(Först och främst så hände det nåt med mitt inlägg, det kom bara den sista delen upp på bloggen men här är nu det HELA inlägget om hur min dag varit.)
Imorse förde jag Elias till dagis lite tidigare än normalt. Jag skulle vara på skolan halv 9 på inträdesintervju här på hemmaplan . Jag har grubblat, funderat , vart lite off på sistone om man säger kort så. Så när en kompis berätta att det sku börja med närvårdarlinje i mars börja dendär känslan igen krypa fram. Bord jag? vill jag? Borde jag se mig lite runt än bara inom småbarnspedagogiken. Jag kan ju liksom välja sen vad jag vill specialisera mig på?Just nu tänker jag främst på handikappsomsorgen som specialinriktning men först vill jag nog pröva på det innan jag "spikar den delen fast".
Förra veckan slog jag ju spiken fast med detta val att byta linje iallafall , hörde med läraren , som skicka bokningstiderna osv. Idag då for jag på intervjun, och blev antagen, blev ju också antagen till samma linje som barnledarutbildningen i somras. Så helt nya tankar är ju inte detta. Det som kanske skrämde mig mest då , var ju all mattreräkning , ville slippa lätt undan med den andra linjen. För om nån har jobbigt och nu menar jag riktigt ordentligt jobbigt med matten är det jag. Så kommer anhålla om extra stöd för att få ihop med läkem.räkningen och bara måste klara den. Nu f$n ska jag lära mig matte! påriktigt!!!För nu MÅSTE jag. Kommer ju också räkna vanlig matte under skolgången då jag inte hade tillräckligt med kp från tidigare skolning. Så efter intervjun sa jag upp min studieplats i Karis. Det kändes både vemodigt men på nått sätt bättre än förväntat. Jag kommer ju helt klart sakna studiekompisarna. ABSOLUT SAKNA! Härligt gäng!! Det var nåt jag verkligen såg fram emot att få träffa dem på närstudiedagarna. Diskussionerna vid lunch kunde verkligen eskalera ut i världens magjumpa av allt skratt tårar som rann ner för kinderna o halvt blå då man skippat efter luft, o förstås under dagens gång kunde ju det med eskalera. Så japp , jag hade väldigt roligt med den gruppen! I övrigt trivdes jag ju med. Bilvägen kunde kanske vara jobbigaste o dendär tröttheten som lamslog mig vid hemkomsten.
Så jag hoppas innerligt nu att jag håller mig piggare för det blir ju helt klart en tuffare utbildning framför mig nu. Bekant men ändå mycket MYCKET nytt både teoretisk och praktiskt. Men jag är förberedd och kommer kämpa för det kommer jag garanterat göra ändå så.
Men är betydligt kortare väg. Närmare barnen ifall det sku hända nåt.
Efter att jag kommit hem igen, börjat med en jobbig byråkrati process för det var ju tydligen inte att BARA byta sådär enligt stället jag får ekonomiskt stöd av (Jag har brutit avtalet med dem, oj sorry trodde vi vuxna människor får välja vad vi studerar liksom utan att det ska bli påklamp) . Så får nu se om jag alls får stöd därifrån mera. Jag måste bara säga att får jag inte stöd så får jag väl ta ett studielån då bara. Utan nånslags inkomst blir det ju nog lite problematiskt...
Satte tankarna undan vid 10 före 12 för då sökte jag Simon från skolan, sökte hans kassar från fammos jobbet. For via posten för jag hade paket men förstås hade jag ju försändelselappen hemma.. Så vi körde raka vägen hem.
Vi kom hem och var ute på gården i vackraste vår vädret! Jag slängde ner resten av vårlökarna i jorden som inte hann ner i jorden på höstsidan förra året 😅 de hade börja gro så tror inte det är så omöjligt att se dem växa denna vår redan 😝
Vi hann in en stund innan bilen var igång igen, denna gång söka Elias från dagis :) För via posten igen, fick ut paketet, for via butiken. Sen hemåt, fast inte riktigt helt hemåt. Plötsligt kom jag att tänka på mina nya inneskor jag inte sett på länge så for via mitt "inhoppsjobb ". I Samma veva jag går mot gården blev jag smått lejd på alla messenger meddelanden som mor min skicka😆 så jag ringer henne, blev en massa små ansikten som förvånat undra vad jag gör där just nu så jag avbröt mitt högst 1 minuts samtal med mamma. För jag måsta ju förklara till dr nyfikna blickarna 😁
När jag hittat mina inneskor går jag mot bilen, sätter mig ner o pustar ut en halv sekund, vrider nyckeln ser åt alla håll o börjar backa. Mittiallt har jag en bil bakom mig. Jag märkte inte att det tog i för jag bromsa så hårt att jag inte kände skillnad. Men bilen blev o stå still o jag bara tänkt ( det tog i tydligen) Går ut o ber om ursäkt , frågar om det tog i o jag märker ju direkt att personen var smått skärrad o sa jo det tog lite i men inte mycket, du stanna rätt så passligt. Vi såg på bilarna , jag hade en pissliten obetydande skråma på min åtminstone, på den påbackade kunde vi inte avgöra om det var nåt eller inte. Jag gav mitt nummer o bad att de ringer upp mig om det börjar synnas nåt för personen isig skulle kolla med sin part där hemma. Inget samtal ännu så jag hoppas ju allt är ok. Kommer iaf ringa på måndag till min "chef" berätta om vad som hänt ifall det blir på tal. Vet ju personligen att det som händer före jobb o efter jobb (arbetsväg) o speciellt på parkeringen finns det ju en skilld försäkring. Om nu inte det ändrats med? Självklart betalar jag ju självisk om nåt behöver ersättas. Detta var första gången för min del jag backar in i nån. O tur att jag inte klämmer pedalen i bottnet när jag backar, skulle kunnat gått så mycket värre då! Personens förklaring var ju att inte HEN märkte att jag hade börja backa ut o var brevid bilen som var bredvid min. Det gick alltså väldigt fort. Jag själv blev skärrad men personen var nog mera skärrad så försöka att fokusera bort min lilla chock då. Men sånthär händer sa personen efter en liten pratstund så jag fick lite ner mitt kassa samvete. Jag kände också att inte rusa iväg för att verkligen se att personen klara av att köra iväg och det kändes ok.
Väl Hemma o HELA, börja jag med maten och fick samtalet avslutat där mamma och jag började. Resten har vart "fullt ös medvetslös" med yngsta barnet som vart helt energigalen idag. Blev väldigt tyst o lugnt då han äntligen somnade sött 😄
Här på kvällskvisten har man börja få dagens händelser att smälta in. Jag har faktiskt backa in i nån idag. Kommit in på en annan linje, sagt upp min förra studieplats.
En händelserik dag som sagt med både bra nyheter o små beklagliga händelser.
