Header

Det är lite svårt att hitta objekt att fota så blir mest himmel och träd. Men testfotade lite naturbilder om en kan kalla det för det. Blev inte så nöjd men det är bara början! Inte redigerat bilderna heller utan dem är direkt från kameran, jag är för lat just nu, hah.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag fick ju en kamera i julklapp som jag fotat litegrann med. Suttit här nu ett tag och försökt föra över bilderna från kameran till datorn och jag lyckades precis! Så, här har ni lite bilder jag tagit hittills. Nu kan ni förbereda er på mycket bilder framöver. Hehe. Kameran jag fotar med är en Canon EOS 1300D.

Likes

Comments

Just nu är jag i en väldigt förvirrande fas i livet. Jag frågar ofta mig själv vad jag håller på med, är detta rätt? Gör jag rätt? Tänker jag rätt? Okej, kan erkänna att jag inte tänker mycket alls just nu, jag orkar inte. Kliver upp alldeles för sent för jag orkar inte... När jag slutar här i Mellansel, till sommaren, vad ska jag göra då? Flytta tillbaka till Lycksele blir det iallafall till att börja med men sedan måste jag ju skaffa jobb och allt. Inte för att det känns som att det ger mig något här i Mellansel men det duger till sommaren. Har bara religionen jag ska klara nu och sedan är jag klar. Kom ju hit för att fixa de sista ämnena så att gymnasiebetygen skulle bli fullbordade och det ser bra ut. Men ändå är jag så förvirrad, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vart jag vill. Vet inte om vissa personer är bra för mig men kan samtidigt inte vara utan. Jag har varit så förstörd emellan åt men sedan glömt det tills det är någorlunda bra igen och bara kört på som om ingenting hänt. Nej, jag vet inte. Saker är komplicerade och jag försöker bara hålla mig vid liv, det är allt jag kan göra. Blev klar med min tatuering för cirka en vecka sedan också, har jag nämnt det? Här är resultatet iallafall, bättre bild/bilder kommer senare när den har läkt, här är den i princip nygjord, svullen osv.

Likes

Comments

2017, jag skulle säga att det varit mitt bästa år på väldigt länge. Jag brukar väl alltid tänka att ''detta år ska bli mitt år'' eller ''detta år ska bli det bästa någonsin'' men det har aldrig hänt förrän nu att jag tagit tag i det. Jag började året med att börja i poledancing vilket jag var väldigt nervös inför. Jag skulle börja med det i Umeå, cirka tretton mil ifrån Lycksele, jag kände ingen där och allt var helt nytt men jag ville så gärna så jag körde bara. Jag anmälde mig till kursen men hur skulle jag ta mig till Umeå varje onsdag? Min mamma och hennes man skjutsade dit mig en gång i veckan i ett halvår ungefär, ibland var det min pappa som skjutsade dit mig men mest dem. Jag kom till kurs tre och när det blev sommaruppehåll så slutade jag för jag skulle ju ändå flytta till Mellansel efter sommaren så jag tänkte att jag skulle börja om i Örnsköldsvik men det blev aldrig så. Jag hade lessnat lite och det skulle bli väldigt komplicerat att ta sig till lokalen i Övik. Men jag klarade det, jag vågade fara dit än fast jag inte kände någon och visste knappt någonting om det.

Efter sommaren skulle jag som sagt flytta till Mellansel och gå folkhögskolan där. Jag skulle flytta hemifrån ju, bo på ett helt nytt ställe med människor jag inte kände. Allt var nytt där också. Allt gick i stort sätt bra men mitt mående började gå neråt, de första veckorna var ett rent helvete, ångesten tog över och jag började fundera på om jag gjorde rätt och jag ville helst bara hem men vad skulle bli bättre hemma? Jag bröt ihop minst en gång varje dag de första veckorna, dels för att det var jobbigt med allt nytt och alla nya människor men också för att jag var osäker, gav det mig någonting? Vad gjorde jag där?

Jag tog två stora steg detta år och har tagit många små steg. Men vad som än hänt så har jag tagit mig framåt, jag har vunnit. Vunnit varenda strid mot ångesten. Jag började få ångest när jag var cirka tretton år och då var den mer än brutal + att en var nybliven tonåring och hade egentligen tillräckligt av hormoner som spökade. Då trodde jag aldrig att jag skulle bli tjugo år, inte ens arton år. Jag tänkte att jag inte kommer överleva detta, jag kommer inte orka mer om det ska vara såhär. Men det gjorde jag! Det är många gånger då jag bara velat ge upp men jag har ändå inte gjort det än fast det känts som att det inte funnits något att leva för och än fast det gjort så ont så att jag inte velat leva mer. Jag lever ju självklart med hoppet att det kommer bli bättre och det står jag fast vid för det har blivit bättre. Ibland finns det uppåt- och nergångar men det är livets gång, en blir testad mest hela tiden.

Men jag fortsätter kämpa in i nästa år, 2018. Jag tänker på er andra som kämpar för att överleva, jag vill kämpa med er in i det sista. Inget ska få ta livet ifrån oss. Och till alla som gått bort alldeles för tidigt pga psykisk ohälsa eller något annat, jag lever för er och hoppas att ni har det bättre nu och att ni funnit friden ni kanske sökte genom att lämna livet.

Likes

Comments

Imorgon är det fredag och då ska jag till Lycksele över helgen. Varit här i fem veckor nu på raken så man längtar väl hem lite, haha. Min mamma fyller även år imorgon så det är väl också en anledning till att jag ska hem! Sedan antar jag att vi ska till Ekorrsele på lördag och äta gröt med halva byn. Det enda som är negativt med att fara hem är resan... Med bil tar det ungefär två timmar men med buss och tåg(åker först buss, sedan tåg och sist buss) tar det cirka fyra timmar. Men jag har inget körkort och lär inte skaffa det på ett tag så ja... Och man vet aldrig när bussar/tåg är inställda och det blir ett välda strul och nu när snön kommit så brukar det bli mycket förseningar och inställda bussar osv så jag är lite nervös, kommer jag ens att ta mig hem? Haha... Hoppas det iallafall!

Likes

Comments