Gårdagen: Möte med arrangör och ljus framtid för Kaos1. Happy camper.

Dagen: Inställt möte med neurolog. Jobb. Möte med skolan om framtid. Telefonmöte med FK. Teaterjobb. Not so happy camper. Snarare oroad i dubbel bemärkelse, alltså orolig och icke road. Har tappat hoppet om skolan. Telefonmötet med FK vet jag inte hur jag ska hantera. Förra veckan pratade vi i 40 minuter och då grinade jag i nära två timmar pga förvirrad, förstörd, krossade drömmar och mål. Teaterjobbet får hålla mig uppe idag.

Kontentan: Det svänger mellan högt och lågt, precis så som det brukar i livet. Så snart svänger det väl upp till det positiva igen 😄

och....


Kanske är det så. Har börjat förlika mig med det i alla fall. När jag landar från jobbiga saker tänker jag ofta att det finns en mening med allt som sker även om jag inte kan se det där och då. Eller här och nu. Bättre saker är på väg, så får jag tänka. This wasn´t meant to be, helt enkelt. Ni ser ju, jag har redan accepterat att skolan inte går att lösa längre, så mötet i eftermiddag kan gott gå som det går. I won´t let you get me down, I´ll keep gettin´ up when I hit the ground..

Det blir bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tittar på klockan. 16:15. Jag slutade för två timmar och en kvart sen och har precis fått på mig jackan och hängt väskan över axeln för att gå hem. Jag har ingen lust med något alls längre. Har pratat länge med försäkringskassan. Bitit mig i kinden. Svalt paniken och kvävt skriken. Stora tårar som jag inte kunde hindra. De passerade tårkanalen, slog i golvet likt krossat glas. Krossade drömmar. Bruten själ.

Det sägs att det gör ont när knoppar brister. Jag säger att det gör ont när vingarna klipps av när de äntligen, äntligen börjat växa ut. Spontanblöder ur porerna. Hjärtat pumpar frenetiskt. "Det ska gå, det ska gå" känner hjärtat när hjärnan inte orkar tänka så längre. Ihärdigt pulserande. Jag ger inte upp. För det är inte min grej, att ge upp.

Jag tar min jacka, min väska, min trasiga själ och mina kvävda skrik och går hemåt. Mia Skäringer och Anna Mannheimer pratar i mina öron och jag försöker lyssna för att inte tappa det helt. Styr stegen hemåt. Halsduken uppdragen, luvan nerdragen. Tårar som balanserar på fransraden. Raska steg. Hem. Hem. Hem. Inget annat. Inte tänka.

Jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin ska jobba på försäkringskassan.


Likes

Comments

Min spontana reaktion när jag smygkikar in på mitt instagram-konto efter alla dagar därifrån. En sanningens injektion från det helvete sociala medier kan vara. Jag tänker att det tamejfan inte är sunt att leva våra liv genom filter och bortklippta scener. Ihopplock av livets glimtar och Gud förbjude om du någon gång visar lite verklighet och svärta.

Nej livet blir inte bättre av att se på jobbiga saker, men det blir inte bättre av att låtsas som om det inte finns heller. Livet är upp och ner. Livet är både och.

För något år sen när människor påstod just detta, att sociala medier kan stressa, så tänkte jag att jag var rätt opåverkad. Jag vet inte jag. Antingen såg jag det inte då, eller så har det förändrats. Men det spelar ingen roll hur det var. Det som spelar roll är nuet.

Och just nu behöver jag ett annat fokus. Ett jagcentrerat sådant. Ett lite -jävla-verklighets sådant. Ni vet; stå i duschen på badhus/gym och se normala kroppar, inte sjuka-ideal-kroppar. Ni vet; lite vad som händer i verkligheten bortom alla filter och tillfixade bilder. Ni vet; lite jävla raka ryggar och närvarande möten.

2018 vill jag kliva in i något nytt. Lämna det som varit bakom mig. Jag har inte vetat hur, tidigare. Men jag är något på spåren nu. Jag vet inte var den här vinden kommer ifrån, men det är en befrielse att den är här. Och det handlar om så långt mycket mer än sociala medier, men att minimera det utrymmet är en bra start. 


Change is in progress and I like it!

Likes

Comments

Jag loggade ut från min instagram i början av året. Tog bort min Facebook-app i telefonen. Det kändes skönt. Viktigt. Bryta det invanda. Sålla bland all bekräftelse och polerad yta.

Vad är verkligheten egentligen? Nuet. Här. Jag vill möta 2018 utan filter, jag vill se det på riktigt istället för genom en kameralins. Det är inget nyårslöfte, det är inget förbud och det är inte för evigt. Men just nu behöver jag något annat. Jag vill ha verkligheten som den är, utan putsade fasader.

Det har ryckt lite i fingrarna och jag har tittat in ibland. Avvänjningen sker successivt antar jag. Lusten och impulsen att kolla läget avtar med tiden. Helt sjukt hur invanda fingrarna är på att scrolla ändå, - och intressant är att jag dessa dagar lagt märke till hur snabbt jag tröttnar. Tittar utan att se. Ett enkelt tidsfördriv är vad det är. Tidsfördriv...

...Jag vill fördriva tiden i verkligheten istället! I kön i mataffären, i väntan på vänner, i väntan på att maten blir klar i ugnen, i väntan på att skolan ska börja ... vill jag fördriva tiden i nuet. Se på omgivningen. Andas in. Inte försvinna in i min telefon och den virtuella världen med ständigt matande av tillrättalagda liv och justerade bilder. Det är inte viktigt. Jag vill inte att det ska vara viktigt.

2018 är ett bra år. Jag känner det på mig. Och jag tänker göra saker för mig, för att jag ska må bra och för att jag ska växa. Mitt mål är att återgå till mig själv och fråga "Vad är viktigt för mig? Vad behöver jag för att må bra?".

Lite mer tid för sig själv, lite mer tid i verkligheten, lite mer mindfulness - det tror jag alla skulle må bra av.

Likes

Comments

Jag tycker det är lite mysigt att skriva tenta. Fritt fram att tycka jag är sjuk i huvudet för det 😃 Men det är något visst med att ha pluggat som en idiot, vara nervös och sen sitta där i tystnad och få sina kunskaper satta på prov. Det är roligt när man kan, när man ser att man har lärt sig något.

Men oj vad jag har slitit för det, mer än vad som varit hälsosamt för mig. Jag har pressat hjärnan lite för hårt de senaste två veckorna och uthålligheten har blivit sämre och sämre. Men det är okej att jag har gjort så eftersom jag har 10 veckors återhämtning nu. ...Och jag klarade det! Jag gjorde det, ..den. Jag är så nöjd med att jag pluggade så gott det gick, att jag försökte lyssna på kroppen lite grann (lär mig det mer och mer) och att jag struntade i det jag inte hann läsa, inte pushade mig mer. Så nöjd med att känna att jag har gjort mitt bästa och att det räcker till. Oavsett vad betyget blir så räcker mitt bästa till för att jag ska tycka om mig själv! 💗 Den känslan! Har jag någonsin känt så? Jag vet inte, men underbart är det i alla fall. Förut har mitt bästa bara varit dugligt om jag fått G. Om ens då. VG skulle det vara, eller MVG. Det satte mitt värde. Men inte nu längre! Ha!

.

.

Stötte ihop med några klasskompisar efteråt. Lite prat om tentan. Det är lätt att bli osäker på sig själv och sina svar då men jag kunde hålla fast vid den bra känslan jag hade ändå. Jag kan lita på mig själv. Och det är en skön känsla det också. När man börjar lita på sig själv och tycka om sig för den man är. 😊❤

Likes

Comments

Tentapluggat för hela slanten och lite till. Tar lån på energibanken och kommer få betala tillbaka i ett par veckor sen.

Måste säga att det är otroligt mycket jag har lärt mig ändå under dessa tio veckor kursen pågått. Det hade såklart varit önskvärt att få några veckor till för det sista har jag verkligen bara hasplat mig igenom och vissa saker har jag till och med struntat i (😳) men jag har inte kunnat! Hjärnan har tagit stopp. Och det löser sig ju i alla fall på ett eller annat sätt. Jag kan det jag kan och det räcker så långt det räcker.

Oavsett vad så är jag stolt över mig själv! Har gjort sååå mycket mer än jag trott varit möjligt. Och jag har klarat av att lyssna så mycket mer på mig själv än jag tidigare gjort när det kommer till hjärntröttheten och kroppen. HURRA! Jag är inte där än, men jag är påväg. Och även om jag inte klarar tentan imorgon så är jag stolt över att jag vågar satsa, inte minst med tanke på hur mörkt det såg ut för bara några veckor sen.

Bra början på 2018, helt klart. 💪😊

Likes

Comments

Vad svårt det ska vara att få till det så som man vill ha det. För mycket att välja på. Och för lite koll på hur man fixar vissa detaljer.

Imorgon är det plugg så nu säger jag godnatt! :)

Likes

Comments

Ställer in cykeln i källaren, lämnar väskan i lägenheten. Går som i trans bort till bänken utomhus. Måste andas frisk luft. Måste sitta ner utomhus, för mig själv. Andas syre.

Jag har varit i skolan och pluggat tenta med kompisarna. Jag kände redan när jag pluggat en stund hemma på morgonen att hjärnan var slut men jag åkte till skolan i alla fall. "Måste". 
"Mmm", tänker jag i efterhand. Vilket knepigt ord. "Måste"... Vad måste vi egentligen?


Åter till bänken. Jag har stängt av, jag försöker se mig omkring men hjärnan orkar inte registrera. Några tårar rinner stillsamt, jag har så ont i hjärnan. Jag sitter kvar en stund innan jag går de få metrarna tillbaka hem. Jag blundar största delen av promenaden. Orkar inga fler intryck idag. 



Likes

Comments