De finns de dagar då jag inte kan tänka på någonting samtidigt som jag tänker på allt. Det betyder att allt bara snurrar i huvudet. Det snurrar så snabbt så att jag kan glömma vad jag pratar om mitt i meningen. Ibland kan jag till och med glömma att jag pratar.
När jag blev sjuk så tog jag bort alla måsten och försökte hitta ett lugn. Och det är svårt!
Började gå på yoga, försökte andas, gå sakta och verkligen försöka att vara i nuet. Det är ännu svårare.
Nu är det ju så att jag är på väg att bli dålig igen. Symptomen har börjat visa sig. Förvirring, ont i hjärtat och uppgivenheten. Så vad ska man göra då?

Jo! Back to basic, jag började på mindfulness idag och ska verkligen försöka hitta TILLBAKA. Tillbaka till nuet.
Hon sa en sak som jag kände mig berörd av men svårt att ta på just idag. Och det var att tänk om ni pratade med andra på samma sätt som ni pratade med er själv. Hur ser ni er själv då?
Shit! Jag hade inte haft några vänner. Det skrämmande är att jag litar ju inte på mig själv. Hur ska man kunna lita på någon annan om du inte ens litar på dig själv. Jag hade misstänkt alla, nervärderat och äcklats av alla i min närhet.

För jag Marlen borde vara lite smartare och sluta gnälla över att jag är trött. Trött är för mesar! Ryck upp dig som läkaren sa till mig när jag mådde som sämst. Ryck upp dig och sätt på dig ett leende så ska du se att allt blir bra. DET BLIR INTE BRA!.....just nu, men snart.
För jag har inte tid att må så här!
Men just det, jag tror ju bara att jag är lat och försöker mygla och komma undan saker. Jag är säkert inte trött och utmattad. Jag är bara lat och dålig!

Min hjärna skriker: SKÄRP DIG
Men sanningen är den att min kropp vill inte. Den orkar knappt bära mig längre, mitt huvud är för tungt för mina axlar. Jag har svårt för att prata för det är jobbigt att öppna munnen.





Men vet ni vad jag klarar?
Fake it to you make it!
Jag ser glad ut, jag strålar glädje när jag har människor omkring mig. Och den är äkta. Men..... den förgör mig, för efteråt är jag bara ett tomt skal som precis lagt min sista energi på att vara positiv.
Ibland önskar jag att någon annan skulle ta över mitt liv lite så att jag hade fått vila. Bara ett litet tag.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Känslan när man vill leva men kroppen inte kan röra sig. När man försöker tänka men du glömmer vad du tänker på under tiden du tänker. Känslan av att vara värdelös för du orkar ju inte göra något ändå!

Vart tog mitt liv vägen, jag älskar ju att leva? Jag älskar att vara lycklig och älska saker. Det är ju det jag är bra på.

Istället sen mer än ett år tillbaka så vet jag inte riktigt vem jag är mer. Har jag någonsin varit lycklig? Vissa dagar, va? Har jag mått dåligt? Nähä!

Mitt motto var alltid: vill man så kan man. Och jag tror....trodde verkligen på det. Men jag vill verkligen vara glad och pigg, men jag kan inte. Hur mycket jag än pressar mig själv så slår kroppen tillbaka. Bit ihop eller bryt ihop!

Förr var det med olika symptom som utslag, vätska och förvirring. Nu är det kraftig migrän och illamående och förvirring. Utslag och vätska kan jag hantera även om det är tråkigt. Men att hantera migrän är som att lära en nyfödd att gå.

Min själ skriker efter hjälp men jag orkar inte kämpa. Och även om jag skulle ha lite energi så glömmer jag att jag behöver kämpa för då mår jag så jäkla bra och livet är precis som det brukade. Och så börjar vi om...

Jag vill bara vara mig själv igen. Marlen Röen, tre barns mamma, arbetsnarkoman som älskar att aktivera kropp och hjärna. Massa med energi, kärlek och humor (enligt mig). Jag är här inne men jag är så trött och jag har så ont.


Snälla, släpp ut mig. Jag lovar att vila, jag ska vara snäll denna gången. 

Likes

Comments