Ja... asså tittar in här när jag behöver skriva av mig och få rätt på mitt huvud!
Har haft en förvånansvärt bra period nu under ungefär två veckor. Allt har inte fallerat ännu, absolut inte. Men när minsta lilla detaljerad sak som inte är så rolig så smäller jag till och tänder till på alla cylindrar! Däremot blir jag inte deprimerad av det, bara för stunden. Är stabil samtidigt som jag inte mår helt hundra. Låter så märkligt och kan inte beskriva det över huvudtaget?

Egentligen förstår jag inte varför jag skriver eftersom att det inte är min sak längre, jag slänger inte ut mina innersta känslor särskilt ofta numera.. Antar att det är därför jag skriver kanske?
Känns som att denna bloggen har varit min beklagar sida. Det är inte min favorit syssla längre. Jag kan däremot aldrig säga aldrig. Snart tar svarta Demonen inom mig över, förmodligen någon gång i framtiden. Men jag har lärt mig att leva mer i den känslan jag har och absorbera den, ta vara på det och acceptera känslan. Hjälper en avsevärt! Allting blev ganska flummigt. Ville antagligen bara skriva. Ska avsluta med att säga att jag vill åka till Thailand. Kanske köpa massa blommor till mig själv, jobba extra och möjligtvis bli manisk, vill börja träna, vill ta tag i saker. Vill sova bort en lång tid... Ja Gud vad man vill... ? Åhhhh skriva en bok. Och jag vill kunna skriva en bok med :-))

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja vad har kära jag inte drabbats av nu då?
Nä men nu ska vi se det positivt! Jag försöker hela tiden, men jag ser det mer som att jag inte haft dem bästa åren i mitt liv bara. Mitt bra kommer snart. Och jag är ju inte död så vrf grina ?
Men är kanske bra info för er andra i alla fall!
Nu när vinter har kommit för att stanna ett litet tag så brukar folk faktiskt må dåligt och få diverse problem i kroppen. Därför har jag inte tänkt så mycket på varför jag legat utslagen på soffan i cirka två veckor och samtidigt varit mer nedstämd (ovanligt liksom?) den senaste tiden.. Däremot har jag gått upp i vikt samtidigt som jag tränat för glatta livet!

Det visade sig att jag har hypotyreos. Vilket är en livslång sjukdom (oftast). Däremot blev jag faktiskt glad, för jag älskar svar!!! Äntligen tänkte jag, nu vet jag varför jag mår som jag gör! Sedan fick jag dock kollat upp att detta tar tid att stabilisera med medicinering. Mitt värde ligger väldigt högt just nu, men jag hoppas på snabb hjälp. Vilket som så blir det bättre!

Jag har antagligen också en svamp infektion i magen. Ska försöka äta någorlunda bättre så att det mildas, vet däremot inte om det kan försvinna sådär då jag haft det i flera månader antagligen!

Men hur som helst så ska ni vara rädda om er och ta hand om era kroppar så gott det går iaf. Låt oss se framåt i detta året men även få känna oss ledsna när vi ska ❤️

Likes

Comments

En dramatisk bild från när psykotiska symtomen var kraftiga. Jag förstod att jag var bipolär typ 1 och jag är tvungen till att leva med det.

Men just nu är jag i en bra period och tycker att livet är fantastiskt. Sen är det också det att jag uppskattar det lilla fina här i livet numera. Att inte behöva vara deprimerad hela tiden gör mig så harmonisk och glad inombords.

Tips till ni andra konstiga, fina varelser:

- Börja träna ca 3 gånger i veckan ( det kan vara att ta en promenad eller varför inte börja på badminton? )

- Var snäll mot dig själv, validera!

- Ät nyttigt (bra mat för kroppen) på vardagarna och bjussa dig något på helgen ( inte hur mkt som helst haha )
- Om du är en prestation person så ska du unna dig massage eller att göra fransar en gång i månaden ( för att ta det lugnt och INTE prestera för engångsskull )

- Du är viktigt och välj att klara av sjukdomen, du ska också få leva och ha ett bra liv

Likes

Comments

Nu är jag här igen. Känns som att blogga för mig är en slags trygghet trots allt. Jag vill finnas där för alla andra freaks som har samma dilemma som mig ( gillar inte att kalla det något negativt när jag mår bra trots allt ). Men jag lever med en svår bipolär sjukdom som jag är bestämd över att överleva, det bara är så! Om jag inte hamnar i en depression vill säga - den dagen den sorgen.

Nyligen hade vi föreställningar med skolan. Jag är perfektionist, såååå jag gick in för det totalt. Det blir att jag slutar sova, hör saker och måste prestera helt perfekt ( och vem kan det när man övar? ).. Jag kom in i en bland episod vilket menas med mani och depressivt skov samtidigt. Man tror att man är världens bästa, är upprymd, psykotiska symtom, kreativ samtidigt som man är deppig som tex ledsamhet, hatar sig själv, tror att alla hatar en. Ni förstår, otroligt jobbigt. Jag hamna i en gränspsykos. Men som vanligt förstår jag alltid att något inte "stämmer" och att jag behöver hjälp. Tabletterna hjälpte inte särskilt bra, men jag bara väntade ut tiden och det blev bra efter en vecka! Har ingen aning om hur jag kan ta allt så lätt numera haha. Tror att jag har blivit van och accepterat sjukdomen.

Boken som ni ser på bilden hjälper mig även otroligt mycket. Tove Lundin har extremt bra tips för oss "psykon" och vad vi ska tillvara på! Jag vet samtidigt om vilka fördelar jag har i detta liv och jag ska använda dem. Att vara lite knäpp behövs, jag kan även skämta om mina sjuka tankar jag har i min sjukdom. Vi psykon behövs <3

Likes

Comments

Ja.. jag kom nästan dit jag inte trodde var möjligt igen. Herregud, varför måste jag ligga inne med en svår bipolär sjukdom. Jag insjuknar hela tiden och tabletterna täcker inte helt ju. För tillfället tränar jag och överlag så är det bra annars! Jag försöker uppnå balans, super viktigt..

Jag försöker springa varannan dag och gå promenader när jag har lust samt styrketräning när jag har lust. Man ska inte pusha sig allt för mycket, men lite behöver alla.

I alla fall så hade jag en helvetes vecka under föreställningarna. Usch jag måste lära mig att känna in när det blir för mycket! Blev manisk. Ett evigt mantra om och om igen, spring, spring, ät knappt något, spring, handla, ångest, handla, spring, forcerande tankar, ingen sömn, paranoid, ångest, öva, öva, spring, spring förfan, sov -gick inte!

När man blir manisk, så börjar oftast något symtom som kickar igång allt annat. Låter kanske som det jag rabblade upp är många personers vardag. Det är inte det som är grejen utan.. jag kan inte vara på den nivån för det spiller över. Min verklighetsuppfattning försvinner och allt blir överdrivet. Jag tappar bort vem jag är och tänker endast på att prestera. Inga tabletter funkade på mig. Så det blev nästan som förra året.. MEN jag klarade mig och är lite bättre nu!! So happy. Tänk vad ett par piller kan rädda en människa (oftast haha). Tacksam!

Likes

Comments

Titeln är från en låt som kommer från Nirvana - Lithium.
Kurt Cobain tog sitt liv den 5 april 1994. Han led av samma diagnoser som mig. Bipolär sjukdom samt adhd/add.
Jag känner igen mig så mycket i
lithium låten, det handlar om alla olika stadier man kan vara i när man är bipolär.

Livet är upp och ner just nu. Men jag försöker att inte klaga eftersom att jag jämför med mitt helvete som inträdde förra året. Nu är jag här, levande och har flera perioder som är bra. Just nu mår jag dessvärre si sådär.. Men jag vet ju om att det kommer bli super bra snart igen. Medicinen täcker ändå väldigt bra eftersom att jag inte dimper rakt ner och att det tar en evighet att ta sig upp. Jag vill klara av allt och kämpa.

Man kan fokusera vid att det är orättvist och att jag är ett offer, däremot vill jag inte vara en av dem. Jag vill fortsätta och komma någonstans. Ge inte upp Marielle, förhelvete. Inte ännu!

Jag ska i alla fall försöka att tänka på allt det positiva som har kommit in i mitt liv. Det är suuuuper viktigt!

Likes

Comments

Insåg idag att jag hetsar mig själv ännu idag med kroppsidealet. Varför? Jo, eftersom detta idealet ser vi överallt. Det är liksom matat in i våra hjärnor. Vi hat växt upp med media, att kunna se vad som är "inne".

Jag är kurvig och har alltid varit kurvig. Hur har det blivit fult i mina ögon? För så vitt jag vet så tycker inte andra individer det. Smaken är som baken! Det finns så himla olika tankar kring allt ju, och det är helt jävla okej.

Idag sprang jag 5,5 km. Inte för att jag tvingade mig utan för att jag mådde så jävla bra och hade överskottsenergi. Det ska inte bli till hets.

Jag har haft ortorexi och det var faktiskt ett helvete. Tröst äta är jag jädrar i det bra på också! Det jag vill uppnå är balans, inom träning och mat.

Till er mina vänner -> BALANS IS THE KEY

Likes

Comments

Detta inlägget vill jag ägna till kärleken, eftersom att jag har tänkt mycket på den nu den senaste tiden. För det har varit tufft... Jobbigt att släppa taget om allt för att börja om från början. Det är dags att tänka på sig själv och vara mogen. Jag vill även säga att kärleken har lärt mig så otroligt mycket! Men jag vill lära mig själv allting och stå stadigt på mina fötter. Innerst inne vet jag om att jag saknar något, men det måste jag själv lösa!

Någon annan ska inte försöka fylla mitt tomrum utan jag måste läka inifrån och ut. Jag tror och hoppas att jag kan komma tillbaka igen. Funderade över hur jag skulle börja tro på allt som har med livet att göra... och jag måste nog börja meditera, yoga och utforska! Nu med teatern kanske jag hittar min inre kärna igen. Medicinen kanske blockerar, men jag mååååste ju ha den. Annars blir jag deprimerad inom snar framtid. Tänkte att jag får försöka alla knep innan jag gör något mer drastiskt.

Men vill bara tillägga att kärlek är viktigt, väldigt viktigt! Däremot måste du vara bra inom dig innan du letar efter något. Spendera tid med dig själv <3

Likes

Comments

Likes

Comments

Skriver inte här längre då jag har haft mycket annat för mig och dels för att jag inte haft någon inspiration. Tänkte jag kunde skriva ett inlägg angående allting, en sammanfattning!

Ni som har följt min resa vet ju om hur illa allting var för ungefär ett år sedan. Då allting var som värst... Jag trodde att det skulle komma en positiv vändpunkt för mig i och med insättning av en medicinering. Tvärtom så blev det min mörkaste mardröm!

Jag lider av bipolär sjukdom typ 2, som är med blandepisoder samt snabba pendlingar från och till. I och med att jag även har adhd så påverkar det extra mycket vilket gör så att jag får kraftigare pendlingar och även har humörsvängningar. Kort sagt så är mitt liv helt ärligt tufft, däremot olika mycket periodvis! Min medicinering med Lamotrigin sattes i alla fall igång förra året ungefär under denna tiden. När jag startade medicineringen gick allt suveränt. Jag kände hur mörkret försvann, och livet blev lättare! Från att vara sängliggandes under en längre tid, till att skutta fram längst gatan. Livet kändes helt fantastiskt! Jag tyckte nästan det var för bra för att vara sant.. och det var det. Allt övergick till sömnlösa nätter, kliande i kroppen, rusande tankar och noll koncentration till något. Jag kunde inte sitta ner och skriva, läsa en enda rad, kolla film/tv. Jag fick en riktigt klump i magen samt otroligt svår ångest. Hallucinationerna kickade igång och vanföreställningarna var otäcka! Jag fick två psykoser. Den ena varade bara cirka en dag på jobbet och vidare tills dagen efter. Min sista (förhoppningsvis) psykos varade i kanske 2 veckor cirka. Det var ett helvete, speciellt tiden efter.. Ingen visste om jag skulle klara mig. För jag förlorade hela min identitet och glömde bort väldigt mycket. Det har varit en tuff tid. Svårt att komma tillbaka och jag ville ta mitt liv 326 gånger om dagen. Jag visste helt enkelt inte vart jag skulle ta vägen, för det blev ett stort efterskalv!

I alla fall så är jag bättre nu. Det är fortfarande jobbigt till och från såklart. Men jag känner att jag äntligen har fått tillbaka livet, nästintill <3 Jag börjar uppskatta livet igen, att jag faktiskt kan klara av detta. Har börjat plugga teater igen och utmanar mig mer än någonsin! Livet kan ändras. Våga kämpa, våga tro. Våga ha tålamod.

Likes

Comments