kan det vara innebandyn? Men jag hade inte ens spelat en handfull gånger när det kom. Nu är det små fåniga rehabövningar och de jag träffat i sjukvården är oense om hur länge jag kan behöva vila. Första läkaren sa ända fram till sommaren, nästa sa 6-8månader - och som tur är så tror de på Inmo, mitt rehabställe, att det blir betydligt kortare.

Jag har besökt privat klinik och mottagning som ingår i landstinget. Skillnaden är tyvärr enorm. Privata är otroligt noggranna, de lyssnar, konsulterar kollegor och är väldigt hjälpsamma. I landstinget är det tvärtom, lite löpandebandsprincipen. Och man hinner knappt in i läkarens rum innan man ska ut igen. Priset är lägre, betydligt lägre, men i slutänden är nog timpenningen densamma då man i privata mottagningar är inne mycket längre.

Måste bara nämna en annan sak. Under hösten har jag känt mig stressad både av och till. Det har jag inte gjort sen några veckor tillbaka. Jag har grubblat en del kring varför jag stressar upp mig och känner att det är för att jag tillåter mig till att bli stressad. Så jag bestämde mig helt enkelt för att inte släppa in den; stressen. Jag bestämde mig för att stänga den ute, låta den studsa om den tänkte komma på besök. Som att ha en glaskupa runt mig där inte stressen kan komma in. Än så länge har det fungerat! Toppen!! Får hoppas att jag kan fortsätta stå emot.

Numera är jag diplomerad massör!! Jag har därmed klarat steg 1 av 2 i utbildningen jag kämpar för att klara av. Så härligt!! På måndag drar steg 2 igång, tror den kommer bli betydligt mer krävande. Men jag ska göra mitt bästa för att klara av det.

Jaja, bara o kämpa på. Verkar som att livet ska bestå av utmaningar, prövningar och annat smått o gott. I morgon ska jag iaf njuta. Saga ska spela minicup i innebandy och jag är en av ledarna till det nystartade lilla laget med sexåringar. Det är så otroligt roligt att se och peppa de små kämparna spela, blir varm i själen. Ett väldigt bra sätt att tanka med god energi, det kanske gör att axeln blir snäll? Hoppas!!

Likes

Comments

Okej, jag hatar att gnälla och tycka att saker är orättvist, men nu tycker jag faktiskt det!! Och ibland måste man få tycka synd om sig själv, även om det inte hjälper ett dugg...

Har i snart två veckor haft ont i en axel. Sover inget vidare då den gör ont ordentligt när jag sover. Vaknat så fort jag rör på armen det minsta. Den känns jättebra när jag är varm i kroppen, har stöd i handen. Har spelat innebandy, det fungerar konstigt nog utmärkt, för då håller jag i ett stöd, klubban. Men att ta av o på kläder, aj! Det smattrar o känns som den ska hoppa ur led i vissa rörelser och i bland hugger det till av bara den. Har ätit Pronaxen - inflammationshämmande - i över en vecka både morgon o kväll. Inte hjälpt alls... kört med tens, det ger smärtlindring och det känns bättre en stund efter. Kört linnex, funkar, men allt bara väldigt temporärt. Bokat tid på en klinik för axlar men det är först i mitten på nästa vecka jag kan komma dit. Idag var jag iväg till en naprapat som tyckte att hela axeln var svullen. Han ordnade så att jag i morgon ska på ultraljud.. Han satte även nålar i alla muskler i rotatorkuffen - gjorde galet ont! Även i deltoideus men det kändes lite bättre. När han ändå höll på så fixade han till mitt än en gång sneda bäcken, knäckte bröstkorg o nacke - jo tack - jag fick valuta för mina pengar när det gäller behandling iaf! Men nu mår jag inte bra, har verkligen ont i axeln o kan inte alls röra den det minsta utan att det gör väldigt ont. Det är inte rättvist!!! Har inte jag haft nog med skit i kroppen?? Jag bara undrar?!

Det roliga i kråksången är att jag har inte har en aning vad jag gjort/inte gjort för att orsaka detta....?? Jag har inte masserat något alls nästan under hela jul o nyår. Jag har inte tränat heller, iaf väldigt mycket mindre än vanligt. Jag har spelat innebandy, men tillfällena går att räkna på ena handen... Att spela som utespelare nu när jag inte får stå i mål har gått mycket bättre än väntat, och jag kan inte beskriva i ord hur roligt jag tycker det är! Måtte jag får fortsätta med det - snälla!!

Jag har heller inte burit tungt, inte ramlat. Jaja, nu är det som det är. Får se, har jag tur så är jag bra om några dagar - gäller att ta kommandot o se det från den ljusa sidan.

En sak från den ljusa sidan. Jag har grannar som är alldeles fantastiska! De gör liksom det där lilla extra. Idag har snön vräkt ner, vilket den verkar ha gjort över hela Sverige. Just nu när jag inte alls mår bra så klart... Tänkte i mitt stilla sinne på min skaftväg på ca 70 meter, måtte jag ta mig in o ut med bilen... Då händer det där lilla extra som gjorde hela min dag. Min granne plogar uppfarten. Jag blev så glad att jag nästan började gråta! Det kunde inte ha kommit lägligare. Så tacksam! Nu ska jag bjuda dem på middag som tack!! Små mirakler sker hela tiden, det gäller att ha ögonen öppna då man ser dom bara.

Bara tre dagar kvar på steg 1 av steg två i utbildningen till massageterapeut! Hade stora tentan igår, fick svar idag, ett fel, på en fråga som jag fattade fel på... så nästan alla rätt, samma som förra tentan. Då blir jag sur, men inser sen att jag fokuserar på fel sak - jag se ju se allt det som var bra ju!! I morgon är sista elevbehandlingarna, hur sjutton jag nu ska fixa det, men det ska gå. Näst svecia är den praktiska tentan. När den ör klar, då är jag faktiskt diplomerad massör! Så det blir smärtstillande o bita ihop, jag ska klara det!

Likes

Comments

Snart är 2017 historia. Många minnen ligger inbäddade där, såsom varje år gör.

Mitt år har i huvudsak handlat om att fysiskt försöka komma på fötter helt och hållet. Jag har verkligen kommit en god bit på väg. Jag provar mig fortfarande fram, försöker hitta mina gränser, använda min kropp på nya sätt, sluta att överkompensera med fel muskler när jag gör vissa rörelser, och i stället börja använda rätt muskler. Känner mig verkligen hoppfull för att nästa år kommer fortsätta åt rätt håll. Har några saker fortfarande som jag måste hitta vägar kring, men det kommer. En sak i taget, annars blir det en salig röra i kroppen.

Ha nu en bra avslutning på 2017, och ett riktigt gott nytt år till dig.

Mitt löfte är till mig själv är att må bra, på alla plan. Inte ha så höga krav på mig själv i allt jag gör. Njuta lite mer. Skratta lite mer. Umgås lite mer.

Kram!!

Likes

Comments

Julen är en tid som jag verkligen tycker om. Det är förväntningar, överraskningar och ljus som dominerar. Jag väljer att inte stressa. Det ser olika ut hemma hos mig varje år på julen, jag gör och kör på det som jag har lust med just det året. En sak måste jag dock ha, min gran! Den är lika gammal som min äldsta dotter. Det köpet kommer jag sällan glömma. Jag och min svägerska var på Åhléns i city, men två små bebisar och vi skulle till min storebror i Älvsjö, men tog lite shopping på vägen. Inne på Åhléns hittar jag min gran, köper den o upptäcker att den är stor att släpa på - vilken överraskning! Borde jag ha upptäckt innan jag betalade kan man tycka. Men nu var det gran o barnvagn som skulle med kommunalt till Älvsjö. Jag lastade granen på tvären över vagnen o försökte ta mig ut ur varuhuset. För att komma ut var jag tvungen att gå ner för en trapp, där fanns en särskild ramp för barnvagn. Jag tog den med barnvagn, bebis o gran. När jag är mitt i trappen så släpper hela överdelen från underredet på vagnen, så överdel, bebis o gran rasar ner för trappen... Då kommer en räddande ängel med portfölj nedanför trappen, han slänger portföljen o fångar överdel o lilla dottern. Gissa om jag blev tacksam!! Jag lyckades få med vagn, bebis o gran till Älvsjö, och än står granen grann i stugan.

Jag vill önska dig en god och fröjdefull jul. Stressa inte, se det goda, njut, tänk inte för mycket. Umgås, skratta, och var snäll emot dig själv.

Snart kommer ett nytt år. Jag ska ha ett bra år 2018 har jag bestämt mig för! Tänker fokusera på det som får mig att må bra. Sänka ribban lite när det gäller kraven på mig själv. Låta magkänslan styra. Se det som är gott. Är det saker som kommer plåga mig så kommer jag se till att ta bort det från mitt liv. Jag är väldigt känslig, både på gott och ont. Men jag är den jag är och det får jag acceptera. Jag ska må bra, i kropp, knopp o själ.

​Måste bara berätta lite om kroppens framsteg. Jag mår såå mycket bättre!! Förvånad och ibland sköljer tacksamheten över mig när jag kommer på att jag inte har ont, att jag tränar o det fungerar. Tränar mest rehab, men spelat som utespelare på innebandyn två gånger och det har känts så bra! Har fokuserat mycket på att stärka upp mina hamstrings, och det har gjort susen! Sen är vänster musculus gracilis lite för svag, men den ska stärkas. Fortsätter det så här kommer jag vara en av de lyckligaste i hela Svedala! Måste bara få balans i knoppen oxå. Stressar upp mig lite i onödan ibland. Kan erkänna att hjärtat varit oregelbundet i höst, men det är nu borta igen. Vet inte om det är att jag ätit lite dåligt, eller stress, eller en kombination. 

Men nu ska jag ha två lediga, sköna, härliga veckor. Jag ska njuta av att äta gott, slappa, träna o plugga. I Januari är mina två sista tentor på första kursen av två kurser. När de är klara är jag massör. Sen börjar steg två. 

Njut nu kära bloggvänner, nu är det jul. Som sagt, stressa inte, försök tänka på det som är gott, och var snäll mot dig själv. 

Kram! ❤️

Likes

Comments

Jag känner att jag behöver ha ett mål. Ett mål med livet kanske? Det låter så djuptravande kanske, men jag märker att jag mår bra av att ha mål. Jag trivs inte med att irra omkring o inte veta vart jag ska. Så fort jag har något i livet som jag planerat in i kalendern så känns det lättare. En motivation som lockar när det är lite tradigt. Jag märker att jag inte har något alls just nu, som ligger framför och lockar, som motiverar mig. Måste nog hitta något. Jag vet inte vart jag är på väg, och det känns inte så bra.

Jag måste nog komma på vad och vart jag vill.. Hur gör jag det? Det har varit så mycket nu, kanske har det varit för mycket?

Det blev ett riktigt tvärstopp igår. Vi gick upp som vanligt lilla sessan o jag. Hon skuttar glatt upp när jag tänt granen och tar fram sin kalender. Hon ställer sig i köket och lägger kalendern på bänken. När hon börjar öppna säger hon "mamma, jag ser inget" jag tittar på henne och frågar vad hon menar. Hon säger samma sak igen, sen segnar hon ner på golvet och är helt borta. Jag ser hur det sker i ultrarapid och fattar ingenting. Jag kastar mig ner på golvet, ropar hennes namn gång på gång och säger "stanna hos mig!" Jag lyfter upp henne i famnen, går snabbt till sängen o lägger ner henne och hon har då börjat vakna till liv. Jag greppar telefonen och ringer 1177 vårdguiden. Jag är lite chockad och vet egentligen inte varför jag ringer, men de svarar snabbt. Innan de svarar säger lillan att hon har ont i magen. Jag frågar om hon behöver gå på toa, kanske spy? Hon svarar att hon tror det. Jag bär henne till toaletten. Där ställer hon sig först och försöker kräkas men det kommer inget. Hon sätter sig på toaletten, sen ställer hon sig igen, jag pratar då med vårdguiden. Lillan sätter sig igen, då ser jag att hennes ögon snurrar och jag ser att hon försvinner igen. Jag fångar henne så hon inte ska slå sig, lägger henne på golvet o kvinnan i telefonen säger att jag ska lägga på o ringa 112. Jag lägger på, kollar min lilla tjej. Hon är kallsvettig och medvetslös, jag känner hur allt snurrar, jag ropar på henne igen, lyftet upp den lilla kroppen, sätter mig på bänken i hallen och försöker fokusera på vad jag måste göra, vad har jag lärt mig?? Andningen, jag fokuserar på att hon andas. Jag ringer 112, hamnar i kö o får typ panik. Tar en o en halv minut innan de svarar, en telefonröst säger att det är hög belastning och det bara snurrar i skallen. Ska jag köra själv? Nej, jag kommer köra av vägen, det går inte.. När de svarar kan jag inte sitta still. Jag går runt med henne i armarna, till slut vaknar hon upp. Jag vågar knappt tro det. Jag lägger min lilla tjej på min säng. Lindar in henne i min morgonrock. Vet att ambulansen är på väg, men att det kommer ta runt 15-20minuter. Vi behöver kläder, men jag törs inte lämna henne. Säger till henne hela tiden att stanna hos mig. Kommer på att sonen ligger en trappa upp o sover, måste ha hans hjälp. Jag springer upp, samtidigt som jag ropar till lillan o ber henne svara mig så jag vet att hon är vaken. Stackars sonen kommer sömndrucken ner och fattar inte vad som hänt, stackarn. Han får i uppgift o ligga o prata med lillan o se till att hon hela tiden är med oss. Jag kastar på mig kläder, hämtar kläder till lillan och klär henne. Telefonen ringer, ser att det är 112, hjälp! Har de åkt till fel kommun tänker jag först. Men de ville bara säga att ambulanshelikoptern oxå är på väg, när jag hör den ska jag ut med en lampa o göra cirklande rörelser om inte ambulansen hinner innan. Vill inte alls ut, vill vara med lillan, men förbereder mig mentalt på att jag måste ut om de kommer först. Som tur är kommer ambulansen först. Det är en kille jag träffat på flertalet jobb, och hans pappa var en kollega innan han pensionerades. Måste säga att det var skönt att det var någon jag visste vem det var.

På sjukhuset tog de massa prover, EKG mm. De hittade ingen direkt orsak, de kunde dock se att hon ätit o framför allt druckit lite för lite. Vi fick vätskeersättning och förhållningen om att händer det igen, då är det akut in som gäller. Då jag har hjärtproblem i släkten så ville de att jag skulle vara vaksam på det.

När vi kom hem var hon trött och ville ligga i soffan mest. Jag kände sån oro när kvällen kom, skulle jag ens våga sova? Hon märkte på mig att jag var orolig tror jag, den lilla kloka raringen säger då till mig. "Mamma, du behöver inte vara orolig, jag är här". Älskade unge!! På kvällen fick hon feber. Det har hon även nu ikväll. Hon var feberfri på morgonen iaf. Idag har hon varit lite piggare. Ätit, druckit och lekt lite. Vi har mysat o sett massa dvd-filmer.

Jag kan säga att detta var något av det läskigaste jag varit med om. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta igen. Jag inser hur otroligt mycket jag älskar mina barn. Vad som är värt något i livet. Det är det jag ska bygga upp mitt mål i livet på.

Likes

Comments

Jag har fått ett nytt liv. Så ser jag på det. Det är en gåva, ett pris efter en lång mödosam resa, där framgångsreceptet varit min envishet, min beslutsamhet att aldrig ge upp, att kämpa även när vägen var kolsvart. Vi klarar mer än vi tror, det vet jag nu. Det har varit en krokig, guppig resa, inte bara fysiskt utan även mentalt. Samtidigt rullar resten av livet på, och allt i livet är heller inte rosenrött, det förändras konstant och vi människor är vanedjur, vi vill gärna gena så fort det går, vi är ju lata av naturen.

Jag har kämpat och verkligen fått ett nytt liv - helt fantastiskt!!

Det gamla livet gör sig påmint ibland, det ger mig perspektiv och en påminnelse om att hålla kursen. Jag vill inte på något vis tillbaka till all smärta, värk, trötthet, sorg och orkeslöshet. Kroppen envisas fortfarande med muskelspänningar. Jag måste fortfarande stretcha flera gånger i veckan för att inte få överspända muskler. Frågan är varför det är så? Var hos Sebastian idag, han tror att det kan bero delvis på stress, så jag får ta och analysera om det kan vara en del av problemet. Den pucken tänker jag inte analysera just nu, det är några saker som verkligen stressar mig, men, jag styr inte över flera av orsakerna till det.. Det nya livet har andra utmaningar som jag inte riktigt haft förut. Det är andra saker som skuggar livet nu, men jag tror att det är så mitt liv på något konstigt vis ska vara... Mitt liv har egentligen aldrig varit enkelt. Just nu är det saker som jag inte själv råder så mycket över, och det kan jag just nu tycka är lite svårare att hantera. Sen är det en del som jag bara måste lära mig att antingen acceptera, eller förändra.

Jag har dragit ner enormt på träning i alla former för att se om musklerna lugnar sig. Samtidigt vill jag verkligen kunna träna, röra på mig, idrotta, utmana mig själv, men aldrig gå över gränsen. Men jag kommer testa, våga prova, utmana och tro att det mesta är möjligt, om man förbereder sig väl och och gör sina läxor rätt. Tror jag ska se till o få till mer promenader, det är otroligt underskattat tycker jag. Jag blir väldigt mycket mer stresstålig och positiv som person när jag tränar. Så jag tror nånstans att jag skulle må bättre om jag försökte träna mer. Tänker iaf prova.

Blir inget mer stå i mål i innebandy som det ser ut nu. Jag är egentligen gammal utespelare, så jag ska nu prova den vägen istället. Jag är som sagt envis! Och ja, jag lovar att vara rädd om mig, att lyssna o känna efter, jag lovar, jag vill inte tillbaka till mitt gamla liv.

Mycket i mitt liv är fantastiskt gott, det ser jag. Jag utmanar mig själv genom min utbildning, den är sååå rolig! Och det har gått så otroligt bra för mig. Jag har dessutom lyckats klämma in den i mitt liv med heltidsjobb, hämta o lämna lillan, tre stora barn, hund o hus! Jo tack, jag har inte många lediga minuter i mina veckor. Det är ett eget val, och jag försöker ta en sak i taget. Tänkte kämpa på och gå steg 2 på utbildningen när jag ändå är i farten. Men jag har lovat mig själv att inte pressa mig för hårt.

Måste bara visa, har du läst min blogg så kanske du minns det lilla blomskottet jag räddade samma dag som jag fick beskedet om att jag skulle genomgå min sista operation, den jag verkligen trodde skulle vara vändpunkten för all värk, och det var den ju. Nu har iaf mitt lilla skott växt på sig! Så glad! Den symboliserar att även jag kommit en bit på min väg.

Här ser du min lilla hälsostudio, den ger mig ett lugn, som jag verkligen behöver. Med mig är det mycket full fart, men här inne lägger sig lugnet, något som är nödvändigt när jag ska massera. Ska försöka komma på en lösning, hur kag ska kunna kombinera mitt jobb med detta. Jag hoppas det kommer komma till mig.

Nu ska jag snart njuta av lite ledighet över jul o nyår, ska bli så skönt!! Och välbehövligt. Ska plugga, träna, slappa, städa och umgås med nära o kära. Det kommer bli lugnt, och det ser jag fram emot.

Njut min vän, låt inte julen stressa dig. Gör bara det du har lust med och orkar. Sänk ribban så du hinner njuta och ta det lugnt. krama om de du tycker om och ge dig själv lite kärlek så här i advent.

Kram från mig❤️

Likes

Comments