Tantalus Lookout, Honolulu
Halona Blowhole Lookout, Honolulu
Shark’s Cove, Honolulu

USA, Hawaii, Oahu, Honolulu

Denna, min tredje helg och även Sabrina och Jasmines sista ville Pamela ta med oss, Pume och Juliette till North Shore där Jasmine inte hade varit än. Även fast jag var där i måndags ville jag följa med dem, mest för att umgås. Kom just på att jag helt glömde en otrolig detalj från denna veckan. JAG SURFADE I ONSDAGS!!! Jag har äntligen blivit placerad i surf-spinclassen. Vi gick igenom allt i ungefär en halvtimme på stranden och sen var det bara ut i vattnet. Vi började direkt på det djupa för det var där vågorna var bra. Surfinstruktörerna hjälpte till med en liten knuff för fart i början av vågen men i övrigt var det bara att klara sig själv. Tro det eller ej, på försök två stod jag. Och känslan går ej att beskriva. Så hur kom jag helt plötsligt att tänka på detta? Jo för att min helg inleddes med att jag köpte mig en egen surfbräda. En sleten en, som jag hoppas ska fungera bra att lära sig på. Den var billig iaf. Så den ser jag MYCKET fram emot att prova. Jag vågar mig inte ut själv än, och i onsdags var jag sjuk och det pissregnade så då blev det inte av. Nästa onsdag - kan du komma snabbt?

I vilket fall, jag tog bussen till Aloha Stadium Swap Meet, en marknad lite utanför centrum, där jag mötte upp min host-family. Jag hoppade upp på deras flak med Jasmine, Juliette och Sabrina och vi susade ner längs motorvägen. Jag älskar att åka på flaket!

Vi stannade i Haleiwa för att ta bilder med muralmålningen av änglavingar och gå in i en butik vars logga var av en kvinnlig surfare. Bara det att det tydligen skulle vara en man med långt hår. Spelar det nån roll?

Mycket söt person....

Vi stannade längs Turtle Beach och spanade efter sköldpaddor utan större lycka. Men jag deppade inte över det. För ännu en sak jag glömt att nämna angående surfningen. Jag såg en havssköldpadda simma bara några meter ifrån mig när jag var där ute och paddlade. Och från stranden, när vi var klara, såg vi stjärtfenan på en val. Hen hade mycket kul och slog omkring sig med fenan.

Vyn över Waimea Bay.

Vid lunchtid stannade vi vid en foodtruck som hade rykte om sig att servera Hawai’is godaste räkor. Inget slår räkorna hemma. Men dåliga var inte dessa heller!!

Pumes kusin fyllde år och firade det på Waimanalo Beach med camping. Familjen skulle träffas och umgås ett par timmar så då fick vi följa med. Ytterst märklig känsla. Det var som att vi bara kom dit för att äta. Familjen orkar ju inte lägga ner någon tid på att lära känna oss då det ständigt är nya personer som är med så vi hängde på stranden för att slippa sitta och lyssna på när de pratade. Pume och hennes andra kusin som var i vår ålder gjorde oss sällskap efter en stund.

Jasmine har varit fotograf. På gott och ont. Det här är ändå på gott. Ni skulle se på ont.

Söndag var Sabrinas hemresedag. Så tråkigt!! Hon hade inte provat Shave Ice som verkligen är en grej här. Så på vägen till flygplatsen köpte vi en. De var gigantiska så varsin var inte att tänka på. En tillsammans räckte gott och väl. Och det var betydligt mycket godare än jag hade väntat mig. Det varken ser eller låter som någon hit men det var faktiskt gott!

Hon fick blommor (lei) av Pamela att hänga runt sin föräldrars halsar och vi hjälpte henne att få bukt på sin packning. Stolliga människan har köpt de mest konstiga saker medan hon har varit här. En blender till sina föräldrar till exempel och två skateboards. Hur hon fick ner allt är fanimig ett mysterium!

Ta hand om dig vackra människa<3 (only pregnant women count in months)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

USA, Hawaii, Oahu, Honolulu

Jaha så om vi lämnar måndagen bakom oss för denna vecka. Let’s see vart vi hamnar då.

Här tydligen. På target i matchande päls. Den lilla jackan är dock inte min utan en av Sabrinas presenter hem. I tisdags storshoppade vi. Mest Sabrina, inför sin hemresa på söndagen. Paris hjälpte mig att packa upp hemma.

I torsdags var det graduation day. Det är typ 80 studenter som lämnar samma vecka så då valde de att ha en ceremoni för dem. Både Jasmine och Sabrina slutar ju så då var jag också inbjuden. Även Johanna och Robin som jag känner.

Kari, jag och Johanna

Anna och Jasmine

Nick - ansvarig för akademin, Ryan - lärare, Fabian, Robin
Kari, Madeleine - ansvarig för akademin, Jasmine, jag
Johanna, Kristen - ansvarig för det administrativa

Jag åt en cupcake som uppenbart hade färgämnen som sin andra ingrediens. Den första var SOCKER.

Veckans intresse har varit Myers-Briggs personlighetstest. Jag kommer ihåg att jag gjorde det här för ett år sedan och var nyfiken på om jag skulle få samma nu. Det fick jag! Helena i min klass valde detta som ämne till sin presentation vi skulle ha kommande vecka. Så hela klassen gjorde testet och pratade om, och tittade på olika memes om det olika personligheterna. Min är så skrämmande passande haha. Den förstår mig bättre än jag förstår mig själv.

Speciellt det här med telefonen tycker jag är komiskt. Jag vet ju om att jag suger på all kommunikation via telefonen och att jag suger på det för att jag inte tycker om det för att jag inte tycker att det ger mig i närheten av vad kommunikation med en människa mitt emot mig gör. Jag saknar er mer än nåt. Men sms eller FaceTime gör det bara värre! Och mina sms är det något fel på. Ska in till min operatör här i veckan och se vad felet är.

Avslutar detta inlägg med eftermiddagens facial. Var inne med Jasmine och provade en massa roligt på Sephora. Fenty Beauty har en to-die-for highlighter som jag på allvar funderar på att köpa. Så cool!! Ser ni vad det är för färg?? Bra bilder jag vet...

Likes

Comments

USA, Hawaii, Honolulu, Oahu

Välkommen tillbaka. Vart stannar vi härnäst? Kahana Bay är svaret. På två olika sidor stannade vi med bilen. Och frågan om på vilken sidan vyerna vad vackrast kan jag verkligen inte svara på. Help?

En måste ju passa på när en har världens mest entusiastiska fotograf med sig att faktiskt få vara med på lite bilder. Största problemet med att resa ensam annars. Så här är jag hehe. Och andra sidan viken.

Asså jag får inte nog av alla bilder. Moln, träd, berg, hav och stjärnor. Jag KAN inte få nog av att titta på de. Nästa stopp hade två vyer på varsin sida om vägen. Vad väljer en ens när det är detta en har att välja på?

Tur att Melissa stannade och lät oss titta oss trötta innan vi fortsatte. Lägg märke till förbjudet att inträda skylten bredvid den springande Jennie bland bergen. Haha.

Vi stannade även till utanför Kualoa Ranch och tittade på de maffiga bergen. Det är platsen som har använts för att spela in Jurassic Park filmerna bland annat. Så dit in ska jag definitivt någon dag!

Mitt i ett skyfall hittade vi en macadamianötfarm där vi stannade för smakprov av sju olika nötter och kaffe. Perfekt att få lite i magen.

Efter att vi varit inne i Honolulu igen för att äta lunch åkte vi mot ett ställe där klipporna såg ut på ett annorlunda sätt. De kallas för China Walls. Det jag tyckte jag allra häftigast att se var hur tydlig en kunde se regnet över havet. En kunde verkligen se hur det kom emot oss. Till slut fick vi springa för att ta skydd i bilen.

Vi tryckte en stund i bilen. Men skuren varade inte i mer än en kvart och 20 minuter senare stod solen åter på himlen. Märkligt det där. Nästa utkiksplats: Halona Beach Cove och Blowhole. Mer me som gillar att klättra.

Även Makapu’u Lookout fick sig en snabbvisit.

Sen bagav vi oss till vår slutgiltiga destination: Tantalus Lookout. Där stannade vi och såg solen få ner över Honolulu. Den platsen är en helt magisk plats. Att se en storstad så från ovan trodde jag bar omöjligt om en inte sitter i ett flygplan. Men så är det tydligen inte.

TACK framför allt Melissa för denna dag. Jag har sett mer än vad jag trodde var möjligt att se på en dag. Oahu är fantastiskt!

Likes

Comments

USA, Hawaii, Oahu

Detta, nästa inlägg har jag bävat efter att skriva. Jag. Har. Så. Mycket. Bilder. Från denna måndag. Måndagen den 29 januari. Jag skippade skolan då. Det kändes egentligen inte helt rätt men ibland blir det så. Jasmine, Sabrina och Juliette, alla mina tre hus-systrar var också hemma så det gjorde ju att det kändes lite bättre. Fast jag var ju faktiskt inte hemma. I Jennies värdfamilj bor en kvinna som pluggar sitt tredje år på college. Hon har bil och hade erbjudit sig att vara lite tourguide åt oss runt ön. Om inte det är en anledning att missa skolan så vet jag inte vad. Men min morgon fick mig nästan att vända om.

Regn här är en annan sak än regn hemma. Hur mycket det än kan ösa ner hemma i Sverige är det inget emot de skyfall som då och då dränker hela Hawai’i. Ett sånt skyfall råkade jag ut för på vägen till bussen klockan 5.45 på morgonen. Nog för att jag var väl klädd i min regnjacka, men regnbyxor, stövlar och skyfallstät väska, det hade jag inte. Och bussen, den lilla jäveln (ursäkta mitt språk) kom för tidigt vilket resulterade i att jag missade den. Nästa gick en halvtimme senare. Gissa om jag var dyngsur när jag en dryg timma senare väl var på plats i bilen? Bara förnamnet vill jag lova. Melissa, som Jennies kompis heter var supertrevlig så det var morgonens plus. Vi hämtade Denisa och satte av, i hopp om att regnet skulle avta, eller inte vara utbrett över hela ön.

Vi hade tur. Så fort vi började köra över bergen mot norra sidan av ön avtog regnet. Vårt första mål: North Shore. Vårt första stopp: den lilla staden Haleiwa som även kallas kort och gott för North Shore.

Floden blir brun då det har regnat såhär mycket tydligen. Jag tycker att färgen är helt fantastisk.

En av de mest fyndiga muralmålningarna jag har sett haha.

Avstånden här på Oahu är inte direkt stora. Så vi stannade en gång var femte minut minst för att titta på något nytt. Nästa stopp var Shark’s Cove som tydligen fått sitt namn för att hajar tenderar att fastna innanför klipporna när tidvattnet och vågorna är högt. Stackarna. Vi fick åtminstone inte se någon nu.

Jag har blivit än mer förälskad i träd de senaste veckorna. På ett helt osexuellt sätt dock, förra meningen till trots. Låt inte detta fotografi vilseleda dig. De här träden går inte högre än till min midja.

Nästa stopp: Sunset Beach. Vägen går längs hela kusten och på andra sidan vägen, nästan överallt, finns små marknadsstånd där det säljs frukt. Till ett bisarrt överpris, men vi var tvungna att stanna till ändå och köpa lite färdkost.

Och besöka en butik som hade sitt motto klart för sig.

Nästa stopp: Pounder’s Beach.

Melissa gör helt plötsligt en tvärnit och parkerar i kanten på landsvägen. Hon hoppar ur bilen och säger till oss att följa efter. Ser ni varför?

Hint: vi är fem på bilden. Detta är min nya lilla kompis Ipo. Hon är tretton år gammal och älskar att slappa på stranden vid Aukai Beach Park. Ofta kommer hon i sällskap med sin mamma. Der vet inte varför hon är så orädd för människor men hennes beteende har lett till hennes namn. Ipo betyder sweetheart på hawai’ianska. För ett par år sedan simmade hon in i en propeller och har sedan dess inte kunnat föda några levande ungar. Varje havandeskap de har kunnat spåra har slutat i missfall. Stackaren. Av den här informationen kan en ju lätt dra slutsatsen att Ipo bor i fångenskap men så är det inte. Hon har tyvärr fått en märkning vilket är hur de kan hålla koll på henne även fast hon inte befinner sig på stranden. Men jag tror att märkningen ger henne mer gott än ont. För varje dag som hon bestämmer sig för att besöka stranden för att kunna njuta av solen kommer en djurskyddsförening och sätter upp ett staket runt henne som ska skydda henne från att människor ska försöka komma nära och störa henne. Mellan tidig morgon och sen kväll jobbar en vakt med att se till att ingen överskrider staketet eller beter sig olämpligt mot henne. Att det fungerar på det här viset tycker jag är förundransvärt. Dessa vakter gör en strand, som annars vore fullständigt exploaterad av människor, tillgänglig och till en förflyttningsbar fristad för djuren. I en utopi vore detta inte nödvändigt, men som det ser ut i vår värld säger åtminstone min magkänsla mig att detta är det bästa för Ipo.

Likes

Comments

USA, Hawaii, Oahu, Honolulu

Hello helg för en vecka sen. Vad hände då?

Juste: knappt någonting. Av någon anledning var jag helt slut. Kanske för att jag intagit lite alkohol fredag kväll. Men antagligen mer beroende på att spänningen började lägga sig. Men helt hemma var jag inte redo för att hålla mig. Så jag åkte ner till stan och gick på en liten jakt efter ett träd att spendera eftermiddagen i. Jag hittade inget att klättra upp i utan fick nöja mig med att sitta nedanför med min bok. När rumpan började känna träsmak gick jag till en outlet och hittade som av ren magi de sandaler jag tänkt att beställa för en femtedel av det egentliga priset! Dagen var med ens värd besväret. Jag besökte en musikaffär, men det blev ingen ny ukulele. Det får bli när jag hittar en riktigt fin! Jag la 45 extra minuter på buss bara för att festa till det med en 1,5dl ”stor” DairyQueen glass. Det var det värt. Sen tog jag mig högst motvilligt bort till Honolulus största, årliga skol-karneval. Jag hade lovat mig själv att åtminstone kolla in den och mer än så gjorde jag inte. 15 minuter skred jag igenom området på. Det som imponerade mest på mig var det otroliga skolområdet. Det var verkligen ingen liten skruttig kommunal skola som anordnade det här inte. Det syntes att detta var en privatskola som inte varenda kotte kunde ha råd med. Pume berättade även för mig att skolan, utöver att vara dyr, har en regel om att alla elever måste vara åtminstone delvis ”native hawai’ian”. Jättekonstigt tycker jag. Villkor rörande ens föräldrars ursprung för att få gå på en skola. Sånt tänkande reproducerar ju bara en division mellan människor. Jag förstår idéen med att en vill ge människorna som blev förtryckta av de vita européerna ett privilegium, och att de förtjänar det. Men det är inte på det viset en kan nå någon förändring gällande icke-särskiljande. Nåja, bilder:

På vägen hem från karnevalen värkte mina ben som om jag hade avklarat ett maraton med deras hjälp. Jag trodde nästan att min vadmuskel hade gått av, inte egentligen, men den var inte som den skulle. Jag lovade därför mig själv att ha en riktigt lugn söndag då jag inte skulle lämna huset. Min huvudvärk hade en riktigt dålig dag även så söndag blev en dag i sängen i vardagsrummet. Jag slog verk i saken och tittade faktiskt på hela super-bowl matchen. Den ni! Och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen åt det faktum att jag faktiskt njöt mer av fotbollen än av halvtidsshowen. Säger det mest om fotbollen eller Justin Timberlake’s framträdande? Jag lämnar det svaret osagt.

Paris var mitt sällskap. Med det tackar jag av vecka två. You’ve been good!

Likes

Comments

USA, Hawaii, Oahu, Honolulu

I’m gonna let you in on a little secret. Really så börjar vecka 4 imon, så jag ligger efter. Men det är inte någon större skada skedd så vecka 2 inte bjöd på så mycket annat än regn... Mitt nya sätt att blogga är att låta bilderna bestämma flödet. Jag fortsätter med det.

På måndagar, tisdagar och onsdagar är det extrapris på bio här. Så i tisdags gick jag och Jennie direkt från skolan till Pandaexpress för middag och sedan till bion för att se en favorit i repris för oss båda två - The Greatest Showman. Kan lova alla funderare att den var precis lika bra gång nummer två som gång nummer ett. Se den!!!

Jag och Jasmine råkade nämna för Pume att vi aldrig hade provat mac’n’cheese. Hennes ögon växte till tefat och vi bestämde att vi skulle gå till California Pizza Kitchen dagen därpå och få provat den kulinariska sensationen. Skämt åsido. Det här är en barnportion, och hur mycket jag än försökte orkade jag inte äta upp det. Amerika. Det var gott, men inte särskilt speciellt tycker jag.

Fredag eftermiddag spenderade jag och Jasmine i Chinatown där vi letade efter Granadilla utan vidare lycka. Däremot hittade vi en massa andra frukter och obehagligheter. Det såldes fiskar - både redan döda och ur akvarium och kött i alla dess former. I renaste, skäraste chocken slängde jag blicken mot ett köttstånd och upp på vågen slängs inget mindre än ett grishuvud. Äckelkänslan var obeskrivlig!

Men de hade också mysigare saker så som torkad frukt, papaya, mango, ananas och annat vegetariskt. Jasmine köpte lychee frukter och det var bland de coolare grejer jag har ätit. Älskade dem! Trodde aldrig att den insidan kunde höra ihop med den utsidan.

Vi smet också in på ett café som hade de mest fantastiska små bakverken. Nån dag ska jag tillbaka dit och smaka på nåt.

Hemma fixade Jasmine mat med lite hjälp från mig och Pume. Quesadillas med sallad och guacamole. Iih så gott. Min första måltid jag äter sittandes ned med Pamela också så det var kul för den sakens skull också.

Jag fyllde en petflaska med vin och traskade ner till bussen. Jag skulle ner och möta Jennie på fredagkvällen för lite drinkar och klubb. Så det gjorde vi - men frågan är vad som definierar en klubb? Vi var på en irländsk pub och på ett loungeställe son heter Rumfire. Det blev mest att vi pratade det gillar ju jag. Där tar vi paus för nu. Helgen kommer om en stund.

Likes

Comments

USA, Hawaii, Oahu, Honolulu

Tydligen kan inte blogginlägg vara hur långa de vill. Så därför få jag uppenbarligen dela upp det i två. Så var var jag?

Just det! Här var jag! Nyvaken en lördag-förmiddag - redo för att åka och senat nytt. Jag, Jennie och Denisa tog bussen till staden Kailua som ligger nordost om Honolulu. Där var målet en strand som skulle vara vacker - Lanikai. Vackert var det väl, men vi hade inget vidare väder så det förstörde mycket utav utsikten. Så dit får jag helt enkelt åka igen. På stranden överraskades vi av ett hällregn. Och eftersom bussen tillbaka till Kailua bara gick en gång varje timma fick vi gå den 30 minuter långa promenaden i regnet. Tur att det var varmt. Och tur för mig att jag älskar regn när det inte bekommer mig att bli blöt. Så det var en frihetskänsla att traska barfota i ösregnet.

Sen åt vi en drömmigt god hamburgare, kikade i butiker och åkte hem! Kvällen bjöd på utgång och inga bilder hehe. Jasmine hade frågat om jag ville följa med henne och hennes kompisar ut, vilket jag såklart sa ja tack gärna till. Vi åkte till en norsk tjejs värdfamilj, Kari heter hon och där kunde vi utan problem sitta och dricka, mamman var bara nyfiken på vad vi drack. Vilka skillnader det är från familj till familj! Hemma hos min värdfamilj är det nolltolerans. Hos Kari var också en svensk tjej från min yoga-klass - Johanna och Fabian, från min vanliga klass och Schweiz. Det var supertrevligt och bra ända tills jag - mitt nöt - inte hade tagit med mig mitt pass och därför inte fick följa med in på klubben. Hur skulle jag kunna veta att kopian inte skulle duga? Jag strosade lite, men bestämde mig ganska snabbt för att det var värt att åka hem och hämta det även om det skulle ta tid och kosta några kronor... Så det gjorde jag, och mötte sedan upp gruppen när de gick vidare från stället som hette Skybar tror jag till ett annat ställe som hette Moose. Grisigare ställe får en leta länge efter. Inte alls min favorit! Jag fick en efterlängtad öl i alla fall och pratade med nån från Alabama ett tag. Han ville visa mig ön och var intresserad av kulturella utbyten sa han. Han var inte intresserad av att få mig i säng right away var han noga med att påpeka. Jävla stolle! Han blev jobbig och jag kände att kvällen började ta slut. Jag å Jasmine åkte hem och däckade. Söndagen mådde jag förvånansvärt bra och efter en lång och lugn morgon åkte jag ner till Ala Moana Beach Park igen och låg där och degade med min bok - Konsten att höra hjärtslag. Den är magiskt fin.

Jag tror att det var allt jag hade att bjuda på från vecka 1. Stay tuned for more 411 on the upcoming week. Pussar från Marris

Likes

Comments

Hawaii, Honolulu, Oahu, USA

Nu är det redan fredag och det betyder att min andra helg väntar runt hörnet. Tyvärr regnar det här i Honolulu och det förväntas det att fortsätta göra. Jag mår bra! Skolan känns bättre. Jag vet inte om det beror på att det faktiskt känns bättre eller om jag har tappat min motivation. Jag har inte funderat riktigt över det. Något jag inte har haft någon vidare motivation till är mitt bloggande iaf. Trist, men jag antar att det betyder att jag har annat att göra och det är ju positivt åtminstone. Jag tänkte mest visa lite bilder från min senaste vecka för jag vet inte vart jag skulle kunna börja berätta för något.

De flesta eftermiddagar första veckan spenderade jag på stranden i Ala Moana Beach Park. Att jag i Honolulus innerstad kan hitta en strand där jag får 25 egna kvadratmeter att röra mig på är som taget från en dröm. Definitivt min favoritplats hittills. Jag och min bok har älskat livet här. Jennie var med mig en eftermiddag också!

Min absolut bästa vän TheBus. Spenderar ca 2h om dagen ombord på denna skönhet. Tacka vet jag dess existens.

När jag inte åker buss längre går jag halva promenaden framlänges och halva baklänges upp för helvetesbackar men med den vackraste utsikten i ryggen!

Förra fredagen hade vi utflykt på schemat i skolan och då åkte vi Downtown och tittade på streetart. Jag älskar dem. Sen åt vi på en restaurang med typisk hawaiiansk mat. Men så modig att jag vågade testa någon av alla superknäppa maträtter är jag inte än. Åt istället quesadillas gjorda på en särskild, hawaiiansk lila potatis. Gott!

Jag låg på stranden en stund och mötte sedan upp Jennie och Mio på Ala Moana shopping center. Vi tog bussen till en ”eat-the-street” festival där de skulle ha en massa foodtrucks och grejer. De hade runt 10-talet bilar och runt all mat surrade hundratals flugor. Vi hoppade att äta där och drack bara varsin lemonad. Vi åkte istället in till Waikiki och satte oss på en restaurang där. Jag drack öl iiih. Gott! Sen gick vi för att se solnedgången och fyrverkerierna på Waikiki Beach. Hilton Hotel skjuter raketer varje fredag....

Likes

Comments

Hawaii, Oahu, Honolulu, USA

Aloha från Honolulu, Oahu, Hawaii, USA! Det är min position från och med nu. Vad sjukt! Det är hittills med blandade känslor jag upplever dagarna. Naturen och atmosfären älskar jag. Skolan hoppas jag växer för mig. Den är jag hittills besviken på måste jag säga. Det vill jag inte vara, men jag kan inte hjälpa det. Fast jag har ju bara gått en dag så jag kanske inte får bestämma åsikt än. Min familj känns jättebra så det är åtminstone en trygghet. Det som gör det bra är atmosfären och jargongen. Det är så avslappnat och utan några vidare krav. Min hostfamilj har jag inte träffat så mycket, utan det har mest varit de andra studenterna som bor här. Och de är ljuvliga! Jag tänkte visa lite bilder jag har hunnit ta under mina första dagar här. De är inte så många, But still!

Likes

Comments

Los Angeles, USA

De vyer jag kunde blicka ut över under min inflygning till Los Angeles är nog de vackrast och häftigaste jag någonsin har skådat. Och då har jag ju ändå en del att jämföra med..

Hej och välkomna till er egen inblick i Marris weekend med alldeles för lite tid i ljuva LA!
First things first! Vilken jävla storstad! Och då menar jag STORstad. Jag har aldrig varit med om dess like. Inte optimalt för en mig som vill klämma in så mycket som möjligt under min mycket korta tid på besök. Trots det lite tuffa utgångsläget sitter jag nu på flygplatsen och är mer än nöjd med min visit. Jag har absolut inte hunnit med allt vad jag hade velat göra. Men det jag har gjort har varit fantastiskt. Tack Marris för att du har prioriterat bra.

I väntan på metron välkomnade en otrolig solnedgångshimmel mig med öppna armar till staden. Tack vare den blev min väntan lite bättre. Vad som kommer efter kändes mindre välkomnande. Jag är inte en person som brukar rädas av mörkret. Men på okänd mark är det aldrig kul. Så alldeles hundra kändes inte min första resa. Fram kom jag och klockan var inte riktigt sovdags även om min kropp gärna hade velat det. Ett litet äventyr fick det bli. Hollywood boulevard, med mål att se Hollywoodskylten upplyst av massa strålkastare - det gör jag, det blir bra! Problemet var bara att skylten inte var upplyst. Ups, nitlott! Valet att åka dit ångrar jag inte ändå. Jag fick se Walk of Fame och ett väldigt spektakulärt kvarter med mycket liv en fredagkväll.

Lördag morgon behövdes inte ens ett alarm för att väcka mig innan klockan 7. Off to Santa Monica Pier och beach. Väder för bad var det inte. Men jag ville mest se och strosa ändå. 2 timmar la jag i restid för att ta mig dit. Och låt mig bara säga - OM det var värt det! Det känns som att jag kan ha hittat min spiritplats. Jag vill BO på Santa Monica Pier trots att det är fullständigt omöjligt. Lukten av havet, vågorna som slog mot piren, solen, vinden och mannen med gitarren, munspelet och den underbara rösten. Allt fick mig att rysa av välbehag.

Min idé att strosa togs i akt då jag bestämde mig för att gå biten mellan Santa Monica och Venice beach. Jag fick ta av mig min tjocktröja och ta på mig min keps för att inte bli för varm eller behöva kisa för solen. Två välkomna justeringar efter ett halvår av svensk höst och vinter. Längs stranden satt dolk och sålde olika egentillverkade artefakter. Jag föll för mycket street art och konstverk tillverkade av skräp. Synd bara att väskan inte rymde något. I flera gathörn låg doctors offices. Green doctors offices som specialiserade sig på att skriva ut marijuana på medicinsk väg. Personal stod i gröna skjortor i dörrarna i rollen som inkastare. Inkastare till en doktor. Bisarrt!

Sedan blev det till att resa de två timmarna hem igen till hostlet. Till kvällen var planerna stora och en dusch och nya kläder behövdes innan jag var redo. Jag skulle se Rent på City National Grove of Anaheim. Vart ligger det undrar ni och dåtidens jag också? Det ligger i staden Anaheim som ligger utanför staden Los Angeles. Grattis till att du tänker igenom allt Marris. Bättre blev det inte av att tunnelbanan fick stopp och jag missade den enda metron som gick dit. Helvete. Det var bara att hoppa in i första bästa taxi och se glad ut när mitt kort drogs för dryga 130$ efter en timmas åktur. Det blir en dyr konsert. Men värd varenda krona. Det var så bra, och jag var så tagen av att faktiskt vara på plats och se min favoritmusikal live. Tårarna flockades i ögonen på mig och om jag tidigare under dagen rös för att jag besökte Santa Monica Pier var det inget emot den fullständiga inre och yttre känslan av att vara helt tagen av stunden. Angel<3

Me när jag kommit hem. Världens bästa lyft-driver körde mig för en tredjedel av priset dit. Han lyssnade på Ida-musik och kände av att jag inte var på humör för att chitchatta. Söndag morgon gjorde jag ett nytt försök med att se Hollywoodskylten. Denna gången med bättre lycka. Men att fånga den på bild var svårare.

Sen var det bara att bege sig till flygplatsen. Där befann jag mig i början av detta blogginlägget. Nu har jag hunnit anlända i Honolulu. Men mer info om det kommer i senare. Tack LA för att du varit så snäll mot mig!

Likes

Comments