Snor, akuten & små tjafs

I helgen som var blev Tilde så himla tussig. Ingen feber men så snorig så vi for in på akuten 2 gånger. Som mamma blir man så orolig o ja kunde fan inte slappna av en enda sekund när jag hörde hur de rosslade när hon andades. O jag såg på henne att hon hade både ont i halsen o kanske lite i huvudet också. Men, det vände efter några dagar o nu är hon bara lite snorig. Så himla skönt!

Jag o Max har det tufft stundvis. Vi tjafsar o går varandra på nerverna. Jag är inte den lättaste att leva med & det är inte han heller.

Jag är så jävla pedantisk hemma så jag lider av det själv till o med & Max är liksom bara "städa men leva". Med de menar jag att han vill ha det städat men kan ändå slänga ihop filten o handduken & ha kuddarna i soffan lite hur som helst. Lite disk på bänken tycker inte han gör så mycket. Men för mig... alltså jag vet inte hur jag ska ändra mitt jävla beteende. Jag hatar det själv. Jag vill också kunna slappna av o njuta av att det liksom ser okej ut hemma o inte perfekt. Men det går inte. Det har blivit bättre sen vi fick barn men inte helt hundra. Det är liksom inte bara Max som tycker det är jobbigt utan jag också. Jag kan liksom stirra mig blind på alla småsaker som inte är på sin plats. Ett beteende jag skäms över o SKA förbättra!

Annars flyter livet på. Jag tror hormonet som gör att man är pigg trots lite sömn har börjat gå ur kroppen för fan vad trött jag är. Jag är så trött på morgonen att huvuden dunkar o jag är yr o känner mig som en riktigt tuss.

Min kropp efter förlossningen börjar komma igång o jag tror jag ska ha mens. Det gör inte mitt ovanstående problem bättre direkt. Men, jag vet vad jag ska jobba på o det spelar ingen roll om jag ska ha mens eller inte. Det blir bara jobbigare när det är that time of month

  • Nära Östersund

Gillar

Kommentarer