Tre dagar kvar till midsommar och här kommer mina svar på veckans lista.

Det här är planerna för midsommar: Att åka till Andreas villa. Grilla, umgås med vänner, bada bastu och förhoppningsvis inte bli uppätna av myggor.

Det bästa med midsommaren är: Att umgås med familj och vänner. Att äta god mat. Dock så behöver det inte vara sill och nypotatis.

Det sämsta med midsommaren är: Att det finns mycket förväntningar på hur det ska vara. Jag känner ingen sådan press längre men jag tror många är besvikna om det inte blir århundradets fest med solsken, långbord, krans och klänning. Det kunde kanske ordnas något gemensamt midsommarfirande för de som inte har någon villa, jobbar eller firar ensamma.

En tradition jag inte bryter: Att dricka skumppa. Och att ha blommor i håret.

Ett måste på midsommarbordet: Jordgubbar

Tre tips för en lyckad kväll: Är ni många, så dela på ansvaret för mat, dryck och stolar, glöm inte myggsprayen och fira precis så som du vill. Och om du är typen som gillar tävlingar, frågesporter och laglekar. Ordna femkamp!

Ett starkt midsommarminne: Ifjol gifte sig våra vänner på midsommarafton och bjöd på brunchbröllop. Det var väldigt fint. En midsommarhelg för typ 10 år sedan åkte vi och tältade till en ö på torsdagen, hade midsommarfest på fredagen och åkte vidare på en annan fest på lördagen. Hade jag gjort det nu hade jag väl knappt återhämtat mig före villaavslutningen.

Att flytta in i huset kan vara det största antiklimax jag varit med om. I snart ett år har det här varit min målbild och allt i mitt liv har kretsat kring byggande, inredning och akutlösningar. Och säkert hundra liter målarfärg. På vardagarna koordinerade vi byggandet från stan, körde ut material och målade tak- och väggpanel. Helgerna handlade om att få så mycket som möjligt gjort under de timmar Melker sover på dagen. In med en mikropizza, ut med barnet i vagnen och sedan 14 saker på to-do listan. Barnvakter är minst lika viktiga som elektriker och vvs-installatörer om ni frågar mig. Och vi har haft de bästa. Vi har både fått och anlitat mycket bygghjälp men ändå tror jag inte att någon som inte varit i samma situation kan förstå hur mycket energi det tar. I påskhelgen när vi hämtade 500 meter lister i full snöstorm och jag visste att de skulle målas två varv, då gav jag nästan upp. Men så kom våra familjer till undsättning, jag och Andreas lyckades väldigt bra med en tapet och det kändes möjligt att ro projektet i land igen.

Och nu har vi bott här i en månad. Den vanligaste frågan är hur känns det. Det känns bra, lite overkligt men ändå självklart. Den första veckan var jag dock tveksam, Melker ville åka hem och jag hade noll motivation för att inreda och plocka upp saker. Första helgen efter flytten åkte jag och Andreas till Umeå. Lite underligt kanske att åka bort när vi äntligen var på plats, men ett otroligt bra beslut. Hem kom jag med ny inspiration, vårkänslor och en beställd soffa. Då märkte jag också att det faktiskt kändes som att komma hem. Att städa ur lägenheten (som nu är såld!) var inte så dramatiskt som jag tänkt och det kändes mest skönt att få ett avslut på hela försäljnings- och flyttrumban.

En hel del har vi förstås kvar att fixa ännu. Hyllor, gardiner, tavlor och ja, terrasser, gräsmatta och en hel trädgård. Men det får ta sin tid. Vi bor ju här nu.